Maria Forsgren och Annika Strömsten påpekar att små beteenden kan få stora effekter. Under veckans webboklansering tipsar de om att se över vad vi gör och hur det påverkar andra omkring oss. I boken Hävstångsledarskap – små beteenden med stor betydelse kan du få ännu fler tips. Här kan du ta del av ett axplock för att se om boken är någonting för dig.

Det går att göra skillnad med små beteenden. Det kan därför vara bra att öka de beteenden som ger positiv effekt. Men vilka små beteenden ska du hålla koll på och satsa på att förändra? För att lyckas med hävstångsledarskap och hitta nyckelbeteenden att satsa på tipsar Annika och Maria om att prioritera sådant som bidrar till tillfredsställelse med arbete och ökade satsningar för att lyckas. De säger att det är bra att:

• Visa intresse för medarbetare och på så sätt utveckla relationer baserade på tillit.
• Skapa tydliga och gemensamma spelregler som grund för samarbetet.
• Uttala förväntningar och kolla dem till önskade resultat.
• Använda berättelser för att kommunicera kring vad ni gör och vart ni ska.

Var ska du börja?

Du kan inte göra allting från början och det är därför bra att undersöka vad som är prioriterat för verksamheten och bedöma vad som kan ge en bra hävstångseffekt. Det kan också vara bra att ha koll på nuläget och hur ditt agerande idag uppfattas.

Maria påpekar att våra bilder ofta skiljer sig. Hon kan ha en uppfattning om hur hon agerar och att andra kan ha en helt annat bild av hur hon beter sig. Därför är det bra att både observera själv och att undersöka tillsammans med andra.

Maria tipsar om att i nästa samtal vara uppmärksam på dina egna beteenden. Vilken respons ger du?

• håller du ögonkontakt?
• ställer du följdfrågor?
• nickar du?
• hummar du?
• håller du på med annat samtidigt?

Du kan också fråga på jobbet om du kan filma eller spela in ljud från ett möte eller någon annan interaktion. Ni kan också öva en situation med en kollega för att korrigera inför när du ska genomföra det på riktigt. Maria påpekar att det är extra lätt att spela in just nu när många av oss ha digitala möten.

Impulspolisen – Lägg fokus på att berömma

Annika berättade om när hon kom hem och såg att sonen tagit fram matteboken på eget initiativ och redan gjort flera uppgifter. När hon kom närmre upptäckte hon att han glömt bort att notera enheten vid sina beräkningar. Det var vad Annika påpekade. Hon sade ingenting om att det var härligt att han själv tagit steget att ta fram läxorna och att han kommit igång med räkningen.

Annika säger att det är lätt att vi upptäcker fel och tar fasta på det. Att snabbt upptäcka fel tillhör system ett, det som Daniel Kahneman kallar hjärnans automatiska system som kräver mindre energi. Att däremot leta mer efter det du vill uppmuntra kräver mer energi och görs i system två. (Om du är nyfiken på att läsa mer om dessa system kan du läsa detta inlägg.) Ett annat exempel på att använda system två är att leta efter positiva exempel så som i tips 8 i inlägget 11 tips för välmående. Annika ger också exempel på att möta och försöka förstå en person som har ett helt annat perspektiv än vad vi har. Kommer hen någon med ett förslag vi inte direkt förstår så är det lättare att skjuta bort det automatiskt med system ett istället för att använda system två för att försöka förstå det. Maria tipsar om att det är bra att fundera över syftet med det vi gör. Om du som ledare bjudit in till ett möte och då vill att medarbetare ska komma med idéer är det bra att se över att ge den möjligheten. Hon rekommenderar att använda öppna frågor och visa nyfikenhet.

Annika påpekar att träningen är viktig. Det räcker inte att gå en kurs en gång och sedan bara ha med sig kunskapen. Det behöver slipas på.

Hur kan du träna på hävstångsbeteenden?

Maria tipsar om att göra dessa experiment:

1. Kika på andra – observera hur någon du tycker om att prata med och ha in din närhet beter sig när ni pratar. Vilket minspel har hen? Hur rör hen sig? Följdfrågor?
2. Leendeexperiment – le mot alla du möter, vilken respons får du under kvällspromenaden? hur är det att nicka till grannen?
3. Stötta som en PT – försök att bara vara uppskattande en stund längre än vad som känns bekvämt, öka 15-30 sekunder, var nyfiken länge tid än vad du tänkt. Reflektera efteråt.

Impulspolisen – övning att fundera över dina impulser

Om du kommer på dig själv med impulser att korrigera, precis som vid Annikas påpekande av att enheter i matteboken, tipsar de att träna på att träna att aktivera system två mer i dessa sammanhang och fundera över det positiva. Det går inte att träna i alla situationer, det tar för mycket energi och leder snarare till att du inte fortsätter. Därför tipsar Annika och Maria om att:

1. välj ut någonting avgränsat som en medarbetare åstadkommit tex en testning, plan, ritning eller sitation.
2. korrigera en sak
3. beröm tre saker

Bra att ge mer positiv feedback för att medarbetare ska veta vad som önskar och kunna göra mer av detta.

Om du gillar ledarskap finns det fler blogginlägg som handlar om det. Innan du klickar dig vidare tipsar jag dock om att kolla i kalendern och välja ett tillfälle för att testa ett av Annikas och Marias tips. Om du tycker om det kanske det kan vara värdefullt att spana in deras bok.

Kanske är du intresserad av att få fler kunder att handla hemifrån just nu. Kanske satsar du på att utveckla verksamhet inför hösten. Kanske vill du få fler användare till din tjänst. Oavsett vad som orsaker din nyfikenhet kan du här få ta del av intressanta tips från veckans webbinarium med PBM.

För dig som inte kunde lyssna på onsdagens webbinarium Att driva tillväxt i digitala kanaler med beteendepsykologi kan här få ta del av tre tips som de tre olika Niklas berättade om i onsdags. Niklas Laninge på PBM, samt Niklas Jonsson och Niklas Tengvall från Way Out West berättade om sitt samarbete för att locka igång tidig biljettförsäljning till festivalen.

Jonsson och Tengvall berättade att det gällde att våga, att vara snabbfotad, att utmana gamla sanningar och att involvera fler i organisationen för att få med fler på tåget. Men vad är det då för tåg? Vad är det för tips du ska få ta del av?

1. Gör det lätt att göra rätt
2. Nyttja nystarterna
3. Vi gör som andra

1. Gör det lätt att göra rätt

Att underlätta att göra rätt genom att minska friktion gör att det blir ett vanligare alternativ. I boken Beteendedesign skriver Niklas Laninge och Arvid Jansson om filmklubbar som det var lätt att gå med i men krävde desto mer att gå ur. Du kunde få ett bra erbjudande som kanske lät för bra för att vara sant. Så var det också ofta eftersom de flesta av oss missar den där dagen prenumerationen ska sägas upp och därför fortsätter betala. Eftersom vi inte klarar av att hålla allt detta i huvudet är användning av digital kalender ett av mina fem tips för att underlätta vardagen. Idag aktiverade jag mitt gratisår på Apple TV+. För att underlätta för mitt framtida jag lade jag därför en påminnelse i min kalender med en länk hur jag ska gå till väga för att säga upp avtalet innan det förnyas automatiskt.

I Beteendedesign kan du också läsa om Standfordforskaren BJ Fogg som menar att beteenden styrs av motivation och hur lätt utförandet är. För att få fler användare, öka antalet medlemmar eller, som i Way out Wests fall, få igång biljettförsäljning tidigare kan vi lätt fastna i tanken om att vi ska höja motivationen. Vi vill marknadsföra. Vi vill synas. Men i boken Digitala beteenden får du tipset att börja i andra änden. Laninge och Jansson berättar där om att BJ Fogg tipsar teknikföretag om att i första hand underlätta för användare. När det är smidigt är det sedan dags att jobba på att höja motivationen.

Men hur är det sedan bra att marknadsföra? En idé som Way out West använde sig av var att nyttja nystarter.

2. Nyttja nystarterna

Vi har alla känt magin med nyår. Bort med det gamla och in med det nya. Det är dags att ta tag i sig själv. Du kommer få bröd av surdegarna. För mig som fyller år andra januari är det en dubbel nystart. Födelsedagar är också ett bra tillfälle att ställa om. Eller varför inte satsa på en förändring till semestern eller till höstterminen? Men vi behöver inte vänta länge. Vi är också mer benägna vid en ny månad. Eller varför inte att satsa på en ny vecka, nya tag?

I Beteendedesign beskriver Arvid Jansson och Niklas Laninge detta. De berättar att vi är mer benägna att påbörja ett nytt beteende när en ny period börjar, oavsett vad den perioden må vara. Ett exempel de skriver om kommer från ekonomiprofessorn Katherine Milkmans forskning som 2014 lät personer berätta om ett mål de strävade mot. Hon och hennes team erbjöd alla deltagare att få mejl för att stöttas att uppnå det här målet. Deltagarna fick själva välja tillfälle där de skulle få peppmejlet. På listan där deltagarna kunde välja mellan olika datum fanns 20 mars tillsammans med en rad andra datum. För hälften av deltagarna beskrevs 20 mars som den tredje torsdagen i månaden. Den andra hälften fick det beskrivet som datumet som inledde våren. Betydligt fler i den ena gruppen valde just 20 mars för att få det stöttande mejlet. Vilken grupp tror du att det var?

Under webbinariet berättade Niklas Jonsson och Niklas Tengvall om att Way out West satsade på kampanj vid nyår. De öppnade upp för nyårslöften att spika med vännerna att gå på festivalen tillsammans. För att se till att få löftet att bli verklighet skapade de en helt ny biljett för att alla skulle kunna säkra sin plats i augusti redan på nyårsmiddagen. Det nya biljettalternativet innebar att betala 95 kr nu och resten i slutet av februari. Du hade också möjlighet att avboka biljetten fram till sista dagen innan betalningsdagen. Här passade de på att kombinera fresh start-effekten med hyberbolic discounting som handlar om att det svider mindre i plånboken att betala någonting i framtiden jämfört med att betala någonting idag. Niklas Jonsson och Niklas Tengvall berättade att det också innebar att vännerna kunde börja längta tillsammans till WoW. De kunde börja tänka på allting de skulle uppleva ihop och såg sig redan på festivalen. På så sätt nyttjade de också förlustaversionen, människans ovilja att förlora någonting. De har redan säkrat en festivalplats. Ska de avboka det och förlora allt det de längtat efter? Framförallt när det kanske blir fler och fler vänner som ska dit.

3. Vi gör som andra

Ska “alla” kompisar till Way out West vill ju inte vi vara den ensamma människan som inte ska gå. Som barn kanske vi sade att “alla andra får vara ute längre än mig” eller “alla andra har högre veckopeng”. Då försökte vi använda oss av sociala bevis. I Digitala beteenden beskriver Arvid Jansson och Niklas Laninge detta som när vi ser “alla” andras beteende som en instruktion för hur vi själva ska göra.

