Vi kan alla vara perfektionistiska ibland. Om det inte påverkar livet behöver det inte vara ett problem att det sker då och då. Men om det påverkar livet kan det vara bra att se över om du har möjlighet att göra förändringar som får dig att må bättre. I detta inlägg kan du läsa om åtta vanliga beteenden som görs vid perfektionism. Kanske kan du känna igen dig i dem?
Perfektionism är ett begrepp bli ofta slänger oss med. Martin M. Antony och Richard P. Swinson skriver i boken When Perfect Isn’t Good Enough – Strategies for Coping with Perfectionism om att perfektionism inte är att ha höga mål och ambitioner. De skriver att det kan vara positivt med ambitioner som driver dig framåt. Däremot säger de att perfektionism snarare kan hindra resultat och citerar David Burns som beskriv perfektionism som att ha orealistiskt och orimligt höga krav som konstant eftersträvas och att perfektionister mäter sitt egenvärde endast i resultat, vad som produceras.
De flesta av oss är inte perfektionister i en klinisk betydelse. Men många har beteenden som kan vara bra att se över. Här kan du läsa åtta olika beteenden som är vanliga vid perfektionism men som kanske också sätter käppar i hjulet både för ditt välmående och dina resultat.
1. Överkompensation
Om du överkompenserar gör du någonting i en högre omfattning än vad som behövs för att undvika risken att göra för lite. Du kanske överarbetar en rapport och gör den mycket detaljerad för att inte riskera att missa någon viktig information. Du kanske kommer med stor tidsmarginal för att verkligen inte löpa någon risk att komma försent. Du kanske skriver mejl, skickar SMS och ringer för att ta upp samma fråga utan någon tid emellan dem för att se till att informationen helt säkert kommer fram till mottagaren.
2. Kontrollera och söka bekräftelse
När du har gjort någonting upplever du kanske ett behov av att dubbelkolla. Du kan också be någon annan att granska det du har gjort. Eller om du kontrollerar andra personers arbete. Exempel på detta kan vara att läsa igenom mejl flera gånger innan de skickas till kund, att spegla sig varje halvtimme för att se till att håret ligger rätt eller att upprepat be partner att bekräfta att hemmet är tillräckligt fint inför att gäster kommer.
3. Organisera och lista
Jag tycker själv mycket om organisering och listning. Problemet är när det går till överdrift och själva planeringen blir viktigare än utförandet. Kanske behöver planen vara 100 % perfekt innan någonting kan sjösättas. Du kanske hela tiden vill fixa med listan så att allt stämmer med vad som gjorts. Exempelvis kan du göra en så detaljerad veckoplanering över studier så att det sedan finns för lite tid för att använda den för att plugga. Du kan städa kontoret till en grad att alla skåp är perfekta men att du inte har lika mycket tid för arbetet. Eller så kanske du vill stämma av planeringen ofta och flytta om på att göra-listan så att ordningen på listan stämmer överens med ordningen du gör uppgifterna i.
4. Prokrastinering
Istället för att ta itu med uppgifter så skjuts de upp. Det gör att du slipper se att uppgiften inte går att lösa perfekt. Du kan också skylla imperfektion på tidspressen. Kanske påbörjar du inte en uppsats eftersom uppgiften känns för överväldigande att göra om du ska kunna skriva en uppsats på den önskade nivån. Du söker kanske inte något jobb eftersom det personliga brevet inte blir tillräckligt bra. Kanske putsar du inte dina fönster eftersom de ändå inte kommer bli tillräckligt fläckfria.
5. Ge upp för tidigt
Detta beteende beskriver när du gör någonting som du kan slutföra men som du avbryter i förtid eftersom resultatet inte verkar bli perfekt. Kanske fullföljer du inte en tavla eftersom resultatet inte blir rätt direkt. Du kanske hoppar av kursen till träningsinstruktör när du tycker att andra kursdeltagare verkar bättre. Eller om du tackar nej till en jobbintervju för att du hört att en annan kompetent person sökt tjänsten och du är rädd för att hen får den istället för dig.
6. Göra allting själv
Även om du gör saker i par eller grupp så gör du helst allting själv. Det är svårt att delegera och släppa kontroll till andra. Kanske följer du upp om din partner köper presenter till sina vänner. Du låter inte dina kollegor ta ansvar i gemensamma projekt och ber om att vara i kopia på alla mejl för att se att det verkar gå rätt till. Du vägrar låta barnvakten ta hand om barnen och både ringer vid upprepade tillfällen och kommer hem tidigare än vad det var sagt för att följa upp att allt går bra.
7. Långsamhet
Här handlar det om att göra någonting mycket noga eller långsamt för att vara helt säker på att ingenting blir fel. Kanske läser du mycket långsamt för att inte missa någon detalj. Ett annat exempel är att vika kläder på ett specifikt sätt, lugnt och stilla för att inte råka göra fel. Det kan också vara att prata mycket långsamt för att ingen ska missa något viktigt ord.
8. Undvikande
Detta beteende innebär att inte påbörja en aktivitet, att inte försöka utan att helt enkelt undvika att göra det. Exempelvis att tacka nej till att hålla ett tal eftersom det inte blir bra nog. Det skulle också kunna vara att inte kontakta en viktig kund eftersom hen kanske ändå inte vill köpa. Eller att hoppa över att gå på en föreläsning eftersom det är svårt att förstå allting.
Vad kan du göra nu?
Efter att du har läst dessa åtta beteenden kanske det kan vara värt för dig att fundera kring om du ser något mönster hos dig själv. Kanske gör du ofta nummer fem och kan behöva tänka över om det är någonting du tror hjälper dig eller inte. Kanske vill du bolla med någon i din närhet för att se om hen sett någonting du inte själv har tänkt på. Eller så kanske du landar i att du trivs med sättet du beter dig på och redan gör det som får dig att må bra på kort och lång sikt. Om du ser någonting som du vill förändra kan det vara skönt att börja med en sak i taget och testa att göra tvärt om mot vad du brukar. Om du brukar skjuta upp för att uppgiften känns för stor kan det vara bra att testa att göra 5 minuter på uppgiften och sedan fira framgången. Om du kontrollerar att alla dina mejl är perfekt stavade kanske du vill testa att skicka ett till kollegan där du stavar fel. Helt enkelt göra ett beteendeexperiment där du testar att göra tvärt om från det du brukar.
Det är bra att se över sina beteenden och att inte bara titta på ytan med vad som görs utan också vad som ligger bakom beteenden, vad som får oss att exempelvis skjuta upp eller att kontrollera. Om vi ser att vi är rädda för att göra fel kan det vara lättare att testa att utmana den rädslan. (PS jag tycker de här glasen är fina men är förtjust i att kunna diska i diskmaskin så jag använder dem inte. Om du vill köpa dem kan du göra det på Marketplace.)
Här i bloggen finns det ett flertal inlägg du kan läsa om mål och också ett par om nyårslöften. Men för att kunna få in nya vanor och kanske lägga till sådant som tar tid kan det vara skönt att göra utrymme för att få ork och tid. I detta inlägg får du 5 tips som jag tycker underlättar för mig. Kanske kan något av dem vara till nytta för dig.
Matplanera och veckohandla
Digital kalender med olika påminnelser
Bortskänkeslåda
Presentlista
Dörrpåminnelser
1. Matplanera och veckohandla
Jag älskar att veckohandla och gör det själv varje onsdag eftersom min matbutik har studentrabatt då. Själva handlingen tar längre tid men det minskar arbetsmängden för resten av veckan. Den längre tiden stör inte mig så mycket eftersom jag brukar handla med en kompis jag är granne med. Att veckohandla minskar också risken för att köpa dubbelt eftersom du kan kolla igenom vad du har hemma inför dagen du vet att du ska handla. Det är svårare med den framförhållningen när du inte vet när handlingen blir av. Jag upplever också att jag slänger mindre mat, både för att jag slipper köpa saker som redan finns hemma och för att allt som köps är planerade för specifika maträtter. De olika rätterna brukar jag skriva upp på inköpslistan för att sedan kunna stämma av att alla ingredienser finns. Inköpslistan underlättar själva handlingen. För att listan ska bli lätt att följa i butiken brukar jag ha den indelad i kategorier utifrån varvet jag går i matbutiken: glutenfritt, mejeri, grönt, hyllor och frys.
