Det är inte underligt att vi vill prestera, göra saker så bra som möjligt eller att vi vill se bra ut framför andra. Att det är logiskt att vi vill få uppskattning och känna oss nöjda betyder inte att det är oproblematiskt. Om vi har svårigheter med perfektionism hjälper inte höga mål framåt utan kan istället vara hindrande och minska välbefinnande. I detta inlägg kan du läsa mer om vad perfektionism är och få med dig några tips vad det går att göra åt det.

I boken When Perfect Isn’t Good Enough – Strategies for Coping with Perfectionism skriver Martin M. Antony och Richard P. Swinson att en vilja att nå höga mål inte är perfektionism. Perfektionism är istället att ha orealistiska krav som konstant eftersträvas och är det enda sättet en person mäter sitt värde i. När det blir så pass riskfyllt att göra fel, om ett misstag likställs med att du är värdelös, är det logiskt att följden kan bli att du inte gör uppgiften över huvud taget, eller att den får ta orimligt lång tid eller något av de andra vanliga beteendena som beskrivs i detta inlägg.

Är all perfektionism likadan?

Tidigare trodde vi att perfektionism var ett enklare koncept men det visar sig ha fler dimensioner. Martin och Richard skriver om två olika inledningar som kan göras av perfektionism. Paul Hewitt och Gordon Flett delar in perfektionism baserat på om du upplever att de höga kraven kommer från dig eller utifrån och om kraven riktas mot dig eller din omgivning. Paul och Gordon delar in perfektionism i tre kategorier:

1. Självorienterad perfektionism – orimligt höga krav riktade mot dig själv, stark självkritik när dessa inte uppnås, svårigheter att acceptera egna brister och högre risk för nedstämdhet på grund av detta.
2. Omgivningsorienterad perfektionism – höga krav på att andra ska leva upp till de egna höga förväntningarna. Svårt att delegera eftersom du inte litar på att andra kan leva upp till förväntningarna. Ofta innebär denna typ av perfektionism att relationer belastas, att du blir frustrerad och andra svårigheter.
3. Socialt orienterad perfektionism – här handlar det om att du upplever att omgivningen har höga grav på dig som är svåra eller omöjliga att nå. Denna typ av perfektionism kan innebära ilska gentemot andra för att du upplever deras krav som pressande, nedstämdhet för att du upplever misslyckanden och social ångest på grund av rädslan för att bli dömd av andra.

En annan indelning som omskrivs i When Perfect Isn’t Good Enough är Randy Frosts sätt att beskriva perfektionism som han skapade tillsammans med sina kollegor. Deras indelning fokuserar mer på olika orosmoment och har sex olika aspekter:

1. Överdriven oro över misstag – detta innebär en stark oro över att göra misstag. Om ett misstag görs innebär det ett misslyckande.
2. Höga krav på sig själv – dessa krav är högt ställda och upplevs som tvingande. Om du inte lever upp till kraven är du värdelös.
3. Tvivel på sitt agerande – här handlar det om osäkerhet kring det egna handlandet. Var det verkligen rätt? Det kanske är lika bra att kolla igen?
4. Behov av organisering – även om organisering är fantastiskt hjälpsamt finns det en gräns för när det smakar mer än vad det kostar. Denna dimension av perfektionism handlar om när det blir för mycket, tar för lång tid, försvårar samarbete med andra personer och andra skäl till att längtan efter ordning blir ett problem.
5. Höga förväntningar från föräldrar – om höga krav upplevs från signifikanta vuxna är en riskfaktor för perfektionism. Martin och Richard skriver i sin bok att denna aspek kanske mer är en förklaring till ursprunget än en egen dimension av perfektionism.
6. Mycket kritik från föräldrar – precis som de höga förväntningarna från signifikanta vuxna, föräldrafigurer, så är överdriven kritik en riskfaktor för att utveckla perfektionism. Får du kritik för alla misstag är det vanligt att misstag upplevs som mer ångestframkallande.

Måste du sluta ha höga mål ?

Det korta svaret är “nej”. Det är helt okej att ha höga mål och höga förväntningar. Du får gärna vilja ha ett hem värdigt ett inredningsmagasin, vara en bra pappa, en bra sjuksköterska eller bra på skidskytte. Det som kan vara bra att vara uppmärksam på är hur realistisk din förväntan är. Du kanske kan vara bra på ditt jobb som sjuksköterska men kanske inte dubbelt så effektiv som dina kollegor. Du kan också tänka på hur sann din förväntan är. Du måste vara mycket bra på skidskytte för att vinna VM men kanske inte för att leva ett meningsfullt liv. Väg sedan kostnaderna för att uppnå någonting med fördelarna det innebär. Vad blir konsekvenserna av att vilja ha ett vackert hem? Kanske orkar du inte ha gäster och träffar dina vänner mindre. Men du tycker att det är skönt att få gå runt hemma och njuta av hur stilfullt det är. Hur är balansen för dig? Slutligen kan det vara bra att fundera över flexibiliteten i förväntan. Du kanske alltid vill vara en bra pappa men kanske har olika mycket resurser och kan vara en bra förälder på olika sätt. Om du i vanliga fall går på din äldsta dotters basketträning tre gånger i veckan och ofta spela TV-spel med den yngre så är du såklart inte en dålig pappa om du har en mer intensiv period på jobbet och drar ned på TV-spelstid och träningar. Du kan visa kärlek på flera sätt och vara en bra pappa oavsett. Sammanfattningsvis kan du utifrån varje mål, förväntan eller krav på dig själv fundera över:

1. Hur realistiskt är detta?
2. Hur sant är det?
3. Vad är kostnaderna och vad är fördelarna?
4. Hur flexibel är denna uppfattning?

Om du märker att det inte går ihop kan det vara bra att göra vissa förändringar.

