Att lära tillsammans, att misslyckas och att göra rätt. Att bli fler i en organisation, att ta hand om de medlemmar vi har. Att fokusera på medlemsnytta eller nytta med medlemskapet. Att tänka som ett barn och att ta in nya perspektiv. Detta är några av tipsen som lyftes i dagens panel, och som du kan läsa om här.

NBV Sydost bjöd idag in till en digital inspirationsdag som fokuserade på studieförbundets idégrund: nykterhet, demokrati och föreningsliv. Avsnittet om föreningsliv bjöd på ett panelsamtal med mig, Andrea Lavesson som är HR-chef på NBV och Esraa Kabor som är cirkelledare. Karin Adelsköld modererade och fördjupade samtalet. Om du är nyfiken på att se samtalet finns det här och det börjar vid 2 h 47 min.

Be om hjälp, lära tillsammans och av misslyckanden

Andrea lyfte att föreningslivet lärt henne att omsätta teoretiska kunskaper i praktiken, att det ideella engagemanget hjälpt henne att växa och att hon kunnat lära sig genom att göra fel. Jag delar den upplevelsen och tycker att det är så viktigt att just få testa och misslyckas. När vi kan dela med oss av misslyckanden ökar chansen att vi lär oss av varandra. Om vi hela tiden säger att allt är bra, blir precis som vi har tänkt oss och var fixat i en handvändning, oavsett hur svårt och tufft det har varit, försvårar det att be om hjälp och att utvecklas. Att kunna bygga en psykologisk trygghet (läs mer om det här och här) är viktigt för att nå organisationens mål och för att kunna göra det på ett sätt som vi mår bra av.

För att lära sig och utvecklas behöver vi också kunna be om hjälp. Esraa säger att det är svårare att be om hjälp i början och blir lättare efter ett tag. Andrea påpekar att vi behöver veta vem vi kan fråga och vad vi kan be om hjälp om. Jag håller med dem om detta och får idag samma kommentarer från mina patienter på habiliteringen. Det kan vara svårt att svara på frågan “vad vill du ha hjälp med?” när vi inte vet vilken hjälp som går att få. Det kan då vara skönt att få frågan “vill du att jag berättar vad som hjälpte mig när jag var ny?” eller “är det okej att jag berättar hur jag hjälpt andra tidigare?” för att se om en person vill få hjälp och sedan kunna ge konkreta tips som kanske eller kanske inte hjälper personen du har framför dig. Om det är första gången vi genomför ett projekt, startar en studiecirkel eller kandiderar till ett ledarskapsuppdrag kan det vara svårt att veta vilka uppgifter som ingår och det kan vara svårt att veta vad vi ska be om hjälp med. Då kan det vara skönt att höra om andras erfarenheter för att få inspiration eller att få veta vad ett uppdrag innebär så att vi kan fråga om de delar vi är mer osäkra på. Vi kan vilja se en tidigare projektplan eller en mall för en studieplan.

Konkretisera mera

Det är inte bara inför att få hjälp vi kan behöva få fler konkreta förslag. Att konkretisera gör det lättare att tacka ja till uppdrag, att vilja delta på aktiviteter och att locka till att bli medlemmar. I panelen tog jag upp att vi ofta är bättre på att konkretisera kring medlemsnytta, det du får ut av medlemskapet, än vad vi är på att konkretisera skillnaden ditt medlemskap gör, nytta med medlemskapet. (Läs mer om begreppet här och om boken Inkluflera här.) Att bli medlem i RFSU ger dig den läsvärda medlemstidningen Ottar. Medlemskap i fackförbund har gett mig rabatt på försäkringar, tågresor och biobiljetter. Här är det ofta tydligare exakt vad ett erbjudande innebär. Hur ett medlemskap gör skillnad, eller att jag deltar på aktiviteten eller inte, att just jag kandiderar, är vi kanske inte riktigt lika bra på att berätta. Min uppfattning är att vi är bättre på att förklara punktinsatser gör skillnad. Denna satsning från IOGT-NTO visar tre tydliga saker som går att göra vid ett tillfälle och förklarar varför dessa aktiviteter gör skillnad. Mer långvariga uppdrag kan vara svårare att göra tydliga. Vad innebär det att sitta i valberedningen? Hur mycket kan jag behöva kämpa för att hitta kandidater och hur går det att göra på ett bra sätt? Vad gör egentligen en verksamhetsrevisor eller en styrelseledamot? Om vi kan tydliggöra det underlättar det mycket.