2. Digital kalender med påminnelser
Det tog lång tid innan jag slutade sörja min papperskalender. Jag älskade att rita små bilder och att skriva små kommentarer. Men en digital kalender är lätt att ha med sig hela tiden, går att dela med andra och att lägga in poster långt i förväg. Det jag framförallt vill tipsa om är att lägga in noteringar i förväg. Under julen 2018 kom jag på att det vore fint att kunna använda våra griffeltaveljulgranskulor. Den vita pennan som kunde måla på de svarta kulorna hade tagit slut för flera jular sedan. Det blev inte av att vi dagen innan julafton kastade oss iväg i rushen för att köpa en ny. Istället lade jag in en kalenderpost för december 2019 som påminde mig om att köpa en ny penna då. Denna jul fick vi äntligen använda julgranskulorna. Detta är bara ett exempel på hur smidigt det kan vara att skriva in noteringar långt i förväg. Du kanske också kommer på flera egna tillfällen då det kan underlätta.
Jag använder också min kalender för att komma ihåg att höra av mig eller att göra andra saker på rätt tid. Ibland minns jag mycket bra att någonting viktigt händer för en vän. Vid andra tillfällen har jag mer att tänka på och glömmer bort saker. Då skriver jag in att en vän ska på en arbetsintervju, flytta i en annan stad eller liknande för att komma ihåg att skriva ett SMS och önska lycka till. För mig underlättar detta så att jag minskar mina självpåminnelser och lättare kan tänka på annat.
3. Bortskänkeslåda
Vi vill alla rensa ut då och då. Jag ska flytta vid min examen i sommar så för min del började jag året med en stor utrensning. Någonting som underlättade den var att jag redan började så smått i höstas. Jag har nämligen lärt mig från tidigare gånger när jag tänkt göra stora rensningar. Det blir inte riktigt så härligt, utan snarare storstilade starter som stannar på mitten. Detta har jag också hört från andra och började därför med en bortskänkeslåda inne i garderoben. Varje dag har jag sett lådan när jag på kvällen väljer kläder för kommande morgon. När jag ser någonting i lägenheten som jag inser att jag inte behöver vet jag vart jag ska flytta det. Jag såg en pastaslev jag inte behövde och kunde direkt lägga den i lågan. Ett julpynt jag sparat sedan jag var barn och egentligen inte tyckte om. Du förstår principen. När jag har haft en plats att lägga det direkt efter att jag tänkt “jag vill nog inte ha kvar detta” så har det varit en smidigare process än när jag tidigare tänkt “den här kanske jag ska skänka bort någon gång”. Steget till vad jag ska göra, min call to action, har varit enklare och snabbare att genomföra.
4. Presentlista
Det närmar sig en födelsedag och du kommer inte på vad du ska ge din älskade syster. Då är det skönt att ha en presentlista. Min presentlista finns digitalt så att jag kan lägga in länkar, foton och kan uppdatera den oavsett var jag befinner mig. På presentlistan skriver jag in saker jag hör min syster nämna som jag kan ge i present. Jag kanske ser en reklam om en spännande aktivitet jag kan göra med min mamma. Eller så berättar en vän vad hon gett sin partner och jag inser att min kärlek kanske skulle bli glad för någonting liknande. Listan fylls på med olika trevligheter som det sedan går att botanisera bland för att hitta någonting bra när en födelsedag eller annan högtid närmar sig.
5. Dörrpåminnelser
Jag tycker att det är skönast att sätta på tvättmaskinen om jag ska till skolan på föreläsning eller iväg till en vän. Då kan det vara tyst och skönt i min etta när jag är hemma. Även om maskinerna inte låter obönhörligt högt är det mer fridfullt när de inte är igång. Jag fokuserar lättare på det jag vill göra. För att det ska fungera behöver jag såklart komma ihåg att sätta på diskmaskin eller tvättmaskin när jag går hemifrån. Därför har jag lappar på dörren som påminner mig innan jag lämnar lägenheten. Du kanske inte behöver samma som jag men vill sätta upp andra för att på morgonen komma ihåg att ta med lunchlådan, träningskläder eller någonting annat som lätt glöms bort.
I vanliga fall har jag dessa påminnelser på insidan av en garderobsdörr. Om ytterdörren har alla tre betyder det att jag ska sätta på diskmaskin, tvättmaskin och ta med mig källsorteringen när jag går hemifrån.
Vad underlättar livet för dig?
Dessa är fem saker jag fört in i mitt liv som jag tycker underlättar. Det är möjligt att du inte upplever samma sak. Istället kanske det finns annat som hjälper dig mer. Ibland kan det vara skönt att testa sig fram för att hitta vad som passar bäst. Om det är så att du fört in ett nyårslöfte är det kanske skönt att inte behöva testa massa nytt samtidigt. Då skulle jag tipsa om att börja bara med någonting som du tror kan underlätta till större grad och bara fokusera på att göra det andra nya som du vill göra. Lycka till med ditt nya år och vårt nya 20-tal. Oavsett om du har nyårslöfte eller inte hoppas jag att du kan få ett år med vanor som hjälper dig att må bra.
Här i bloggen går det att läsa mycket olika saker om mål. När vi når mål är det väldigt fint att få fira att vi har uppnått dem. Ibland vill vi också fira andra saker vi är stolta över oavsett om vi formulerat mål eller ej. I detta inlägg får du vara med att fira tillsammans med mig genom listan på tolv saker jag är stolt över att ha gjort under 2019.
Sedan flera år tillbaka har jag brunnit för svårigheter med pressande organisationskultur och ökade problem med utmattning i det unga civilsamhället. Jag har sett många omkring mig må dåligt och själv upplevt att stress påverkat mitt välmående. Problemen finns såklart även i vuxenorganisationer, inom det offentliga och i näringslivet. Därför är jag glad över att mitt kapitel Hur länge har det varit “lite mycket nu”? inte bara berättar om nuläget i civilsamhället utan också ger tips om vad som går att göra förebyggande och åtgärdande inom organisationer för att förbättra arbetsmiljön.
Så här ser första uppslaget ut för kapitlet jag skrivit i Starka tillsammans. Framsidan pryds av illustrationer av alla 21 författare.
2. Jag höll tal på klimatstrejk
I slutet av våren 2019 startade Klimatstudenterna i Örebro. Jag är stolt över att vara en av de studenter som arbetar för att Örebro universitet ska vara en förebild. Jag tycker att Örebro är en bra studentstad och rekommenderar universitetet, därför är det extra viktigt för mig att vårt universitet agerar en förebild för andra lärosäten men också för lokalområdet här i staden. Det och såklart mycket annat berättade jag om i ett tal under klimatstrejken i november.
I slutet på talet ledde jag publiken i ramsan lyssna på forskningen – agera för klimatet.
3. Jag har talat mer med vänner om vår relation
Även tidigare år har jag försökt förbättra relationen till vänner genom att prata om vad jag uppskattar och när det blir fel. I relationer jag värdesätter oavsett om det är vänner, familj eller kärleksrelation så försöker jag att arbeta för att vi ska förstå varandras perspektiv i så stor utsträckning som möjligt. För mig är samtal om relationen ett sätt att visa att relationen är så pass viktig att jag vill lägga tid och energi på att jag vill visa mig sårbar, försöka sätta mig in i den andras synvinkel och ha samtal som kan vara jobbiga att ha. Under 2019 har jag försökt vara mer aktiv med detta än vad jag har varit tidigare. Jag är stolt över flera av dessa samtal.
Eftersom jag inte har för vana att fotografera under svåra samtal får denna bild istället illustrera motstånd. Jag och min vän Emelie testade nämligen att göra egen nyponsoppa. Det var roligt fram till att vi försökte äta. Smaklöst och alldeles för mycket knaster i tänderna. Vi fick bita i det sura äpplet, kasta nyponsoppan och satsa på chokladsås istället.
4. Jag är stolt över att ha skrivit bra träningstips till Habitud
Om jag ska vara ärlig är jag stolt över att bara jobba på Psykologifabriken. Jag tycker att vi, och framförallt de som jobbar mer än mig, gör många bra saker. Någonting jag är nöjd med är flera träningstips jag har skrivit för vårt psykologiska gym Habitud. Jag skrev mina första träningstips för Habitud när jag gjorde en mindre praktik där 2016 och det är roligt att tänka på hur mycket jag har utvecklats sedan dess. Jag har mycket lättare att läsa forskningsartiklar, sammanfatta innehållet i artiklar på ett rättvist sätt och att komma på passande utmaningar att göra. Därför är träningstips någonting jag blir extra stolt över att tänka på.
