Idag börjar en ny termin. Det är vårtermin för 2020 och min sista på psykologprogrammet. Men det är också många människors första termin eller tidigt i studierna för ytterligare många andra. Därför kommer här sju tips till dig som är ny student eller som av andra skäl upplever ett behov av att komma igång med pluggandet på ett annat sätt.

1. Håll fokus under föreläsningarna

Om du går på föreläsningarna, vilket jag personligen tycker brukar vara en stor vinst att göra, är det såklart lättare att lära sig om du klarar av att hålla fokus under dem. Vi har alla olika lätt att hålla fokus men utifrån den förmågan vi har kan vi påverka genom våra beteenden. För mig har det underlättat att skriva för hand. Dels för att jag enkelt kan rita olika modeller som är vanliga inom KBT men också för att det är bra för att göra mindmaps eller att göra små olika bilder jag lättare kan komma ihåg. Min upplevelse är att jag jobbar mer med innehållet genom att jag gör om det som sägs till symboler, bilder och förkortningar. Att bearbeta material hjälper inlärningen. Jag tycker också att det är lättare för mig att använda färger som både hjälper mig att minnas men också underhåller de perioder föreläsningen går lite långsammare.

De gånger jag skrivit på dator har jag märkt att det varit lätt att gå in och kolla mejl eller någonting annat när det inte hänt så mycket under föreläsningarna. Det finns såklart fördelar med att skriva på dator, som att kunna skriva in direkt i powerpointpresentationen och då lugnare kunna lyssna på vad som sägs istället för att hetsskriva sådant som står i presentationen. Det går att bara fokusera på det extra materialet som sägs utöver presentationen. Om du föredrar att skriva på dator är mitt tips att stänga av wi-fi eller att använda något blockeringsprogram för att inte kunna gå in på de mest lockande webbplatserna.

2. Hitta ditt sätt att repetera

De säger att repetition är kunskapens moder. Det går att göra på många olika sätt och det kan vara skönt att variera. Min upplevelse är i alla fall att det är lättare att repetera när jag inte är uttråkad av att göra det. Här är fyra olika metoder jag tycker om:

Att gå pluggpromenader med klasskompisar tycker jag har varit väldigt trevligt. Det är ett skönt sätt att kunna ställa frågor till varandra och samtidigt få njuta av solen eller skogen strax ovanför mig. Jag tycker att detta har fungerat bäst i sista fasen när vi är säkra på att jag eller promenadvän har koll. Det är nämligen skönare att promenera utan böcker och svårt att kolla upp saker. Men du kan såklart diktera dina frågor, skriva upp dem i telefonen eller på annat sätt komma ihåg dem till att du kommer hem till litteraturen.

För mig har bloggande också varit ett bra sätt att repetera. Jag upplever att jag har lärt mig samtidigt som jag hoppas att det kan vara lärorikt för andra.

Eftersom jag läser psykologi är jag förunnad att läsa ett ämne där det också går lätt att relatera till mitt eget liv. Jag har exempelvis repeterat olika modeller och testat min förståelse för dem genom att skriva i min dagbok och exempelvis noterar hur mina sovmönster ser ut. Vad har jag för tankar om sömn, vad uppmärksammar jag när jag inte kan somna, vilka beteenden gör jag? Även om jag inte har insomni, generaliserat ångestsyndrom eller de flesta andra diagnoser kan jag komma på vissa saker som jag tänker, känner eller gör. Genom det ser jag över om jag verkligen förstår modellen och får ett till tillfälle att repetera. Du kanske inte läser ett ämne som är lika lätt att relatera till ditt eget liv. Men det kanske går att koppla till vissa saker du har hemma, på organisationer där du arbetat eller någonting annat som du känner till.

Slutligen, tycker jag om att göra sammanfattningspapper inför tentor med de viktigaste kunskaperna. Då skriver jag ned olika modeller och nyckelinformation jag behöver ta med mig. För mig hjälper det att göra pappret men under salstentor kan jag också komma ihåg utifrån min mentala bild där jag kan tänka på vilken färg det är, hur många punkter, vilka bilder och genom detta lättare få fram informationen under tentan. Jag tycker också om att ha kvar dessa papper efter kurserna är avslutade för att kunna påminna mig lite även efter att tentan har varit.

3. Få nya perspektiv

Jag tycker att det fungerat bra för mig att träffa olika klasskompisar för att plugga. Det har hjälpt mig att få olika perspektiv beroende på hur vi kopplar information till tidigare kurser, mellan olika ämnen inom samma delkurs och så vidare. Att plugga tillsammans med olika personer istället för att alltid sitta med samma tycker jag har varit hjälpsamt för att bredda perspektiv.

Att använda olika källor för att komplettera tycker jag är ett annat sätt att få nya perspektiv. Jag tycker att det är skönt att komplettera att läsa artiklar och böcker med att göra annat. Till exempel tycker jag att det är skönt att hitta videor med olika forskare, lyssna på poddar eller liknande. Till exempel så har psykologprogrammet på Örebro universitet en egen podd. Det är ganska få avsnitt men de är spännande och du kan hitta dem här. Jag tycker det kan vara skönt att få in någonting annat om jag vill få en förmiddagspromenad i solen, vill passa på att städa lite hemma eller av andra skäl känner att jag behöver resa mig från bordet där jag pluggar. Om du vill lyssna kan du också kolla in att använda talsyntes som vi örebrostudenter och även studenter på andra lärosäten har tillgång till via tor.talk.

4. Fördjupa dig i ämnen på ett lustfyllt sätt

För många av oss har det vi pluggar gått från att vara ett intresse till en sysselsättning. Jag tycker psykologi är fortsatt spännande och vill ha den upplevelsen framöver också. Jag tänker att det hjälper att hitta olika sätt att fördjupa sig i fältet på sätt som känns lustfyllda. För min del har det varit väldigt givande att ha en bokcirkel med klasskompisar där vi läst olika böcker om psykologi och pratat om ämnen som rör fältet men inte precis det vi pluggar i den aktuella delkursen.

Sedan tycker jag att mina studier har varit hjälpsamma för olika ideella engagemang. Jag tycker att det har varit användbart inom mina engagemang i Klimatstudenterna och RFSU. Jag har också hört från vänner som engagerat sig i Föreningen Storasyster och Röda korsets ungdomsförbund att de upplevt att de kunnat använda sina psykologikunskaper där.

Ett annat sätt för mig att fördjupa är att vara med i en stor facebookgrupp för psykologer och psykologstudenter från termin sex och uppåt. Det har gett fler andra perspektiv där jag får ta del av olika frågeställningar yrkesverksamma har i sina arbeten. Att titta på videor, lyssna på poddar eller läsa andra böcker på egen hand tycker jag också har varit kul. För mig har det också varit hjälpsamt att blogga för att jag genom det känner att jag kunnat spara spännande information jag tagit in och sedan också får dela det med andra. Jag hoppas att du kan utforska olika sätt för att hitta någonting som passar dig.

5. Ekonomi

Ekonomi är ett område som stressar många som går från arbete till studier. Jag var själv lite nervös att gå från att arbeta heltid till att läsa på universitet. Nu i januari upplever många att det är en tuffare månad. SVT intervjuade därför studenter i Örebro som tipsade om att köpa böcker begagnat och att göra matlådor. De pratade också om att tänka över vad vi köper, vilket jag tänker är en bra sak varje månad dels för egen ekonomi men kanske framförallt för en hållbar miljö.

Litteraturen kan bli en stor kostnad i början av kurser. Jag tycker också att det fungerar mycket bra att köpa och sälja begagnade böcker. Du behöver ligga ute med pengar men kan få det mesta tillbaka om kurserna inte ändras. Om de förändras här i Örebro och den kommande terminen har annan litteratur brukar Campusbokhandeln vara bra på att sälja till andra lärosäten. De fungerar såklart bra för att sälja på samma lärosäten också om du vill slippa göra det själv men om du säljer via Facebook, bokbytardagar eller liknande så får du hela summan. Mycket litteratur går också bra att låna på universitetets bibliotek. Jag har också hittat många böcker på Örebro eller Stockholms bibliotek. De första fyra terminerna fick jag också studiestöd från Unionen där jag var yrkesverksam medlem. Det har täckt min litteratur för de resterande terminerna. Jag har också fått stipendium från Vision och det finns många andra stipendier du kan söka.

I intervjun tipsade de andra studenterna om matlådor. Jag brukar veckohandla, och minskar genom det tillfällen till okynnesshopping. Sedan gör jag ofta storkok och har helst minst 10 matlådor i frysen för att smidigt kunna variera det jag äter under en vecka. Även om jag har ett system där jag hänger upp min lunchlådepåse för att komma ihåg matlådan så har jag också glömt den hemma. Därför tycker jag att det är en stor vinst att bo nära universitetet. Till Sörbyängen kan jag cykla på tio minuter och då i lugn och ro äta hemma, kanske på balkongen, eller cykla tillbaka till skolan igen. Att bo nära universitetet och staden underlättar såklart också för att cykla vilket såklart också sparar många busspengar.