Inte bara uppdrag med mandatperioder på ett eller två år behöver förtydligas. För många behöver det vara tydligt vad som förväntas bara för att våga delta på en aktivitet. På mitt jobb idag på vuxenhabiliteringen tipsar vi patienter, anhöriga, boendepersonal och dagliga verksamheter om att försöka underlätta att delta på aktiviteter genom att svara på sju frågor:

1. Vad ska jag göra?
2. Var ska jag vara?
3. Vem ska vara med?
4. Hur länge ska det hålla på?
5. Vad ska hända sen?
6. Vad behöver jag ha?
7. Varför ska jag göra det?

Varför ska vi vara med?

Den sjunde frågan om varför någonting ska göras är viktig att besvara. Esraa tog upp att hon anstränger sig för att göra studiecirklarna roliga för de barn och unga som deltar. När det är kul för dem att vara med ökar chansen att de kommer tillbaka. Hon berättar också hur viktigt det är att lära sig. Båda dessa går att koppla till Martin Seligmans PERMA. PERMA beskrivs i boken Ensam eller stark – Åtta principer för framgångsrika team som alternativ till ett “bra jobbat”.

P – positiva känslor: här kan vi se att Esraas uppmuntran till studiecirkeldeltagarna finns. Stolthet, glädje, kärlek, hopp, nyfikenhet, inspiration.

E – engagemang: att vara så pass uppslukad av någonting att allt annat suddas ut gör att vi blir mer motiverade och involverade i det. Vi kan hamna i detta när det är en bra balans mellan våra färdigheter och det som ska göras, när vi vet vart vi ska och hur vi ska agera för att komma dit. (Läs mer om det relaterade begreppet flow här.)

R – relationer: i befolkningsstudien av von Essen och Svedberg var sammanhanget det mest motiverande till att arbeta ideellt. De flesta som engagerar sig har också börjat efter en uppmaning av någon de känner.

M – mening: kopplingen mellan det du gör och syftet det har. Varför gör du någonting? Vem gör det skillnad för och på vilket sätt?

A – (Achievements) prestationer: att förbättras på någonting, att lära oss nytt, att se egen eller gemensam utveckling är motiverande. I en studiecirkel går det att motiveras både av egna och andras lärande.

Vad är nästa steg?

I detta blogginlägg har du kunnat få en del tankar från dagens panelsamtal. Fler tips från Andrea och Esraa finns också i panelsamtalet. Du hittar ännu mer i böckerna Inkluflera och Ensam eller stark men också i tidigare inlägg här på bloggen. Om du gillade det här inlägget är du kanske intresserad av att läsa inlägg om att rekrytera medlemmar i pandemitider, att motivera mot mål och Tre tips om beteendepsykologi för tillväxt.

Ett sista tips är också att inte bara titta eller läsa på egen hand. Ta också upp dessa frågor med andra engagerade, försök välja en konkret sak som du kan testa att göra den kommandet veckan, följ också gärna upp det med andra och diskutera vad ni har lärt er.

Det är förändring på många områden just nu. Därför arrangerade Trinambai ett frukostseminarium för att ge tips om att rekrytera och introducera nya medlemmar. Här kan du få ta del av några av morgonens tips.

Vi var omkring 150 personer som samlades imorse över zoom för att fördjupa oss i hur det nu under social distansering går att få kontakt med nya personer som potentiella medlemmar och hur de nya medlemmarna kan komma in i organisationen. Basen för dessa tips är böckerna Medlemsmodellen – Rekrytera, attrahera och behålla medlemmar och Inkluflera – Inkluderande medlemsrekrytering. Det är två böcker jag rekommenderar varmt. Jag blev kär i Medlemsmodellen redan 2011 när jag läste den för första gången. Medlemsmodellen har åtta steg: reflektera, analysera, attrahera, rekrytera, introducera, hantera, aktivera och utvärdera.