Den här bilden delade jag i våras tillsammans med information om att vi då sökte en ny konsult. Jag var ansvarig för första delen av rekryteringsprocessen och tyckte att fotot fångade den positiva känslan av att arbeta på Psykologifabriken.
5. Jag har dragit ned på städkrav
Om vi tänker efter inser vi nog alla att det inte går att vara perfekt inom alla områden (om det ens går att vara perfekt över huvud taget). Jag förstår såklart också det även om det ibland har varit svårt att vila i den tanken. Någonting som jag har sänkt kraven rejält på är min städning. Jag har tränat på att inte plocka bort allting inför att jag ska ha gäster, att kunna lägga mig även om det finns stök kvar och att sitta och ta det lugnt utan att röja undan först. Detta tycker jag har varit hjälpsamt för att lägga mer tid på det jag tycker är värdefullt istället för att jaga det fläckfria hemmet.
Under hösten höll jag och en klasskompis en gruppbehandling på Lillåns Vårdcentral för personer med stressproblem. En av träffarna handlade om perfektionism och de fick göra beteendeexperiment där de testade att gå tvärt emot viljan att göra någonting så korrekt och bra som möjligt. Städning var ett exempel vi tog upp och det är även någonting som jag jobbat med en del själv för att i år komma till en nivå jag trivs med och känner att jag på denna punkt kan leva som jag lär.
Eftersom jag ännu inte är tillräckligt bekväm för att fota mitt eget stök så får istället en detalj från konstverket Bro symbolisera oreda. Detta och andra trevliga verk går att se i Örebro längs med Lilla Å-promenaden.
6. Jag har stöttat klassen
Jag har varit med i programrådet som representant för min klass de flesta terminer under psykologprogrammet. Det har jag varit detta år också och jag tycker att det är ett fint sätt att hjälpa klassen och även kunna ge tips till terminerna under oss och förbättra kurserna inför att de får gå dem. Jag har också stöttat klassen när vi under kursen i organisationpsykologi gjorde en övning som ledde till mycket konflikter. Jag pratade efteråt med flera klasskompisar och bokade sedan in ett möte med ansvarig lärare som kunde ta upp det med klassen för att vi skulle kunna ta hand om det i helgrupp. Jag är stolt över att jag tog upp någonting som kändes svårt och att det fick positiva följder. Nu under hösten var det också min klass tur att hålla hälsopsykologikonferensen som varje termin arrangeras av psykologstudenterna som valt hälsopsykologi. Andra klasser bjuds in och får lära sig om olika spännande ämnen. Om du är nyfiken på lite saker som berättades där går det att läsa om det i detta inlägg.
I klassrummet brukar vi inte fotografera så ofta. Den här bilden är istället från en sittning.
7. Jag har gjort rehabövningar många dagar i sträck
Ett område där jag lyckats skapa en långvarig vana är att göra mina rehabövningar varje dag. Det gick sådär första gången. Då började jag fundera över psykologiska principer för att skapa vanor. Jag skaffade mig en träningskompis (min partner) och vi satte ett system att om vi båda klarade av att göra våra övningar 30 (70, 100 och så vidare) dagar i sträck så får vi köpa ett spel ihop. Vi rapporterar till varandra varje dag och ser dagarna öka. I juli hade jag 123 dagar innan jag fick en överraskningsövernattning på hotell av min syster och totalt glömde bort det. Men nu är jag igen uppe i 182 och ser fram emot att klara mitt nästa delmål på 200 dagar för att sedan komma till 365. Jag är stolt över att jag lyckats använda mig av principer jag tipsar andra om.
Mina övningar är inte så svettiga så de går fint att göra i samma kläder som vanligt. Men oavsett så tipsar jag om att hitta ett system som passar för dig. Ännu så länge har inte spelhyllan blivit full men om den blir det kommer det gå bra att sälja dem vidare i samma facebookgrupp där vi köper spelen idag.
8. Jag fick berätta i medlemstidning om engagemang
Huvudvärksförbundet ville lyfta vad det går att lära sig av ideellt engagemang och hur det kan hjälpa en i karriären. De intervjuade mig och lät mig berätta om mina erfarenheter. Mitt engagemang har lärt mig mycket med allt ifrån att leda möten till att projektleda. Om det går det att läsa mer om i detta nummer av Huvudjournalen.
I början av året var jag också med i Accent som är medlemstidningen för IOGT-NTO (där jag är medlem till skillnad från i Huvudvärksförbundet). Då delade jag istället med mig av flirttips.
Bild från intervjun i Huvudjournalen.
9. Jag har läst utökat men också bara lagom
Nu under hösten hade jag svårt att välja. Jag visste att jag ville läsa hälsopsykologi men sedan stod jag i valet och kvalet mellan kursen handledning och konsultation och kursen HBTQI Psykologiska perspektiv och bemötande, som du kan läsa om i detta inlägg. Jag tyckte att båda kurser lät spännande och landade därför i att läsa båda två. Redan innan terminen drog igång tänkte jag på att det antagligen var för mycket att läsa 125%, jobba, ha ett ideellt engagemang och att dessutom må bra. Därför bestämde jag att jag inte skulle göra alla examinerande moment i kursen om HBTQ+ och istället endast fokusera på att använda kursen för att lära mig så mycket som möjligt. Jag ville delta på föreläsningar, i rollspel, övningar, läsa litteraturen och medverka på seminarium. Genom att göra en plan i förväg tycker jag att det har gått bra att på ett bra sätt kunna lära mig så mycket som möjligt istället för att uppleva att jag missade någonting mycket viktigt.
Ibland är det bra att pausa i jobbande och få tid till återhämtning. Bilden är från när Psykologifabriken, där jag arbetar extra, pausade och förgyllde eftermiddagen med ett dopp.
10. Jag har lärt mig av bokcirklar
I flera år har jag och några klasskompisar haft en bokcirkel där vi läser olika böcker vi tänker kan vara relevanta för psykologyrket. Jag tycker att det har varit ett jättefint sätt att få fördjupa mig i olika spännande frågor som inte berörs lika mycket i psykologprogrammet. Vi har bland annat läst Flow, Lycka på fullt allvar och Hjärnans emotionella liv. Förutom ett undantag har vi läst populärvetenskapliga böcker. Men en gång läste vi Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och pratade efteråt om att vara sitt yrke och etik.
När sommarloven kommer brukar jag sluka ungdomsfantasy för att slappna av. Men ibland kan jag sakna skönlitteratur under terminerna. Därför är jag mycket glad över att vara med i en ytterligare bokcirkel som förra året hade premiär med Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf och i januari ska diskutera Löparna av Olga Tokarczuk.
Detta är jag stolt över, dels för att jag känner historiens vingslag och upplever att jag är en del av en lång folkrörelsetradition. Men framförallt för att jag landat i ett sätt som både hjälpt mig att läsa fler böcker och att få givande samtal. Samtidigt som det är någonting som gör mig glad.
11. Jag peppade andra att skicka in nomineringar till pris
Varje år delar Örebro universitet ut pedagogiska priset. Detta görs också vid andra lärosäten och av kommuner för skolor. Jag har tidigare skickat in nomineringar men i år var första gången jag faktiskt uppmuntrade andra att göra det. Jag nominerade Matilda Wurm dels för arbetet hon gör i HBTQ+-kursen jag nämnde ovan men också för hur hon lyfter HBTQ+-perspektiv i programmet och använder flera olika spännande metoder i undervisning. Matilda har också undervisat på andra kurser och nu under hösten har jag också uppskattat handledningen vi fått i hälsopsykologins praktiska moment, som du kan läsa om i detta blogginlägg, och spännande seminarium om smärta och övervikt.
Varför är jag då stolt över detta? Jo, för jag säger ofta att jag tycker att vi ska ge mer positiv feedback och uppmuntran. Jag vill också vara med och sprida glädje själv samt inspirera andra att göra det. Att jag själv nominerade men även uppmuntrade andra att göra det är ett exempel som går i linje med mina värderingar.
