Om Årets Örebrostudent och att vara en förebild

Det finns många olika sätt att vara förebild på. Vi kan dela med oss av kunskap, hjälpa andra eller bana nya vägar. Det finns också många utmärkelser som lyfter fram förebilder. Igår fick Tove Alexandersson Jerringpriset. Fram till fjortonde februari går det att nominera till Raoul Wallenbergpriset. Och idag träffade juryn de tre finalisterna till Årets Örebrostudent.

Att vara förebild innebär att vara en person som andra ser upp till eller att göra någonting som andra själva kan ta efter. En förebild behöver alltså inte vara en fullkomlig människa utan snarare en person som gör sådant andra kan lära sig av eller inspireras av.

Varför är det viktigt att vara en förebild?

Människor lär sig saker på olika sätt. Vi lär oss av det vi gör. Men vi lär oss också av det vi hör och det vi ser andra göra. När vi pratar om inlärning från sådant vi ser andra göra kan vi använda begrepp som modellinlärning, observationsinlärning eller social inlärning. Kärt barn har många namn. Begreppsförvirring till trots är det en välkänd princip som kommer från forskning av psykologen Albert Bandura. Han gjorde ett berömt experiment där barn fick se vuxna interagera med en docka. Vissa barn fick se en vuxen vara aggressiv mot dockan och när de sedan fick komma in i rummet upprepade de aggressiva beteenden som de sett. Detta experiment har gjorts i flera olika tappningar och har lagt grunden för teorin som beskriver hur vi lär oss genom att se vad andra gör. (Om du vill se Albert berätta om experimentet och se videoklipp från det finns ett kort klipp om det på Youtube.)

När jag tänker på modellinlärning ökar min motivation till att agera som förebild. Det slitna citatet “Be the change you want to see in the world” som vanligen tillskrivs Mahatma Gandhi är därför ett gott råd. Vi kan se vår roll i ett större sammanhang och påminnas om den dubbla skillnaden vi kan göra, dels genom id men också genom en egna insatsen men också genom att det vi gör sprider ringar på vattnet om andra lär sig av det.

Årets Örebrostudent som förebild

Sedan förra året väljer Örebro universitet och Örebro studentkår vem som ska få utmärkelsen Årets Örebrostudent. Priset uppmärksammar studenter som visat stort engagemang och påverkat andra studenter positivt, som är en förebild för nuvarande och eventuellt framtida studenter, samt som är en god ambassadör för universitetet och Örebro som studentstad.

Förra året fick Jennifer Schlyter utmärkelsen. Hon har varit ute på utbyten och även engagerat sig för utbytesstudenter som kommit till Örebro. I år är Mamz Shuker, Theo Henningsson och jag de tre finalisterna för utmärkelsen. Det är ärofyllt att få vara en finalist och extra så i ett gott sällskap. Mamz har varit med och grundat nätverket FemTek som arbetar för jämställdhet inom ingenjörsprogrammen och även startat upp Ingenjörer utan gränser i Örebro. Theo är studentambassadör där han inspirerar personer att börja på Örebro universitet och han är också engagerad i Mentor Sverige. Eftersom jag gärna vill inspirera andra studenter att engagera sig för frågor de brinner för är jag tacksam både över erkännandet en nominering betyder men också för möjligheten att inspirera genom uppmärksamheten en nominering innebär.

Vad visar förebilder upp?

Som förebild vill vi ofta visa upp sådant vi är stolta över och sådant vi tror skulle vara bra om andra gjorde mer av. Kanske är det just att vara mentor, driva ett nätverk eller att få guld i orienterings-VM. Utöver dessa beundransvärda insatser tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att vi också kan vara stolta när vi gör sådant som är svårt för oss, när vi testar nytt och när vi lär oss av misslyckanden. När jag skrev blogginlägget 12 saker jag är stolt över från 2019 försökte jag tänka både på prestationer jag är nöjd med, som bokkapitlet i Starka tillsammans, men också sådant som varit jobbigt på ett annat sätt, och mindre glamouröst, som att jag dragit ned på städkrav i hemmet.

Jag vill gärna vara en förebild för andra så länge jag klarar av att både visa upp framgångar, stegen för att ta sig dit, all träning och alla misslyckanden på vägen. Utifrån att jag, och många med mig, upplever att vi får mest erkännanden just för framgångar är det inte konstigt att vi jobbar för mycket, kontrollerar det vi gör om och om igen eller andra beteenden som är vanliga vid perfektionism. Men vi behöver påminna oss själva och varandra att misstag ger lärande och för oss framåt. I boken Ensam eller stark som är skriven av Oskar Henrikson och mina andra kollegor på Psykologifabriken går det att läsa om Amy Edmondsons forskning. Amy har undersökt psykologisk trygghet och hur det får team att producera bättre. Hon såg att team med öppenhet kring att berätta om misstag och rapportering av problem lyckades bättre än team som bara pratade om framgångar.

Vi vill gärna visa upp vår finaste sida

I fjol var jag en del av en konstinstallation som bjöd in besökare att ta mindre smickrande bilder. Vi som var med fick pressa ansiktet mot en glasruta och våra tillknycklade ansikten projicerades sedan ett efter ett. Jag tycker att det är intressant eftersom jag, och många med mig, annars bara vill visa oss från vår bästa sida. När jag blev fotograferad inför Årets Örebrostudent försökte jag välja en säker pose med min bästa sida vänd mot kameran. Eftersom jag oftast här på bloggen och i sociala medier visar leende bilder som jag är nöjd med vill jag idag dela fotot från konstinstallationen som en kontrast. För mig är det en påminnelse om att vi inte måste leka fläckfria för att vara förebilder utan att vi kan visa på en bredd av erfarenheter och sedan lyfta vad vi vill göra med dem.

Om vi går tillbaka, så är förebilder alltså inte perfekta människor utan personer som både kan dela med sig av framgångar och snedsteg för att kunna stötta andras utveckling. Jag är glad över att kunna göra det under min studietid på Örebro universitet och hoppas också kunna göra det i mitt kommande yrkesliv. Jag vill också uppmuntra dig att fundera över på vilka sätt du är en förebild idag och hur du skulle vilja vara det i framtiden.