Rekrytering av medlemmar i tider av pandemi

Charlotte Ovesson, som är processledare på Trinambai, berättar att rekrytera och introducera är två av de steg som förändras mest nu av corona. I Klimatstudenterna – Örebro där jag är förtroendevald har vi till exempel haft vår huvudsakliga medlemsrekrytering vid öppna föreläsningar eller genom att ha monterbord på universitetet. Det är svårt att göra på samma sätt nu. Charlotte säger att de flesta som inte är med i en förening antingen inte känner till att föreningen finns eller inte har fått frågan. Trinambai menar att rekrytering handlar om att hjälpa potentiella medlemmar att välja föreningen. Charlotte tipsar om att det går att göra genom att vara där medlemmar finns, att dela inlägg i de kanaler där de potentiella medlemmarna är. Orkar ni inte vara aktiva på alla sociala medier tipsar Charlotte om att satsa på något eller några där ni faktiskt orkar vara aktiva. Hon säger att det ser bättre ut än att ha många inaktiva konton. Jag håller med Charlotte att det är bra att inte försöka bre ut för lite smör på för stor brödskiva. Däremot tycker jag att det är bra att registrera konton på nya kanaler för att blocka namnet om ni sedan skulle vilja använda det i framtiden. På dessa konton tycker jag att det står att ni satsar främst på andra kanaler och att personer gärna får kontakta er där.

Tillbaka till vad det kan vara bra att göra i kanalerna just nu. Charlotte säger att det nu i coronaperioden är en bra tid att hjälpa medlemmar att rekrytera sina vänner. Många är hemma och vill ha någonting meningsfullt att göra hemifrån. Hon tipsar om att ge medlemmar argument för varför medlemskap är viktigt, hur det gör skillnad för en själv, medlemsnyttan, men också nyttan med medlemsskapet, vilken skillnad en potentiell medlem kan göra. Exempel på detta kan vara RFSU som lyfter att du som medlem får vår strålande medlemstidning Ottar. Men genom mitt medlemskap i RFSU är jag också med och visar hur viktigt det är med allas rätt att vara, välja och njuta. RFSU kan berätta hur många vi är som tycker att sexualpolitik är viktigt genom att peka på sitt medlemsantal. Denna typ av argument kan hjälpa era nuvarande medlemmar att fråga sina vänner om de vill gå med. Jag tycker också om att läsa beskrivningar av olika medlemmar och vad som gjorde att de valde att gå med. RFSU har en del på sin webbplats, IOGT-NTO har också en del som berättar om varför personer valt att gå med i nykterhetsrörelsen och liknande går att lägga upp på webbplatsen. Om det är så att föreningen har färre aktiviteter just nu tänker jag att det kan vara bra att skriva fler nya medlemsberättelser som går att dela i sociala medier. Jag tänker att det kan vara ett fint sätt att ge personliga berättelser kopplat till att dela de argument som Charlotte tipsade om.

Introducering av nya mitt i en pandemi

När vi inte kan bjuda in till fysiska introträffar, fikastunder eller basutbildnignar kan det vara bra att tänka ett extra varv kring detta. Charlotte påpekar att det här gäller att inte ställa in utan att ställa om. Hur kan det ske rent praktiskt? Charlotte tipsar om att många aktiviteter som görs fysiskt går att göra digitalt. Hon lyfter möten, utbildningar och fikaträffar. Det är stärkande att kunna lära sig tillsammans och att få en grund i organisationens politiska frågor eller någonting annat som utbildningen fokuserar på kan också stärka relationen till föreningen. Niklas Hill, VD och grundare för Trinambai, poängterar att en förening inte bara innebär att medlemmarna har en relation till just föreningen utan också att det är viktigt med det sociala kittet, relationen mellan medlemmarna. Charlotte säger att det därför är bra med att i samband med möten eller andra aktiviteter lägga in informell tid. Den informella tiden när vi kanske annars står och väntar vid vattenkokaren, går till bussen ihop eller hänger i toakön är viktig. Niklas säger att det kan vara lättare att få till i mindre grupper och tipsar om att ha digitala studiecirklar där det går att diskutera olika frågor ihop.