Den här bilden är några år gammal men från ett annat tillfälle där jag spred glädje. Då bodde jag i korridor på Studentgatan. När min syster var på besök skrev vi olika uppmuntrande lappar vi lade i alla brevlådor i huset.
12. Engagerat mig i RFSU Örebro
Sedan 2015 när jag flyttade till Örebro har jag varit engagerad i RFSU Örebro. Jag är stolt över det eftersom jag upplever att jag och de andra medlemmarna gör skillnad för Örebro, Sverige och världen. Jag tycker att det är meningsfullt att träffa människor på mässor eftersom det kan leda till samtal om jämställdhet, sexuella- och reproduktiva rättigheter, relationer och mycket annat viktigt i livet. Ofta när jag berättar om RFSU säger andra att det är bra med sexualundervisning i skolan. Det håller jag med om men vi alla kan dra nytta av samtal och mer information. Några av mina käraste RFSU-minnen är från Seniormässan i Örebro. Där är målgruppen en helt annan än grundskoleelever. Jag tycker det är meningsfullt att ge sexualupplysning. Framförallt för att jag tror på RFSU:s principer om att kunskap är en rättighet och en grund i att ta tillvara egna och andras övriga rättigheter. Men jag är också glad och stolt över att vara informatör för RFSU eftersom jag tror att det hjälper mig i min kommande profession. Lite mer om mina tankar om det samt att prata sex på jobbet kan du läsa om här.
Jag och Tomek Kubisztal var för RFSU:s räkning på Stadsbiblioteket i Örebro den 8 mars i år.
Vad är du stolt över?
Kanske har jag haft större glädje av att skriva detta inlägg än vad du har känt nu när du läst det. Min tanke har framförallt varit att få fira året och att bjuda med dig i det. Det vore också roligt om det fått dig att tänka på vad du är stolt över från 2019. Kanske har du lärt dig någonting nytt? Du kanske har vågat göra någonting du tycker är läskigt? Oavsett om du kommer på tolv saker, 112 eller bara en så hoppas jag att du får en fin avslutning på året och en bra start på 2020.
Hälsopsykologin har mycket att erbjuda. I höstas föreläste jag och en klasskompis på IRMA om fyra viktiga ämnen: stress och återhämtning, sömn, smärta och oro. Här får du ta del av några tips från dessa föreläsningar.
Stress och återhämtning
Stress är en oundviklig del av livet och den akuta stressen är någonting som vi kommer att uppleva igen och igen. Det behöver inte heller vara ett problem utan istället en naturlig del av livet. Däremot kan stressen bli besvärlig när den blir långvarig. När vi tappar balansen mellan det som ger och tar energi. Därför är det viktigt att se över vad det går att prioritera bort bland det som tar energi för att istället lägga tid på att göra återhämtande aktiviteter.
Om du inte vet vad som är återhämtande för dig kommer här en lista med olika förslag som du kan testa för att se om det passar. Det viktiga med återhämtning är att det ska hjälpa dig att fylla på energi. Om du gillar att springa är det just den upplevelsen som är viktig inte hur långt du springer, hur snabbt eller hur länge. För oss som lätt fastnar i prestation är det extra bra att tänka på att återhämtning inte ska fokusera på den typen av resultat utan istället på hur du mår.
skriv dagbok
gå på café
cykla en tur
spela brädspel
klottra i ett block
kramas
danceoke där du dansar utifrån musikvideor
hitta en ny plats i naturen
drick en kopp te och titta på ett tänt ljus
lägg pussel
sjung i kör
sticka/virka
spela ett instrument
lägg dig på gräset och titta på molnen
massera dina händer
Det går såklart också att göra olika övningar för att öka avslappning och att vara i stunden. Du kan läsa tre olika exempel på det i det här inlägget.
Sömn
Det är vanligt att uppleva sömnproblem och en KBT-behandling kan vara mycket hjälpsamt mot större svårigheter som insomni. Om du inte har kliniska svårigheter kan det vara hjälpsamt att göra saker själv så som att se över att du har en aktivitetsnivå under dagen och gärna kommer ut när det är dagsljus men att du varvar ned på kvällen för att lättare kunna somna. En nedvarvningsrutin kan vara hjälpsamt för att lättare kunna somna. Den kan se ut på olika sätt men det viktiga är att komma ned i tempo. Ibland håller jag inte min rutin utan kollar på en serie som jag sedan avslutar i sängen. Ibland fungerar det däremot bättre. Då brukar jag lägga fram nya kläder inför morgondagen, lägga fram en påse om jag ska ha med mig lunchlåda, tvätta ansiktet, borsta tänderna, göra mina rehabövningar, bädda av sängen och ringa min partner för att säga godnatt. Jag kan skriva dagbok, plocka bort lite eller läsa någonting. Kanske är någonting av detta redan med i din rutin och kanske vill du lägga till någonting annat som att släcka ned, lyssna på lugn musik eller att göra yoga.
Oro kan försvåra sömn och det kan därför vara hjälpsamt att lägga oro och framförallt problemlösning tidigare på dagen. Du skriver upp det du tror kommer snurra runt i huvudet och hindra sömnen och sedan vad du kan göra för att förbättra situationen. Vissa problem kan vi lösa och andra kan vi bara ta små steg i eller tänka på vad vi kan få för stöd. Du skriver upp det du kommer på som lösning. Om du sedan får upp dessa tankar i sängen kan du påminna dig om att du har skrivit upp vad du kan göra och att du antagligen inte kommer komma på någonting nytt briljant när du är utmattad utan istället kan använda förslagen du redan kommit på och kanske komma på nya steg imorgon.
Smärta
Den viktigaste informationen att ta med sig angående smärta är att psykologi och fysiologi inte är två helt separata delar av en människa. Istället påverkar kropp och psyke varandra, överlappar varandra. Det gör att rädsla för smärtan, katastroftankar kring vad smärtimpulser kan innebära, uppmärksamheten på att det gör ont, undvikande av det som upplevs farligt och känslor som nedstämdhet också påverkar hur smärtsamt någonting är. Det är därför bra att vid långvarig smärta både se över medicinsk, fysiologisk och psykologisk behandling.
När det kommer till behandlingar av smärta är det fokus på att göra mer av det som du tycker gör livet värt att leva. Du kan utgå från dina värderingar om vad som är viktigt i ditt liv. Kanske vill du göra en livskompass som vi gjorde med deltagarna på föreläsningen. En av alla olika versioner på livskompass finns förklarad här. Fokus är helt enkelt att du ska hitta sätt att göra det som är viktigt för dig.
Oro
Oro finns för att vi ska kunna förutse, upptäcka och agera på faror. Ibland kan oron hjälpa oss att vara mer förberedda. Tyvärr lägger den ofta krokben för oss. Då kan det vara hjälpsamt att påminna sig som att tankar bara är tankar och inte verkligheten. “Jag kommer att dö!” betyder alltså inte att jag kommer att dö utan att jag har en tanke om att jag kommer att dö. Att distansera sig från tankarna genom att just sätta etiketten tanke kan minska risken att bara svepas med eftersom vi påminner om att det inte är sanning bara för att idén ploppar upp i huvudet. Det går också att säga att någonting är jobbigt, ansträngande och tufft för att sedan se över vad som kan hjälpa dig att komma i en riktning som hjälper dig framåt.
Eftersom min klasskompis och jag inte fotograferade på föreläsningarna är här istället en bild från en föreläsning jag höll i Oslo. Istället för att ge hälsopsykologiska tips föreläste jag istället om medlemsrekrytering när jag jobbade för Trinambai.
Om det är så att du har större svårigheter inom något av dessa områden kan det vara bra att se över möjligheterna till behandling. Tipsen kan hjälpa en bit på vägen men det är självklart bra att hitta vad som är rätt i just din situation. Om du vill ha fler tips här kan du se andra inlägg under taggen välmående.
Kroppsuppfattning, sömn, skogen och stress. Det var några av ämnena på den hälsopsykologiska konferensen som arrangeras varje termin av psykologstudenter på Örebro universitet. Här kan du få ta del av några av lärdomarna från dagen från mina klasskompisars olika forskningsgenomgångar.
Kan du sätta gränser? Och hur påverkar det eventuellt din stress?