I samma bok kan du läsa om olika exempel på hur sociala bevis används för att skapa positiv beteendeförändring. Ett av dessa exempel handlar om att minska förskrivningen av antibiotika som ett steg att minska problemen med antibiotikaresistens. Brittiska forskare testade att tillsamman med ansvarig myndighet, National Health Service, skicka ut två olika brev till de kliniker som skrev ut mest antibiotika. Det ena brevet var formulerat som en påminnelse om vilka problem överutskrivning av antibiotika leder till. Det andra brevet som den andra hälften av klinikerna fick löd istället “Din klinik skriver ut mer antibiotika än 80 procent av landets kliniker, tänk på att minska utskrivningen.” Vilket brev tror du fick störst effekt när forskarna följde upp hur mycket antibiotika som skrevs ut sex månader senare?

Arvid och Niklas skriver också om andra satsningar på att använda sociala bevis. Topplistor och filtrering är två av deras tips för att nyttja vår vilja att göra som andra. Netflix har länge haft “Populärt på Netflix” och “Populärt just nu” men nu har det också tillkommit den nya listan som gör det ännu lättare att följa med i trenden. Listan “Topp 10 i Sverige i dag” ger både en kvalitetstämpel för att andra tittar på det men underlättar också valen i djungeln av möjligheter.

För dig som inte fick ta del av alla tipsen som Niklas x3 delade i onsdags vill jag ge extra pepp att läsa Beteendedesign och Digitala beteenden. Utöver dessa två finns också Beslutsfällan av samma författare. Den har jag inte läst ännu men det jag tagit del av via Psykologifabrikens blogg har varit spännande så jag tror att även boken kommer vara värdefull läsning.

Det är förändring på många områden just nu. Därför arrangerade Trinambai ett frukostseminarium för att ge tips om att rekrytera och introducera nya medlemmar. Här kan du få ta del av några av morgonens tips.

Vi var omkring 150 personer som samlades imorse över zoom för att fördjupa oss i hur det nu under social distansering går att få kontakt med nya personer som potentiella medlemmar och hur de nya medlemmarna kan komma in i organisationen. Basen för dessa tips är böckerna Medlemsmodellen – Rekrytera, attrahera och behålla medlemmar och Inkluflera – Inkluderande medlemsrekrytering. Det är två böcker jag rekommenderar varmt. Jag blev kär i Medlemsmodellen redan 2011 när jag läste den för första gången. Medlemsmodellen har åtta steg: reflektera, analysera, attrahera, rekrytera, introducera, hantera, aktivera och utvärdera.

Rekrytering av medlemmar i tider av pandemi

Charlotte Ovesson, som är processledare på Trinambai, berättar att rekrytera och introducera är två av de steg som förändras mest nu av corona. I Klimatstudenterna – Örebro där jag är förtroendevald har vi till exempel haft vår huvudsakliga medlemsrekrytering vid öppna föreläsningar eller genom att ha monterbord på universitetet. Det är svårt att göra på samma sätt nu. Charlotte säger att de flesta som inte är med i en förening antingen inte känner till att föreningen finns eller inte har fått frågan. Trinambai menar att rekrytering handlar om att hjälpa potentiella medlemmar att välja föreningen. Charlotte tipsar om att det går att göra genom att vara där medlemmar finns, att dela inlägg i de kanaler där de potentiella medlemmarna är. Orkar ni inte vara aktiva på alla sociala medier tipsar Charlotte om att satsa på något eller några där ni faktiskt orkar vara aktiva. Hon säger att det ser bättre ut än att ha många inaktiva konton. Jag håller med Charlotte att det är bra att inte försöka bre ut för lite smör på för stor brödskiva. Däremot tycker jag att det är bra att registrera konton på nya kanaler för att blocka namnet om ni sedan skulle vilja använda det i framtiden. På dessa konton tycker jag att det står att ni satsar främst på andra kanaler och att personer gärna får kontakta er där.

Tillbaka till vad det kan vara bra att göra i kanalerna just nu. Charlotte säger att det nu i coronaperioden är en bra tid att hjälpa medlemmar att rekrytera sina vänner. Många är hemma och vill ha någonting meningsfullt att göra hemifrån. Hon tipsar om att ge medlemmar argument för varför medlemskap är viktigt, hur det gör skillnad för en själv, medlemsnyttan, men också nyttan med medlemsskapet, vilken skillnad en potentiell medlem kan göra. Exempel på detta kan vara RFSU som lyfter att du som medlem får vår strålande medlemstidning Ottar. Men genom mitt medlemskap i RFSU är jag också med och visar hur viktigt det är med allas rätt att vara, välja och njuta. RFSU kan berätta hur många vi är som tycker att sexualpolitik är viktigt genom att peka på sitt medlemsantal. Denna typ av argument kan hjälpa era nuvarande medlemmar att fråga sina vänner om de vill gå med. Jag tycker också om att läsa beskrivningar av olika medlemmar och vad som gjorde att de valde att gå med. RFSU har en del på sin webbplats, IOGT-NTO har också en del som berättar om varför personer valt att gå med i nykterhetsrörelsen och liknande går att lägga upp på webbplatsen. Om det är så att föreningen har färre aktiviteter just nu tänker jag att det kan vara bra att skriva fler nya medlemsberättelser som går att dela i sociala medier. Jag tänker att det kan vara ett fint sätt att ge personliga berättelser kopplat till att dela de argument som Charlotte tipsade om.

Introducering av nya mitt i en pandemi

När vi inte kan bjuda in till fysiska introträffar, fikastunder eller basutbildnignar kan det vara bra att tänka ett extra varv kring detta. Charlotte påpekar att det här gäller att inte ställa in utan att ställa om. Hur kan det ske rent praktiskt? Charlotte tipsar om att många aktiviteter som görs fysiskt går att göra digitalt. Hon lyfter möten, utbildningar och fikaträffar. Det är stärkande att kunna lära sig tillsammans och att få en grund i organisationens politiska frågor eller någonting annat som utbildningen fokuserar på kan också stärka relationen till föreningen. Niklas Hill, VD och grundare för Trinambai, poängterar att en förening inte bara innebär att medlemmarna har en relation till just föreningen utan också att det är viktigt med det sociala kittet, relationen mellan medlemmarna. Charlotte säger att det därför är bra med att i samband med möten eller andra aktiviteter lägga in informell tid. Den informella tiden när vi kanske annars står och väntar vid vattenkokaren, går till bussen ihop eller hänger i toakön är viktig. Niklas säger att det kan vara lättare att få till i mindre grupper och tipsar om att ha digitala studiecirklar där det går att diskutera olika frågor ihop.

Charlotte tipsar också om att ringa runt till nya medlemmar för att höra vad de har för idéer, förväntningar och att ta reda på hur de hittade till föreningen och hur det kom sig att de valde att bli medlemmar. Då går det att se om den personen vill engagera sig, om hen har några förslag som går att omsätta och även att få information som kan hjälpa för att rekrytera fler. Om den du pratar med tycker att det vore roligt så går det ju också att använda denna information för att kanske skriva en medlemsberättelse som delas i sociala medier. Charlotte säger att det kan ta lite tid men att detta är en bra uppgift att göra hemifrån, som går att dela upp mellan personer och som kan upplevas meningsfull. En deltagare tipsade också om att de hade en telefonkedja för att ringa runt till äldre medlemmar i föreningen. Telefon är ett bra komplement till att ha mer digitala träffar.

Charlotte påpekar att pandemi inte är en tid för perfektionism. Jag håller med henne. Det behöver inte heller bli 100 % från start. Ibland är det bättre att vi testar, utvärderar och utvecklar.

Fem sammanfattande tips

1. Var där medlemmarna finns. Hitta kanaler som nyttjas nu idag av nuvarande och potentiella medlemmar.
2. Hitta sätt att hjälpa nya och befintliga medlemmar att ha en meningsfull tid i hemmet.
3. Våga testa nytt oavsett om det är att ställa om aktiviteter ni gör annars eller om det är en annan typ av verksamhet. Det behöver inte vara perfekt från start.
4. Utvärdera och utveckla det ni gör. Ta emot feedback och idéer från medlemmar för att skapa verksamheten tillsammans.
5. Kom ihåg att den sociala kontakten är viktig och att gemenskapen är en strategisk fråga för ett långvarigt engagemang.

Om du vill läsa andra inlägg baserat på Trinambais böcker kan du till exempel läsa detta om Inkluflera, detta inlägg om att skryta mer, ett tips från Medlemsmodelle eller detta inlägg om boken Brinna! – Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation.

“Ge mig bara svaret!” Har du tänkt så någon gång när du pratat med en handledare, terapeut, workshopledare eller någon annan samtalspartner? Det har jag gjort. Ibland längtar vi bara efter att få råd. Ibland längtar vi också efter att ge råd till andra. Men när är det egentligen rätt sak att göra och hur ska det göras på ett bra sätt?

Inom motiverande samtal, MI, finns det inte något förbud mot att samtalsledaren ger råd. Detta skriver William R. Miller och Stephen Rollnick i sin bok Motiverande samtal – att hjälpa människor till förändring. De berättar att det är en vanlig missuppfattning att du inte får ge råd inom MI. De säger att du som samtalsledare får ge råd om klienten efterfrågar det och även på eget initiativ om klienten godkänner det. I MI är det viktigt att du som samtalsledare inte sätter på dig experthatten och uttalar råd som rekommendationer du kan ge utifrån ditt stora kunnande. Du frågar först klienten om hen vill ha information som du har eller råd som du skulle kunna ge. Frågan ska vara äkta och klienten ska alltså ha möjlighet att tacka nej till att få information och råd. Det är också okej att hen vill lyssna på det du har att säga men sedan välja att inte ta fasta på det, följa tipset eller på andra sätt lägga vikt vid din bild. Klienten har frihet att välja sin egen väg.

När ska du ge råd?

Helene Eriksson som undervisar på Örebro universitet i handledning och konsultation påpekar att vi kan fastna i att ge råd för att vilja visa vår kompetens. Oavsett om det är i handledning, terapi, ledarskap eller andra sammanhang tror jag på att använda Helenes rekommendation om att tänka över när det är gynnsamt att ge råd och hur ett råd skulle kunna ges på ett så användbart sätt som möjligt.

Jag tror också att det är bra att fundera över varför du vill ge råd. Helene påminner om att det kan vara för att visa den egna kunskapen och kunnigheten. Forskaren Michael Schaerer med kollegor skrev 2018 en artikel om att ge råd för att få makt. Forskarna menar också att personer som vill ha mer inflytande är mer benägna att ge råd. De menar att ge råd kan vara ett sätt att i sociala sammanhang få upplevelse av att ha makt. Detta gäller oavsett om andra ber om råd eller inte. Med detta i åtanke tänker jag att det är bra att se över om vi ger råd för vår egen skull eller om det är någonting vi gör för att vi genuint tänker att det ska vara gynnsamt för personen vi pratar med.

Hur kan du ge råd på ett bra sätt?

Om du landar i att det är för den andra personens skull som du vill ge råd, att du tror att det hjälper den du träffar att få höra rådet, då vill du säkert göra det på ett bra sätt. För om vi tror att andra mår bra av att höra råd tror vi antagligen att det är för att de skulle må bra av att följa rådet.

Helene berättar om en genomgång av Lauvås från 2000 som gick igenom vilket genomslag råd fick i handledning av föräldrar till barn med risk för att utveckla läs- och skrivsvårigheter. Undersökningen såg att ju fler råd som gavs till föräldrarna desto färre följdes. Om färre råd gavs och om dessa råd motiverades med begripliga argument följdes de till högre grad. Råd följdes också mer om handledaren och föräldrarna hade en dialog där föräldrarna upplevde att deras erfarenheter och egna idéer togs till vara. Handledaren kunde exempelvis applicera en teori på sådant som föräldrarna berättade och utifrån det ge råd.