Charlotte tipsar också om att ringa runt till nya medlemmar för att höra vad de har för idéer, förväntningar och att ta reda på hur de hittade till föreningen och hur det kom sig att de valde att bli medlemmar. Då går det att se om den personen vill engagera sig, om hen har några förslag som går att omsätta och även att få information som kan hjälpa för att rekrytera fler. Om den du pratar med tycker att det vore roligt så går det ju också att använda denna information för att kanske skriva en medlemsberättelse som delas i sociala medier. Charlotte säger att det kan ta lite tid men att detta är en bra uppgift att göra hemifrån, som går att dela upp mellan personer och som kan upplevas meningsfull. En deltagare tipsade också om att de hade en telefonkedja för att ringa runt till äldre medlemmar i föreningen. Telefon är ett bra komplement till att ha mer digitala träffar.

Charlotte påpekar att pandemi inte är en tid för perfektionism. Jag håller med henne. Det behöver inte heller bli 100 % från start. Ibland är det bättre att vi testar, utvärderar och utvecklar.

Fem sammanfattande tips

1. Var där medlemmarna finns. Hitta kanaler som nyttjas nu idag av nuvarande och potentiella medlemmar.
2. Hitta sätt att hjälpa nya och befintliga medlemmar att ha en meningsfull tid i hemmet.
3. Våga testa nytt oavsett om det är att ställa om aktiviteter ni gör annars eller om det är en annan typ av verksamhet. Det behöver inte vara perfekt från start.
4. Utvärdera och utveckla det ni gör. Ta emot feedback och idéer från medlemmar för att skapa verksamheten tillsammans.
5. Kom ihåg att den sociala kontakten är viktig och att gemenskapen är en strategisk fråga för ett långvarigt engagemang.

Om du vill läsa andra inlägg baserat på Trinambais böcker kan du till exempel läsa detta om Inkluflera, detta inlägg om att skryta mer, ett tips från Medlemsmodelle eller detta inlägg om boken Brinna! – Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation.

Hur går det att hantera klimatångest? Hur ska vi hantera ambivalens? Vad ska vi satsa på för att få igenom beteendeförändringar och göra hållbara val? I detta blogginlägg kan du få svar på dessa frågor från forskaren Maria Ojala som denna vecka höll en föreläsing i Klimatpsykologi.

I veckan arrangerade Klimatstudenterna – Örebro universitet en uppskattad föreläsning där Maria Ojala berättade om klimatpsykologi. Maria forskar om ungas sätt att hantera klimatförändringarna. Det finns många intressanta ingångar i klimatpsykologi och Maria berättade om när oro för klimatet kan ge drivkraft och när det innebär handlingsförlamning. Maria berättar att många människor, framförallt unga är oroade. Hon poängterar att oro är en naturlig del av att bry sig om någonting. Oro behöver inte heller vara negativt utan kan hjälpa oss att börja göra någonting annorlunda. Vi människor är bekväma och gör annars samma sak utan att tänka på vad det är vi egentligen gör. Vi plockar ned samma vanliga matvaror när vi går i butiken utan någon speciell eftertanke. Vi tar samma väg till jobbet. Vi slösurfar i samma appar inför läggdags och behöver inte göra ett aktivt val om vi ska ta A eller B. Det bara blir som vanligt. Oron kan däremot få oss att skärskåda vanorna. Vi kan väckas från automatiseringen och fundera över våra val. På så sätt kan oro förknippas med engagemang.