Hur ska vi skapa ett stöttande sammanhang?

Vill vi ha en bra arbetsmiljö i organisationen är det viktigt att komma ihåg att inte bara uppmuntra framsteg och lyckade exempel. Det är också jättebra när någon delar med sig av när någonting går fel. Ett av mina favoritträningstips på Habitud handlar om att tacka när någon berättat om ett misstag. Genom att visa att vi kan lära oss av alla erfarenheter kan vi skapa mer psykologisk trygghet. Helene Eriksson som undervisar på Örebro universitet i kursen Handledning och konsultation rekommenderar också att ha ett system för hur det ska gå att dela med sig av misstag för att alla ska kunna lära sig mer. När hon arbetade i flygvapnet brukade det rapportera enligt metoden TA/DA där de först pratade om tekniska anmälningar om själva utrustningen och sedan om driftstörningar som handlade om mänskliga fel. Helene säger talessättet “fail quick to learn fast”. Jag tycker att det är en viktig poäng att försöka få in i organisationer och att vi kan dela med oss av lärdomar och erfarenheter både det vi tycker gått bra och rekommenderar andra att testa och det som vi vill tipsa andra för att själva slippa uppleva. Det är också därför jag tycker att det är bra att dela med sig av fel och snedsteg när vi agerar förebilder. (Läs ett inlägg om det här.)

Om vi har socialt orienterad perfektionism tänker jag att det också är bra att arbeta med tydliga roller och att vi har en balans mellan insats och belöning. Du kan läsa mer om det här. Det är också bra att se över att de gemensamma målen är realistiska och att vi alla är införstådda med dem. Ibland kan vi tro att allting måste göras på en gång. Om du vill läsa mer om tydliga mål kan du göra det här. Oavsett om vi är i en organisation där det finns många perfektionistiska tendenser eller inte är det hjälpsamt att skapa en stöttande struktur.

Oftast är inte saker perfekta, men födelsedagspresenten på kortet är. Min syster tog fram ett eget exit game till mig som världens med pyssliga presentkort. Jag är otroligt glad och tacksam. Det kommer vara ett minne jag länge bär med mig. Men jag har såklart blivit glad och lycklig för många andra fina presentkort också. Om vi lägger manken till kan det verkligen bli bra. Men det är sällan någonting behöver vara perfekt. Det är inte bara 100% som räknas.

“Jag vill sluta oroa mig över min ekonomi hela tiden” svarade jag under första terminen på psykologprogrammet. En av psykologstudenterna från termin åtta ledde en gruppövning med min klass och poängterade att vi lyckas bättre med mål när vi strävar mot någonting än när vi försöker undvika någonting annat. Men hur lätt är det att sätta mål som handlar om att bli fri från obehag? Vilken skillnad kan det göra?

De flesta av oss som söker stöd av en psykolog eller annan terapeut önskar att bli fri från obehag. Hur skönt vore det inte att kunna bli kvitt ångest, stress, nedstämdhet eller vanor som inte hjälper oss över huvud taget? Därför kan det kännas tungt när psykologen säger att “slippa prestationsångest eller negativa tankar om mig själv” inte är det mest hjälpsamma målen för en behandling. Går det då bara att vända på meningen? Hade det gjort skillnad om jag svarade “jag vill vara lugnare när jag tänker på min ekonomi” som svar på frågan om mina mål. Det är helt klart ett steg på vägen. För att det verkligen ska bli av kan vi däremot behöva andra mål som faktiskt berättar mer om hur det skulle kunna gå till och mål som tar oss i den riktningen. Jag kan absolut bli lugnare i min relation till ekonomi men att jag under min studietid är helt avslappnad är kanske inte realistiskt. Målen behöver därför formuleras utifrån både vad som önskas och vad som faktiskt är möjligt att nå.

Vad är källan till obehag?

När det kommer till min ekonomiska oro så handlade det framförallt om att jag gick från att arbeta heltid och ha ett delat hushåll till att börja studera, bo själv och dessutom ha distansrelation som innebar en del mer resor. Det var en reell förändring som kan kräva en del problemlösning och förändring i vanor. Däremot var inte nivån av oro i proportion till den faktiska situationen. Vid dessa tillfällen är det bra att se över vad som kräver problemlösning och vad som handlar mer om förhållningssätt. I problemlösningen kan det handla om att sätta upp en budget, att prioritera olika kostnader och att se över vilka nya vanor som kan behövas för att det ska fungera att följa budgeten. För en förälder som är orolig för sina barn kanske det också finns en reell del där vi faktiskt kan behöva se över problemlösning. Fungerar inte skolgången? Är det svårt för barnet att få vänner? Bråkar syskonen? Här kan vi behöva titta på strategier för att nå en förbättring. Oavsett om det handlar om oro för oss själva, för nära och kära eller om vi vill förändra vårt mående på andra sätt är det bra att se över vad som vi kan ändra i miljön, den faktiska situationen och vad vi kan förändra i förhållningssätt.