Sammanfattning: 5 råd om att ge råd

1. Vänta på att den du pratar med ber om råd eller be om tillåtelse för att få dela med dig av dina råd.
2. Fundera på om du ger råd för din skull eller för den andras skull.
3. Prioritera bland råden – om du har flera välj ut det/de viktigaste.
4. Motivera varför rådet kan vara hjälpsamt för att den du ger rådet till ska förstå skäl till att göra någonting.
5. Ta fram råden i dialog och bygg på sådant den du pratar med själv har berättat. På så sätt handlar det mindre om att du ska säga vad som är rätt att göra och mer om att resonera sig fram tillsammans.

När är det egentligen relevant att prata om sex? Hur ska vi hantera när det någon säger krockar med vår personliga uppfattning? Vad är bra att göra för att skapa trygghet? Det är några av frågorna som kom upp i samband med en workshop på Örebro universitet förra veckan där vi sågs en liten grupp på plats (och hade deltagare på distans) för att ge psykologstudenter möjlighet att träna på att prata om sex. Här kan du få ta del av några tips från workshoppen.

Vi var två RFSU-informatörer som höll en workshop för psykologstudenter arrangerad av RFSU Örebro och Psykologförbundets studerandeförening Örebro. Jag och Vincent de Verdier tog upp flera tips från RFSU och Psykologförbundet samt lät deltagarna göra rollspel utifrån olika case. Du kanske har läst tipsen från de tidigare inläggen om att prata om sex. Du har kunnat inspireras till att Bli en professionell sexpratare eller tagit del av Sex tips om att prata om sex på jobbet.

Grundprinciper för att prata om sex

RFSU:s princip är att alla har rätt att vara, välja och njuta. Friheten att vara handlar om att uttrycka sig själv och sin sexualitet samt rätten att fatta självständiga beslut om sitt liv. Frihet att välja handlar om, och med vem eller vilka sexualiteten delas. Frihet att njuta berättar om rätten att förverkliga begär och att få njuta på sättet en själv vill njuta. Såklart får en människas friheter inte gå ut över någon annans rätt att vara välja eller njuta. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR, innebär också alla rätt till välbefinnande, hälsa och lust. En person har rätt att bestämma om sin egen kropp och om sin sexualitet. Det är också viktigt att få utforska sin egen sexualitet och att få njuta.

I en professionell roll tänker jag att det är hjälpsamt att påminna sig om dessa rättigheter och att ha dem som grund i ett normkritiskt perspektiv där vi inte förutsätter ett sätt att vara, vilka preferenser och praktiker någon njuter av eller väljer. En psykolog, eller annan profession, kan också stötta personer att utforska vad som passar för just en själv som individ. I stöttning av utforskande är det viktigt att själv kunna vara öppen. Att ha en öppen hållning och att stötta patienter att utforska är också två tips från antologin Psykolog i primärvården som Psykologförbundet gett ut.

När är det bra att prata om sex

Sofia Eithun Rönning och Hanna Foconi som skrivit kapitlet Att prata om sex i terapi i Psykolog i primärvården tipsar om beröra sex tidigt i en behandling. De berättar att om psykologen tar upp ämnet så visar det att det är okej för patienter att själva tar upp det. Om en behandlare inte gör det finns risken att patienten tänker att det inte är någonting som är intressant att ta upp inom terapin. När jag i höstas läste hälsopsykologi fick vi som tips om att alltid ta upp sex i anamnesen där vi stället frågor kring många andra ämnen i livet för att på ett enkelt sätt visa att sex är en del av livet och hälsan precis som mycket annat men också för att fånga upp om det är någonting viktigt att fördjupa sig mer i.

I hälsopsykologikursen fick vi även tips om att tänka på när det är extra vanligt att sexualiteten påverkas. Till exempel är det vanligt vid utmattning och depression. Då är det bra att ställa en direkt fråga om det och säga att det är vanligt att sexlivet påverkas vid depression eller vad som nu är relevant för patienten. Sofia och Hanna tipsar också om detta och säger också att det är viktigt för att normalisera att andra också upplever detta och att validera att det är någonting som kan upplevas svårt.

Tre slutgiltiga tips för sexprat

Dessa tips är också hämtade från Sofia och Hannas kapitel som jag rekommenderar att läsa.

1. Ställ raka frågor. Om du är för inlindad ger du bilden av att det inte är avslappnat. Det underlättar också för patienten att veta vad du vill ha svar på.
2. Sex kan vara hälsofrämjande och du kan lyfta det. Till exempel är det många som uppskattar onani eller partnersex för att slappna av och somna bättre eller för att hantera ångest och stress. Sex kan också vara ett bra sätt att lära känna sin egen kropp, att kunna vara närvarande, att uppleva glädje. Jag tycker att det är viktigt att som psykolog både kunna lyfta svårigheter men också allt det positiva med sex.
3. Träna på att prata om sex. Precis som i allt annat behövs träning. Om det redan känns avslappnat kan det vara bra att tänka ett extra varv på hur och när det är extra hjälpsamt för patienten och fokusera träning på det. Om du är mindre bekväm kan det vara bra att bara träna på att börja. Jag tänker att det då kan vara hjälpsamt att påminna sig om att patienter har en önskan och förväntan på att prata om sex. Det skriver Sofia och Hanna om samt att psykologer är en yrkesgrupp som är lämpad för att ta upp ämnet.

Sex är en viktig del av hälsa, mående och välbefinnande. Att prata om sex kan vara viktigt utifrån hälsofrämjande, förebyggande och behandlande syfte. Mitt slutgiltiga tips är att fundera över din kontext och på vilket sätt det kan vara relevant för dig att prata om sex.

Ska du handleda och söker efter ett ramverk att hänga upp handledningen på? Det finns många olika modeller att hämta inspiration ifrån. Här kan du få ta del av tre av dem: CLEAR, fiskfiguren och den sjuögda handledningsmodellen.

En modell hjälper dig att koppla samman teori och praktik genom att systematiskt organisera kunskap och beskriva hur olika fenomen hänger samman. Enligt Lance M. McCracken och Stephen Morley finns det tre syften med modeller. De ska underlätta för användaren genom att samla kärnan från forskningsfynd. Modeller visar hur det går att se på världen. De ger också idéer för vad framtida forskning och praktiskt arbete, exempelvis hur du kan bedriva handledning. Kanske kan de kommande modellerna underlätta för dig på dessa tre punkter eller så kan det vara en bra startpunkt för att du ska komma på vilken typ av modell som hjälper dig.

CLEAR

Peter Hawkins och Robin Shohet skriver i boken Handledning inom behandlande yrken om femstegsmodellen CLEAR som de använt sedan 80-talet. Det är fem delar för en handledningssession.

C- Contracting (Avtala)

Här undersöks vad det är klienten vill uppnå och tillsammans sätter ni en agenda för vad dagens session ska innehålla för att klienten ska komma närmre sina mål. Vad tycker klienten är extra prioriterat idag och vill fokusera på? Ni kommer också överens om hur det går till i fråga om vilka roller handledare respektive klient har och om det finns förhållningssätt eller regler ni vill ha i samarbetet. Kanske vill ni bestämma att telefoner ska vara på eftersom ett barn är sjukt eller någonting annat som underlättar.

L- Listen (Lyssna)

Precis som i andra delar av kommunikation så är lyssnande viktigt inom handledning. Peter och Robin skriver att aktivt lyssnande kan hjälpa den som blir handledd att se nya perspektiv och öka förståelsen för situationen hen vill problemlösa kring. Utöver att lyssnande är viktigt för att ställa rätt frågor kan det också vara hjälpsamt bara genom att visa värme och att den som handleds blir sedd. Jag tänker att det kan hjälpa den som handleds att skämmas mindre över frustration hen känner, svårigheter med vissa situationer eller annat som kan på en att känna skuld. När vi ser att det vi säger kan tas emot av någon annan på ett bra sätt kan det hjälpa oss att själva ta emot tankar, känslor och beteenden med lite mer självmedkänsla. Robin och Peter tar också upp att du som handledare kan hjälpa hen som blir handledd genom att med hjälp av lyssnande peka på samband hen kanske inte tänkt på tidigare eller koppla samman information som sagts vid olika tillfällen.

E – Exploring (Utforska)

När handledaren ställer frågor, ber om och ger egna reflektioner och bjuder in till att skapa insikter går det att se nya vägar och upptäcka olika valmöjligheter. Robin och Peter skriver att det kan hjälpa den som blir handledd att se vad som går att göra. De tipsar om att undersöka hur den som handleds påverkas av situationen och nuläget och att sedan se över vad det finns för alternativa sätt att lösa problem på än det som görs idag.

A – Action (Agera)

När den som handleds och handledaren tillsammans utforskat olika sätt att agera i situationen får den som handleds välja en eller flera saker hen vill göra. Robin och Peter tipsar om att undersöka för- och nackdelar med alla olika valmöjligheter innan någon väljs ut. Om flera tillvägagångssätt väljs prioriteras det mellan dem och den som handleds väljer vad hen vill göra först. Robin och Peter tipsar om att göra en snabbspolning framår där den som handleds får testa att utföra det som valts i rummet. För att verkligen landa i någonting som den som handleds kan göra tipsar Peter och Robin och att hjälpa den som handleds att se över vilka steg som ska tas, vilket som ska göras först, när det ska göras och hur. Sedan undersöks det om planen är realistisk för att det ska vara rimligt att lyckas med det som sjösätts.

R – Review (Granska)

Redan i förra steget undersöktes realismen i en plan. Fortsatt granskning av det överenskomna sker i detta steg. Den som handleds går igenom strategin. Vad är det den handledde bestämt sig för att göra härnäst? Sedan sker en genomgång av sessionen. Vad har hen lärt sig av sessionen? På vilka sätt har det förbättrat den handleddes förmåga att hantera liknande situationer framöver? Utöver dessa frågor som Peter och Robin föreslår tänker jag att det kan vara bra att undersöka om träffens innehåll stämde överens med vad hen önskade i början när dagens agenda sattes. Peter och Robin tycker också att det kan vara bra att fråga om vad som varit hjälpsamt och vad som kunnat vara bättre.

Nästa steg av granskningen sker efter att den som handleds testat att genomföra sin intervention. I början av nästa träff, via mejl, telefon eller hur nästa kontakt nu sker så undersöks det hur planen fungerade, vad som var bra och vad som kan göras ännu bättre, vilken feedback som gavs av andra och vilka lärdomar den som handleds kan dra nytta av i kommande tillfällen.

Är CLEAR en bra modell?