Oro kan också innebära passivitet. Om det känns för jobbigt att läsa artikeln som handlar om att svenskar köper fler kläder och handlar mindre på second hand även om vi tror att det är helt tvärt om, så kanske vi bara stänger fliken utan att ha läst klart ingressen. I Marias forskning när hon frågade unga om hantering av klimatkrisen berättade en av deltagarna att hon åt glass när hon blev oroad över klimatet. Att vi undviker att höra om krisen eller distraherar oss när det blir för tufft är inte förknippat med engagemang.

Oro kan leda till passivitet och försvar när:

1. du känner att du inte har kontroll över oron,
2. du inte ser något hopp,
3. du känner att du inte kan påverka
4. de ohållbara beteendena är så härliga.

Hur ska dessa fallgropar tacklas?

1. Ingen kontroll över oron

För att uppleva mer kontroll tipsar Maria om att ett första steg är att kunna sätta ord på upplevelsen. Oavsett om det är att kallad et klimatångest, oro över klimatet eller någon annan benämning du trivs så kan det minska känslan av att oron bara flyter omkring.

Maria rekommenderar också att hitta sammanhang där det går att prata om sin oro och att få bolla idéer. Att få bli lyssnad till är viktigt. Hon tipsar också om att hitta sammanhang för kollektivt engagemang för att uppleva kontroll. För dig som är student kan Klimatstudenterna vara ett forum men annars finns det många andra möjligheter.

2. Hopplöshet

Maria har forskat om ungas olika copingstrategier, deras sätt att hantera oro över klimatet. Hon har funnit att meningsfokuserad coping kan vara hjälpsamt för att hantera hopplöshet. Då kanske du undrar vad meningsfokuserad coping är? Jo, det innebär att kunna se att det finns någonting att vara orolig för som exempelvis klimatförändringarna och att det inte går att själv förändra situationen. Du kan se att det kommer ta tid att göra en förändring och förnekar inte att det är ett problem. Men du kan lägga till fler tankar och positiva omdömen som att se vilka andra som föregår med gott exempel. Kanske går det att se att politiker fattar modiga beslut, att organisationer är aktiva eller att företag anstränger sig för att minska sina utsläpp. Du kan hitta fördelar i den svåra situationen som att människor kan samarbeta. Du kan omformulera mål och du kan hitta mening med tillvaron. Kanske kan du uppleva en tilltro och ett förtroende att mänskligheten vill lösa klimathotet tillsammans. Du kan tänka att det kan finnas hopp i denna existentiella fråga.

Maria berättar att engagera sig tillsammans med andra också kan ge hopp. Hennes forskning från 2007 visade också att en samvaro med andra och ett socialt nätverk kan öka de positiva upplevelserna. Att lära sig från engagemanget var en annan fördel. Det kan också underlätta att leva mer i samklang med sitt samvete och det gemensamma engagemanget bidrar till det.

3. Lilla jag kan inte göra skillnad

Att engagera sig tillsammans med andra kan också vara ett sätt att öka upplevelsen av att varje människa är en viktig liten pusselbit i förändringen. Maria menar att fördelarna engagemanget ger också kan vara relevant för att få oss att känna oss som en del av ett sammanhang och minskar upplevelsen av obetydlighet. Ibland kan den egna litenheten i världen ge motstridiga känslor och en ambivalens kring vad som ska väljas. “Ska jag verkligen cykla? Det är ju kallt ute nu och mycket skönare att åka bil. Och spelar verkligen en liten bilresa så stor roll? Företagen släpper ju ut jättemycket!” Maria säger att ambivalensen kan hanteras genom att lyfta att det som görs på individnivå också är viktigt. I en studie hon gjorde om energibesparing bland unga vuxna kunde hon se att personer som hade hög nivå av ambivalens agerade på två olika sätt. Vissa sparade el och andra gjorde de inte. De var eniga i sin osäkerhet på hur stor skillnad energisparandet gjorde. Personerna som inte sparade el resonerade såhär: Om inte alla börjar spara energi är det ingen idé att jag börjar göra det. Personerna som sparade energi oavsett sin ambivalens tänkte istället: Även om det inte har så stor effekt på klimatet vad en enskild människa gör är det fel att slösa energi i onödan. Även om många människor struntar i att spara energi kan jag i varje fall fungera som förebild.