6. Tidsupplägg och raster

Mitt hemmaplugg lägger jag upp ungefär som på föreläsningarna i skolan. Då har vi som regel 45 minuters föreläsning följt av 15 minuter rast. Jag har det som riktlinje hemma även om jag ibland använder mig av timer för att hålla koll och ibland är lite mer varierad beroende på hur jag upplever min energi och mitt fokus för dagen. Vissa andra tycker med om att köra pomodoro med ett annat rastupplägg. Testa olika för att se vad som passar bra för dig.

Jag sätter inte någon timer under min rast men brukar hålla lite koll på klockan och använda tiden till att göra praktiska saker. När jag pluggar brukar jag ofta använda programmet SelfControl som blockar olika webbplatser du svartlistar. Jag har svartlistat Facebook, Twitter, Youtube och några fler. Under för- och eftermiddag, men med en paus för lunch, brukar jag använda SelfControl-programmet om jag studerar på datorn. Det hjälper mig att ta mer energigivande pauser där jag till exempel dammar, plockar lite hemma, gör rehabövningar, sitter i solen på balkongen eller gör någonting annat istället för att scrolla i mitt flöde.

7. Pluggplanering

Planering av studietiden hjälper både för att få överblick över vad som ska göras och för att sedan få vara ledig. Jag använder en kalenderfärg för när jag har grupparbeten, är schemalagd och för deadlines. En annan färg visar min pluggplanering som jag kan styra mer som jag vill.

För min del tycker jag att en pluggplanering är hjälpsam för att slippa komma ihåg allting jag ska göra. Det underlättar också för att se hur lång tid saker tar och hur mycket annat jag orkar göra som om jag ska tacka ja till extra arbetsuppgifter, ideella uppdrag eller liknande.

Innan jag började plugga var jag orolig över att aldrig kunna koppla ned. Många sade till mig att de mest gillade friheten med studier men inte trivdes med att aldrig kunna koppla bort helt. Ärligt talad gjorde det mig nervös att höra det. Att aldrig vara ledig! Det är som att bädda för stress och avsaknad av återhämtning. Men jag upplever det inte så. Jag känner mig verkligen ledig. Att göra en pluggplanering tycker jag hjälper mig att få den upplevelsen. När jag har gjort dagens uppgifter och/eller dagens timmar är jag ledig. Om det är så att jag jobbar eller gör ideella saker under veckan kan jag plugga på helgen. Annars brukar jag försöka ha helger fria. Jag tycker att det är skönt med regler som inte är helt statiska utan som kan variera över tid. Ibland kanske helgplugg är hjälpsamt. Men jag tycker att det är bra att ha riktlinjerna uttalade och att jag i huvudsak studerar under dagtid på vardagar.

För oss som gillar att göra det lilla extra kan det vara extra bra att planera för att vara ledig. Du kanske vill läsa om åtta vanliga beteenden vid perfektionism? Jag tänker att det är bra att inte överarbeta. Det betyder såklart också att pluggplaneringen inte ska överarbetas. Tanken är att det ska vara en hjälp. Inte att det ska bli ett arbete i sig själv.

Lycka till!

Oavsett om dessa sju tips är hjälpsamma för dig eller inte önskar jag dig ett stort lycka till i dina studier. Jag hoppas att du kommer uppskatta allt du lär dig och får en fin studietid.

Här i bloggen finns det ett flertal inlägg du kan läsa om mål och också ett par om nyårslöften. Men för att kunna få in nya vanor och kanske lägga till sådant som tar tid kan det vara skönt att göra utrymme för att få ork och tid. I detta inlägg får du 5 tips som jag tycker underlättar för mig. Kanske kan något av dem vara till nytta för dig.

1. Matplanera och veckohandla
2. Digital kalender med olika påminnelser
3. Bortskänkeslåda
4. Presentlista
5. Dörrpåminnelser

1. Matplanera och veckohandla

Jag älskar att veckohandla och gör det själv varje onsdag eftersom min matbutik har studentrabatt då. Själva handlingen tar längre tid men det minskar arbetsmängden för resten av veckan. Den längre tiden stör inte mig så mycket eftersom jag brukar handla med en kompis jag är granne med. Att veckohandla minskar också risken för att köpa dubbelt eftersom du kan kolla igenom vad du har hemma inför dagen du vet att du ska handla. Det är svårare med den framförhållningen när du inte vet när handlingen blir av. Jag upplever också att jag slänger mindre mat, både för att jag slipper köpa saker som redan finns hemma och för att allt som köps är planerade för specifika maträtter. De olika rätterna brukar jag skriva upp på inköpslistan för att sedan kunna stämma av att alla ingredienser finns. Inköpslistan underlättar själva handlingen. För att listan ska bli lätt att följa i butiken brukar jag ha den indelad i kategorier utifrån varvet jag går i matbutiken: glutenfritt, mejeri, grönt, hyllor och frys.

2. Digital kalender med påminnelser

Det tog lång tid innan jag slutade sörja min papperskalender. Jag älskade att rita små bilder och att skriva små kommentarer. Men en digital kalender är lätt att ha med sig hela tiden, går att dela med andra och att lägga in poster långt i förväg. Det jag framförallt vill tipsa om är att lägga in noteringar i förväg. Under julen 2018 kom jag på att det vore fint att kunna använda våra griffeltaveljulgranskulor. Den vita pennan som kunde måla på de svarta kulorna hade tagit slut för flera jular sedan. Det blev inte av att vi dagen innan julafton kastade oss iväg i rushen för att köpa en ny. Istället lade jag in en kalenderpost för december 2019 som påminde mig om att köpa en ny penna då. Denna jul fick vi äntligen använda julgranskulorna. Detta är bara ett exempel på hur smidigt det kan vara att skriva in noteringar långt i förväg. Du kanske också kommer på flera egna tillfällen då det kan underlätta.

Jag använder också min kalender för att komma ihåg att höra av mig eller att göra andra saker på rätt tid. Ibland minns jag mycket bra att någonting viktigt händer för en vän. Vid andra tillfällen har jag mer att tänka på och glömmer bort saker. Då skriver jag in att en vän ska på en arbetsintervju, flytta i en annan stad eller liknande för att komma ihåg att skriva ett SMS och önska lycka till. För mig underlättar detta så att jag minskar mina självpåminnelser och lättare kan tänka på annat.

3. Bortskänkeslåda

Vi vill alla rensa ut då och då. Jag ska flytta vid min examen i sommar så för min del började jag året med en stor utrensning. Någonting som underlättade den var att jag redan började så smått i höstas. Jag har nämligen lärt mig från tidigare gånger när jag tänkt göra stora rensningar. Det blir inte riktigt så härligt, utan snarare storstilade starter som stannar på mitten. Detta har jag också hört från andra och började därför med en bortskänkeslåda inne i garderoben. Varje dag har jag sett lådan när jag på kvällen väljer kläder för kommande morgon. När jag ser någonting i lägenheten som jag inser att jag inte behöver vet jag vart jag ska flytta det. Jag såg en pastaslev jag inte behövde och kunde direkt lägga den i lågan. Ett julpynt jag sparat sedan jag var barn och egentligen inte tyckte om. Du förstår principen. När jag har haft en plats att lägga det direkt efter att jag tänkt “jag vill nog inte ha kvar detta” så har det varit en smidigare process än när jag tidigare tänkt “den här kanske jag ska skänka bort någon gång”. Steget till vad jag ska göra, min call to action, har varit enklare och snabbare att genomföra.

4. Presentlista

Det närmar sig en födelsedag och du kommer inte på vad du ska ge din älskade syster. Då är det skönt att ha en presentlista. Min presentlista finns digitalt så att jag kan lägga in länkar, foton och kan uppdatera den oavsett var jag befinner mig. På presentlistan skriver jag in saker jag hör min syster nämna som jag kan ge i present. Jag kanske ser en reklam om en spännande aktivitet jag kan göra med min mamma. Eller så berättar en vän vad hon gett sin partner och jag inser att min kärlek kanske skulle bli glad för någonting liknande. Listan fylls på med olika trevligheter som det sedan går att botanisera bland för att hitta någonting bra när en födelsedag eller annan högtid närmar sig.

5. Dörrpåminnelser

Jag tycker att det är skönast att sätta på tvättmaskinen om jag ska till skolan på föreläsning eller iväg till en vän. Då kan det vara tyst och skönt i min etta när jag är hemma. Även om maskinerna inte låter obönhörligt högt är det mer fridfullt när de inte är igång. Jag fokuserar lättare på det jag vill göra. För att det ska fungera behöver jag såklart komma ihåg att sätta på diskmaskin eller tvättmaskin när jag går hemifrån. Därför har jag lappar på dörren som påminner mig innan jag lämnar lägenheten. Du kanske inte behöver samma som jag men vill sätta upp andra för att på morgonen komma ihåg att ta med lunchlådan, träningskläder eller någonting annat som lätt glöms bort.