Ändringar i förhållningssätt

En förändring i förhållningssätt innebär inte att vi ska börja med peppiga mantran. Det innebär snarare att vi hittar sätt att separera det vi kan förändra från det vi inte kan göra någonting åt. Jag kanske kan göra en budget men jag kan inte förändra att min ekonomiska situation är annorlunda som särboende student än sammanboende heltidsanställd. Jag får acceptera att det är svårare att spara under studietiden. Eftersom min ekonomiska oro framförallt handlade om att det var svårare att spara än att jag inte fick månaderna att gå ihop så kan jag också arbeta en del på mitt förhållningssätt till ekonomi. Min attityd “det är viktigt att spara” kanske kan få vila lite under studietiden. Jag kan jobba på det genom att försöka hålla fokus på det som jag faktiskt kan ändra. Jag kan säga till mig själv “jag skulle vilja spara mer så att jag kan få en större lägenhet efter examen. Det jag kan göra idag för att komma dit är att följa min budget och planen jag har gjort”. Men även om jag påminner mig själv om att jag har hittat en strategi så är det möjligt att jag helt enkelt får acceptera ett visst mått av oro. Jag skulle kunna önska att jag helt kan släppa det. En person som länge har tänkt “det är viktigt att vara ansvarsfull”, “en ansvarsfull person sparar” och “om du inte sparar så blir din framtid osäker” kommer såklart vara mer orolig än en person som länge har tänkt “jag hittar alltid sätt att lösa min ekonomi” eller “jag kan ta en dag i taget”. Ett visst mått av oro är en del av den mänskliga upplevelsen. Det är allmänmänskligt. Någonting som däremot skiljer oss är hur lätt vi oroar oss. Personer som är mer benägna att oroa sig kan behöva acceptera att de helt enkelt är mer oroliga än andra. Acceptansen handlar inte om att lägga sig platt utan att lägga fokuset på att ändra det som går och att sedan leva med resten.

Hur sätter du realistiska mål för att ändra det som kan förändras?

Om vi vill förändra någonting är det bra att göra det så konkret som möjligt. Då kan vi se en förändring och vi kan ta aktiva steg för att gå i den riktningen. Det är svårt att bestämma vad vi ska känna men desto lättare att besluta vad vi ska göra. Mitt stora fokus på att inte spendera pengar måste såklart kombineras med att faktiskt använda pengar. Vi behöver ju alla äta. Dessutom så finns det andra saker som är viktiga i livet och som jag, oavsett vad mina orostankar hävdar, har råd med. Jag vill till exempel kunna umgås med vänner. För att bli lugnare med ekonomin är det också bra att kunna njuta av det som pengarna används till. Om jag åker till Stockholm är det bra att kunna slappna av och att faktiskt få ut det jag önskar av besöket. Om jag fikar med en kompis är det bra att kunna vara närvarande istället för att fundera på om de 40 kronorna inte hade varit bättre att spara till någonting annat.

För att ett mål ska vara realistiskt behöver vi veta hur dagsläget är. Jag skulle till exempel kunna skriva upp hur pass lätt jag kan njuta av att göra aktiviteter som kostar pengar. Sedan kan jag sätta kvantifierbara mål utifrån det. Kanske kan det vara att två gånger i veckan göra en rolig aktivitet med nära och kära oavsett kostnad. Jag kan skriva upp självobservationer i kalendern och ser hur ofta jag faktiskt träffar personer och gör saker som jag mår bra av. Även om det säkerligen kommer komma upp en del automatiska tankar om att jag lika gärna kunnat gå på promenad (gratis) som att äta middag (kostar) så kommer det positiva i att göra sådant jag tycker om (umgås med vänner och familj) kunna vara tillräckligt belönande för att det ska kunna vara härligt att göra dessa saker. Vi vill ha en lagom stor förändring så att det blir ett steg vi kan lyckas med. I mitt fall handlar det mer om hur ofta någonting sker än exakt hur mycket någonting kostar. Det är eftersom jag gissningsvis inte kommer börja med juvelshopping eller att hyra lyxyachter som fritidsnöje. Dessutom kan en högre frekvens göra att varje enskilt tillfälle blir mindre laddat.

För att formulera ett mål realistiskt behöver du alltså ha koll på hur du gör någonting idag. Under kanske tre veckor kan du mäta hur ofta du sätter dig och faktiskt har ett genuint samtal med din partner, skriva upp hur ofta du lyssnar på poddarna du tycker om eller hur många dagar du faktiskt kommer ut på promenaderna du upplever att du mår bra av. När du har observerat hur det ser ut idag kan du se över vad som är ett möjligt steg framåt för att du ska kunna utvecklas i en riktning där du gör med av sådant som får dig att må bra.

Tjat om mål kan göra skillnad

Det finns skäl till varför vi pratar mycket om mål. Det är både för att vi ska kunna veta i vilken riktning vi vill gå och för att vi ska kunna utvärdera om vi kommit länge på den vägen. Vi kan bli hjälpta av mål som berättar för oss vad det är vi kan fokusera på för att må så bra som möjligt. När målen är realistiska kan vi dessutom bli motiverade för att vi ser att det är möjligt att ta oss lite utanför bekvämlighetszonen utan att behöva kasta oss ut på de djupaste vatten.

Hösten jag flyttade till Örebro kämpade jag både med att balansera min nya situation och med att testa denna höghjuling.

Om du gillade detta blogginlägg är du kanske också intresserad av att läsa Mål för 2016: Nyårslöften och livskompass där du kan bekanta dig med ett av mina favoritverktyg. Du kanske också vill läsa Designprincip 1: Vilket är ert Domedagsberg? Tydlig grupp med tydligt mål som beskriver hur viktiga mål är för att förena en grupp. I det inlägget kan du också läsa om likheter mellan att sätta mål för organisationer och för oss som individer. Spana på kategorin målsättning för fler förslag på inlägg om mål.

För att komma framåt tillsammans behöver vi göra saker i rätt hastighet, omfattning, nivå och frekvens. Men för att ta oss till målet behöver vi inte bara veta vad som ska göras vi måste också vilja göra det. Hur kan ledarskapet bidra till motivation?

Motivation beskrivs ofta utifrån inre eller yttre motivation. Ibland är det lätt att skilja dem åt. Men gränsen kan också vara lite mer flytande. Self determination theory berättar om att vi motiveras av att uppleva oss som kompetenta, när vi känner samhörighet och när vi får autonomi. Om någon annan påtalar att vi har gjort någonting bra, att vi har utvecklats på jobbet kan det ju antingen ses som extern motivation och att vi vill göra någonting för att andra säger att vi är duktiga men det kan också vara att vi själva påminns om att vi har lärt oss någonting.