4. Men det är ju så najs

Längtan efter den kritvita stranden och turkosblå vattnet kan få en att vilja glömma bort klimatförändringarna. Maria säger att ett bra sätt att möta det på är att tänka på alla fördelar med mer miljövänliga beteenden. Kanske kan du spara pengar, upptäcka spännande saker i närområdet eller hitta andra fördelar. Maria ger exemplet att cykel ger motion, du sparar pengar, du slipper köer, du slipper springa efter att du kommit hem och många andra positiva aspekter. Här gäller det att betona positiva känslor och allt härligt som går att få i och med de mer klimatvänliga valen. Maria säger att de kan ge glädje, stolthet, hopp och mening.

Vad ska du ta med dig härifrån?

Dels är det bra att påminna sig om att oro är naturligt och en del av livet. Kanske är det inte alltid trevligt och då kan det vara skönt att hitta sådant som hjälper. Det kan vara att:

• Skapa en klimatvänlig vana som att ta cykeln.
• Bli medlem i en miljöorganisation.
• Dela en artikel med en förebild som gör någonting bra för klimatet.
• Träffa andra som tycker klimatet är viktigt och diskutera med dem.
• Skicka ett tackmeddelande till någon du sett gjort någonting bra för miljön för att uppmuntra det.
• Påminn dig om att du kan vara en förebild för andra i din närhet och dra ett litet strå till stacken genom det.

Testa olika saker och se vad som passar bra för dig. Prata också gärna med nära och kära för att få mer inspiration.

Det finns många olika sätt att vara förebild på. Vi kan dela med oss av kunskap, hjälpa andra eller bana nya vägar. Det finns också många utmärkelser som lyfter fram förebilder. Igår fick Tove Alexandersson Jerringpriset. Fram till fjortonde februari går det att nominera till Raoul Wallenbergpriset. Och idag träffade juryn de tre finalisterna till Årets Örebrostudent.

Att vara förebild innebär att vara en person som andra ser upp till eller att göra någonting som andra själva kan ta efter. En förebild behöver alltså inte vara en fullkomlig människa utan snarare en person som gör sådant andra kan lära sig av eller inspireras av.

Varför är det viktigt att vara en förebild?

Människor lär sig saker på olika sätt. Vi lär oss av det vi gör. Men vi lär oss också av det vi hör och det vi ser andra göra. När vi pratar om inlärning från sådant vi ser andra göra kan vi använda begrepp som modellinlärning, observationsinlärning eller social inlärning. Kärt barn har många namn. Begreppsförvirring till trots är det en välkänd princip som kommer från forskning av psykologen Albert Bandura. Han gjorde ett berömt experiment där barn fick se vuxna interagera med en docka. Vissa barn fick se en vuxen vara aggressiv mot dockan och när de sedan fick komma in i rummet upprepade de aggressiva beteenden som de sett. Detta experiment har gjorts i flera olika tappningar och har lagt grunden för teorin som beskriver hur vi lär oss genom att se vad andra gör. (Om du vill se Albert berätta om experimentet och se videoklipp från det finns ett kort klipp om det på Youtube.)

När jag tänker på modellinlärning ökar min motivation till att agera som förebild. Det slitna citatet “Be the change you want to see in the world” som vanligen tillskrivs Mahatma Gandhi är därför ett gott råd. Vi kan se vår roll i ett större sammanhang och påminnas om den dubbla skillnaden vi kan göra, dels genom id men också genom en egna insatsen men också genom att det vi gör sprider ringar på vattnet om andra lär sig av det.

Årets Örebrostudent som förebild

Sedan förra året väljer Örebro universitet och Örebro studentkår vem som ska få utmärkelsen Årets Örebrostudent. Priset uppmärksammar studenter som visat stort engagemang och påverkat andra studenter positivt, som är en förebild för nuvarande och eventuellt framtida studenter, samt som är en god ambassadör för universitetet och Örebro som studentstad.