Jag tycker att CLEAR är en användbar modell eftersom den ger idéer för praktiskt arbete. Framförallt tänker jag att den kan vara användbar för oss som är nyare på handledning när vi ser över tidsupplägg för en session. I det praktiska momentet i nuvarande kurs om handledning och konsultation tycker jag att det har varit hjälpsamt för att komma ihåg vad som är bra att hinna med. Jag tycker också att upplägget påminner om hur jag lagt upp terapisessioner med att sätta en gemensam agenda och utifrån det utforska tillvägagångssätt, genomföra exponeringar eller andra övningar, reflektion av vad som hände, val av hemuppgift inför nästa session och en sammanfattning av dagens träff. Även om jag inte skulle lägga lyssnande som ett eget steg finns det mycket som påminner och gör att CLEAR-modellen tilltalar mig. Lance och Stephen anser också att en modell ska integrera forskningsfynd, den aktuella kunskapen. Jag tänker att det framförallt är viktigt i en modell som ska kunna ge mer fingervisningar i vilka interventioner som ska väljas. CLEAR beskriver snarare ett arbetssätt än val av intervention och jag tänker att det därför inte gör lika mycket att modellen inte lever upp till detta krav. Jag tänker att det kan vara bra att använda CLEAR just för planering av enskilda samtal men att andra modeller kan hjälpa valet av intervention.

Fiskfiguren

Sidsel Tveiten skriver i boken Yrkesmässig handledning – mer än ord om fiskfiguren. Det är en modell som strukturerar upp handledningprocessen i fem delar.

1. Innan fisken börjar – förberedelsefasen
2. Fiskhuvudet – uppstartsfasen
3. Fiskkroppen – arbetsfasen
4. Fiststjärten – avslutningsfasen
5. Efter fiskens slut – reflektionsfasen

1) Förberedelsefasen

I förberedelsefasen sker planeringen av handledningen. Efter att ha bestämt att handledning är rätt metod är det bra att formulera ett syfte med handledningen. Sedan ställs frågor om vilken kompetens en handledare behöver, vem som ska axla rollen, om det räcker med en eller om det bör vara flera handledare. det handlar också om personerna som ska handledas. Vilka är det? Är deltagandet frivilligt? Hur ska det motiveras? Hur ska inbjudan ske? Sedan är det också bra att lösa en del praktiska frågor som hur länge, var och när, om handledning ska ske individuellt eller i grupp.

Helene Eriksson undervisar i kursen Handledning och konsultation vid Örebro universitet. Hon menar att det är bra att säkerställa att handledning är rätt metod. Ibland kan det vara bra att hålla en utbildning för att ge en kunskapsgrund innan handledning ska ske. Helene säger att det är bra att som handledare vara mycket tydlig med vad som görs inom handledning och vad som är andra insatser. Sidsel håller med om att det är viktigt att vara tydlig med vad som sker inom och utanför handledning. Hon skriver i boken Yrkesmässig handledning – mer än ord att det kan vara bra att bjuda in potentiella deltagare till en informationsträff där potentiella deltagare får information om vad handledning innebär och efter det har möjlighet att tacka ja eller nej till erbjudandet.

2) Uppstartsfasen

Uppstartsfasen fokuserar på att låta en grupp eller den enskilda deltagaren lära känna varandra och/eller handledaren. Det innebär också att lära känna handledning som metod och att hitta sin roll i processen. Vilket ansvar innebär det att bli handledd? Vilka typ av frågor går det att få eller söka svar på? Hur kan handledning gå till? Sidsel skriver att handledaren har ansvar för att skapa trygghet och att detta görs genom att bidra med en struktur där deltagarna får möjlighet att lära känna varandra och handledningen. Hon rekommenderar att avsätta två till tre sessioner för att sätta ramar och låta deltagarna lära känna varandra. Hon rekommenderar att skapa ett kontakt för att öka förståelse för handledning och att skapa en gemensam överenskommelse om roller, form för handledning, mål och önskade beteenden.

3) Arbetsfasen

De flesta fiskar har kroppen som den lägsta delen. Arbetsfasen ska också vara den lägsta inom handledningsprocessen. Här sker olika interventioner där individen eller grupper får arbeta med att utvecklas och nå sina mål. Sidsel skriver att en session i sig själv har en uppstarts -, arbets- och avslutningsfas. Jag tänker att uppstartsfasen kan innebära att checka in i handledningen och att sätta agenda för dagen. Arbetsfasen innebär att arbeta utifrån agendan. Avslutning rundar av, sammanfattar och utvärderar träffen. Sidsel skriver att en större halvtidsvärdering bör göras där handledningen, metoderna, grupprocesser och andra viktiga områden utvärderas mer ingående.

4) Avslutningsfasen

Denna fas innebär en utvärdering av allt som hänt sedan inledningen i uppstartsfasen för att se vad som går att bära med sig och att planera inför en fortsatt utveckling. För att utvärdera utveckling kan det vara bra att koppla tillbaka till vilka mål som sattes i uppstartsfasen och vad deltagarna upplevt för förändring sedan dess. Har målen uppnåtts? Vad är kvar? Vad upplevs har varit hjälpsamt? Vad upplevs ha hindrat? Andra frågor kan handla om deltagare upptäckt någonting nytt hos sig själva och hos andra i en handledningsgrupp. Sidsel skriver också att det kan vara bra att utvärdera handledarens insats, vad som varit bra i handledningen och vilka förändringar som önskas. Efter en tilbakablick kan det vara bra med framåtblickande. Vad är det den handledde kan dra nytta av att göra framöver? Behövs mer handledning eller någon annan insats? Vad kan personen göra på egen hand? Inom terapisammanhang är det vanligt att göra en vidmakthållandeplan där en person som genomgått behandling får se över vad hen vill fortsätta göra för att bibehålla framseg och förhoppningsvis fortsätta förbättra sitt mående. Jag har använt en liknande enklare variant efter organisationsinsatser där deltagare får tänka över vad som varit användbart och planera vad de vill fortsätta med och vad som behövs för att det ska ske. Jag tänker att det är bra att göra liknande inom handledning.

Sidsel berättar i sin bok att det är handledarens ansvar att hjälpa deltagare att inse vad de kommer sakna när handledningen avslutas. Hon ger som exempel att handledningen kan innebära ett tryggt rum där du kan vara öppen utan att vara rädd för dömande, att det kan ge en social samvaro, att det kan vara ett skönt stöd i den egna utvecklingen. Sidsel skriver att det kan uppstå en sorg när deltagarna ser detta. Detta stämmer överens med beskrivningar av grupprocesser exempelvis Susan Wheelans beskrivning av fasen separation. (Du kan läsa en kort genomgång av hennes modell här.) Som handledare kan det vara bra att känna till detta och stötta deltagarna.

5) Reflektionsfasen

Efter att handledningen är avslutad forsätter den/de handledda sin egen process. Kanske använder hen metoder från handledningen eller hittar egna sätt att arbeta. Om de skrivit en vidmakthållandeplan kan det vara fint att återgå till den med jämna mellanrum eller uppdatera den vid behov.

Är fiskfiguren en bra modell?

Det jag uppskattar med fiskfiguren är att den är lätt att komma ihåg och ger en förståelse för de olika faserna. Jag tänker att det är bra att komma ihåg att förberedelser och efterföljande bearbetning också är viktiga delar av handledning. Jag tänker att det framförallt kan vara bra för oss som är nyare eller vid insäljning av handledning till beställare som kanske inte är lika insatta i handledning. Av de tre kriterierna Lance och Stephen sätter upp för modeller tänker jag att fiskfiguren framförallt hjälper till att hitta utvecklingsaktiviteter för handledning. Den organiserar inte så många forskningsfynd, så vitt jag vet, förutom att tänka på grupprocesser i upplägget för handledningen och att det krävs ett fortsatt eget arbete hos den handledde för att det ska ske en långsiktig utveckling.

Den sjuögda handledningsmodellen

Peter och Robin skriver också i Handledning inom behandlande yrken om den sjuögda handledningsmodellen. De beskriver att den tittar på olika områden som kan vara fokus för innehållet i handledningen. De beskriver att fokus kan vara på:

1. Klienten – personen som träffar den som handleds
2. Interventioner utförda av den som handleds
3. Relation mellan klienten och den som handleds
4. Den som handleds
5. På relationen mellan handledaren och den som handleds
6. Handledarens egen process
7. Den större kontexten – organisatoriska förutsättningar, lagar, etik

Författarna säger att en handledningssession ofta bör ha flera fokus och att en handledare sällan använder endast ett fokus för all handledning. De rekommenderar att se över modellen för att kunna öka sina valmöjligheter att välja fokus som handledare och även att ta upp ett metasamtal om de olika nivåerna för att skapa ett gemensamt språk med den som handleds. För att veta vad som är vad kan det vara bra att förtydliga de sju olika områdena.

1) Klienten

Peter och Robin skriver att det är viktigt att som handledare inte fastna i den som handleds förenklade bilder av sina klienter de träffar. Om tanken är att stötta den som handleds att bredda perspektiv är det bra att inte falla i fällan med förenklade bilder. De tipsar om att utforska genom att ställa många frågor om klientens liv, hur hen ser ut, rör sig, pratar för att klienten ska komma in i handledningsrummet. Personligen skulle jag nog föredra att filma möten med klienter och använda det i handledning som vi gör på psykologmottagningen på Örebro universitet. Peter och Robin menar också att video eller ljudinspelning är hjälpsamt. I alla sammanhang går det inte att spela in och det är då bra att använda andra metoder som att göra rollspel med rollbyten där den som handleds får testa att vara olika roller för att få perspektiv. Peter och Robin rekommenderar att som handledare se över mönster och undersöka hur den som handleds pratar om klienten jämfört med hur hen pratar om sig själv eller andra.

2) Den handleddes interventioner

Fokus handlar här om vad det är som den som handleds gör i kontakten med klienten. Peter och Robin skriver att handledning med detta fokus ofta handlar om att bredda den som handleds repertoar. De citerar Abraham Maslow: “Om det enda verktyg man har till hands är en hammare, har alla problem en tendens att bli spikar”. Peter och Robin tipsar om att fråga om vilka interventioner som görs, hur, varför och om det finns alternativ som skulle kunna fungera lika bra eller bättre. Genom dessa frågor vill de skapa reflektion och öka medvetenhet om vilka andra metoder som kan användas. Ett annat sätt de föreslår för att öka den som handleds valmöjligheter är att brainstorma många olika förslag. De skriver att detta kan göras både för individer och i grupp samt föreslår att det kan vara bra att sätta ett högt mål på antal idéer som ska kläckas för att tömma ut de mer frekvent använda och komma till mer kreativa förslag. Om det görs i grupp är mitt förslag att låta deltagarna tänka en stund själva innan de börjar prata med varandra för att minska risken med likriktade förslag. Peter och Robin säger att många som handleds fastnar i antingen eller-tänkande liknande en falsk dikotomi där de ger två förslag som inte behöver vara motsättningar eller presenterar två förslag som de enda alternativen fast att det finns många andra ytterligare möjligheter.

3) Relationen mellan klienten och den handledde

Handledning med detta fokus ställer frågor för att få den handledde att bli mer medveten om sin relation och sitt förhållningssätt till klienten. Peter och Robin föreslår att handledaren ska ställa frågor där den handledde får tänka sig vara en fluga på väggen under första samtalet mellan den handledde och klienten samt beskriva vad hen såg och hörde i samspelet. Detta eller frågor om metaforer, möten i en helt annan kontext eller liknande menar författarna kan hjälpa den handledde att gå ut från sitt eget inifrånperspektiv och istället försöka se relationen något mer utifrån.