Transformerande vs transaktion

Peter G. Northouse skriver i boken Leadership – Theory and Practice att transformerande ledarskap bygger på inre motivation. En ledare fokuserar på fyra i:n som står för:

• Intellektuell utmaning – ledaren stöttar medarbetares kompetensutveckling genom att uppmuntra att ta sig an nya utmaningar, testa nya sätt och att lära sig mer.
• Individuell omtanke – ledaren möter alla enskilda personer i en unik relation med just den personen.
• Inspirerande motivation – ledaren utformar visioner, kommunicerar dem och bjuder in medarbetare att se sig själva i framtidsbilden.
• Idealiserad påverkan – ledaren agerar som förebild och visar vägen genom sina egna beteenden.

Det transformerande ledarskapet är tänkt att få grupper att nå nya höjder och Maria Holmström som undervisar i ledarskapspsykologi vid Örebro universitet berättar att studier visar att det kan ge goda resultat. I Sverige är det däremot vanligare med ett villkorligt belönande ledarskap, ett konventionellt ledarskap, som bygger på ömsesidigt utbyte genom transaktion.

Det villkorligt belönande ledarskapet baseras på ett utbyte, reciprocitet. Motivationen kommer från att antingen vara med och bestämma målen eller att acceptera mål satta av andra för att sedan se vilka fördelar det innebär att uppnå dem. En annan teori som bygger på detta är Path-Goal Theory där Peter skriver att motivationen kommer från att en person ser att hen kommer kunna klara av en uppgift, att måluppfyllelse kommer innebära en belöning och att den belöningen kommer att vara värdefull. En tredje teori som bygger på transaktion är LMX. Teorin beskriver att medarbetare vill göra det lilla extra och kan tänka sig att göra mer än bara det som står i arbetsbeskrivningen om de har förtroende för att ledaren kommer att ge dem någonting tillbaka.

Feedback och PERMA

I blogginlägget om att skapa ett lyckligare år kan du läsa om PERMA. Martin Seligmans akronym beskriver att positiva känslor, engagemang, relationer, meningsfullhet, och prestation ger motivation. För att bidra till motivation kan en ledare arbeta med gruppen och genom det stötta samhörigheten och relationer. Det går också att ge feedback för att stötta en persons utveckling och upplevelse av kompetens. En ledare kan också hörsamma medarbetares feedback och genom strukturer underlätta engagemang i ett stadium av flow.

Motivation kan se ut på olika sätt och en ledare kan stötta det på många vis. Det är bra att använda flera olika sätt ur sin verktygslåda och att kontinuerligt arbeta med uppföljning på väg mot målet.

Den första av åtta designprincipen för framgångsrika team i boken Ensam eller stark handlar om tydlig grupp med tydligt mål. Men vad är egentligen mål och hur hjälper det gruppen? Hur gör det att team får ett mer hållbart samarbete? Här i bloggen har jag skrivit om mål flera gånger från olika perspektiv. Idag handlar det framförallt om mål på tre nivåer och hur mål formuleras SMARTA.

Varför tre nivåer?
Jo, för att vi blir mer motiverade när vi ser hur arbetet vi gör som individer spelar roll i ett sammanhang. När vi har tre nivåer med vision, syfte och specifika mål kan vi både se varför vi gör någonting, vad det är vi ska göra och hur det ska göras.

Vi kan se att lägga tid på att justera mötesanteckningar efter ett styrelsemöte är viktigt för en långsiktig dokumentation men är också ett sätt att konkret säkerställa demokratin. Att du gör kvittoredovisning kanske är tråkigt men är väldigt viktigt för bokföringen och en stabil ekonomi. Att ha den fluffigare visionen att titta mot gör det lättare att se vad som sedan är bra att göra. När jag jobbade på Ungdomens nykterhetsförbund var visionen alltid väldigt tydlig och vi påminde varandra om att vi arbetade för en demokratisk och solidarisk värld fri från droger. Okej, vision, syfte och specifika mål fungerar för organisationer. Men är det samma sak på individnivå?

På Örebro universitet föreläser David Åkerlund om terapi och har tagit upp mål på tre nivåer: värderad riktning, övergripande behandlingsmål och konkreta målbeteenden. Samma tre nivåer, men andra ord, använder Linton och Flink i sin bok 12 verktyg i KBT. De pratar om att utgå från värderingar för att sätta långtidsmål och delmål på kortare tid.

I Ensam eller stark poängterar Psykologifabrikens psykologer som skrivit boken att vision och syfte hjälper de specifika målen. När vi har börjat landa i varför vi ska gå och vart vi är på väg kan vi ta stegen i den riktningen.

Hur gick det att vara SMART?
När jag läste säljledning och kvalificerad försäljning fick jag första gången höra akronymen SMART. Om jag någonsin har trott på kärlek vid första ögonkastet så var det då.

Specifikt handlar om att det ska vara tydligt vad det är som menas. Privat kanske vi har mål att leva hälsosammare. Men vad menar vi egentligen med det? Handlar det om att göra fler mindfullnessövningar? Att promenera oftare? Att äta mer vegetariskt?
Mätbart innebär att sätta en siffra för att kunna göra en säker bedömning om vi har nått målet eller inte. Om vi säger att vi vill värva fler medlemmar, hur många är det? Vill vi öka samarbetsprojekt mellan olika avdelningar? Med hur många procent?
Accepterat betyder att alla vars arbete påverkas av målet tycker att det är okej att arbeta utifrån det. Målet är erkänt och alla ser hur målet och visionen hör samman.
Realistiska mål är bra eftersom det ger oss möjligheter att fira. Är målet omöjligt blir det mindre motiverande. Vi behöver kunna se att våra ansträngningar tar oss framåt och inte bara är en droppe i havet.
Tidssatt beskriver att vi bestämmer för vilken period målet gäller så att vi vet när vi ska göra de olika aktiviteterna för att nå målet.