Förra året fick Jennifer Schlyter utmärkelsen. Hon har varit ute på utbyten och även engagerat sig för utbytesstudenter som kommit till Örebro. I år är Mamz Shuker, Theo Henningsson och jag de tre finalisterna för utmärkelsen. Det är ärofyllt att få vara en finalist och extra så i ett gott sällskap. Mamz har varit med och grundat nätverket FemTek som arbetar för jämställdhet inom ingenjörsprogrammen och även startat upp Ingenjörer utan gränser i Örebro. Theo är studentambassadör där han inspirerar personer att börja på Örebro universitet och han är också engagerad i Mentor Sverige. Eftersom jag gärna vill inspirera andra studenter att engagera sig för frågor de brinner för är jag tacksam både över erkännandet en nominering betyder men också för möjligheten att inspirera genom uppmärksamheten en nominering innebär.

Vad visar förebilder upp?

Som förebild vill vi ofta visa upp sådant vi är stolta över och sådant vi tror skulle vara bra om andra gjorde mer av. Kanske är det just att vara mentor, driva ett nätverk eller att få guld i orienterings-VM. Utöver dessa beundransvärda insatser tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att vi också kan vara stolta när vi gör sådant som är svårt för oss, när vi testar nytt och när vi lär oss av misslyckanden. När jag skrev blogginlägget 12 saker jag är stolt över från 2019 försökte jag tänka både på prestationer jag är nöjd med, som bokkapitlet i Starka tillsammans, men också sådant som varit jobbigt på ett annat sätt, och mindre glamouröst, som att jag dragit ned på städkrav i hemmet.

Jag vill gärna vara en förebild för andra så länge jag klarar av att både visa upp framgångar, stegen för att ta sig dit, all träning och alla misslyckanden på vägen. Utifrån att jag, och många med mig, upplever att vi får mest erkännanden just för framgångar är det inte konstigt att vi jobbar för mycket, kontrollerar det vi gör om och om igen eller andra beteenden som är vanliga vid perfektionism. Men vi behöver påminna oss själva och varandra att misstag ger lärande och för oss framåt. I boken Ensam eller stark som är skriven av Oskar Henrikson och mina andra kollegor på Psykologifabriken går det att läsa om Amy Edmondsons forskning. Amy har undersökt psykologisk trygghet och hur det får team att producera bättre. Hon såg att team med öppenhet kring att berätta om misstag och rapportering av problem lyckades bättre än team som bara pratade om framgångar.

Vi vill gärna visa upp vår finaste sida

I fjol var jag en del av en konstinstallation som bjöd in besökare att ta mindre smickrande bilder. Vi som var med fick pressa ansiktet mot en glasruta och våra tillknycklade ansikten projicerades sedan ett efter ett. Jag tycker att det är intressant eftersom jag, och många med mig, annars bara vill visa oss från vår bästa sida. När jag blev fotograferad inför Årets Örebrostudent försökte jag välja en säker pose med min bästa sida vänd mot kameran. Eftersom jag oftast här på bloggen och i sociala medier visar leende bilder som jag är nöjd med vill jag idag dela fotot från konstinstallationen som en kontrast. För mig är det en påminnelse om att vi inte måste leka fläckfria för att vara förebilder utan att vi kan visa på en bredd av erfarenheter och sedan lyfta vad vi vill göra med dem.

Om vi går tillbaka, så är förebilder alltså inte perfekta människor utan personer som både kan dela med sig av framgångar och snedsteg för att kunna stötta andras utveckling. Jag är glad över att kunna göra det under min studietid på Örebro universitet och hoppas också kunna göra det i mitt kommande yrkesliv. Jag vill också uppmuntra dig att fundera över på vilka sätt du är en förebild idag och hur du skulle vilja vara det i framtiden.

Här i bloggen går det att läsa mycket olika saker om mål. När vi når mål är det väldigt fint att få fira att vi har uppnått dem. Ibland vill vi också fira andra saker vi är stolta över oavsett om vi formulerat mål eller ej. I detta inlägg får du vara med att fira tillsammans med mig genom listan på tolv saker jag är stolt över att ha gjort under 2019.