Vad underlättar livet för dig?

Dessa är fem saker jag fört in i mitt liv som jag tycker underlättar. Det är möjligt att du inte upplever samma sak. Istället kanske det finns annat som hjälper dig mer. Ibland kan det vara skönt att testa sig fram för att hitta vad som passar bäst. Om det är så att du fört in ett nyårslöfte är det kanske skönt att inte behöva testa massa nytt samtidigt. Då skulle jag tipsa om att börja bara med någonting som du tror kan underlätta till större grad och bara fokusera på att göra det andra nya som du vill göra. Lycka till med ditt nya år och vårt nya 20-tal. Oavsett om du har nyårslöfte eller inte hoppas jag att du kan få ett år med vanor som hjälper dig att må bra.

Om du är som jag så har du hört ordet handledning många gånger. Du har haft handledare och handlett själv. Men du har inte egentligen fördjupat dig i teorier om vad handledning är. Förrän nu. Oavsett om du delat erfarenheter med mig eller om det är helt annorlunda kan detta inlägg bli en introduktion till teori om handledning.

Som mycket annat har handledning många definitioner. Sidsel Tveiten skriver i sin bok Yrkesmässig handledning – mer än ord att handledning är “en formell, relationell och pedagogisk igångsättningsprocess med syfte att stärka fokuspersonens bemästringskompetens genom en dialog baserad på kunskap och humanistiska värderingar”. Det är en rejäl definition som är svår att komma ihåg ord för ord. Men jag tänker att den innehåller flera viktiga delar som kan vara bra att lägga på minnet:

• Formell – om att det ska vara en formaliserad kontakt och gärna med kontrakt som tydliggör uppdrag, roller och tillvägagångssätt.
• Relationell – det är ett samarbete.
• Pedagogisk – det handlar om lärande
• Bemästringskompetens – fokus på att öka den som handleds resurser och att utvecklas i sin professionella roll.

Peter Hawkins och Robin Shohet skriver i sin bok Handledning inom behandlande yrken att en handledare har tre roller som ska balanseras.

1. Pedagogen
2. Stödpersonen
3. Kontrollant

De är också inne på att en handledare stöttar den handledde i att utvecklas. Sedan beskriver de också att handledaren ska stötta en process, kunna möta svåra känslor och tankar av alla de slag. Den sista punkten skulle jag snarare benämna kvalitetssäkrare. Jag tycker det bättre beskriver den viktiga rollen i att stötta en person att nå uppställda krav. Till exempel utbildningshandledningen på Örebro universitets psykologmottagning kontrollerar att vi når upp till krav för hälso- och sjukvård. Men det handlar också om att höja nivån och förbättra. Syftet är inte bara att nå upp till en godkänd lägstanivå. Därför tänker jag att kvalitetssäkrande är en bättre term. Robin och Peter skriver om att det kan vara svårt att balansera dessa olika roller. De poängterar också att handledning gränsar till andra områden som exempelvis terapi. De menar att god handledning, precis som i terapi, stöttar den handledde i att ta ansvar för sin egen situation och lär hen att nyttja förmågor och resurser på ett bättre sätt. Men det finns också skiljelinjer som att handledning handlar om den professionella utvecklingen medan terapi arbetar med den privata sfären.

Även Sidsel är inne på liknande angränsande områden och att de innebär kompetenser som är viktiga att ha för handledning. I Yrkesmässig handledning – mer än ord skriver hon att handledning ska leda till lärande precis som undervisning. Hon beskriver att handledning är en pedagogisk igångssättningsprocess och kan innehålla inslag av undervisning. En viktig distinktion är hur fokus bestäms. Sidsel skriver att den som undervisar på förhand bestämmer vad som ska tas upp och på vilket sätt det ska göras. I handledning är det istället den handledde som styr vad som är fokus. Lilian Berggren håller med om detta. Hon undervisar om konsultation och coaching i kursen Handledning och konsultation på Örebro universitet. Lilian säger att det är viktigt med följsamhet och att vi inte ska bestämma i förväg vad som ska sägas utan anpassa utifrån vad fokuspersonen tar upp. Hon ger som exempel att hon kan beskriva modeller som hon resonerar utifrån. Om hon till exempel har observerat vad en grupp tar upp i en handledning kan hon berätta om vad hon noterat samtidigt som hon presenterar det enligt den sjuögda handledningsmodellen. På så sätt kan gruppen både få reflektera kring sin process, få lära sig en modell och uppleva en trygghet i att Lilian delar med sig av det hon tänker på istället för att oroa sig över att hon sitter på höga hästar för att kika ned på sina försökskaniner. Att dela med sig av modeller kan göra relationen mer jämlik, skapa förtroende samtidigt som det ökar deltagarnas bemästringskompetens.

Vem ska handledas?

Handledning kan hjälpa professionell utveckling av många slag. Sidsel skriver att handledning kan öka kunskap, bemästringskompetens, måluppfyllelse av den som handleds personliga mål, förändring, socialisering i en yrkesroll och samarbete över professionsgränser. Det kan helt enkelt finnas många olika behov för handledning. Men det ska handla om den yrkesmässiga utvecklingen, den professionella rollen. Det kan komma in en del privata funderingar som om relationen till en partner påverkar arbetet eller om svårigheter med bostadssituationen går ut över samarbetet med kollegorna. Men fokus ska komma tillbaka till arbetsrelaterade frågor. Om de privata frågorna upplevs som viktigare kan det vara bra med en parallell process i exempelvis terapi där detta behandlas. Eller att handledning läggs på is ett tag om det blir tufft med två olika utvecklingsprocesser.

Sidsel återkommer till begreppet handledningsbar och att den som får handledning måste vara mottaglig för att det ska gå att komma framåt. Hon skriver att det går att stötta personer att bli med handledningsbara. Handledare kan skapa handledningskontrakt för att visa ramar och skapa trygghet. Genom det kan deltagare bli mer handledningsbara. Handledaren kan också ge en förståelse för vad handledning innebär för att deltagares förväntningar bättre ska stämma överens med innehållet i handledningen. Sidsel föreslår ett möte för att förklara vad handledning innebär för att genom det öka motivation. Motivation påverkas också av frivillighet. I Yrkesmässig handledning – mer än ord beskriver Sidsel frivillighet som en grundprincip för handledning.

Hon skriver att behov av att få råd kan göra att personer är mindre benägna att vilja söka svar själv vilket är arbetssättet inom handledning. Kunskapbrist beskrivs som ett annat hinder. Helene Eriksson som undervisar i kursen Handlening och konsultation tipsar om att det kan vara hjälpsamt att ge undervisning innan en handledningsprocess drar igång. Det kan göra att de potentiella deltagarna i handledning känner sig mer trygga och redo att ta emot handledning.

Här i bloggen går det att läsa mycket olika saker om mål. När vi når mål är det väldigt fint att få fira att vi har uppnått dem. Ibland vill vi också fira andra saker vi är stolta över oavsett om vi formulerat mål eller ej. I detta inlägg får du vara med att fira tillsammans med mig genom listan på tolv saker jag är stolt över att ha gjort under 2019.

1. Jag har skrivit ett kapitel i boken Starka tillsammans

Sedan flera år tillbaka har jag brunnit för svårigheter med pressande organisationskultur och ökade problem med utmattning i det unga civilsamhället. Jag har sett många omkring mig må dåligt och själv upplevt att stress påverkat mitt välmående. Problemen finns såklart även i vuxenorganisationer, inom det offentliga och i näringslivet. Därför är jag glad över att mitt kapitel Hur länge har det varit “lite mycket nu”? inte bara berättar om nuläget i civilsamhället utan också ger tips om vad som går att göra förebyggande och åtgärdande inom organisationer för att förbättra arbetsmiljön.

2. Jag höll tal på klimatstrejk

I slutet av våren 2019 startade Klimatstudenterna i Örebro. Jag är stolt över att vara en av de studenter som arbetar för att Örebro universitet ska vara en förebild. Jag tycker att Örebro är en bra studentstad och rekommenderar universitetet, därför är det extra viktigt för mig att vårt universitet agerar en förebild för andra lärosäten men också för lokalområdet här i staden. Det och såklart mycket annat berättade jag om i ett tal under klimatstrejken i november.

3. Jag har talat mer med vänner om vår relation

Även tidigare år har jag försökt förbättra relationen till vänner genom att prata om vad jag uppskattar och när det blir fel. I relationer jag värdesätter oavsett om det är vänner, familj eller kärleksrelation så försöker jag att arbeta för att vi ska förstå varandras perspektiv i så stor utsträckning som möjligt. För mig är samtal om relationen ett sätt att visa att relationen är så pass viktig att jag vill lägga tid och energi på att jag vill visa mig sårbar, försöka sätta mig in i den andras synvinkel och ha samtal som kan vara jobbiga att ha. Under 2019 har jag försökt vara mer aktiv med detta än vad jag har varit tidigare. Jag är stolt över flera av dessa samtal.