4) Den som handleds

Att fokusera på den handledde innebär att se över vad som väcks i hen i kontakten med klienter, den som handleds egna inre processer. Peter och Robin skriver en del här om motöverföring. Det psykodynamiska begrepp som beskriver olika omedvetna reaktioner på klienten. Författarna rekommenderar också en övning för att medvetandegöra motöverföringen. Om du, precis som jag, har svårt för att använda dig av motöverföring så har jag nu plockat ut det ur övningen som jag tänker är mest användbart. Peter och Robin rekommenderar att först ställa den handledde frågan om vem klienten påminner hen om. Det kan vara en annan person som hen träffat i arbetet eller privat, kanske en känd person, en karaktär eller rentav den handledde själv idag eller den hen upplever sig har varit eller är rädd för att bli. Om den handledde kommer på någon så kan det sedan vara bra att fundera på vilka likheter hen ser och reagerar på. Sedan tänker jag att det går att prata mer öppet kring vad den som handleds tänker har med klienten att göra och vad som kanske påminner om tidigare misslyckanden, rädslor inför framtiden eller någonting annat som inte handlar direkt om klienten. Robin och Peter föreslår att den som handleds istället ska prata först till den andra personen, hitta olikheter och sedan prata till klienten. De menar att det kan ge stora effekter. I dagsläget skulle jag själv inte känna mig bekväm med att göra det men om du vill testa övningen beskriver de den mer utförligt och hänvisar till Heron från 1974. Jag tänker att det kan vara bra att påminna oss om att vi är människor och reagerar på olika sätt beroende på vilka vi möter. Jag har själv upplevt att jag lättare får sympati med personer som agerar och reagerar liknande som jag själv gör. Då är det mitt uppdrag att oavsett om jag kan spegla mig i personen eller ej ger det professionella bemötande som klienten förtjänar.

Peter och Robin skriver att fokus på den som handleds också handlar om att hjälpa personen att stärka sitt välbefinnande. De menar att det gör handledningen mer förebyggande om fokus också ligger på att stärka den som handleds egna resurser.

5) Handledningsrelationen – mellan handledare och den som handleds

I denna och nästa aspekt menar Peter och Robin att handledaren lever som hen lär genom att vara uppmärksam på sina egna upplevelser och att använda dem. Ett exempel de ger inom fokus på handledningsrelationen är om handledaren uppfattar att den som handleds beskriver en klient på ett undfallande sätt och sedan frågar om det beror på den som handleds relation till sin klient. Jag håller med om att det är viktigt att vara uppmärksam på de egna upplevelserna men tror att det oftast säger mer om mig än om den handleddes relation till klienter. Dette betyder såklart inte att jag tänker att vi inte ska vara uppmärksamma på våra egna upplevelser. Jag håller med Peter och Robin om att det är viktigt att notera egna tankar och förnimmelser samtidigt som vi aktivt lyssnar på den vi handleder.

Du kanske också har pratat med en kompis som bråkat med sin partner? I samtalet har du kanske blivit arg på den andra personen som gjort fel och sårat din vän. Här blir såklart din upplevelse färgad av känslorna den du pratar med har. I privata samtal kan vi tillåta oss själva att säga att den vi träffar har 100% rätt och att den andra personen bär all skuld. Det är sällan sant och inte det mest konstruktiva oavsett om det är privat eller professionellt. Men i professionella samtal är det däremot oetiskt på en annan nivå och det är därför extra viktigt att notera om vi rycks med i upplevelsen. Att notera de egna upplevelserna är ett bra första steg för att antingen hantera dem på egen hand eller använda dem i kontakten.

Utöver detta sätt att använda relationen tänker jag att det också kan vara bra att använda relationen mellan handledare och den handledde för att vara en förebild för professionellt förhållningssätt. Om det exempel är så att den som handleds har svårt med att låta klienter själva lösa problem och gärna vill ge råd kan det vara bra att stötta den som handleds genom att använda metoder där den som handleds successivt får komma fram till ett svar. Efter det kan den som handleds få reflektera kring metoder och se om det finns någonting av den som går att lära sig av i det egna arbetet. Om den du handleder har lätt att fastna i att skuldbelägga andra kan det vara bra att som handledare försöka använda sig av ett mer objektivt och ickedömande språk samt låta den handledde reflektera kring det.

6) Handledarens egen process

Peter och Robin skriver om att det här också handlar om att lyssna inår likväl som utåt under handledningssessioner. De menar att ilska, trötthet, rädsla eller andra förnimmelser du som handledare upplever kan säga någonting om den handleddes relation till klienten. Om du som handledare blir otålig när den handledde pratar om en klient kan du beskriva otåligheten, säga att du tror att det inte handlar om din egen upplevelse utan att du funderar på om du fångar upp en otålighet den handledde känner inför sin klient.

Personligen tycker jag att detta är svårt att använda mig av och har inte gjort det speciellt ofta själv eftersom jag utgått från KBT i behandlingar jag gjort och även som teoretisk utgångspunk i ledarskapshandledningar jag gjort. Om du själv ska använda dig av detta rekommenderar jag att träna mycket på att notera hur du vanligen brukar uppleva sessioner och att uppfatta den du handleder samtidigt som du noterar dina egna upplevelser. Om du vill träna på att lyssna utåt och inåt samtidigt är träning med deliberate practice en metod för det. Du kan läsa en kort introduktion till det här.

Du kan också använda dina egna upplevelser för att normalisera. I behandlingskurser på psykologprogrammet i Örebro har vi pratat om att det ibland kan vara okej att säga någonting liknande som “när du berättar det här blir jag ledsen. Hur känner du när du berättar om den här situationen?” Det kan vara hjälpsamt om du tror att den du träffar behöver stöd i att få uttrycka ledsamhet. Kanske pratar du med någon som har uppfattningen att den måste kunna låta allting rinna av sig om hen är professionell. Då kan det vara bra att lyfta att det är okej att också bli sårad, arg, ledsen i en yrkesroll även om vi ska göra vårt yttersta för att agera professionellt.

7) Den större kontexten

Handledningen påverkas inte bara av handledare, den som handleds och den specifika klient som den handledde kan vilja prata om. Det finns fler apsekter i ett större sammanhang som kan vara bra att tänka på. Peter och Robin menar att alla tidigare sex fokusområden påverkas av ett sammanhang.

1. Klienten påverkas av kultur, arbetssituation, socialt liv, bakgrund, ekonomi och mycket annat.
2. Interventioner som den handledde använder styrs inte bara av den egna kompetensen utan också av vad som förordas i organisationen, av lagar, föreskrifter och rekommendationer. Här kan det som handledare vara bra att be den handledde att lista olika styrdokument att förhålla sig till för att ha med det i valet av interventioner som ska testas.
3. Relationen mellan klienten och den handledde kan påverkas av premisserna för kontakten som om det är frivilligt eller ej. Det kan vara på klientens eget önskemål eller någonting som måste göras. Kanske finns det åsikter kring klienten där familj, kollegor eller andras tankar påverkar relationen.
4. Den handleddes situation kan också påverkas av faktorer utanför handledningen som egna organisationen, rollen där, hens erfarenhet i yrkesrollen och privat, den handleddes personlighet och preferenser.
5. Relationen mellan handledaren och den handledde kan påveras av de olika organisationernas förutsättningar. Kanske finns det en annan beställare som är chef till den du handleder och som påverkar kontakten mellan dig och den som handleds. Kanske är det inte den önskade graden av frivillighet i den handleddes deltagande. Kanske påverkas er relation av den handleddes tidigare erfarenheter. Det kan också påverkas av likhet eller skillnad i ålder, kön, könsuttryck, funktionsvariation, etnicitet, religion, sexuell läggning, klass eftersom det kan göra att olika situationer kan tolkas i olika ljus beroende på våra erfarenheter. Om vi saknar delad referensram kan vi missa viktig information eller överdriva tolkningen. Läs gärna en del om att överfokusera eller underfokusera i detta inlägg. Om vi delar erfarenheter kan vi också läsa in för mycket av egna upplevelser.
6. Handledarens kontext handlar om att se ur vilket perspektiv vi ser världen och kan handla om att bli medveten om sin teoribas, personliga erfarenheter, preferenser, personlighet, hur vi blir lästa och uppfattningar vi har som kan påverka. Peter och Robin rekommenderar att reflektera för att öka sin självinsikt.

Peter och Robin säger att det är bra att vara medveten om alla sju fokusområden i den sjuögda modellen och att välja de fokus som du bedömer är mest hjälpsamt. Att ha ett ensidigt fokus eller att försöka trycka in alla sju per handledningstillfälle.

Är den sjuögda modellen en bra modell?

Lance och Stephen menar att en bra modell ska uppfylla tre kriterier och av dessa tre tänker jag att den sjuögda handledningsmodellen framförallt hjälper till att guida interventioner. Den kan också organisera kunskap. Däremot så är det oklart med vetenskapligheten. Jag tänker att det kan vara bra att kombinera den här modellen med testade metoder i och med att modellen i sig själv inte är baserad på forskning.

Vilken modell rekommenderar jag och vilken väljer du?

Jag tänker att alla dessa tre modeller har sin plats och jag vet inte vilken som jag skulle förorda. Dels har jag inte testat alla men också för att jag tänker att det framförallt beror på vilken roll modellen ska fylla. Vill du planera upplägg för en session kan det vara bra att slänga ett öga på CLEAR. Vill du fundera över upplägget för hela handledningsprocessen kan fiskfiguren vara till hjälp. Om du väljer interventioner kan det vara bra att tänka över olika fokus de ska arbeta med. Då kan den sjuögda modellen guida i valet.

Mitt tips är helt enkelt att du ska välja det som passar bäst för dig. Kanske kan det vara bra att se om du kan applicera dessa tre modeller på din handledning för att se vad som fungerar bäst för dig eller se om ingen kanske är rätt och att du behöver leta upp någon annan som kan hjälpa dig.

Hur går det att hantera klimatångest? Hur ska vi hantera ambivalens? Vad ska vi satsa på för att få igenom beteendeförändringar och göra hållbara val? I detta blogginlägg kan du få svar på dessa frågor från forskaren Maria Ojala som denna vecka höll en föreläsing i Klimatpsykologi.

I veckan arrangerade Klimatstudenterna – Örebro universitet en uppskattad föreläsning där Maria Ojala berättade om klimatpsykologi. Maria forskar om ungas sätt att hantera klimatförändringarna. Det finns många intressanta ingångar i klimatpsykologi och Maria berättade om när oro för klimatet kan ge drivkraft och när det innebär handlingsförlamning. Maria berättar att många människor, framförallt unga är oroade. Hon poängterar att oro är en naturlig del av att bry sig om någonting. Oro behöver inte heller vara negativt utan kan hjälpa oss att börja göra någonting annorlunda. Vi människor är bekväma och gör annars samma sak utan att tänka på vad det är vi egentligen gör. Vi plockar ned samma vanliga matvaror när vi går i butiken utan någon speciell eftertanke. Vi tar samma väg till jobbet. Vi slösurfar i samma appar inför läggdags och behöver inte göra ett aktivt val om vi ska ta A eller B. Det bara blir som vanligt. Oron kan däremot få oss att skärskåda vanorna. Vi kan väckas från automatiseringen och fundera över våra val. På så sätt kan oro förknippas med engagemang.