Dessa är de fem aspekterna av mål i grundmodellen SMART. Det finns också fler aspekter i längre varianter av SMART. David Åkerlund föreslår SMARTA mål.

Aktivitetsstartande innebär att målen ska stimulera till beteenden. Det är generellt effektivare att få in beteenden som att gå på promenad oftare än att sluta kolla på serier. Ett tips som Psykologifabrikens tidigare praktikant Leo Vincentsen rekommenderar som minnesregel är död mans regel. Du väljer alltså ett mål där du kan lyckas bättre än en död person. Troligen kommer en död människa lyckas bättre än dig på att inte hänga framför Netflix. Men du går (till zombieapokalypsen kommer) antagligen på fler promenader.

Vad kan jag göra nu?
Har du mål för ditt jobb, ditt ideella engagemang eller någonting annat du gör? Då kan du passa på att se över om dessa mål stämmer överens med visionen. Kolla också om de följer akronymen SMART. Du kan också gärna se om något av träningstipsen på habitud.se kan hjälpa dig att formulera mål eller att nå dina mål.

Om du är sugen på att få en föreläsning om mål eller andra principer från Ensam eller stark så kan du läsa om vad Psykologifabriken gör här.

Förra veckan gick Psykologifabriken på Opera. Under kvällen skämtades det om att vi nu gjorde vanlig “teambuilding”. Psykologifabriken brukar istället satsa på att ha retreathelger med fokus på mål. Målen tas sedan upp löpande under året och genom det förenas gruppen. Denna bild är däremot också med väldigt mycket glädje. För såklart, om vi har tydliga mål för att stötta det gemensamma arbetet är det ju inte fel att också äta middag och se opera då och då.

Psykologifabrikens psykologkonsulter har skrivit boken Ensam eller stark utifrån Elinor Ostroms åtta designprinciper för framgångsrika team. Men hur kan det se ut i praktiken? Förra måndagen startade min första praktikvecka av 15 på Psykologifabriken och i detta inlägg kan du läsa om de 8 designprinciperna och hur jag ser dem efterlevas i verksamheten.

1: Vad är ert Domedagsberg? Tydlig grupp med tydligt mål

I boken Ensam eller stark går det att lära sig om mål utifrån Frodos kamp att förstöra härskarringen. Som läsare får du lära dig om att se på mål utifrån tre nivåer: vision, syfte och specifika mål. Det är den fluffigare visionen som hjälper det mätbara syftet att kunna välja konkreta och specifika målbeteenden som beskriver hur du ska ta dig framåt.

Jag känner mig mer som en del av gruppen när jag ser hur målen för praktiken matchar de övergripande verksamhetsmålen. Praktiken utgår från en prioriteringslista vilket hjälper mig att se över vilka arbetsuppgifter jag ska ta först. Jag har denna vecka fått se över målriktade beteenden och sätta SMART:a mål för de prioriterade uppgifterna. Nu när jag vet att det viktigaste arbetet jag gör under denna praktikperiod är att rekrytera höstens praktikant hjälper det mig att se över vilken ordning jag gör uppgifter och ur jag lägger upp min vecka. Min roll blir tydligare och jag ser vilka specifika beteenden som tar mig mot syftet och mot den gemensamma visionen att Psykologifabriken gör psykologi lättförestålig, tillgänglig och användbar för att ge alla möjlighet till ett hållbart välbefinnande.

2: Färre jetplan stärker samarbete Rättvis fördelning mellan insats och belöning

När det är tydligt om vilka beteenden som för oss närmre målet så vet vi vad det är som ska belönas. I Ensam eller stark kan du också läsa rekommendationen att ge belöning för ansträngningar. Ibland kan vi fastna i att belöna resultat. Om vi utöver belöning av resultat också belönar ansträngningar kan det ge en upplevelse av kontroll. Det kan också upplevas som en mer förutsägbar, balanserad och rättvist belöning.

Det jag sett under denna praktikvecka är att Psykologifabriken tydligt belönar ansträngningar. Jag tycker att det är väldigt uppmuntrande att bli belönad utifrån någonting jag kan påverka själv.

3: Prata sönder pyramiderna Rättvist och inkluderande beslutsfattande

För att få välgrundade mål är det viktigt att ta in fler perspektiv och fler personer som engagerar sig. I Ensam eller stark poängteras att vi dessutom får en bättre arbetsmiljö om vi själva får påverka besluten som påverkar oss.

Ett tydligt sätt jag tycker att detta efterföljs på Psykologifabriken är att vi varje vecka har avstämning där alla får ta upp punkter på dagordningen. Perspektiv tas in till verksamhetsprioriteringar och sedan får alla tycka till om utkast till beslut innan större beslut tas. Att jag har fått sätta mål för min praktikperiod är också ett tydligt tecken.

4: Vad kan Super Mario lära oss om feedback? Uppföljning av överenskomna beteenden

Psykologifabriken arbetar aktivt med att uppmuntra beteenden som skapar samarbete, långsiktighet och altruism. Detta är också någonting de rekommenderar för andra i boken Ensam eller starkt, workshops och blogginlägg. För min del tycker jag att det har varit tydligt i hur de aktivt uppmuntrar att jag ställer frågor, att jag kommer med förslag och att jag berättar vad jag vill lära mig under praktiken.