Jag och min skrivpartner Fedja berättade om relationen mellan stress och gränser mellan arbete och privatliv. I de sju artiklar vi hittade som undersökte detta fanns ett samband mellan hur anställda gränssätter och graden av utbrändhet. Det rekommenderades överlag att segmentera det vill säga att separera arbete och fritid till exempel genom att stänga av jobbtelefonen på lediga kvällar. Men det verkar inte vara så att gränssättning i sig självt är det enda som gör skillnad. Istället finns det också andra faktorer som spelar roll. Exempelvis om du får använda den strategi som du själv föredrar, om du kan koppla bort psykologiskt från jobbet, om du har återhämtande aktiviteter, upplever kontroll över gränssättningen och om det blir en konflikt mellan arbete och familjeliv. Min rekommendation är därför att testa att sätta gränser och se vad som passar bäst för dig men att framförallt fokusera på att höja graden av återhämtning. En annan presentation handlade om vad forskningen säger om skogsbad och stress. Det verkar finnas indikationer på att skogen kan hjälpa nedvarvning så ett tips för återhämtande aktiviteter kan vara just att plocka blåbär, promenera eller att ha picknick i skogen.
Kroppsuppfattning – missnöje, tillfredsställelse och fetmabehandling
90% av kvinnliga studenter upplever någon form av kroppsmissnöje men det är ett spektrum från lägre nivå av missnöje och större svårigheter som klassas som kliniska. En del av det är kliniskt svåra problem medan mycket annat är sådant som upplevs svårt men inte kräver vård. Psykologisk behandling har större effekt för patienter med klinisk nivå på svårigheterna. Framförallt används exponering med responsprevention där personen får göra övningar som upplevs jobbiga och efter det inte får göra handlingar som upplevs som tryggande. Men det är stora avhopp dels eftersom behandlingen är jobbig men också för att det i framförallt upplevs som ett fysiskt problem och inte ett psykologiskt. Medicin är också hjälpsamt i lägre nivå. Det har också gjorts försök med terapi baserad på ACT, acceptance and commitment therapy. ACT-behandlingen upplevs som trovärdig av deltagarna. Däremot verkar det inte vara mer effektivt än exponering med responsprevention. Om du skulle vilja ha vård för detta kan du kontakta din vårdcentral som kan guida dig rätt beroende på din region.
Positiv kroppsuppfattning är inte bara avsaknad av negativ kroppsuppfattning. Det handlar också om att trivas i sin kropp, att ha en positiv attityd till sig själv och då också kroppen. Det handlar om att se kroppens funktioner, kunna uppskatta skönheten kroppen har oavsett om det är enligt ideal eller ej samt att respektera kroppen och att ta hand om den. Det går att påverka kroppsuppfattningen exempelvis genom träning om det fokuserar på kroppens funktioner. Samtal om träning relaterat till detta kan också påverka positivt. Här kan vi alla agera förebilder och stötta varandra i att arbeta just med att hitta var kroppen kan må bra av att göra.
Mål kring vad du ska kunna göra är också hjälpsamt vid fetmabehandlingar. Att sätta mål att exempelvis kunna knyta sina skor eller att orka leka med sina barn är ofta mer framgångsrikt än att bara titta på vågens siffror. Här kan också socialt stöd vara en framgångsfaktor och att då vara med på aktiviteter. Kanske kombinera det med skogspromenad för att använda tipset för återhämtning och nedvarvning.
Sömn – kaffe och mindfullness
Sömnproblem är vanligt och en tredjedel av alla vuxna har olika insomnisymptom och 6-10% uppfyller diagnosen insomni. Med sömnproblem är det vanligt att ha problem med uppvarvning inför sömn. Det är både kognitiv och kroppslig uppvarvning och det är framförallt den psykologiska som påverkar sömnen. När vi har sömnproblem oavsett grad är det lätt att vi sätter upp regler för hur saker ska vara och vill följa alla tips som ges. Ibland hör vi att det är dumt att dricka kaffe på kvällen men det verkar variera mellan individer så det kan vara bra att känna in vad som fungerar bra för dig. Det handlar alltså inte om att sluta dricka kaffe eller inte utan om mängden koffein som tas in. En teori bakom varför just enskilda klockslag kan upplevas som otroligt viktiga “det går absolut inte att dricka kaffe efter kl 16.” kan vara för att vi sedan letar efter skäl till varför det går eller inte går att sova. Det kan såklart också påverka den kroppsliga uppvarvningen och det kan vara bra att göra lite olika försök för att se vad som fungerar för dig.
Tankarnas påverkan på sömnen var ett återkommande ämne. Mindfullness är ett sätt att arbeta med tankarna. Mindfullness med sina rötter i buddhistisk meditation handlar om att rikta sin uppmärksamhet och att vara i nuet. Mindfullness kan göras på många olika sätt och olika studier använder olika format från mindfullness based stress reduction (MBSR) till yoga. Det är mer effektivt än att inte ha någon behandling alls. Men KBT för insomni är fortfarande mest effektivt och medicinering är också mer I studier som undersökt mindfullness hittar de inte heller att en ökad nivå av mindfullness innebär en ökad förbättring. De positiva resultaten innebär att kunna somna fortare, få en ökad sömntid, uppvaknanden under natten och en ökad sömneffektivitet (sömntid delat på total tid i sängen). Anledningen till att mindfullness kan hjälpa sömn är att målen går från att somna till att istället handla om att minska uppvarvning och reaktivitet. Om målet är att somna kan det istället öka uppvarvning eftersom fokus är på att somna som i sin tur kan bli frustrerande, ge spänning och bli ännu svårare att somna. Om du däremot kan använda mindfullness för att varva ned minskar reaktionen på olika tankar och får därför mindre reaktion på tankar, oro och känslor på kvällen och kan bli lugnare. Detta kan öka sannolikheten till att somna. Därför kan det vara bra att göra övningnar för mindfullness under dagen innan du helt har landat i varför mindfullness används och hur det kan hjälpa dig.
Som tidigare nämnt är informationen i detta inlägg hämtat från termin nios hälsopsykologiska konferens. Är du nyfiken på någon speciell information exempelvis vilka studier som undersökts får du gärna mejla mig. Om det är ett område där jag är mindre inläst kan jag höra av mig till mina klasskompisar som gått igenom forskning på området för att se vilka studier de baserat sina föreläsningar på.
Eftersom vi inte fotograferade under Hälsopsykologikonferens är här istället en bild som Elias Ljungberg tog av ett panelsamtal jag medverkade i för Psykologifabriken på Business Arena Malmö förra året. Då hade jag nämligen på mig samma klänning och även om ämnet var annorlunda handlade det också om hur psykologisk forskning kan användas för att öka välmående.
“Jag vill sluta oroa mig över min ekonomi hela tiden” svarade jag under första terminen på psykologprogrammet. En av psykologstudenterna från termin åtta ledde en gruppövning med min klass och poängterade att vi lyckas bättre med mål när vi strävar mot någonting än när vi försöker undvika någonting annat. Men hur lätt är det att sätta mål som handlar om att bli fri från obehag? Vilken skillnad kan det göra?
De flesta av oss som söker stöd av en psykolog eller annan terapeut önskar att bli fri från obehag. Hur skönt vore det inte att kunna bli kvitt ångest, stress, nedstämdhet eller vanor som inte hjälper oss över huvud taget? Därför kan det kännas tungt när psykologen säger att “slippa prestationsångest eller negativa tankar om mig själv” inte är det mest hjälpsamma målen för en behandling. Går det då bara att vända på meningen? Hade det gjort skillnad om jag svarade “jag vill vara lugnare när jag tänker på min ekonomi” som svar på frågan om mina mål. Det är helt klart ett steg på vägen. För att det verkligen ska bli av kan vi däremot behöva andra mål som faktiskt berättar mer om hur det skulle kunna gå till och mål som tar oss i den riktningen. Jag kan absolut bli lugnare i min relation till ekonomi men att jag under min studietid är helt avslappnad är kanske inte realistiskt. Målen behöver därför formuleras utifrån både vad som önskas och vad som faktiskt är möjligt att nå.
Vad är källan till obehag?