4. Jag är stolt över att ha skrivit bra träningstips till Habitud

Om jag ska vara ärlig är jag stolt över att bara jobba på Psykologifabriken. Jag tycker att vi, och framförallt de som jobbar mer än mig, gör många bra saker. Någonting jag är nöjd med är flera träningstips jag har skrivit för vårt psykologiska gym Habitud. Jag skrev mina första träningstips för Habitud när jag gjorde en mindre praktik där 2016 och det är roligt att tänka på hur mycket jag har utvecklats sedan dess. Jag har mycket lättare att läsa forskningsartiklar, sammanfatta innehållet i artiklar på ett rättvist sätt och att komma på passande utmaningar att göra. Därför är träningstips någonting jag blir extra stolt över att tänka på.

5. Jag har dragit ned på städkrav

Om vi tänker efter inser vi nog alla att det inte går att vara perfekt inom alla områden (om det ens går att vara perfekt över huvud taget). Jag förstår såklart också det även om det ibland har varit svårt att vila i den tanken. Någonting som jag har sänkt kraven rejält på är min städning. Jag har tränat på att inte plocka bort allting inför att jag ska ha gäster, att kunna lägga mig även om det finns stök kvar och att sitta och ta det lugnt utan att röja undan först. Detta tycker jag har varit hjälpsamt för att lägga mer tid på det jag tycker är värdefullt istället för att jaga det fläckfria hemmet.

Under hösten höll jag och en klasskompis en gruppbehandling på Lillåns Vårdcentral för personer med stressproblem. En av träffarna handlade om perfektionism och de fick göra beteendeexperiment där de testade att gå tvärt emot viljan att göra någonting så korrekt och bra som möjligt. Städning var ett exempel vi tog upp och det är även någonting som jag jobbat med en del själv för att i år komma till en nivå jag trivs med och känner att jag på denna punkt kan leva som jag lär.

6. Jag har stöttat klassen

Jag har varit med i programrådet som representant för min klass de flesta terminer under psykologprogrammet. Det har jag varit detta år också och jag tycker att det är ett fint sätt att hjälpa klassen och även kunna ge tips till terminerna under oss och förbättra kurserna inför att de får gå dem. Jag har också stöttat klassen när vi under kursen i organisationpsykologi gjorde en övning som ledde till mycket konflikter. Jag pratade efteråt med flera klasskompisar och bokade sedan in ett möte med ansvarig lärare som kunde ta upp det med klassen för att vi skulle kunna ta hand om det i helgrupp. Jag är stolt över att jag tog upp någonting som kändes svårt och att det fick positiva följder. Nu under hösten var det också min klass tur att hålla hälsopsykologikonferensen som varje termin arrangeras av psykologstudenterna som valt hälsopsykologi. Andra klasser bjuds in och får lära sig om olika spännande ämnen. Om du är nyfiken på lite saker som berättades där går det att läsa om det i detta inlägg.

7. Jag har gjort rehabövningar många dagar i sträck 

Ett område där jag lyckats skapa en långvarig vana är att göra mina rehabövningar varje dag. Det gick sådär första gången. Då började jag fundera över psykologiska principer för att skapa vanor. Jag skaffade mig en träningskompis (min partner) och vi satte ett system att om vi båda klarade av att göra våra övningar 30 (70, 100 och så vidare) dagar i sträck så får vi köpa ett spel ihop. Vi rapporterar till varandra varje dag och ser dagarna öka. I juli hade jag 123 dagar innan jag fick en överraskningsövernattning på hotell av min syster och totalt glömde bort det. Men nu är jag igen uppe i 182 och ser fram emot att klara mitt nästa delmål på 200 dagar för att sedan komma till 365. Jag är stolt över att jag lyckats använda mig av principer jag tipsar andra om.

8. Jag fick berätta i medlemstidning om engagemang

Huvudvärksförbundet ville lyfta vad det går att lära sig av ideellt engagemang och hur det kan hjälpa en i karriären. De intervjuade mig och lät mig berätta om mina erfarenheter. Mitt engagemang har lärt mig mycket med allt ifrån att leda möten till att projektleda. Om det går det att läsa mer om i detta nummer av Huvudjournalen.

I början av året var jag också med i Accent som är medlemstidningen för IOGT-NTO (där jag är medlem till skillnad från i Huvudvärksförbundet). Då delade jag istället med mig av flirttips.

9. Jag har läst utökat men också bara lagom

Nu under hösten hade jag svårt att välja. Jag visste att jag ville läsa hälsopsykologi men sedan stod jag i valet och kvalet mellan kursen handledning och konsultation och kursen HBTQI Psykologiska perspektiv och bemötande, som du kan läsa om i detta inlägg. Jag tyckte att båda kurser lät spännande och landade därför i att läsa båda två. Redan innan terminen drog igång tänkte jag på att det antagligen var för mycket att läsa 125%, jobba, ha ett ideellt engagemang och att dessutom må bra. Därför bestämde jag att jag inte skulle göra alla examinerande moment i kursen om HBTQ+ och istället endast fokusera på att använda kursen för att lära mig så mycket som möjligt. Jag ville delta på föreläsningar, i rollspel, övningar, läsa litteraturen och medverka på seminarium. Genom att göra en plan i förväg tycker jag att det har gått bra att på ett bra sätt kunna lära mig så mycket som möjligt istället för att uppleva att jag missade någonting mycket viktigt.

10. Jag har lärt mig av bokcirklar

I flera år har jag och några klasskompisar haft en bokcirkel där vi läser olika böcker vi tänker kan vara relevanta för psykologyrket. Jag tycker att det har varit ett jättefint sätt att få fördjupa mig i olika spännande frågor som inte berörs lika mycket i psykologprogrammet. Vi har bland annat läst Flow, Lycka på fullt allvar och Hjärnans emotionella liv. Förutom ett undantag har vi läst populärvetenskapliga böcker. Men en gång läste vi Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och pratade efteråt om att vara sitt yrke och etik.

När sommarloven kommer brukar jag sluka ungdomsfantasy för att slappna av. Men ibland kan jag sakna skönlitteratur under terminerna. Därför är jag mycket glad över att vara med i en ytterligare bokcirkel som förra året hade premiär med Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf och i januari ska diskutera Löparna av Olga Tokarczuk.

Detta är jag stolt över, dels för att jag känner historiens vingslag och upplever att jag är en del av en lång folkrörelsetradition. Men framförallt för att jag landat i ett sätt som både hjälpt mig att läsa fler böcker och att få givande samtal. Samtidigt som det är någonting som gör mig glad.

11. Jag peppade andra att skicka in nomineringar till pris

Varje år delar Örebro universitet ut pedagogiska priset. Detta görs också vid andra lärosäten och av kommuner för skolor. Jag har tidigare skickat in nomineringar men i år var första gången jag faktiskt uppmuntrade andra att göra det. Jag nominerade Matilda Wurm dels för arbetet hon gör i HBTQ+-kursen jag nämnde ovan men också för hur hon lyfter HBTQ+-perspektiv i programmet och använder flera olika spännande metoder i undervisning. Matilda har också undervisat på andra kurser och nu under hösten har jag också uppskattat handledningen vi fått i hälsopsykologins praktiska moment, som du kan läsa om i detta blogginlägg, och spännande seminarium om smärta och övervikt.

Varför är jag då stolt över detta? Jo, för jag säger ofta att jag tycker att vi ska ge mer positiv feedback och uppmuntran. Jag vill också vara med och sprida glädje själv samt inspirera andra att göra det. Att jag själv nominerade men även uppmuntrade andra att göra det är ett exempel som går i linje med mina värderingar.

12. Engagerat mig i RFSU Örebro 

Sedan 2015 när jag flyttade till Örebro har jag varit engagerad i RFSU Örebro. Jag är stolt över det eftersom jag upplever att jag och de andra medlemmarna gör skillnad för Örebro, Sverige och världen. Jag tycker att det är meningsfullt att träffa människor på mässor eftersom det kan leda till samtal om jämställdhet, sexuella- och reproduktiva rättigheter, relationer och mycket annat viktigt i livet. Ofta när jag berättar om RFSU säger andra att det är bra med sexualundervisning i skolan. Det håller jag med om men vi alla kan dra nytta av samtal och mer information. Några av mina käraste RFSU-minnen är från Seniormässan i Örebro. Där är målgruppen en helt annan än grundskoleelever. Jag tycker det är meningsfullt att ge sexualupplysning. Framförallt för att jag tror på RFSU:s principer om att kunskap är en rättighet och en grund i att ta tillvara egna och andras övriga rättigheter. Men jag är också glad och stolt över att vara informatör för RFSU eftersom jag tror att det hjälper mig i min kommande profession. Lite mer om mina tankar om det samt att prata sex på jobbet kan du läsa om här.

Vad är du stolt över?

