Ska du egentligen ge råd?
“Ge mig bara svaret!” Har du tänkt så någon gång när du pratat med en handledare, terapeut, workshopledare eller någon annan samtalspartner? Det har jag gjort. Ibland längtar vi bara efter att få råd. Ibland längtar vi också efter att ge råd till andra. Men när är det egentligen rätt sak att göra och hur ska det göras på ett bra sätt?
Inom motiverande samtal, MI, finns det inte något förbud mot att samtalsledaren ger råd. Detta skriver William R. Miller och Stephen Rollnick i sin bok Motiverande samtal – att hjälpa människor till förändring. De berättar att det är en vanlig missuppfattning att du inte får ge råd inom MI. De säger att du som samtalsledare får ge råd om klienten efterfrågar det och även på eget initiativ om klienten godkänner det. I MI är det viktigt att du som samtalsledare inte sätter på dig experthatten och uttalar råd som rekommendationer du kan ge utifrån ditt stora kunnande. Du frågar först klienten om hen vill ha information som du har eller råd som du skulle kunna ge. Frågan ska vara äkta och klienten ska alltså ha möjlighet att tacka nej till att få information och råd. Det är också okej att hen vill lyssna på det du har att säga men sedan välja att inte ta fasta på det, följa tipset eller på andra sätt lägga vikt vid din bild. Klienten har frihet att välja sin egen väg.
När ska du ge råd?
Helene Eriksson som undervisar på Örebro universitet i handledning och konsultation påpekar att vi kan fastna i att ge råd för att vilja visa vår kompetens. Oavsett om det är i handledning, terapi, ledarskap eller andra sammanhang tror jag på att använda Helenes rekommendation om att tänka över när det är gynnsamt att ge råd och hur ett råd skulle kunna ges på ett så användbart sätt som möjligt.
Jag tror också att det är bra att fundera över varför du vill ge råd. Helene påminner om att det kan vara för att visa den egna kunskapen och kunnigheten. Forskaren Michael Schaerer med kollegor skrev 2018 en artikel om att ge råd för att få makt. Forskarna menar också att personer som vill ha mer inflytande är mer benägna att ge råd. De menar att ge råd kan vara ett sätt att i sociala sammanhang få upplevelse av att ha makt. Detta gäller oavsett om andra ber om råd eller inte. Med detta i åtanke tänker jag att det är bra att se över om vi ger råd för vår egen skull eller om det är någonting vi gör för att vi genuint tänker att det ska vara gynnsamt för personen vi pratar med.
Hur kan du ge råd på ett bra sätt?
Om du landar i att det är för den andra personens skull som du vill ge råd, att du tror att det hjälper den du träffar att få höra rådet, då vill du säkert göra det på ett bra sätt. För om vi tror att andra mår bra av att höra råd tror vi antagligen att det är för att de skulle må bra av att följa rådet.
Helene berättar om en genomgång av Lauvås från 2000 som gick igenom vilket genomslag råd fick i handledning av föräldrar till barn med risk för att utveckla läs- och skrivsvårigheter. Undersökningen såg att ju fler råd som gavs till föräldrarna desto färre följdes. Om färre råd gavs och om dessa råd motiverades med begripliga argument följdes de till högre grad. Råd följdes också mer om handledaren och föräldrarna hade en dialog där föräldrarna upplevde att deras erfarenheter och egna idéer togs till vara. Handledaren kunde exempelvis applicera en teori på sådant som föräldrarna berättade och utifrån det ge råd.
Sammanfattning: 5 råd om att ge råd
- Vänta på att den du pratar med ber om råd eller be om tillåtelse för att få dela med dig av dina råd.
- Fundera på om du ger råd för din skull eller för den andras skull.
- Prioritera bland råden – om du har flera välj ut det/de viktigaste.
- Motivera varför rådet kan vara hjälpsamt för att den du ger rådet till ska förstå skäl till att göra någonting.
- Ta fram råden i dialog och bygg på sådant den du pratar med själv har berättat. På så sätt handlar det mindre om att du ska säga vad som är rätt att göra och mer om att resonera sig fram tillsammans.