Oro kan också innebära passivitet. Om det känns för jobbigt att läsa artikeln som handlar om att svenskar köper fler kläder och handlar mindre på second hand även om vi tror att det är helt tvärt om, så kanske vi bara stänger fliken utan att ha läst klart ingressen. I Marias forskning när hon frågade unga om hantering av klimatkrisen berättade en av deltagarna att hon åt glass när hon blev oroad över klimatet. Att vi undviker att höra om krisen eller distraherar oss när det blir för tufft är inte förknippat med engagemang.

Oro kan leda till passivitet och försvar när:

1. du känner att du inte har kontroll över oron,
2. du inte ser något hopp,
3. du känner att du inte kan påverka
4. de ohållbara beteendena är så härliga.

Hur ska dessa fallgropar tacklas?

1. Ingen kontroll över oron

För att uppleva mer kontroll tipsar Maria om att ett första steg är att kunna sätta ord på upplevelsen. Oavsett om det är att kallad et klimatångest, oro över klimatet eller någon annan benämning du trivs så kan det minska känslan av att oron bara flyter omkring.

Maria rekommenderar också att hitta sammanhang där det går att prata om sin oro och att få bolla idéer. Att få bli lyssnad till är viktigt. Hon tipsar också om att hitta sammanhang för kollektivt engagemang för att uppleva kontroll. För dig som är student kan Klimatstudenterna vara ett forum men annars finns det många andra möjligheter.

2. Hopplöshet

Maria har forskat om ungas olika copingstrategier, deras sätt att hantera oro över klimatet. Hon har funnit att meningsfokuserad coping kan vara hjälpsamt för att hantera hopplöshet. Då kanske du undrar vad meningsfokuserad coping är? Jo, det innebär att kunna se att det finns någonting att vara orolig för som exempelvis klimatförändringarna och att det inte går att själv förändra situationen. Du kan se att det kommer ta tid att göra en förändring och förnekar inte att det är ett problem. Men du kan lägga till fler tankar och positiva omdömen som att se vilka andra som föregår med gott exempel. Kanske går det att se att politiker fattar modiga beslut, att organisationer är aktiva eller att företag anstränger sig för att minska sina utsläpp. Du kan hitta fördelar i den svåra situationen som att människor kan samarbeta. Du kan omformulera mål och du kan hitta mening med tillvaron. Kanske kan du uppleva en tilltro och ett förtroende att mänskligheten vill lösa klimathotet tillsammans. Du kan tänka att det kan finnas hopp i denna existentiella fråga.

Maria berättar att engagera sig tillsammans med andra också kan ge hopp. Hennes forskning från 2007 visade också att en samvaro med andra och ett socialt nätverk kan öka de positiva upplevelserna. Att lära sig från engagemanget var en annan fördel. Det kan också underlätta att leva mer i samklang med sitt samvete och det gemensamma engagemanget bidrar till det.

3. Lilla jag kan inte göra skillnad

Att engagera sig tillsammans med andra kan också vara ett sätt att öka upplevelsen av att varje människa är en viktig liten pusselbit i förändringen. Maria menar att fördelarna engagemanget ger också kan vara relevant för att få oss att känna oss som en del av ett sammanhang och minskar upplevelsen av obetydlighet. Ibland kan den egna litenheten i världen ge motstridiga känslor och en ambivalens kring vad som ska väljas. “Ska jag verkligen cykla? Det är ju kallt ute nu och mycket skönare att åka bil. Och spelar verkligen en liten bilresa så stor roll? Företagen släpper ju ut jättemycket!” Maria säger att ambivalensen kan hanteras genom att lyfta att det som görs på individnivå också är viktigt. I en studie hon gjorde om energibesparing bland unga vuxna kunde hon se att personer som hade hög nivå av ambivalens agerade på två olika sätt. Vissa sparade el och andra gjorde de inte. De var eniga i sin osäkerhet på hur stor skillnad energisparandet gjorde. Personerna som inte sparade el resonerade såhär: Om inte alla börjar spara energi är det ingen idé att jag börjar göra det. Personerna som sparade energi oavsett sin ambivalens tänkte istället: Även om det inte har så stor effekt på klimatet vad en enskild människa gör är det fel att slösa energi i onödan. Även om många människor struntar i att spara energi kan jag i varje fall fungera som förebild.

4. Men det är ju så najs

Längtan efter den kritvita stranden och turkosblå vattnet kan få en att vilja glömma bort klimatförändringarna. Maria säger att ett bra sätt att möta det på är att tänka på alla fördelar med mer miljövänliga beteenden. Kanske kan du spara pengar, upptäcka spännande saker i närområdet eller hitta andra fördelar. Maria ger exemplet att cykel ger motion, du sparar pengar, du slipper köer, du slipper springa efter att du kommit hem och många andra positiva aspekter. Här gäller det att betona positiva känslor och allt härligt som går att få i och med de mer klimatvänliga valen. Maria säger att de kan ge glädje, stolthet, hopp och mening.

Vad ska du ta med dig härifrån?

Dels är det bra att påminna sig om att oro är naturligt och en del av livet. Kanske är det inte alltid trevligt och då kan det vara skönt att hitta sådant som hjälper. Det kan vara att:

• Skapa en klimatvänlig vana som att ta cykeln.
• Bli medlem i en miljöorganisation.
• Dela en artikel med en förebild som gör någonting bra för klimatet.
• Träffa andra som tycker klimatet är viktigt och diskutera med dem.
• Skicka ett tackmeddelande till någon du sett gjort någonting bra för miljön för att uppmuntra det.
• Påminn dig om att du kan vara en förebild för andra i din närhet och dra ett litet strå till stacken genom det.

Testa olika saker och se vad som passar bra för dig. Prata också gärna med nära och kära för att få mer inspiration.

Du kanske funderar på varför du ska få tips om organisationspsykologi från ett läkarprogram? Jo, det är så att i förra veckan var det nämligen dags för kursen i kommunikation och ledarskap där läkarstudenter fick lära sig om viktiga principer från psykologin och hur de antingen kan skapa stöttande organisationer eller negativa hjulspår. Här kan du få ta del av tre av tipsen.

Kursen leds av Johan Waara som utöver att arbeta på Uppsala universitet också föreläser och gör organisationsanalyser för att stötta organisationsutveckling. I kursen märks Johans erfarenhet av Organizational Behavior Management, OBM, och den beteendeanalytiska organisationsutvecklingen genomsyrar också dessa tre tips. Det betyder att du kommer få tips som utgår från inlärningspsykologi och att vi gör mer eller mindre av ett beteende beroende på vilka konsekvenser det får.

De tre tipsen du får ta del av idag är:

1. Beteendeanalyser
2. Feedback
3. Förminskningsstrategier

1. Beteendeanalyser

Beteendeanalyser är centrala i OBM. Det skriver Rolf Olofsson i sin bok Beteendeanalys i organisationer – Handbok i OBM. Hur gör du då en beteendeanalys? Jo, det handlar om att identifiera tre saker:

• A – aktiverare: det som föregår beteende och pekar på att en viss konsekvens kommer följa av beteendet, exempelvis en agenda för ett möte eller en skylt som säger att du måste ha på dig skyddskläder.

• B – beteende: det som görs, själva handlingen. Någonting konkret med tydlig början och slut. Exempelvis att be om saltet eller att räcka ett saltkar till någon.

• C – konsekvens: följden av ett beteende. Den kan vara att få någonting positivt, att slippa undan någonting jobbigt, eller att någonting obehagligt tillförs eller att någonting positivt tas bort. Exempelvis att få ett pris, att slippa buller, att få en böter eller bli av med veckopengen.

När jag ledde workshops med läkarstudenterna som en del av deras kurs förra veckan berättade jag om när jag i höstas försökte lägga mig i tid. Det jag gjorde var att få en påminnelse om att det var dags att förbereda mig för sängen. Det var en tydlig aktiverare (A) där mobilen plingade som en vaggvisa vid samma tid varje vardag. Beteendet var uttalat och tydligt (B). Jag visste att det var dags att borsta tänder, lägga mig i sängen och släcka lampan. Men det allting föll på var konsekvensen (C). Det var helt enkelt inte tillräckligt belönande att gå och lägga mig. Absolut. Det kommer bli skönt dagen efter när väckarklockan ringer eller om några veckor när jag haft en bra sömnrutin. Men precis vid läggning? Då tycker jag att det är skönare att vara vaken, skriva meddelanden, läsa någonting spännande eller att kolla på Youtube. Alla de andra konkurrerande beteendena har direkta, positiva konsekvenser som är mycket mer belönande än att gå till sängs.

När vi gör beteendeanalyser kan vi därför få förklaringar till varför beteenden som är ogynnsamma på sikt ändå görs om och om igen. Det är för att vi fokuserar mer på de omedelbara konsekvenserna istället för de långsiktiga. För att få till beteendeanalyser kan det krävas lite mer träning. Fler blogginlägg kommer komma om det och om du innan dess vill ha tips är du varmt välkommen att mejla mig.

2. Feedback

Det finns båda viktiga saker att tänka på när vi tar emot andras feedback och när vi ger feedback till andra. Läkarstudenterna fick i sin kurs träna på att lyssna aktivt för att försöka ta in återkopplingen de fick. De fick träna på att ställa klargörande frågor för att öka förståelsen. Sedan fick de tacka för att uppmuntra personer att ge feedback igen. Du som inte fick möjlighet att gå denna kurs kan testa att be en person om feedback för att få chansen att öva. Om du tycker att det kan vara svårt att ta emot feedback utan att gå i försvar är mitt tips att börja träna på någonting som du upplever som mindre känsligt. Vill du bara höra “ditt tal var fantastiskt!” är det antagligen bättre att inte be om feedback då utan kanske snarare på en text där du faktiskt skulle vilja ha input och där det inte upplevs jobbigt med korrigerande kommentarer.

Likaså fick läkarstudenterna träna på att ge feedback. Då fick de utgå från ett specifikt beteende istället för att ramla in i det mer generella som “du är en teamspelare” eller “du är orättvis”. Får vi den typen av mer vag feedback är det svårare att veta vad exakt det är vi ska göra mer eller mindre av. Det är helt enkelt inte lika hjälpsamt som mer specifik feedback.

Du kanske har fått tips om att ge feedback förut och har hört att det är viktigt med jag-budskap. Detta är en av de viktiga bitarna och underlättar för den andra att ta till sig feedbacken.

I höstas när jag och en klasskompis ledde en gruppterapi för vårdcentralspatienter med stress rekommenderade vi att använda denna modell

1. Vad den andre gör i form av beteende (Jag ser… Jag hör..)
2. Vad jag känner inför detta (Jag känner…)
3. Vad jag själv behöver (Skulle du kunna/vilja..?)
4. Lyssna! Var beredd på en dialog där du lyssnar till den andre.

Denna modell liknar den som läkarstudenterna fick använda. Den utgår också från en observation av ett konkret beteende, använder jag-budskap, uttrycker ett önskat beteende och öppnar upp för lyssnande. Någonting som skiljer denna modell från den läkarstudenterna fick träna på är när önskemålet uttrycks. Johan tipsade i sin föreläsning om att inte lägga det egna önskemålet sist utan att istället avsluta med förståelse för den andra personens situation. Han berättade att psykologisk forskning visar att det är lättare att ta till sig feedback och göra en beteendeförändring om vi avslutar med förståelse. Därför tipsar Johan om att följa denna modell:

1. Konkret exempel på beteendet
2. Konkret ändring av beteende
3. Förståelse för den andras situation
4. Fråga om den andras tankar

Oavsett vilken modell du väljer att testa tycker jag att det viktigaste att ta med sig är fokus på konkreta beteenden. Det beror framförallt på att jag själv upplever att genom att prata om konkreta beteenden oavsett om det är positiv feedback eller mer korrigerande återkoppling så tycker jag att det är lättare att hålla det på en hjälpsam och bra nivå om jag lägger mest krut på att hitta ett specifikt beteende att utgå ifrån.