Kanske har jag haft större glädje av att skriva detta inlägg än vad du har känt nu när du läst det. Min tanke har framförallt varit att få fira året och att bjuda med dig i det. Det vore också roligt om det fått dig att tänka på vad du är stolt över från 2019. Kanske har du lärt dig någonting nytt? Du kanske har vågat göra någonting du tycker är läskigt? Oavsett om du kommer på tolv saker, 112 eller bara en så hoppas jag att du får en fin avslutning på året och en bra start på 2020.

Kroppsuppfattning, sömn, skogen och stress. Det var några av ämnena på den hälsopsykologiska konferensen som arrangeras varje termin av psykologstudenter på Örebro universitet. Här kan du få ta del av några av lärdomarna från dagen från mina klasskompisars olika forskningsgenomgångar.

Kan du sätta gränser? Och hur påverkar det eventuellt din stress?

Jag och min skrivpartner Fedja berättade om relationen mellan stress och gränser mellan arbete och privatliv. I de sju artiklar vi hittade som undersökte detta fanns ett samband mellan hur anställda gränssätter och graden av utbrändhet. Det rekommenderades överlag att segmentera det vill säga att separera arbete och fritid till exempel genom att stänga av jobbtelefonen på lediga kvällar. Men det verkar inte vara så att gränssättning i sig självt är det enda som gör skillnad. Istället finns det också andra faktorer som spelar roll. Exempelvis om du får använda den strategi som du själv föredrar, om du kan koppla bort psykologiskt från jobbet, om du har återhämtande aktiviteter, upplever kontroll över gränssättningen och om det blir en konflikt mellan arbete och familjeliv. Min rekommendation är därför att testa att sätta gränser och se vad som passar bäst för dig men att framförallt fokusera på att höja graden av återhämtning. En annan presentation handlade om vad forskningen säger om skogsbad och stress. Det verkar finnas indikationer på att skogen kan hjälpa nedvarvning så ett tips för återhämtande aktiviteter kan vara just att plocka blåbär, promenera eller att ha picknick i skogen.

Kroppsuppfattning – missnöje, tillfredsställelse och fetmabehandling

90% av kvinnliga studenter upplever någon form av kroppsmissnöje men det är ett spektrum från lägre nivå av missnöje och större svårigheter som klassas som kliniska. En del av det är kliniskt svåra problem medan mycket annat är sådant som upplevs svårt men inte kräver vård. Psykologisk behandling har större effekt för patienter med klinisk nivå på svårigheterna. Framförallt används exponering med responsprevention där personen får göra övningar som upplevs jobbiga och efter det inte får göra handlingar som upplevs som tryggande. Men det är stora avhopp dels eftersom behandlingen är jobbig men också för att det i framförallt upplevs som ett fysiskt problem och inte ett psykologiskt. Medicin är också hjälpsamt i lägre nivå. Det har också gjorts försök med terapi baserad på ACT, acceptance and commitment therapy. ACT-behandlingen upplevs som trovärdig av deltagarna. Däremot verkar det inte vara mer effektivt än exponering med responsprevention. Om du skulle vilja ha vård för detta kan du kontakta din vårdcentral som kan guida dig rätt beroende på din region.

Positiv kroppsuppfattning är inte bara avsaknad av negativ kroppsuppfattning. Det handlar också om att trivas i sin kropp, att ha en positiv attityd till sig själv och då också kroppen. Det handlar om att se kroppens funktioner, kunna uppskatta skönheten kroppen har oavsett om det är enligt ideal eller ej samt att respektera kroppen och att ta hand om den. Det går att påverka kroppsuppfattningen exempelvis genom träning om det fokuserar på kroppens funktioner. Samtal om träning relaterat till detta kan också påverka positivt. Här kan vi alla agera förebilder och stötta varandra i att arbeta just med att hitta var kroppen kan må bra av att göra.

Mål kring vad du ska kunna göra är också hjälpsamt vid fetmabehandlingar. Att sätta mål att exempelvis kunna knyta sina skor eller att orka leka med sina barn är ofta mer framgångsrikt än att bara titta på vågens siffror. Här kan också socialt stöd vara en framgångsfaktor och att då vara med på aktiviteter. Kanske kombinera det med skogspromenad för att använda tipset för återhämtning och nedvarvning.

Sömn – kaffe och mindfullness

Sömnproblem är vanligt och en tredjedel av alla vuxna har olika insomnisymptom och 6-10% uppfyller diagnosen insomni. Med sömnproblem är det vanligt att ha problem med uppvarvning inför sömn. Det är både kognitiv och kroppslig uppvarvning och det är framförallt den psykologiska som påverkar sömnen. När vi har sömnproblem oavsett grad är det lätt att vi sätter upp regler för hur saker ska vara och vill följa alla tips som ges. Ibland hör vi att det är dumt att dricka kaffe på kvällen men det verkar variera mellan individer så det kan vara bra att känna in vad som fungerar bra för dig. Det handlar alltså inte om att sluta dricka kaffe eller inte utan om mängden koffein som tas in. En teori bakom varför just enskilda klockslag kan upplevas som otroligt viktiga “det går absolut inte att dricka kaffe efter kl 16.” kan vara för att vi sedan letar efter skäl till varför det går eller inte går att sova. Det kan såklart också påverka den kroppsliga uppvarvningen och det kan vara bra att göra lite olika försök för att se vad som fungerar för dig.

Tankarnas påverkan på sömnen var ett återkommande ämne. Mindfullness är ett sätt att arbeta med tankarna. Mindfullness med sina rötter i buddhistisk meditation handlar om att rikta sin uppmärksamhet och att vara i nuet. Mindfullness kan göras på många olika sätt och olika studier använder olika format från mindfullness based stress reduction (MBSR) till yoga. Det är mer effektivt än att inte ha någon behandling alls. Men KBT för insomni är fortfarande mest effektivt och medicinering är också mer I studier som undersökt mindfullness hittar de inte heller att en ökad nivå av mindfullness innebär en ökad förbättring. De positiva resultaten innebär att kunna somna fortare, få en ökad sömntid, uppvaknanden under natten och en ökad sömneffektivitet (sömntid delat på total tid i sängen). Anledningen till att mindfullness kan hjälpa sömn är att målen går från att somna till att istället handla om att minska uppvarvning och reaktivitet. Om målet är att somna kan det istället öka uppvarvning eftersom fokus är på att somna som i sin tur kan bli frustrerande, ge spänning och bli ännu svårare att somna. Om du däremot kan använda mindfullness för att varva ned minskar reaktionen på olika tankar och får därför mindre reaktion på tankar, oro och känslor på kvällen och kan bli lugnare. Detta kan öka sannolikheten till att somna. Därför kan det vara bra att göra övningnar för mindfullness under dagen innan du helt har landat i varför mindfullness används och hur det kan hjälpa dig. 

Som tidigare nämnt är informationen i detta inlägg hämtat från termin nios hälsopsykologiska konferens. Är du nyfiken på någon speciell information exempelvis vilka studier som undersökts får du gärna mejla mig. Om det är ett område där jag är mindre inläst kan jag höra av mig till mina klasskompisar som gått igenom forskning på området för att se vilka studier de baserat sina föreläsningar på.

Beroende på vad vi har för jobb så kan det vara mer eller mindre relevant att prata om sex på jobbet. När jag extrajobbade i tunnelbanan var det aldrig relevant men på sommarjobb som boendestödjare har det varit hjälpsamt. I en kommande roll som psykolog är det högst relevant. Kanske kan det också vara relevant för dig. I så fall kan du få sex tips här.

Förra veckan höll jag och Vincent de Verdier en föreläsning för socionomstudenter på Örebro universitet. Vi berättade om RFSU och ledde diskussioner om olika case där deltagarna fick fundera över etik. Utifrån det kom jag att tänka på att det utöver psykologer och socionomer såklart finns många andra roller där det kan vara nyttigt att träna på att prata om sex. Detta inlägg är därför till att ge några tips kring hur det kan vara bra att komma igång med det.

1 – Träna på att prata om sex som kunskapsämne

När jag blev informatör för RFSU var en av de viktiga lärdomarna att prata om sex som kunskapsämne. Innan hade jag bara pratat om sex i mitt privatliv och tyckte att det var lätt att fastna egna erfarenheter eller preferenser. Det är inte hjälpsamt i ett professionellt sammanhang. Ett exempel Vincent och jag tog upp på föreläsningen förra veckan är om du exempelvis jobbar i skola och en elev frågar hur sperma smakar. Istället för att säga den egna uppfattningen eller att du själv aldrig smakat kan det vara bra att svara att många upplever att det smakar lite salt men att det varierar och även kan bero på vanor som vad personen äter. Vad som kan vara relevanta exempel är olika beroende på verksamhet och det kan vara bra att fundera över vilka frågor som kan komma och hur det går att svara på dem utifrån kunskap och inte eget tyckande.