5: Evolutionen av låtsasjobbande, gnäll och andra problembeteenden Graderade sanktioner för ohjälpsamma beteenden

Här är det viktigt att ha små åtgärder som sedan kan trappas upp om det sker större överträdelser. Det enda jag har tänkt på är när vi pratade om att hoppa över lunch för att vara med på möte som ett problembeteende och att självuppoffrande beteenden inte ska förväxlas med snällhet. Då var det tydligt fokus på beteende och inte person samt att det fångades upp tidigt.

6: Konfliktens födelse och död Snabb och rättvis konflikthantering

Jag har hittills inte sett konflikter under min tid på Psykologifabriken. Det kan såklart bero på att jag har varit på plats så kort tid. Men det kan ju också vara så att det finns färre konflikter eftersom Psykologifabriken aktivt arbetar med tydlig grupp, tydliga mål, rättvis fördelning av belöning, inkluderande beslutsfattande, uppföljning av överenskomna beteenden och sanktioner för ohjälpsamma beteenden.

7: Teamet kan självt Mandat till självbestämmande

I Ensam eller stark kan du läsa om hur självständighet underlättar att hitta den egna motivationen och att det också ger mer aktiva medarbetare. Att det dessutom kan öka flexibilitet och innovation är ju också trevliga fördelar. På Psykologifabriken tycker jag att det syns tydligast genom att alla är med och fattar beslut om det gemensamma för att sedan få styra mycket över det egna arbetet.

8: Riv murarna Koordinering med andra grupper

Principerna kan användas för att beskriva samarbete mellan grupper precis som att det beskriver samarbete inom grupperna. Med gemensamma mål går det att få enighet över gruppgränser. Det går också att motverka diskriminering med de åtta principerna. Jag har hittills inte tänkt på samarbete mellan grupper inom Psykologifabriken eftersom jag inte tycker att det är några tydliga grupper att tala om på det sättet. Jag har inte heller tänkt på samarbetet mellan Psykologifabriken och andra samarbetspartners. Men någonting jag har lärt mig är att samarbetet mellan grupper också beror på hur väl respektive grupp fungerar enligt de åtta principerna. På den fronten känner jag mig trygg med att Psykologifabriken kan säga att de lever som de lär.

Under praktikens första vecka kunde du följa med mig på Örebro universitets Instagram. Tack alla som följde med under premiärveckan. Du som läser här är varmt välkommen att följa med under de kommande 14 veckorna.

Vill du lära dig mer om de åtta principerna rekommenderar jag verkligen boken Ensam eller stark eller såklart att kontakta Psykologifabriken. Du kan under praktiken mejla mig på sophie@psykologifabriken.se. Om du också är psykologstudent är du varmt välkommen att söka praktik till hösten. Känner du en psykologstudent är du varmt välkommen att tipsa andra om att söka.

Tillhör du skaran som gillar årsskiften och får en känsla av nystart? Jag älskar nya år och första januari är en av mina heliga dagar då går jag igenom året som gått och sätter mål för det kommande året.

Jag är däremot inte någon nyårslöftesfantast. Varför det? Jo, för att jag förknippar ordet nyårslöften med förhastade idéer, för stora åtaganden och idéer som inte är baserade på vad vi verkligen vill utan snarare på saker vi tänker borde göras. För att inte göra löften som sedan faller efter någon vecka ser jag till att mina årsmål ska stämmer in på tre punkter:

1. Välgrundade – de ska baseras på vad jag vill på längre sikt och på hur jag trivs att leva mitt liv.
2. Rimliga – mindre steg är bättre än inga steg
3. Utvärderingsbara – för att kunna uppdatera vid nya insikter och för att kunna fira framgångar

Det är lätt att ryckas med och på nyårsafton säga “jag ska träna tre gånger i veckan”. Men i januari märks det att de tre kvällarna gärna ägnas åt någonting annat. Läggs någonting till måste någonting annat tas bort. Det är egentligen en självklarhet men likväl svårt att acceptera. Är du som jag känner du igen dig i viljan att göra mycket och att ibland ha svårt att hinna med allt du vill.

För att påminna mig om detta gör jag en livskompass för att gradera hur viktiga olika områden av livet är. Områdena kan vara familj, samhällsengagemang, karriär, hälsa, personlig utveckling, ekonomi, andlighet och liknande beroende på vad som ingår i ditt liv.

I år testade jag att kombinera två olika modeller. Den ena livskompassen har jag använt tidigare. I modellen graderar du alla områden från 1 till 10 enligt nuvarande prioritering och enligt önskad prioritering. Du ser sedan vad det är för skillnad och kan göra en bedömning av vad du vill minska och öka. Den andra modellen är att åskådliggöra prioriteringarna i en cirkel och kommer från Ulrika Sedell som på en föreläsning tipsade om att göra en livsplan.

Steg för livskompass

1. Ta två papper och rita en cirkel på vardera pappersark
2. Välj områden för ditt liv och placera ut dem jämt runt cirklarna
3. Sätt nummer med lägst prioritering i mitten och högst längst ut (t ex 1-7)
4. Punkta ut dina prioriteringar för önskat läge på det ena pappret
5. Pausa och gör någonting annat
6. Punkta ut dina prioriteringar för nuläge på det andra pappret
7. Lägg papperna över varandra eller bredvid varandra för att jämföra dem och utvärdera om du är helt nöjd med läget eller om du vill göra förändringar.

Ett exempel på livskompass med ark för önskat läge och nuläge.

Livskompass är ett sätt att se över sitt nuläge och önskade läge. Men det finns också andra metoder och du kan läsa om alla sätt jag använde förra årets nyårsdag i inlägget Att komma fram till mål – process för nulägesanalys och målsättning.

Tips om nyårslöften från psykologen Alexander Rozental kan du läsa i inlägget Nyårslöften – hur når du dina mål?

Är vi på rätt väg? Om du har satt mål för en längre process är en löpande måluppföljning bra för att se att du arbetar i rätt riktning för att nå de önskade målen. Idag gör jag en större översyn av mina årsmål och du får följa med på vägen. 