Om du som inte gick kursen i kommunikation och ledarskap vill få ett annat tillfälle att träna kan du göra veckans träningstips på Habitud. Det heter feedbackvykortet och är ett härligt träningstillfälle som också ger dig chansen att sprida glädje.

3. Förminskningsstrategier

De flesta av oss har läst om härskartekniker, eller förminskningsstrategier som samma typ av beteenden kan kallas. När vi läser om dem kan vi troligen enas om att det är beteenden som inte bör göras och vi kanske också kan se att det i långa loppet är dåligt för en organisation och för samarbete. Varför trillar vi då dit och gör dem ändå?

Jo, de blir helt enkelt förstärkta. Kanske får vi igenom våra förslag om vi osynliggör en annan person under ett möte. Då ökar chansen att vi osynliggör på nästa möte också. Om vi och vår arbetsgrupp inte når målen men istället för över skuld och skam på en annan person som om det var hens fel att vårt team inte lyckades slipper vi själva skämmas. Då blir vi av med någonting jobbigt och lär oss att vi kan göra samma sak igen nästa gång den obehagliga osäkerheten dyker upp. Vi kan bli förstärka av att få vår vilja igenom, att vi upplever att vi framstår som bättre än någon annan och slipper skuld. Men också av hur andra beter sig runt omkring oss. Om vi förlöjligar någon och andra skrattar ökar också chansen att vi fortsätter med samma typ av beteenden. Det är därför viktigt att hitta sådant som förstärker de hjälpsamma beteendena vi vill se mer av. Om vi vill att alla ska synas under ett möte är det viktigt att uppmuntra personer som lyfter fram andra och inte bara applådera dem som gör sin röst hörd. Om vi vill att alla ska dela på både framgångar och misslyckanden är det viktigt att inte bara ge guldstjärnor till den som tvår sina händer utan också till dem som kan dela med sig av misstag och ta sitt ansvar i det. Vill vi prata om varandra på ett schyst sätt skrattar vi åt skämt alla tycker är roliga och undviker att skratta åt gliringar och markerar mot negativ jargong.

Här nämnde jag endast några av de olika förminskningsstrategierna. Om du tycker att de är intressanta kan du läsa mer i ett av bloggen äldsta inlägg Att vinna förtroende eller vinna prestige, i Mansplainingakutens coacher tipsar för jämställdhet eller Manipulera – 11 sätt vi försöker styra varandra på.

Oavsett om vi benämner beteenden som härskartekniker, förminskningsstrategier, mansplaining eller manipulering är det bra att vi som individer, grupper och organisationer tänker över vilka beteenden vi tycker är hjälpsamma och vill se mer av. Dessa försöker vi förstärka. Vi bör också tänka över vilka beteenden vi tycker är kontraproduktiva och se till att försvaga dessa.

Jag är glad över att fått vara en del av läkarstudenternas kurs förra vecka. Det var spännande dagar och jag hoppas att studenterna fick med sig mycket. Jag tycker att kursen innehöll många viktiga lärdomar som jag önskar att alla skulle få lära sig. Här fick du bara en snabb inblick. Fler blogginlägg relaterat till OBM kommer att komma. Du får också gärna kontakta mig om du har några tankar eller funderingar.

Är du läkarstudent?

Om du är läkarstudent i termin 5 till 11 får du också gärna kontakta mig på painstudy.icd11@gmail.com om du är nyfiken på att vara med i min och Fedja Suvalijas examensuppsats. Eller klicka här för att vara med direkt. Det är en del av en europeisk samarbetsstudie om läkarstudenters bedömning av smärtdiagnoser enligt nya ICD-11. Du får läsa och bedöma tre patientvinjetter, samt svara på mer allmänna frågor om smärta. Om du inte är läkarstudent men känner någon som är det får du gärna tipsa dem om att delta.

Här i bloggen går det att läsa mycket olika saker om mål. När vi når mål är det väldigt fint att få fira att vi har uppnått dem. Ibland vill vi också fira andra saker vi är stolta över oavsett om vi formulerat mål eller ej. I detta inlägg får du vara med att fira tillsammans med mig genom listan på tolv saker jag är stolt över att ha gjort under 2019.

1. Jag har skrivit ett kapitel i boken Starka tillsammans

Sedan flera år tillbaka har jag brunnit för svårigheter med pressande organisationskultur och ökade problem med utmattning i det unga civilsamhället. Jag har sett många omkring mig må dåligt och själv upplevt att stress påverkat mitt välmående. Problemen finns såklart även i vuxenorganisationer, inom det offentliga och i näringslivet. Därför är jag glad över att mitt kapitel Hur länge har det varit “lite mycket nu”? inte bara berättar om nuläget i civilsamhället utan också ger tips om vad som går att göra förebyggande och åtgärdande inom organisationer för att förbättra arbetsmiljön.

2. Jag höll tal på klimatstrejk

I slutet av våren 2019 startade Klimatstudenterna i Örebro. Jag är stolt över att vara en av de studenter som arbetar för att Örebro universitet ska vara en förebild. Jag tycker att Örebro är en bra studentstad och rekommenderar universitetet, därför är det extra viktigt för mig att vårt universitet agerar en förebild för andra lärosäten men också för lokalområdet här i staden. Det och såklart mycket annat berättade jag om i ett tal under klimatstrejken i november.

3. Jag har talat mer med vänner om vår relation

Även tidigare år har jag försökt förbättra relationen till vänner genom att prata om vad jag uppskattar och när det blir fel. I relationer jag värdesätter oavsett om det är vänner, familj eller kärleksrelation så försöker jag att arbeta för att vi ska förstå varandras perspektiv i så stor utsträckning som möjligt. För mig är samtal om relationen ett sätt att visa att relationen är så pass viktig att jag vill lägga tid och energi på att jag vill visa mig sårbar, försöka sätta mig in i den andras synvinkel och ha samtal som kan vara jobbiga att ha. Under 2019 har jag försökt vara mer aktiv med detta än vad jag har varit tidigare. Jag är stolt över flera av dessa samtal.

4. Jag är stolt över att ha skrivit bra träningstips till Habitud

Om jag ska vara ärlig är jag stolt över att bara jobba på Psykologifabriken. Jag tycker att vi, och framförallt de som jobbar mer än mig, gör många bra saker. Någonting jag är nöjd med är flera träningstips jag har skrivit för vårt psykologiska gym Habitud. Jag skrev mina första träningstips för Habitud när jag gjorde en mindre praktik där 2016 och det är roligt att tänka på hur mycket jag har utvecklats sedan dess. Jag har mycket lättare att läsa forskningsartiklar, sammanfatta innehållet i artiklar på ett rättvist sätt och att komma på passande utmaningar att göra. Därför är träningstips någonting jag blir extra stolt över att tänka på.

5. Jag har dragit ned på städkrav

Om vi tänker efter inser vi nog alla att det inte går att vara perfekt inom alla områden (om det ens går att vara perfekt över huvud taget). Jag förstår såklart också det även om det ibland har varit svårt att vila i den tanken. Någonting som jag har sänkt kraven rejält på är min städning. Jag har tränat på att inte plocka bort allting inför att jag ska ha gäster, att kunna lägga mig även om det finns stök kvar och att sitta och ta det lugnt utan att röja undan först. Detta tycker jag har varit hjälpsamt för att lägga mer tid på det jag tycker är värdefullt istället för att jaga det fläckfria hemmet.

Under hösten höll jag och en klasskompis en gruppbehandling på Lillåns Vårdcentral för personer med stressproblem. En av träffarna handlade om perfektionism och de fick göra beteendeexperiment där de testade att gå tvärt emot viljan att göra någonting så korrekt och bra som möjligt. Städning var ett exempel vi tog upp och det är även någonting som jag jobbat med en del själv för att i år komma till en nivå jag trivs med och känner att jag på denna punkt kan leva som jag lär.

6. Jag har stöttat klassen

Jag har varit med i programrådet som representant för min klass de flesta terminer under psykologprogrammet. Det har jag varit detta år också och jag tycker att det är ett fint sätt att hjälpa klassen och även kunna ge tips till terminerna under oss och förbättra kurserna inför att de får gå dem. Jag har också stöttat klassen när vi under kursen i organisationpsykologi gjorde en övning som ledde till mycket konflikter. Jag pratade efteråt med flera klasskompisar och bokade sedan in ett möte med ansvarig lärare som kunde ta upp det med klassen för att vi skulle kunna ta hand om det i helgrupp. Jag är stolt över att jag tog upp någonting som kändes svårt och att det fick positiva följder. Nu under hösten var det också min klass tur att hålla hälsopsykologikonferensen som varje termin arrangeras av psykologstudenterna som valt hälsopsykologi. Andra klasser bjuds in och får lära sig om olika spännande ämnen. Om du är nyfiken på lite saker som berättades där går det att läsa om det i detta inlägg.

7. Jag har gjort rehabövningar många dagar i sträck 

Ett område där jag lyckats skapa en långvarig vana är att göra mina rehabövningar varje dag. Det gick sådär första gången. Då började jag fundera över psykologiska principer för att skapa vanor. Jag skaffade mig en träningskompis (min partner) och vi satte ett system att om vi båda klarade av att göra våra övningar 30 (70, 100 och så vidare) dagar i sträck så får vi köpa ett spel ihop. Vi rapporterar till varandra varje dag och ser dagarna öka. I juli hade jag 123 dagar innan jag fick en överraskningsövernattning på hotell av min syster och totalt glömde bort det. Men nu är jag igen uppe i 182 och ser fram emot att klara mitt nästa delmål på 200 dagar för att sedan komma till 365. Jag är stolt över att jag lyckats använda mig av principer jag tipsar andra om.

8. Jag fick berätta i medlemstidning om engagemang

Huvudvärksförbundet ville lyfta vad det går att lära sig av ideellt engagemang och hur det kan hjälpa en i karriären. De intervjuade mig och lät mig berätta om mina erfarenheter. Mitt engagemang har lärt mig mycket med allt ifrån att leda möten till att projektleda. Om det går det att läsa mer om i detta nummer av Huvudjournalen.

I början av året var jag också med i Accent som är medlemstidningen för IOGT-NTO (där jag är medlem till skillnad från i Huvudvärksförbundet). Då delade jag istället med mig av flirttips.