När det kommer till min ekonomiska oro så handlade det framförallt om att jag gick från att arbeta heltid och ha ett delat hushåll till att börja studera, bo själv och dessutom ha distansrelation som innebar en del mer resor. Det var en reell förändring som kan kräva en del problemlösning och förändring i vanor. Däremot var inte nivån av oro i proportion till den faktiska situationen. Vid dessa tillfällen är det bra att se över vad som kräver problemlösning och vad som handlar mer om förhållningssätt. I problemlösningen kan det handla om att sätta upp en budget, att prioritera olika kostnader och att se över vilka nya vanor som kan behövas för att det ska fungera att följa budgeten. För en förälder som är orolig för sina barn kanske det också finns en reell del där vi faktiskt kan behöva se över problemlösning. Fungerar inte skolgången? Är det svårt för barnet att få vänner? Bråkar syskonen? Här kan vi behöva titta på strategier för att nå en förbättring. Oavsett om det handlar om oro för oss själva, för nära och kära eller om vi vill förändra vårt mående på andra sätt är det bra att se över vad som vi kan ändra i miljön, den faktiska situationen och vad vi kan förändra i förhållningssätt.
Ändringar i förhållningssätt
En förändring i förhållningssätt innebär inte att vi ska börja med peppiga mantran. Det innebär snarare att vi hittar sätt att separera det vi kan förändra från det vi inte kan göra någonting åt. Jag kanske kan göra en budget men jag kan inte förändra att min ekonomiska situation är annorlunda som särboende student än sammanboende heltidsanställd. Jag får acceptera att det är svårare att spara under studietiden. Eftersom min ekonomiska oro framförallt handlade om att det var svårare att spara än att jag inte fick månaderna att gå ihop så kan jag också arbeta en del på mitt förhållningssätt till ekonomi. Min attityd “det är viktigt att spara” kanske kan få vila lite under studietiden. Jag kan jobba på det genom att försöka hålla fokus på det som jag faktiskt kan ändra. Jag kan säga till mig själv “jag skulle vilja spara mer så att jag kan få en större lägenhet efter examen. Det jag kan göra idag för att komma dit är att följa min budget och planen jag har gjort”. Men även om jag påminner mig själv om att jag har hittat en strategi så är det möjligt att jag helt enkelt får acceptera ett visst mått av oro. Jag skulle kunna önska att jag helt kan släppa det. En person som länge har tänkt “det är viktigt att vara ansvarsfull”, “en ansvarsfull person sparar” och “om du inte sparar så blir din framtid osäker” kommer såklart vara mer orolig än en person som länge har tänkt “jag hittar alltid sätt att lösa min ekonomi” eller “jag kan ta en dag i taget”. Ett visst mått av oro är en del av den mänskliga upplevelsen. Det är allmänmänskligt. Någonting som däremot skiljer oss är hur lätt vi oroar oss. Personer som är mer benägna att oroa sig kan behöva acceptera att de helt enkelt är mer oroliga än andra. Acceptansen handlar inte om att lägga sig platt utan att lägga fokuset på att ändra det som går och att sedan leva med resten.
Hur sätter du realistiska mål för att ändra det som kan förändras?
Om vi vill förändra någonting är det bra att göra det så konkret som möjligt. Då kan vi se en förändring och vi kan ta aktiva steg för att gå i den riktningen. Det är svårt att bestämma vad vi ska känna men desto lättare att besluta vad vi ska göra. Mitt stora fokus på att inte spendera pengar måste såklart kombineras med att faktiskt använda pengar. Vi behöver ju alla äta. Dessutom så finns det andra saker som är viktiga i livet och som jag, oavsett vad mina orostankar hävdar, har råd med. Jag vill till exempel kunna umgås med vänner. För att bli lugnare med ekonomin är det också bra att kunna njuta av det som pengarna används till. Om jag åker till Stockholm är det bra att kunna slappna av och att faktiskt få ut det jag önskar av besöket. Om jag fikar med en kompis är det bra att kunna vara närvarande istället för att fundera på om de 40 kronorna inte hade varit bättre att spara till någonting annat.
För att ett mål ska vara realistiskt behöver vi veta hur dagsläget är. Jag skulle till exempel kunna skriva upp hur pass lätt jag kan njuta av att göra aktiviteter som kostar pengar. Sedan kan jag sätta kvantifierbara mål utifrån det. Kanske kan det vara att två gånger i veckan göra en rolig aktivitet med nära och kära oavsett kostnad. Jag kan skriva upp självobservationer i kalendern och ser hur ofta jag faktiskt träffar personer och gör saker som jag mår bra av. Även om det säkerligen kommer komma upp en del automatiska tankar om att jag lika gärna kunnat gå på promenad (gratis) som att äta middag (kostar) så kommer det positiva i att göra sådant jag tycker om (umgås med vänner och familj) kunna vara tillräckligt belönande för att det ska kunna vara härligt att göra dessa saker. Vi vill ha en lagom stor förändring så att det blir ett steg vi kan lyckas med. I mitt fall handlar det mer om hur ofta någonting sker än exakt hur mycket någonting kostar. Det är eftersom jag gissningsvis inte kommer börja med juvelshopping eller att hyra lyxyachter som fritidsnöje. Dessutom kan en högre frekvens göra att varje enskilt tillfälle blir mindre laddat.
För att formulera ett mål realistiskt behöver du alltså ha koll på hur du gör någonting idag. Under kanske tre veckor kan du mäta hur ofta du sätter dig och faktiskt har ett genuint samtal med din partner, skriva upp hur ofta du lyssnar på poddarna du tycker om eller hur många dagar du faktiskt kommer ut på promenaderna du upplever att du mår bra av. När du har observerat hur det ser ut idag kan du se över vad som är ett möjligt steg framåt för att du ska kunna utvecklas i en riktning där du gör med av sådant som får dig att må bra.
Tjat om mål kan göra skillnad
Det finns skäl till varför vi pratar mycket om mål. Det är både för att vi ska kunna veta i vilken riktning vi vill gå och för att vi ska kunna utvärdera om vi kommit länge på den vägen. Vi kan bli hjälpta av mål som berättar för oss vad det är vi kan fokusera på för att må så bra som möjligt. När målen är realistiska kan vi dessutom bli motiverade för att vi ser att det är möjligt att ta oss lite utanför bekvämlighetszonen utan att behöva kasta oss ut på de djupaste vatten.
Hösten jag flyttade till Örebro kämpade jag både med att balansera min nya situation och med att testa denna höghjuling.
Om du gillade detta blogginlägg är du kanske också intresserad av att läsa Mål för 2016: Nyårslöften och livskompass där du kan bekanta dig med ett av mina favoritverktyg. Du kanske också vill läsa Designprincip 1: Vilket är ert Domedagsberg? Tydlig grupp med tydligt mål som beskriver hur viktiga mål är för att förena en grupp. I det inlägget kan du också läsa om likheter mellan att sätta mål för organisationer och för oss som individer. Spana på kategorin målsättning för fler förslag på inlägg om mål.
Vi vet alla att vi behöver andas. Oftast är det inte heller någonting som vi behöver tänka på eftersom det sker automatiskt. Däremot ändras också andningen automatiskt om vi blir mer stressade, upplever ångest och oro. Då kan det vara bra att tänka på andningen för att få hjälp att varva ned.
I inlägget Paus och prestationsångest skrev jag om att jag tycker att andning kan vara svårt. Om du håller med mig kanske du också får för dig att du ska börja göra andningsövningar men landar i att du tycker att det är för obehagligt jämfört med vad du upplever att du får ut av det. Själv brukar jag inte följa några speciella övningar när det gäller andning utan endast försöka dra några djupa, lugna andetag när jag upplever att jag behöver landa i stunden. Jag tycker om att tänka “in” och “ut” i samband med in- och utandning eller att räkna andetag för att få hjälp med att fokusera på andningen. Om jag vill göra några mer specifika andningsövningar tycker jag om PAX-andning och att andas i fyrkant som finns beskrivna i det tidigare nämnda inlägget.
Om du däremot skulle vilja testa mer guidade andningsövningar har jag testat några från boken Tid att leva – Ett tioveckors program för stresshantering med ACT och medveten närvaro av Fredrik Livheim, Daniel Ek och Björn Hedensjö. Du kan hitta inspelade versioner av övningarna till boken på webbplatsen för Tid att leva. Det finns olika övningar och min favorit är långsam utandning. Den övningen går ut på att träna på att andas ut så långsamt som möjligt genom näsan.
Varför är det relevant att träna på att andas?