Jag har satt flera olika målområden för 2015 och du kunde läsa om det i inlägget Att komma fram till mål – process för nulägesanalys och målsättning. I inlägget poängterade jag vikten av att sätta mål som är möjliga att följa upp: “I år har jag valt att göra vissa mål SMART:a men andra mål har jag valt att ha med ändå trots att de är svårare att stämma av. Då har jag istället skrivit frågor jag kommer att ställa mig själv regelbundet för att kunna följa utvecklingen. ”

1 Spontana tankar om målen

Mitt första steg är att lista mina olika mål i kategorier utan att titta på min lista med mål. Det är dels för att se vilka mål jag kommer ihåg och för att se vad jag kommer på spontant. Jag listade mål i kategorierna:

• Mål som känns lätta att uppnå
• Mål som jag behöver arbeta mer med för att uppnå
• Mål som jag vill ändra

2 Gå igenom dagens status för målen och tidigare dokumentation

Hur ligger du till med de olika målen? Se över dokumentation idag och eventuellt tidigare dokumentation. Stämmer dina spontana tankar med det du kan se i din dokumentation och det du kommer fram till när du metodiskt går igenom mål för mål? Finns det några skillnader? Vad beror det på?

3 Se över plan för att nå målen och eventuellt uppdatera målen

Är det några mål som redan är uppnådda? Vad behöver göras för att nå de andra målen? Finns det några mål som är extra svåra? Finns det några mål som du inte längre vill nå? Beror det på att de kräver mycket eller för att de inte kommer att ta dig dit du vill på längre sikt? Se över så att målen passar dig och vad som kan göras för att du ska nå målen. Vilka mål är extra viktiga för dig att nå? Prioritera dem i planen.

4 Fira målen som går bra och peppa dig själv för det fortsatta arbetet

Ett stort grattis till dig för allting du hittills har gjort. Kul att du har gjort en översikt av målen och på så sätt sett över vad som behövs för att komma vidare framåt.

Mitt nästa steg – och ditt?

Ett av områdena jag arbetar med under 2015 handlar om utforskande. Där ingår bland annat att tänka över framtiden och jag hade planerat flera olika steg för att göra ett bra och grundligt underlag inför att ta ett beslut 2016. Men innan jag hann genomföra alla steg jag tänkt ut så kom jag fram till att jag ville läsa till psykolog. Så om du är redo för att ta ett nytt steg och vill ersätta mig på Ungdomens Nykterhetsförbund som politisk sekreterare är det bara att söka. Det är ett arbete där du får utvecklas mycket som person och i din profession. Du kommer kunna göra skillnad både i organisationen och i samhället.  Läs mer och sök här.

Om jag kommer in på Örebro universitet, där jag sökt till psykologprogrammet, kommer bloggen troligen byta namn ifrån min föregående utbildning Säljledning och kvalificerad försäljning. Gissningsvis kommer det även bli mer psykologirelaterade ämnen här i bloggen. Men exakt hur det blir och hur bloggen kommer uppdateras får vi se i höst.

Tove Jansson pryder både föregående och nuvarande dagbok med mål och uppföljning.

“Jag tror att det allra viktigaste för att lyckas med sina mål är att de är väl genomtänkta och att de stämmer överens med vart du verkligen vill komma.” så skrev jag i inlägget Nyårslöften – hur når du dina mål? Det finns många sätt att komma fram till detta och här kommer du att få tips om min process.

1 Summera föregående året

Jag började med att skriva upp det som jag spontant kom på som viktiga händelser eller teman t ex att jag avgick som förbundsordförande för SCUF och hade mitt sista år som ungdom (enligt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor är du inte längre bidragsgrundande vid 26.) Jag gjorde sedan ett årshjul där jag lade in händelser för att komma på fler saker som hände.

2 Livskompass

För att se över olika delar i livet och prioritera har jag en modell som kallas för livskompass. Den delar in livet i olika områden: nära relationer, samhällsengagemang, egentid, socialt liv, hälsa, andlighet, arbete samt utbildning och utveckling. Första steget är att definiera vad området betyder för dig, sedan ser du hur högt du vill prioritera området 1-10, hur högt det är idag 1-10 och sedan gör du en bedömning om vad du vill prioritera upp och vad du vill prioritera ned. Jag ser över min livskompass regelbundet och gjorde en översyn nu för att få en tankeställare om vad jag vill ha med mig in i det nya året.

3 Vad vill jag ta med mig av 2014 in i 2015?

• Vad är jag stolt över? – Jag listade vad jag var stolt över på rosa klisterlappar och det var både övergripande och specifikt. Jag listade till exempel att jag är stolt över intervjun jag gjorde med Kitty Jutbring till Motdrag.
• Vad fick jag för insikter? – Jag listade lärdomar på ljusgula klisterlappar och skrev till exempel att jag insett att jag ibland är mycket bra på att ge feed back men att jag vid andra tillfällen utgår ifrån att jag har rätt och den andra personen har fel. Jag vill istället använda mig mer av NVC (Du kan läsa lite om det här och jag kommer att blogga mer om det framöver.)
• Trafikljus eller Sluta – ändra – fortsätt – När jag skrivit klar allt jag var stolt över och alla lärdomar var det dags för sortering. En modell jag gillar i sin enkelhet är att sortera in efter det som ska fortsätta göras på samma sätt, det som ska förändras och det som ska slutas med. Här på bilden kan ni se att jag sorterat och grupperat fortsätt högst upp vid den gröna klisterlappen, ändra vid den gula och sluta vid den orangea. Efter det skrev jag mer om vad lapparna innebar och hur jag skulle arbeta med dem under året.