2 – Reflektera kring dina egna normer

Vad du tänker är bra sex eller dåligt sex, fint sex eller fult sex behöver inte bestämma vad som är rätt för någon annan. Detta är precis som när vi pratar om mat, drömjobb eller fritidsintressen. Men eftersom vi inte pratar om sex på samma sätt som vi pratar om mycket annat är det lätt att vi inte utmanats i våra egna sätt att tänka. Det är därför bra att reflektera kring det för att bemöta andra på bra sätt. I detta tidigare inlägg om att bli en professionell sexpratare sammanfattar jag en del om vad Suzann Larsdotter föreläste om när hon besökte Örebro för två år sedan. Hon poängterade att vi oftast inte är lika öppna som vi tror. Det är någonting jag verkligen har tagit med mig och försökt att arbeta på för att bättre kunna möta andra människor oavsett om preferenser överensstämmer med mina eller inte.

3 – Hitta ett forum där du kan träna

Personligen tror jag att mitt engagemang i RFSU kommer göra mig till en bättre behandlare eftersom jag tycker det har hjälpt mig att prata om sex. Om du inte vill bli informatör och träna praktiskt genom på det sättet går det också bra att bli medlem i RFSU för att få hem tidningen Ottar. Men det går såklart att hitta många andra bra sammanhang utanför RFSU. För psykologer och psykologstudenter finns exempelvis jättemånga olika facebookgrupper. Kanske finns det någon för ditt yrke också? Om det passar går det att starta trådar om sex i den allmänna gruppen men kanske annars att starta en egen som handlar just om hur och när det är bra. Om du inte hittar sätt att träna och inte orkar starta det själv kan du få inspiration på andra sätt. (Som tips 4 handlar om.)

4 – Hitta förebilder

Med risk för att låta som en papegoja vill jag igen tipsa om RFSU. RFSU har nämligen material som heter metodbanken och som är riktat mot lärare som ska undervisa i sexualkunskap. Att titta på videor kan också vara hjälpsamt för att se sätt att lyfta sex och sätt att prata om det på även i andra roller. På Youtube finns också många olika bra videor. tycka att det kändes enklare. Jag hade blivit van att höra könsord, samtal om olika praktiker och så vidare i situationer som inte var sexuella. För några år sedan när jag började följa Sexplanations på Youtube hittade jag mycket bra inspiration till hur det går att prata om sex på inkluderande sätt. Det går också att lära av hur andra pratar i poddar eller delar med sig av i sociala medier. Jag tyckte till exempel att det var hjälpsamt när jag 2016 började lyssna på Alla våra ligg. Även om det inte är i en liknande roll eller situation fick det mig att

5 – Fundera över när det är aktuellt att prata om sex

Det är viktigt att kunna motivera sina frågor menar Linnea Engman som forskar om sexuell smärta och föreläser om sex i kursen hälsopsykologi vid Örebro universitet. Hon tipsar om att berätta varför du tar upp olika ämnen för att personen du ska träffa upplever större trygghet med att svara. Det ger också troligen mer relevant information om du undrar någonting speciellt. Om du exempelvis vill ta upp sex när du träffar en person med stressproblematik kan det vara relevant att prata om att lusten kan påverkas för att sedan fråga personen hur det är för just hen. Det kan vara extra viktigt när du träffar någon och det inte är uppenbart för den personen varför det kan vara intressant. Jag tänker att det också är bra för din egen skull att använda dig av motiveringar. Det kan hjälpa för att bedöma om du verkligen vill veta för den andras skull eller när det är av eventuell nyfikenhet eller om du undviker ämnet med just den här patienten även om du tagit upp sex med andra i liknande situation. Problemen med att fokusera för mycket eller att själv hoppa över ämnet när det är relevant liknar vad som du kan läsa om över- och underfokusering på hbtq+ i det här inlägget. För att tänka över när det kan vara relevant i din roll att prata om sex så kan du kan exempelvis träffa en kollega och bolla lite idéer. Ni kan dela med er av exempel när det har fungerat bra och när det hade kunnat vara bra att göra annorlunda.

6 – Hitta kunskapsluckor och läs på

Du kommer såklart inte kunna allting inom sex precis som att du inte kan allting annat heller. Så om du får frågor du inte kan svara på så är det bara att agera som i andra fall genom att berätta det och att be att få återkomma. Just nu läser jag hälsopsykologi och i denna kurs har vi haft Johanna Ekdahls bok Sexualitet och sexuella problem – Bedömning och behandling enligt KBT. Jag har verkligen uppskattat boken och tror att den är extra användbar för dig som är verksam just inom behandling och har grundkunskaper i det. Johanna har också skrivit fler andra böcker som kan passa en bredare målgrupp.

Det här inlägget har framförallt fokuserat på att prata om sex utifrån en professionell roll. Men att träna på att prata om sex kan såklart också vara hjälpsamt i ens privatliv också. Förra veckan berättade Vincent och jag om hur vi som informatörer brukar betona att kommunikation är viktigt både för egen och annans njutning. RFSU arbetar utifrån allas rätt att vara, välja och njuta. För att kunna göra det på sätt som inte går ut över andra så kan det också vara bra att fundera över egna normer, att hitta förebilder för att prata om sex och att söka kunskap.

Nu är december här och detta år finns det många olika spännande julkalendrar att följa från igår till den 24 december. Här kommer du få ta del av tre tips som kan förgylla din månad.

1 Förebilder i Maktsalongens kalender

Maktsalongen har även detta år en fin julkalender där du varje dag får en ny förebild att lära dig om. I Maktkalendern för i år har du till idag kunnat få stifta bekantskap med Oscarsvinnaren Kathryn Bigelow och Manal al-Sharif som kämpar för kvinnors rättigheter i Saudiarabien.

Denna kalender tipsade jag om också förra gången jag tipsade om julkalendrar.

2 Retorisk minikurs

Även en kalender från Camilla Eriksson var med på förra listan. Då handlade luckorna om härskartekniker. Nu i år får du en kurs i retorik och har redan nu kunnat öppna luckor om att tänka på syftet för att kunna formulera budskap och om hur målgruppen “alla” bör avgränsas för oss som inte är IKEA. Kommande luckor kan du öppna här.

3 Nätkulturer och dagens kunskapslucka

Ett år när mobillådan utnämnts till årets julklapp (en bra kommentar på det kan du läsa i bloggen Teknifik) kan det vara extra skönt att följa Elza Dunkels julkalender. Igår kunde du läsa om att det tar mer kraft att motbevisa dumheter än vad det tar att kläcka ur sig dem. Dagens lucka ger tips om att tolka forskning och kan vara hjälpsamt när det kommer alarmistiska rubriker (kanske i annonser för mobillådor). Dessa luckor och kommande kunskapstips kan du hitta här.

Varför just dessa tre kalendrar?

Kalendrarna är en bra sammanfattning av annat jag tycker mycket om. Maktsalongens kalender uppmuntrar till modellinlärning och även om det såklart fungerar allra bäst att lära av förebilder när vi kan studera konkreta beteenden så är ett första steg att hitta personer som vi kan observera för att lära oss av. Jag tycker också att det är fint att få avsluta året med att få fira framsteg. Kommunikation och retorik är också grunden i mycket av vad vi gör på arbetet, i förtroendeuppdrag eller i privatlivet. Elza Dunkels kalender utgår från forskning och som student klingar evidens lite extra härligt. Alla tre är också kalendrar som jag tänker kan varva praktiska tips och inspiration. Jag hoppas att du kan ha glädje av dem.

“Jag vill sluta oroa mig över min ekonomi hela tiden” svarade jag under första terminen på psykologprogrammet. En av psykologstudenterna från termin åtta ledde en gruppövning med min klass och poängterade att vi lyckas bättre med mål när vi strävar mot någonting än när vi försöker undvika någonting annat. Men hur lätt är det att sätta mål som handlar om att bli fri från obehag? Vilken skillnad kan det göra?

De flesta av oss som söker stöd av en psykolog eller annan terapeut önskar att bli fri från obehag. Hur skönt vore det inte att kunna bli kvitt ångest, stress, nedstämdhet eller vanor som inte hjälper oss över huvud taget? Därför kan det kännas tungt när psykologen säger att “slippa prestationsångest eller negativa tankar om mig själv” inte är det mest hjälpsamma målen för en behandling. Går det då bara att vända på meningen? Hade det gjort skillnad om jag svarade “jag vill vara lugnare när jag tänker på min ekonomi” som svar på frågan om mina mål. Det är helt klart ett steg på vägen. För att det verkligen ska bli av kan vi däremot behöva andra mål som faktiskt berättar mer om hur det skulle kunna gå till och mål som tar oss i den riktningen. Jag kan absolut bli lugnare i min relation till ekonomi men att jag under min studietid är helt avslappnad är kanske inte realistiskt. Målen behöver därför formuleras utifrån både vad som önskas och vad som faktiskt är möjligt att nå.

Vad är källan till obehag?