9. Jag har läst utökat men också bara lagom

Nu under hösten hade jag svårt att välja. Jag visste att jag ville läsa hälsopsykologi men sedan stod jag i valet och kvalet mellan kursen handledning och konsultation och kursen HBTQI Psykologiska perspektiv och bemötande, som du kan läsa om i detta inlägg. Jag tyckte att båda kurser lät spännande och landade därför i att läsa båda två. Redan innan terminen drog igång tänkte jag på att det antagligen var för mycket att läsa 125%, jobba, ha ett ideellt engagemang och att dessutom må bra. Därför bestämde jag att jag inte skulle göra alla examinerande moment i kursen om HBTQ+ och istället endast fokusera på att använda kursen för att lära mig så mycket som möjligt. Jag ville delta på föreläsningar, i rollspel, övningar, läsa litteraturen och medverka på seminarium. Genom att göra en plan i förväg tycker jag att det har gått bra att på ett bra sätt kunna lära mig så mycket som möjligt istället för att uppleva att jag missade någonting mycket viktigt.

10. Jag har lärt mig av bokcirklar

I flera år har jag och några klasskompisar haft en bokcirkel där vi läser olika böcker vi tänker kan vara relevanta för psykologyrket. Jag tycker att det har varit ett jättefint sätt att få fördjupa mig i olika spännande frågor som inte berörs lika mycket i psykologprogrammet. Vi har bland annat läst Flow, Lycka på fullt allvar och Hjärnans emotionella liv. Förutom ett undantag har vi läst populärvetenskapliga böcker. Men en gång läste vi Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och pratade efteråt om att vara sitt yrke och etik.

När sommarloven kommer brukar jag sluka ungdomsfantasy för att slappna av. Men ibland kan jag sakna skönlitteratur under terminerna. Därför är jag mycket glad över att vara med i en ytterligare bokcirkel som förra året hade premiär med Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf och i januari ska diskutera Löparna av Olga Tokarczuk.

Detta är jag stolt över, dels för att jag känner historiens vingslag och upplever att jag är en del av en lång folkrörelsetradition. Men framförallt för att jag landat i ett sätt som både hjälpt mig att läsa fler böcker och att få givande samtal. Samtidigt som det är någonting som gör mig glad.

11. Jag peppade andra att skicka in nomineringar till pris

Varje år delar Örebro universitet ut pedagogiska priset. Detta görs också vid andra lärosäten och av kommuner för skolor. Jag har tidigare skickat in nomineringar men i år var första gången jag faktiskt uppmuntrade andra att göra det. Jag nominerade Matilda Wurm dels för arbetet hon gör i HBTQ+-kursen jag nämnde ovan men också för hur hon lyfter HBTQ+-perspektiv i programmet och använder flera olika spännande metoder i undervisning. Matilda har också undervisat på andra kurser och nu under hösten har jag också uppskattat handledningen vi fått i hälsopsykologins praktiska moment, som du kan läsa om i detta blogginlägg, och spännande seminarium om smärta och övervikt.

Varför är jag då stolt över detta? Jo, för jag säger ofta att jag tycker att vi ska ge mer positiv feedback och uppmuntran. Jag vill också vara med och sprida glädje själv samt inspirera andra att göra det. Att jag själv nominerade men även uppmuntrade andra att göra det är ett exempel som går i linje med mina värderingar.

12. Engagerat mig i RFSU Örebro 

Sedan 2015 när jag flyttade till Örebro har jag varit engagerad i RFSU Örebro. Jag är stolt över det eftersom jag upplever att jag och de andra medlemmarna gör skillnad för Örebro, Sverige och världen. Jag tycker att det är meningsfullt att träffa människor på mässor eftersom det kan leda till samtal om jämställdhet, sexuella- och reproduktiva rättigheter, relationer och mycket annat viktigt i livet. Ofta när jag berättar om RFSU säger andra att det är bra med sexualundervisning i skolan. Det håller jag med om men vi alla kan dra nytta av samtal och mer information. Några av mina käraste RFSU-minnen är från Seniormässan i Örebro. Där är målgruppen en helt annan än grundskoleelever. Jag tycker det är meningsfullt att ge sexualupplysning. Framförallt för att jag tror på RFSU:s principer om att kunskap är en rättighet och en grund i att ta tillvara egna och andras övriga rättigheter. Men jag är också glad och stolt över att vara informatör för RFSU eftersom jag tror att det hjälper mig i min kommande profession. Lite mer om mina tankar om det samt att prata sex på jobbet kan du läsa om här.

Vad är du stolt över?

Kanske har jag haft större glädje av att skriva detta inlägg än vad du har känt nu när du läst det. Min tanke har framförallt varit att få fira året och att bjuda med dig i det. Det vore också roligt om det fått dig att tänka på vad du är stolt över från 2019. Kanske har du lärt dig någonting nytt? Du kanske har vågat göra någonting du tycker är läskigt? Oavsett om du kommer på tolv saker, 112 eller bara en så hoppas jag att du får en fin avslutning på året och en bra start på 2020.

Beroende på vad vi har för jobb så kan det vara mer eller mindre relevant att prata om sex på jobbet. När jag extrajobbade i tunnelbanan var det aldrig relevant men på sommarjobb som boendestödjare har det varit hjälpsamt. I en kommande roll som psykolog är det högst relevant. Kanske kan det också vara relevant för dig. I så fall kan du få sex tips här.

Förra veckan höll jag och Vincent de Verdier en föreläsning för socionomstudenter på Örebro universitet. Vi berättade om RFSU och ledde diskussioner om olika case där deltagarna fick fundera över etik. Utifrån det kom jag att tänka på att det utöver psykologer och socionomer såklart finns många andra roller där det kan vara nyttigt att träna på att prata om sex. Detta inlägg är därför till att ge några tips kring hur det kan vara bra att komma igång med det.

1 – Träna på att prata om sex som kunskapsämne

När jag blev informatör för RFSU var en av de viktiga lärdomarna att prata om sex som kunskapsämne. Innan hade jag bara pratat om sex i mitt privatliv och tyckte att det var lätt att fastna egna erfarenheter eller preferenser. Det är inte hjälpsamt i ett professionellt sammanhang. Ett exempel Vincent och jag tog upp på föreläsningen förra veckan är om du exempelvis jobbar i skola och en elev frågar hur sperma smakar. Istället för att säga den egna uppfattningen eller att du själv aldrig smakat kan det vara bra att svara att många upplever att det smakar lite salt men att det varierar och även kan bero på vanor som vad personen äter. Vad som kan vara relevanta exempel är olika beroende på verksamhet och det kan vara bra att fundera över vilka frågor som kan komma och hur det går att svara på dem utifrån kunskap och inte eget tyckande.

2 – Reflektera kring dina egna normer

Vad du tänker är bra sex eller dåligt sex, fint sex eller fult sex behöver inte bestämma vad som är rätt för någon annan. Detta är precis som när vi pratar om mat, drömjobb eller fritidsintressen. Men eftersom vi inte pratar om sex på samma sätt som vi pratar om mycket annat är det lätt att vi inte utmanats i våra egna sätt att tänka. Det är därför bra att reflektera kring det för att bemöta andra på bra sätt. I detta tidigare inlägg om att bli en professionell sexpratare sammanfattar jag en del om vad Suzann Larsdotter föreläste om när hon besökte Örebro för två år sedan. Hon poängterade att vi oftast inte är lika öppna som vi tror. Det är någonting jag verkligen har tagit med mig och försökt att arbeta på för att bättre kunna möta andra människor oavsett om preferenser överensstämmer med mina eller inte.

3 – Hitta ett forum där du kan träna

Personligen tror jag att mitt engagemang i RFSU kommer göra mig till en bättre behandlare eftersom jag tycker det har hjälpt mig att prata om sex. Om du inte vill bli informatör och träna praktiskt genom på det sättet går det också bra att bli medlem i RFSU för att få hem tidningen Ottar. Men det går såklart att hitta många andra bra sammanhang utanför RFSU. För psykologer och psykologstudenter finns exempelvis jättemånga olika facebookgrupper. Kanske finns det någon för ditt yrke också? Om det passar går det att starta trådar om sex i den allmänna gruppen men kanske annars att starta en egen som handlar just om hur och när det är bra. Om du inte hittar sätt att träna och inte orkar starta det själv kan du få inspiration på andra sätt. (Som tips 4 handlar om.)

4 – Hitta förebilder

Med risk för att låta som en papegoja vill jag igen tipsa om RFSU. RFSU har nämligen material som heter metodbanken och som är riktat mot lärare som ska undervisa i sexualkunskap. Att titta på videor kan också vara hjälpsamt för att se sätt att lyfta sex och sätt att prata om det på även i andra roller. På Youtube finns också många olika bra videor. tycka att det kändes enklare. Jag hade blivit van att höra könsord, samtal om olika praktiker och så vidare i situationer som inte var sexuella. För några år sedan när jag började följa Sexplanations på Youtube hittade jag mycket bra inspiration till hur det går att prata om sex på inkluderande sätt. Det går också att lära av hur andra pratar i poddar eller delar med sig av i sociala medier. Jag tyckte till exempel att det var hjälpsamt när jag 2016 började lyssna på Alla våra ligg. Även om det inte är i en liknande roll eller situation fick det mig att

5 – Fundera över när det är aktuellt att prata om sex

Det är viktigt att kunna motivera sina frågor menar Linnea Engman som forskar om sexuell smärta och föreläser om sex i kursen hälsopsykologi vid Örebro universitet. Hon tipsar om att berätta varför du tar upp olika ämnen för att personen du ska träffa upplever större trygghet med att svara. Det ger också troligen mer relevant information om du undrar någonting speciellt. Om du exempelvis vill ta upp sex när du träffar en person med stressproblematik kan det vara relevant att prata om att lusten kan påverkas för att sedan fråga personen hur det är för just hen. Det kan vara extra viktigt när du träffar någon och det inte är uppenbart för den personen varför det kan vara intressant. Jag tänker att det också är bra för din egen skull att använda dig av motiveringar. Det kan hjälpa för att bedöma om du verkligen vill veta för den andras skull eller när det är av eventuell nyfikenhet eller om du undviker ämnet med just den här patienten även om du tagit upp sex med andra i liknande situation. Problemen med att fokusera för mycket eller att själv hoppa över ämnet när det är relevant liknar vad som du kan läsa om över- och underfokusering på hbtq+ i det här inlägget. För att tänka över när det kan vara relevant i din roll att prata om sex så kan du kan exempelvis träffa en kollega och bolla lite idéer. Ni kan dela med er av exempel när det har fungerat bra och när det hade kunnat vara bra att göra annorlunda.

6 – Hitta kunskapsluckor och läs på

Du kommer såklart inte kunna allting inom sex precis som att du inte kan allting annat heller. Så om du får frågor du inte kan svara på så är det bara att agera som i andra fall genom att berätta det och att be att få återkomma. Just nu läser jag hälsopsykologi och i denna kurs har vi haft Johanna Ekdahls bok Sexualitet och sexuella problem – Bedömning och behandling enligt KBT. Jag har verkligen uppskattat boken och tror att den är extra användbar för dig som är verksam just inom behandling och har grundkunskaper i det. Johanna har också skrivit fler andra böcker som kan passa en bredare målgrupp.

Det här inlägget har framförallt fokuserat på att prata om sex utifrån en professionell roll. Men att träna på att prata om sex kan såklart också vara hjälpsamt i ens privatliv också. Förra veckan berättade Vincent och jag om hur vi som informatörer brukar betona att kommunikation är viktigt både för egen och annans njutning. RFSU arbetar utifrån allas rätt att vara, välja och njuta. För att kunna göra det på sätt som inte går ut över andra så kan det också vara bra att fundera över egna normer, att hitta förebilder för att prata om sex och att söka kunskap.