Kanske har någon också sagt “andas!” till dig som en uppmaning för att du ska lugna ned dig. Vi märker det kanske inte direkt men när vi lugnar ned andningen kan vi släppa spänningar och också få pulsen att gå ned. När vi stressar brukar vi också börja andas häftigare, snabbare och ytligare det kan göra att vi upplever ännu mer stress och på så sätt öka upplevelsens styrka. När vi andas lugnare kan vi bryta spiralen för att istället varva ned.
Motiverande samtal är en metod som utvecklats för att stötta människor i en förändringsprocess. Här kan du läsa om tre tips hur du kan inspireras av metoden för att möta någon som väljer mellan förändring och att stå kvar. Tipsen kommer från boken Motiverande samtal med grupper av Liria Ortiz och Katarina Ödman Fäldt.
Använd akronymen DARN CAT
DARN CAT är en förkortning som påminner dig om att lyssna efter tecken på att vilja nå en förändring, att vilja utvecklas.
Desire – önskan: Vad är det en person hoppas på? Hur önskar hen att det vore?
Ability – förmåga: Vilka resurser har personen inom sig? Vilka styrkor eller erfarenheter har hen? Vad har hen lärt sig från tidigare erfarenheter som kan vara användbart nu? Hur är det möjligt att nå dit personen vill?
Reason – skäl: Vilka anledningar finns det till att förändra? Vad tror vi att andra skulle ange för skäl till att förändra? Vilka skäl är extra viktiga för att arbeta för en utveckling? Vad skulle vara bra med att sluta göra så som du gör idag?
Need – behov: Hur viktig är förändringen för just denna person? Vad sker om personen inte kommer till en förändring?
Commitment – åtagande: Vad tänker personen att det är bra att göra? Vad beslutar hen sig för att göra?
Action – aktivering: Hur tänker personen att hen vill göra? Vad är nästa steg för att komma dit?
Taking steps – ta steg: Vilka steg har en person tagit hittills? Hur långt har hen kommit i förändringen?
När du hört någon uttrycka någonting från denna lista så tipsar Liria och Katarina om att göra en reflektion där du upprepar för att visa att du lyssnat, att du ber den andra att berätta mer. När du har fått höra mer sammanfattar du det och ber sedan om att få höra mer. När deltagaren har berättat mer kan du, om det är en grupp, fråga de andra deltagarna om deras tankar och om de känner igen sig i vad som sagts.
Lyssna aktivt med BÖRS
Du har säkert fått tipset att lyssna aktivt många gånger. Här i Sophies värld kan du också läsa flera inlägg som uppmuntrar till att lyssna. När du använder förkortningen BÖRS så handlar det om att du vill lyssna genom att:
Bekräfta – du validerar någonting som en deltagare sagt att hen har gjort eller vill göra kanske genom att säga att du hör hur viktigt det är för personen.
Öppna frågor – genom att ställa frågor som ger fler olika möjliga svar så bjuder du in till att deltagare säger mer och upplever dig som mer intresserad av vad hen tänker.
Reflektioner – för att visa att du har lyssnat och för att låta en deltagare reflektera mer över sina ord går det att göra en spegling och upprepa vad som sagts eller komplexa reflektioner som också lyssnar på vad som sagts bakom orden t ex bakomliggande tankar eller känslor.
Sammanfattningar – jämfört med reflektioner så är sammanfattningar längre referat som lyfter upp viktiga punkter i det som någon har sagt. Det kan vara bra inför att byta spår.
Informera i fyra steg
Om du vill ge information rekommenderar Liria och Katarina att göra det i fyra steg:
Be om lov att informera – detta gäller när du vill ge innehåll och information om ett tema som diskuteras. Författarna påtalar att du inte ska be om lov när du säger att det är rast, vad agendan säger eller annan information du som ledare är ansvarig för att ge. Om det däremot är så att någon pratar om stress och du vill ge information om vad som sker i kroppen vid stress så är det bra att be om lov för delge den informationen. Om du ber om lov innebär det också att individen eller gruppen har rätt att tacka nej till det inspelet.
Utforska vad deltagarna redan vet- om du har fått ja till att informera om stress så kan du börja med att fråga vad personerna redan känner till. Det gör inslaget mer interaktivt, ökar bilden av kompetens inom gruppen och gör att du kan lägga fokus på rätt saker.
Tillför information – Bekräfta det deltagarna har sagt och koppla ihop det till det som du hade tänkt säga.
Utforska vad informationen betyder för deltagarna – låt deltagarna tänka över hur det som har sagts går att applicera på det egna livet. Vad är relevant för olika situationer och hur går informationen att använda för någon personligen?
Det finns flera olika bra böcker om MI. Om du är intresserad av att använda det för en grupp rekommenderar jag Motiverande samtal med grupper av Liria Ortiz och Katarina Ödman Fäldt.
Eftersom vi tydligen inte blir bättre automatiskt av erfarenhet så undersöker nu olika psykologiforskare vad som kan få terapeuter att utveckla sin förmåga över tid. Ett förslag till vad som kan utveckla terapeuter heter Deliberate Practice. Jag har fått vara en del av en studie som undersöker metodens effektivitet och här kan du läsa om vissa av mina lärdomar från träningsprogrammet.
Vad är Deliberate Practice?
Deliberate Practice översätts till medveten träning. En medveten träning kan såklart göras på många olika sätt men det gemensamma komponenten är att aktivt identifiera någonting som du vill utveckla och att arbeta systematiskt med det. Oavsett om det är att träna på att hitta dragläget när du växlar en manuell bil, att hitta rätt positioner i himmelspiruetten eller att skriva utan att titta på tangentbordet.
Forskningsstudien jag deltagit i testar en specifik form av träning. Tony Rousmaniere har skrivit en ny manual för terapeuter som vill träna på att vara mer aktiv och medveten under kontakten med klienter. Terapiforskning har nämligen visat att om terapeuten själv blir påverkad, kanske arg, ledsen, oroad, skäms eller av något annat skäl uppfattar någonting som jobbigt så ökar risken att hen helt sonika byter ämne fast att det är relevant för terapin att fortsätta i samma samtalsämne. Tony poängterar att det oavsett terapiskola är viktigt med relation mellan terapeut och klient. När John Barnes undervisar i KBT vid Örebro universitet lyfter han vikten av samspel, kommunikation och samarbete. Jan Carlsson som undervisar i psykodynamisk terapi tar upp relationen mellan terapeut och klient som en viktig grund för behandling. Likaså återkommer Joakim Norberg som föreläser i integrativ terapi till alliansen som en grundpelare i att bedriva terapi och att det empatiska bandet är en viktig bas för detta.
Manualen Tony har skrivit fokuserar därför på att som terapeut träna på att hantera sina egna upplevelser genom att kunna identifiera dem och träna på att kunna variera fokus mellan egna upplevelser och vad som händer i rummet samt att använda informationen.
Hur upplever jag att det kan användas i privatlivet?
Även om metoden är tänkt för att användas i kontakter mellan terapeut och klient tror jag att det även kan vara användbart i privatlivet. Det är dessutom någonting som Tony också upplevde och han nämnde att han upplever att det har gjort skillnad i hans relationer. Jag upplever att träning på att vara uppmärksam på mina reaktioner gör att jag kan vara mer förutseende och välja att medvetet stanna kvar i ett samtal eller att byta samtalsämne. Jag tycker också att det har varit hjälpsamt för att snabbare förstå vad jag reagerar på och blir irriterad över. När jag är mindre alert kring mina reaktioner kan det ta längre tid för mig att känna av att irritationen har vuxit fram. Då krävs det mer tankearbete för att jag ska komma fram till vad det var som jag reagerade på. Jag tycker också att det är lättare att vara mer konstruktiv när jag snabbare noterar min reaktion.
Dessa sex veckor har inte gjort någon mirakulös skillnad. som för mycket annat tror jag att det krävs mer kontinuerligt arbete för att det verkligen ska innebära en förändring. Det jag kan säga är däremot att träning på att vara uppmärksam och att både kunna notera vad som händer inom en och i samtalet med andra kan underlätta både i kontakt med sin omgivning och förståelse för en själv.