När det kommer till min ekonomiska oro så handlade det framförallt om att jag gick från att arbeta heltid och ha ett delat hushåll till att börja studera, bo själv och dessutom ha distansrelation som innebar en del mer resor. Det var en reell förändring som kan kräva en del problemlösning och förändring i vanor. Däremot var inte nivån av oro i proportion till den faktiska situationen. Vid dessa tillfällen är det bra att se över vad som kräver problemlösning och vad som handlar mer om förhållningssätt. I problemlösningen kan det handla om att sätta upp en budget, att prioritera olika kostnader och att se över vilka nya vanor som kan behövas för att det ska fungera att följa budgeten. För en förälder som är orolig för sina barn kanske det också finns en reell del där vi faktiskt kan behöva se över problemlösning. Fungerar inte skolgången? Är det svårt för barnet att få vänner? Bråkar syskonen? Här kan vi behöva titta på strategier för att nå en förbättring. Oavsett om det handlar om oro för oss själva, för nära och kära eller om vi vill förändra vårt mående på andra sätt är det bra att se över vad som vi kan ändra i miljön, den faktiska situationen och vad vi kan förändra i förhållningssätt.

Ändringar i förhållningssätt

En förändring i förhållningssätt innebär inte att vi ska börja med peppiga mantran. Det innebär snarare att vi hittar sätt att separera det vi kan förändra från det vi inte kan göra någonting åt. Jag kanske kan göra en budget men jag kan inte förändra att min ekonomiska situation är annorlunda som särboende student än sammanboende heltidsanställd. Jag får acceptera att det är svårare att spara under studietiden. Eftersom min ekonomiska oro framförallt handlade om att det var svårare att spara än att jag inte fick månaderna att gå ihop så kan jag också arbeta en del på mitt förhållningssätt till ekonomi. Min attityd “det är viktigt att spara” kanske kan få vila lite under studietiden. Jag kan jobba på det genom att försöka hålla fokus på det som jag faktiskt kan ändra. Jag kan säga till mig själv “jag skulle vilja spara mer så att jag kan få en större lägenhet efter examen. Det jag kan göra idag för att komma dit är att följa min budget och planen jag har gjort”. Men även om jag påminner mig själv om att jag har hittat en strategi så är det möjligt att jag helt enkelt får acceptera ett visst mått av oro. Jag skulle kunna önska att jag helt kan släppa det. En person som länge har tänkt “det är viktigt att vara ansvarsfull”, “en ansvarsfull person sparar” och “om du inte sparar så blir din framtid osäker” kommer såklart vara mer orolig än en person som länge har tänkt “jag hittar alltid sätt att lösa min ekonomi” eller “jag kan ta en dag i taget”. Ett visst mått av oro är en del av den mänskliga upplevelsen. Det är allmänmänskligt. Någonting som däremot skiljer oss är hur lätt vi oroar oss. Personer som är mer benägna att oroa sig kan behöva acceptera att de helt enkelt är mer oroliga än andra. Acceptansen handlar inte om att lägga sig platt utan att lägga fokuset på att ändra det som går och att sedan leva med resten.

Hur sätter du realistiska mål för att ändra det som kan förändras?

Om vi vill förändra någonting är det bra att göra det så konkret som möjligt. Då kan vi se en förändring och vi kan ta aktiva steg för att gå i den riktningen. Det är svårt att bestämma vad vi ska känna men desto lättare att besluta vad vi ska göra. Mitt stora fokus på att inte spendera pengar måste såklart kombineras med att faktiskt använda pengar. Vi behöver ju alla äta. Dessutom så finns det andra saker som är viktiga i livet och som jag, oavsett vad mina orostankar hävdar, har råd med. Jag vill till exempel kunna umgås med vänner. För att bli lugnare med ekonomin är det också bra att kunna njuta av det som pengarna används till. Om jag åker till Stockholm är det bra att kunna slappna av och att faktiskt få ut det jag önskar av besöket. Om jag fikar med en kompis är det bra att kunna vara närvarande istället för att fundera på om de 40 kronorna inte hade varit bättre att spara till någonting annat.

För att ett mål ska vara realistiskt behöver vi veta hur dagsläget är. Jag skulle till exempel kunna skriva upp hur pass lätt jag kan njuta av att göra aktiviteter som kostar pengar. Sedan kan jag sätta kvantifierbara mål utifrån det. Kanske kan det vara att två gånger i veckan göra en rolig aktivitet med nära och kära oavsett kostnad. Jag kan skriva upp självobservationer i kalendern och ser hur ofta jag faktiskt träffar personer och gör saker som jag mår bra av. Även om det säkerligen kommer komma upp en del automatiska tankar om att jag lika gärna kunnat gå på promenad (gratis) som att äta middag (kostar) så kommer det positiva i att göra sådant jag tycker om (umgås med vänner och familj) kunna vara tillräckligt belönande för att det ska kunna vara härligt att göra dessa saker. Vi vill ha en lagom stor förändring så att det blir ett steg vi kan lyckas med. I mitt fall handlar det mer om hur ofta någonting sker än exakt hur mycket någonting kostar. Det är eftersom jag gissningsvis inte kommer börja med juvelshopping eller att hyra lyxyachter som fritidsnöje. Dessutom kan en högre frekvens göra att varje enskilt tillfälle blir mindre laddat.

För att formulera ett mål realistiskt behöver du alltså ha koll på hur du gör någonting idag. Under kanske tre veckor kan du mäta hur ofta du sätter dig och faktiskt har ett genuint samtal med din partner, skriva upp hur ofta du lyssnar på poddarna du tycker om eller hur många dagar du faktiskt kommer ut på promenaderna du upplever att du mår bra av. När du har observerat hur det ser ut idag kan du se över vad som är ett möjligt steg framåt för att du ska kunna utvecklas i en riktning där du gör med av sådant som får dig att må bra.

Tjat om mål kan göra skillnad

Det finns skäl till varför vi pratar mycket om mål. Det är både för att vi ska kunna veta i vilken riktning vi vill gå och för att vi ska kunna utvärdera om vi kommit länge på den vägen. Vi kan bli hjälpta av mål som berättar för oss vad det är vi kan fokusera på för att må så bra som möjligt. När målen är realistiska kan vi dessutom bli motiverade för att vi ser att det är möjligt att ta oss lite utanför bekvämlighetszonen utan att behöva kasta oss ut på de djupaste vatten.

Hösten jag flyttade till Örebro kämpade jag både med att balansera min nya situation och med att testa denna höghjuling.

Om du gillade detta blogginlägg är du kanske också intresserad av att läsa Mål för 2016: Nyårslöften och livskompass där du kan bekanta dig med ett av mina favoritverktyg. Du kanske också vill läsa Designprincip 1: Vilket är ert Domedagsberg? Tydlig grupp med tydligt mål som beskriver hur viktiga mål är för att förena en grupp. I det inlägget kan du också läsa om likheter mellan att sätta mål för organisationer och för oss som individer. Spana på kategorin målsättning för fler förslag på inlägg om mål.

Motiverande samtal är en metod som utvecklats för att stötta människor i en förändringsprocess. Här kan du läsa om tre tips hur du kan inspireras av metoden för att möta någon som väljer mellan förändring och att stå kvar. Tipsen kommer från boken Motiverande samtal med grupper av Liria Ortiz och Katarina Ödman Fäldt.

Använd akronymen DARN CAT

DARN CAT är en förkortning som påminner dig om att lyssna efter tecken på att vilja nå en förändring, att vilja utvecklas.

• Desire – önskan: Vad är det en person hoppas på? Hur önskar hen att det vore?
• Ability – förmåga: Vilka resurser har personen inom sig? Vilka styrkor eller erfarenheter har hen? Vad har hen lärt sig från tidigare erfarenheter som kan vara användbart nu? Hur är det möjligt att nå dit personen vill?
• Reason – skäl: Vilka anledningar finns det till att förändra? Vad tror vi att andra skulle ange för skäl till att förändra? Vilka skäl är extra viktiga för att arbeta för en utveckling? Vad skulle vara bra med att sluta göra så som du gör idag?
• Need – behov: Hur viktig är förändringen för just denna person? Vad sker om personen inte kommer till en förändring?
• Commitment – åtagande: Vad tänker personen att det är bra att göra? Vad beslutar hen sig för att göra?
• Action – aktivering: Hur tänker personen att hen vill göra? Vad är nästa steg för att komma dit?
• Taking steps – ta steg: Vilka steg har en person tagit hittills? Hur långt har hen kommit i förändringen?

När du hört någon uttrycka någonting från denna lista så tipsar Liria och Katarina om att göra en reflektion där du upprepar för att visa att du lyssnat, att du ber den andra att berätta mer. När du har fått höra mer sammanfattar du det och ber sedan om att få höra mer. När deltagaren har berättat mer kan du, om det är en grupp, fråga de andra deltagarna om deras tankar och om de känner igen sig i vad som sagts.