Sortering av det jag är stolt över och mina lärdomar från 2014 som jag vill bära med mig in i 2015. Tygkassen har ett tryck som påminner mig om att drömma och våga ha högt flygande mål.

4 Hur kan 2015 bli en del av vad jag vill långsiktigt?

Jag tycker att det är viktigt att målen för 2015 hjälper mig till vad jag vill komma på längre sikt. Om du också tycker det är det bra att sammanfatta det nu innan du väljer ut vad du vill satsa på under 2015. Utöver att gå tillbaka till en formulering jag använt tidigare svarade jag även på två modifierade frågor från Lisa Moreus som intervjuades i Driva Eget.

• Om jag tittar på mitt liv utifrån min livsfilosofi: Vad är jag väldigt nöjd med? Vad är jättebra?
• Vad vill jag skruva upp? Vilka områden vill jag utmana mig själv inom?

5 Formulera mål för 2015 

När du formulerar mål är det bra att direkt tänka på uppföljningen så att du vet när du kan fira att du klarat målet. Det lättaste sättet att se till att det kommer att gå smidigt är att följa SMART-principen. Det jag oftast har svårt med är mätbarheten. I år har jag valt att göra vissa mål SMART:a men andra mål har jag valt att ha med ändå trots att de är svårare att stämma av. Då har jag istället skrivit frågor jag kommer att ställa mig själv regelbundet för att kunna följa utvecklingen.

Ett av mina mer konkreta mål är att stå mer på jobbet. Eftersom jag har semester en vecka till står jag nu i skrivande stund. För varför göra något imorgon när du kan göra det idag?

6 Bestäm hur du vill att dina mål ska synas i din vardag
Det finns olika sätt att påminna sig om sina mål. Jag har lagt mina ledord som skärmsläckare på datorn som en påminnelse. Jag har även gjort ett diagram som jag satt upp i klädkammaren vid min garderob. Välj det som får dig att bli peppad på att kämpa under året för att uppnå dina mål.

Mina ledord för 2015 till vilka jag har med specificerade mål och plan för uppföljning. Diagrammet har jag fyllt på med målen och satt upp vid garderoben för att konkret påminnas. I dagboken med Morran har jag plan för uppföljning och frågor att ställa mig själv vid utvärderingar.

Nyårsafton närmar sig. Den 31:a kommer också tillsammans med nyårslöften om vad som ska uppnås under det kommande året. Det finns olika sätt att lyckas med att uppnå mål. Du har säkert koll på SMART:a mål och har kanske läst om HARD. Här får du ytterligare tips inför en framtida succé.

Psykologen Alexander Rozental som har skrivit boken Dansa på deadline med Lina Wennersten intervjuades i Motdrag. Han berättade om det symboliska värdet i nyårsafton. “man använder skiftet mellan två år som ett sätt att markera att det sker en förändring”. “Det blir även enklare för att det är fler som firar nyår och också tänker att börja med en ny vana genom ett nyårslöfte.”

Alexander lyfter hinder för att hålla löften:

1. du har inte planerat tillräckligt
2. du har inte tänkt igenom hur mycket tid det tar att förändra
3. du har kvar spår av dina gamla varor

Men det finns inte bara hinder. Det finns också många bra tips för hur du kan lyckas med dina mål.

Alexanders tips för att lyckas med dina nyårslöften:

(Yes, de är något parafraserade.)

1. Besluta vad du vill uppnå i verbform t ex dansa samba en gång i veckan.
2. Satsa tillsammans med dina vänner så att ni kan lyckas tillsammans.
3. Kom ihåg att det är okej att inte lyckas perfekt, att misslyckas lite är helt okej. Vi får alla bakslag.
4. Ta bort spåren av dina gamla vanor t ex ha inte jobbtelefonen på nattduksbordet om du vill vara med ledig på kvällarna
5. Klappa dig på axeln längst vägen och fira framgångar löpande.

Jag har ännu inte helt bestämt mina nyårslöften utan kommer nog att göra det på nyårsdagen när jag brukar tänka igenom det gångna året och det kommande. Jag tror att det allra viktigaste för att lyckas med sina mål är att de är väl genomtänkta och att de stämmer överens med vart du verkligen vill komma. Det är lätt att sätta upp nyårslöften slentrianmässigt och så är det inte underligt att de spricker. Jag kommer därför att besluta mig när jag har gjort en större utvärdering. Men hittills har jag funderat över att stå mer på jobbet för att jag sitter så mycket stilla framför datorn. Det är någonting som jag tror kommer att kunna göra stor skillnad för min hälsa. Jag har därför redan föreslagit en pakt med Lina Mattebo som är redaktör på UNF:s medlemstidning Motdrag så vi får se hur det utvecklar sig. Oavsett vad du väljer önskar jag dig lycka till med dina nyårslöften.

Motdrag om nyårslöften och min dagbok där det finns olika idéer för mina mål.

För att bli en bra säljare eller ledare, för att må bra och nå sina mål är det viktigt att prioritera. Under december har jag prioriterat:

1. Mitt jobb som drogpolitisk pressekreterare på Ungdomens Nykterhetsförbund, UNF
2. Ordförandeskapet i Svenska Celiakiungdomsförbundet, SCUF
3. Mitt äktenskap
4. Familjen
5. Äta, sova och må bra

Denna vecka har det inte blivit mycket tid för att skriva blogginlägg. Nu när julen kommer är det extra viktigt att prioritera och se över vad som är viktigt för oss. Medan du funderar över jul och prioriteringar ger jag dig detta tips helt gratis: Vit Jul – Alla barn har rätt till en vit jul.

Och när du väl vill nå mål tipsar jag om att göra dem enligt SMART och möjligen också enligt HARD. Vad trivs du bäst med?

Jag hoppas att du har haft en fantastisk vecka och att nästkommande bli lika bra. Vi ses nästa fredag.