Lärdomen att välja utmaningar på rätt nivå
En av mina viktigaste lärdomar från att ha tränat med deliberate practice är hur viktigt det är att vara på rätt svårighetsnivå. I flera år har jag påmint mig själv med mantrat “lagom stora utmaningar” men det är lätt att vilja lägga på tunga vikter och träna järnet för att få effekt. Deliberate practice trycker däremot på att det inte ska vara för svårt. Tony återkommer till metaforen om att börja springa och att du får ta det stegvis. Ingen bör försöka sig på ett marathon första gången löpskorna snörats på. I ett övningsformulär för deliberate practice fyller du i hur du reagerat på en video, en visualisering, ett foto eller någonting annat material du har använt för att träna. För att påminna dig om att ha en lagom svårighetsgrad är reaktionerna indelade i vad som indikerar en bra nivå av utmaning och när det blir för hög svårighetsgrad. Om du går från att vilja titta bort till att helt ge upp, eller att gå från att känna osäkerhet och olust till att känna hjälplöshet, eller från att spänna kroppen till att få svår huvudvärk så är det för hög svårighetsgrad. Tony har sitt övningsformulär här och du kan också lägga till andra reaktioner du noterar hos dig själv. Jag har till exempel noterat att jag sätter händerna i ansiktet ibland när jag tittar på jobbiga videor eller att jag skakar på huvudet.
Andra lärdomar från deltagandet
Utöver att jag har tränat på deliberate practice har jag fått med mig andra saker. En sak jag landat i är hur mycket lättare det är för mig att identifiera och sätta ord på mina tankar än vad jag tycker det är att hitta känslor och fysiologiska förnimmelser. Jag funderade ett tag på om jag skulle träna upp detta mer och om jag skulle fortsätta med deliberate practice efter min medverkan i studien avslutades. Jag har själv landat i att jag idag vill fokusera på att bedriva terapi så bra som möjligt genom att förbättra mina tekniker. Jag tänker att det är viktigare att träna på andra saker just nu. Men ser fram emot mer forskning om deliberate practice. Hur pass effektivt är det? Vad kan göra det mer användbart och i vilka situationer är det som mest givande? Kanske kommer jag framöver skriva ett nytt inlägg om att det är dags för mig att prioritera den typen av träning och vad forskningsläget säger om deliberate practice.
För mig har det också varit lärorikt att vara med i studien som är en del av Max Olssons och Markus Gustafssons examensarbete. Det har varit intressant att se över studiens design, vilka frågeformulär som används och hur jag som deltagare har upplevt kontakten med dem.
Summan av kardemumman: Vad av allt detta kan vara relevant för dig?
Om du arbetar med terapi kan det vara intressant för dig att se över om deliberate practice är någonitng som du vill testa. Oavsett tänker jag att det kan vara intressant att fundera över dina egna reaktioner, när det känns extra starkt för dig, för att sedan kunna fundera på hur du vill agera i situationer. Men jag tänker också att detta inlägg kanske kan vara inspiration för att tacka ja till att vara med i forskningsstudier eftersom det både är ett sätt att lära sig nya saker och att bidra till samhället. En del studier kan du hitta själv här men du kan också kolla med din lokala högskola eller universitet.
Så här har jag sett ut den större delen av min medverkan i deliberate practice-studien. Jag har tittat på filmer på psykologmottagningen på Örebro universitet för att sedan notera mina egna upplevelser. Att se sig själv på film kan helt klart ge många olika reaktioner. För egen del tycker jag att det blir lättare och lättare.
När det är ett nytt år är det många som funderar över hur det kommande året kan bli bättre och ge mer lycka. I detta inlägg kan du läsa om vad lycka är och få lite olika förslag till vad som kan göra året ett snäpp lyckligare.
Vad är lycka? Psykologen Katarina Blom och journalisten Sara Hammarkrantz skriver i boken Lycka på fullt allvarom forskning om lycka. De beskriver att lycka kan beskrivas utifrån två tidshorisonter: den kortsiktiga, känslobaserade, upplevelsen och den mer långsiktiga, kognitiva, upplevelsen. På kort sikt har vi en känsloupplevelse som kan kallas för affektivt välbefinnande. Du kan känna dig glad, euforisk, lycklig, munter, exalterad, nöjd eller någon annan synonym. Känslan kan vara med varierad intensitet och beskriver det affektiva tillståndet som är relativt kortvarig. Den andra delen av lycka kallas för livstillfredsställelse. Katarina och Sara poängterar att det istället blir en tankemässig tolkning av hur livet är. Hur beskriver du ditt liv och hur nöjd du är med dess innehåll? Hur tillfreds är du med din situation och dina förutsättningar? Katarina och Sara betonar att lyckan kommer från att balansera de två olika komponenterna, det kort- och långsiktiga perspektivet.
Fem vägar till lycka. Katarina och Sara lyfter Martin Seligmans teori om vägar för att nå lycka. De kan förkortas till akronymen PERMA och beskriver: positiva känslor, engagemang, mening, relationer och fullföljt utförande (prestation). Dessa beskrivs också i Ensam eller stark där Oskar Henrikson och de andra författarna ger tacksamhet, hopp, nyfikenhet, lugn, stolthet, beundran, positiv överraskning och kärlek som exempel på positiva känslor. Engagemang handlar om att bli uppslukad i någonting som intresserar dig. Relationer beskriver samhörigheten med andra. Mening är det som får dig att uppleva dig som en del av någonting större, någonting viktigt och betydelsefullt. Achievement är sist ut i PERMA och kan översättas till fullföljt utförande eller prestation. Det beskriver tillfredsställelsen det ger att utvecklas och att lära sig. Jag tänker att dessa olika vägar kan guida till vad du kan göra mer av för att må bättre.
Gör mer av det som ger lycka. Att göra mer av det som faktiskt får dig att må bra är ett generellt psykologtips. I en behandling kan det göras genom att inventera vilka saker som faktiskt kan ge en upplevelse av njutning eller prestation. När du vet mer om vad som får dig att bli glad eller uppleva lärande, utveckling, mening eller liknande så går det att se över hur du kan göra mer av detta. I en intervju med P4 Norrbotten pratar psykologen Gustav Nilsson om detta. Han tipsar om att ställa sig själv frågorna: Vad ger mig livskvalitet? Vad gör jag? Med vilka är jag? I vilka situationer är jag?
Tre tips för att komma igång
Inventera vad som ger dig lycka genom att ställa Gustavs frågor till dig själv, fundera på Martins fem vägar till lycka eller att titta i din kalender. Om du tittar i din kalender kanske du vill göra detta träningstips från det psykologiska gymmet Habitud där du sätter hjärtan i kalendern vid aktiviteter som varit viktiga för dig.
Skriv en lista med aktiviteter du vill göra mer av. Jag har skrivit två olika listor. En med många olika aktiviteter som jag använder som generell inspiration och en lista med färre saker som jag kan göra mer frekvent och som är sorterad utifrån tidsåtgång. Den tidssorterade listan använder jag om jag kanske har fem minuter över och vill göra någonting som jag tänker ger mig välmående istället för att döda tid med slösurfande. Eller om jag ska hemifrån om en kvart, få ett samtal om en halvtimme, lägga mig om en timme eller av något annat skäl har tid över och vill kunna komma igång med någonting som jag mår bra av.
Boka in reflektionstid för att se över vad du gör och vad du tycker om det. Kanske kan du matcha in det med en kompis och prata över en tekopp om vad ni gör för att må bra. Eller så kanske du också gillar att skriva dagbok för att reflektera eller bara vill revidera listan utifrån vad som passar bra för just dig. Första gången du skriver en lista kanske du tar inspiration från andra och när du har testat ett tag kan det vara lättare att göra på ett sätt som är hjälpsamt för just dig.
Bilden visar min dagbok i vilken jag har min lista på sådant jag vill göra mer av. En av aktiviteterna är att läsa lyckliga minnen och tänka tillbaka på dem. Jag uppskattar verkligen Habituds träningstips Tänk på ett lyckligt minne. För att underlätta för mig själv att komma på lyckliga minnen så har jag skrivit upp olika som jag sedan kan tänka tillbaka på. En annan aktivitet är att titta på saker som ligger i min guldiga peppburk. Där finns olika fotografier, kort, fina lappar som jag har fått av andra och lappar som jag har skrivit till mig själv. Dagboken är också en aktivitet i sig själv eftersom jag uppfattar att reflektionen skrivandet innebär också får mig att må bättre. På min lista finns också saker som att dansa, ringa en vän, koka en kopp te att dricka till ett poddavsnitt, att damma hemma och att skriva vykort.
Jag hoppas att du kan hitta olika sätt att göra mer av det som passar för dig och som kan göra dig lyckligare.