Lyssna aktivt med BÖRS

Du har säkert fått tipset att lyssna aktivt många gånger. Här i Sophies värld kan du också läsa flera inlägg som uppmuntrar till att lyssna. När du använder förkortningen BÖRS så handlar det om att du vill lyssna genom att:

• Bekräfta – du validerar någonting som en deltagare sagt att hen har gjort eller vill göra kanske genom att säga att du hör hur viktigt det är för personen.
• Öppna frågor – genom att ställa frågor som ger fler olika möjliga svar så bjuder du in till att deltagare säger mer och upplever dig som mer intresserad av vad hen tänker.
• Reflektioner – för att visa att du har lyssnat och för att låta en deltagare reflektera mer över sina ord går det att göra en spegling och upprepa vad som sagts eller komplexa reflektioner som också lyssnar på vad som sagts bakom orden t ex bakomliggande tankar eller känslor.
• Sammanfattningar – jämfört med reflektioner så är sammanfattningar längre referat som lyfter upp viktiga punkter i det som någon har sagt. Det kan vara bra inför att byta spår.

Informera i fyra steg

Om du vill ge information rekommenderar Liria och Katarina att göra det i fyra steg:

1. Be om lov att informera – detta gäller när du vill ge innehåll och information om ett tema som diskuteras. Författarna påtalar att du inte ska be om lov när du säger att det är rast, vad agendan säger eller annan information du som ledare är ansvarig för att ge. Om det däremot är så att någon pratar om stress och du vill ge information om vad som sker i kroppen vid stress så är det bra att be om lov för delge den informationen. Om du ber om lov innebär det också att individen eller gruppen har rätt att tacka nej till det inspelet.
2. Utforska vad deltagarna redan vet- om du har fått ja till att informera om stress så kan du börja med att fråga vad personerna redan känner till. Det gör inslaget mer interaktivt, ökar bilden av kompetens inom gruppen och gör att du kan lägga fokus på rätt saker.
3. Tillför information – Bekräfta det deltagarna har sagt och koppla ihop det till det som du hade tänkt säga.
4. Utforska vad informationen betyder för deltagarna – låt deltagarna tänka över hur det som har sagts går att applicera på det egna livet. Vad är relevant för olika situationer och hur går informationen att använda för någon personligen?

I fredags hade jag tenta i kvalitativ metod. I pluggfasen upplevde jag verkligen att det är hjälpsamt för att bli en bättre psykolog. Att kunna värdera information är en viktig del av yrket men det är också en hjälp för att ta sitt ansvar som medborgare och medmänniska. Som medmänniska kan det också finnas vissa nackdelar. Här kan du läsa om det positiva, det negativa och de tre viktigaste sakerna från kursen.

“Forskning säger att…” ger mig rysningar

Det är ju jättebra att vi hänvisar till forskning. Varför är det inte tillräckligt att säga att forskning säger någonting? Det kan såklart vara jobbigt att komma ihåg enskilda namn och årtal. Om vi vill kunna kolla upp den exakta referensen så är det dock väldigt hjälpsamt. Ofta är ju inte heller forskningen 100% samstämmig. Ibland råder fridens konsensus men ofta är det olika resultat och vi behöver metaanalyser för att kunna säga “forskning säger”. Vi kan till exempel inte säga “forskning säger att det är dåligt med mobiltelefoner” eftersom olika studier ger helt olika bild och vi kanske bara har läst en eller två forskningsartiklar. (Om detta är ett intresseområde för dig rekommenderar jag Siri Helles blogginlägg om just forskning om mobilanvändande.)

Jag måste erkänna att jag som pressekreterare har skrivit flera debattartiklar och pressmeddelanden med just formuleringar som “forskning säger” och det slinker ut då och då även idag. Nu försöker jag däremot bita mig i tungan och ge mer ordentliga referenser och det är även någonting som jag önskar av andra. Det är därför lite osäkert på om det gör mig till en bättre eller sämre medmänniska. Att vi önskar information av varandra för att förstå kan vara hjälpsamt att döma andra har en lägre nivå av hjälpsamhet.

Korrelation och kausalitet är sysslingar inte syskon

I vardagssamtal kanske det inte alltid är livsviktigt att kunna ge exakta referenser. Däremot är det bra att minnas vilken typ av studie som har gjorts. Har det varit en tvärsnittsstudie som undersöker samband mellan fenomen som existerar samtidigt? Har samma personer följts över tid? Är det ett experiment som randomiserat deltagarna och kontrollerat för andra variabler. Beroende på detta så kan vi dra olika slutsatser och det är därför viktigt att tänka på när vi använder forskning för att stärka det ena eller andra påståendet.

Oavsett om du har läst metodkurser på universitet eller inte så har du säkerligen koll på att kausalitet och korrelation inte är samma sak. Däremot så kan det vara lätt att glömma bort exakt vad som krävs för att vi ska få säga att det finns ett kausalt samband, att X leder till Y. För att vi ska kunna säga detta behöver de två variablerna samexistera i tid och rum. En manipulation, förändring, av den oberoende variabeln X ska också leda till en förändring i den beroende variabeln Y. Den oberoende variabeln måste komma innan i ordningen. Sedan måste vi också kunna kontrollera att det är just mellan X och Y det finns ett samband och att det inte finns en tredje variabel som ger resultatet. Det klassiska exemplet är att det blir fler drunkningsolyckor när glassförsäljningen går upp. Men det är inte glass som gör oss mer benägna att drunkna. Istället är det att sommarvärme gör oss mer sugna på glass och ger högre frekvens av bad vilket i sin tur ger fler drunkningsfall.

För att kunna ge svar om kausalitet så behöver vi alltså forskning som både kontrollerar för andra faktorer som påverkar och där vi kan påverka den oberoende variabeln. Därför använder vi randomiserade och kontrollerade studier, RCT. Det jag tänker kan göra mig till en “sämre människa” är att jag faller i fällan att tänka att RCT är guld medan allt annat är skräp. Detta är såklart inte sant. RCT kan ge svar som andra studier inte kan men vi kan få värdefull och användbar information från andra typer av studier också. Det är exempelvis värdefullt att göra longitudinella studier som över tid kan visa på samband exempelvis hur alkohol orsakar cancer. Det är inte etiskt att slumpmässigt dela in människor i grupper för att sedan bestämma exakt vilken nivå av alkohol de ska konsumera över tid för att sedan mäta vilka som drabbas av cancer. Därför är det viktigt att istället kunna följa människor över tid för att se förändringar och kunna hitta risk- eller skyddsfaktorer. Vi kan också lära oss om tvärsnittsstudier där vi ser att två variabler har en relation och samvarierar. Exempelvis kan det vara värdefull information för att se skillnad i lön utifrån kön. Om vi lämnar det kvantitativa området och går in i kvalitativa studier kan det också ge viktiga insikter om individers uppfattning som till exempel transpersoners erfarenhet av minoritetsstress som denna examensuppsats handlar om.

Att påminna sig om att olika typer av studier möjliggör olika slutsatser är viktigt. De olika designerna kompletterar däremot varandra och slutsatserna kan vara hjälpsamma med sina olika perspektiv.

Allt kan kritiseras – vi når aldrig perfektion

Validitet, detta heliga begrepp beskriver hur väl någonting mäter just det som avses mätas och om resultaten verkligen visar det som ämnas visas. Vi har den interna validiteten som beskriver huruvida våra resultat verkligen beror på den manipulation vi gjorde. Låt säga att vi testade en behandling som handlar om att dofta på rosor för att bli lyckligare. Då innebär en hög intern validitet att det faktiskt var rosdoftningsbehandlingen som gjorde skillnaden. Då var det alltså inte var de sköna promenaderna till och från rosenträdgården, att få träffa en trevlig trädgårdsmästare eller att det råkade bli vår som gjorde att deltagarna blev lyckligare. Vi kan också prata om den externa validiteten för att se hur stora möjligheter vi har att generalisera våra fynd till andra. Kanske fungerar det lika bra för barn att dofta på rosor som det gjorde för de vuxna som deltog i studien. Det kanske fungerar i en annan miljö, i blomsterbutik istället för rosenträdgård.

Även studier som gör många olika satsningar för att kontrollera att allting går rätt till så går det alltid att kritisera. Vi kanske bestämde exakt hur länge deltagarna skulle dofta på rosorna men missade att bestämma hur länge de fick stå och titta på dem. Vi kanske glömde att fråga om hur många som hade tillgång till rosor i hemmet. Det finns mycket saker att tänka på och vi kan inte styra allting. Det är just därför det är så viktigt att replikera studier, att vi gör upprepade studier för att se om samma slutsatser kan dras.

Även om forskning inte handlar om att bevisa att någonting är sanning så kan vi, efter upprepade studier, säga att det är sannolikt är på ett visst sätt. Jag tänker att det är bra för oss att fundera ett extra varv kring sanning. Vi ska inte svälja någonting med hull och hår men samtidigt är det värdefullt att kunna utgå från vad forskningsläget säger. Det är inte perfekt. Men det är det bästa vi har.