1. Jag har skrivit ett kapitel i boken Starka tillsammans

Sedan flera år tillbaka har jag brunnit för svårigheter med pressande organisationskultur och ökade problem med utmattning i det unga civilsamhället. Jag har sett många omkring mig må dåligt och själv upplevt att stress påverkat mitt välmående. Problemen finns såklart även i vuxenorganisationer, inom det offentliga och i näringslivet. Därför är jag glad över att mitt kapitel Hur länge har det varit “lite mycket nu”? inte bara berättar om nuläget i civilsamhället utan också ger tips om vad som går att göra förebyggande och åtgärdande inom organisationer för att förbättra arbetsmiljön.

2. Jag höll tal på klimatstrejk

I slutet av våren 2019 startade Klimatstudenterna i Örebro. Jag är stolt över att vara en av de studenter som arbetar för att Örebro universitet ska vara en förebild. Jag tycker att Örebro är en bra studentstad och rekommenderar universitetet, därför är det extra viktigt för mig att vårt universitet agerar en förebild för andra lärosäten men också för lokalområdet här i staden. Det och såklart mycket annat berättade jag om i ett tal under klimatstrejken i november.

3. Jag har talat mer med vänner om vår relation

Även tidigare år har jag försökt förbättra relationen till vänner genom att prata om vad jag uppskattar och när det blir fel. I relationer jag värdesätter oavsett om det är vänner, familj eller kärleksrelation så försöker jag att arbeta för att vi ska förstå varandras perspektiv i så stor utsträckning som möjligt. För mig är samtal om relationen ett sätt att visa att relationen är så pass viktig att jag vill lägga tid och energi på att jag vill visa mig sårbar, försöka sätta mig in i den andras synvinkel och ha samtal som kan vara jobbiga att ha. Under 2019 har jag försökt vara mer aktiv med detta än vad jag har varit tidigare. Jag är stolt över flera av dessa samtal.

4. Jag är stolt över att ha skrivit bra träningstips till Habitud

Om jag ska vara ärlig är jag stolt över att bara jobba på Psykologifabriken. Jag tycker att vi, och framförallt de som jobbar mer än mig, gör många bra saker. Någonting jag är nöjd med är flera träningstips jag har skrivit för vårt psykologiska gym Habitud. Jag skrev mina första träningstips för Habitud när jag gjorde en mindre praktik där 2016 och det är roligt att tänka på hur mycket jag har utvecklats sedan dess. Jag har mycket lättare att läsa forskningsartiklar, sammanfatta innehållet i artiklar på ett rättvist sätt och att komma på passande utmaningar att göra. Därför är träningstips någonting jag blir extra stolt över att tänka på.

5. Jag har dragit ned på städkrav

Om vi tänker efter inser vi nog alla att det inte går att vara perfekt inom alla områden (om det ens går att vara perfekt över huvud taget). Jag förstår såklart också det även om det ibland har varit svårt att vila i den tanken. Någonting som jag har sänkt kraven rejält på är min städning. Jag har tränat på att inte plocka bort allting inför att jag ska ha gäster, att kunna lägga mig även om det finns stök kvar och att sitta och ta det lugnt utan att röja undan först. Detta tycker jag har varit hjälpsamt för att lägga mer tid på det jag tycker är värdefullt istället för att jaga det fläckfria hemmet.

Under hösten höll jag och en klasskompis en gruppbehandling på Lillåns Vårdcentral för personer med stressproblem. En av träffarna handlade om perfektionism och de fick göra beteendeexperiment där de testade att gå tvärt emot viljan att göra någonting så korrekt och bra som möjligt. Städning var ett exempel vi tog upp och det är även någonting som jag jobbat med en del själv för att i år komma till en nivå jag trivs med och känner att jag på denna punkt kan leva som jag lär.

6. Jag har stöttat klassen

Jag har varit med i programrådet som representant för min klass de flesta terminer under psykologprogrammet. Det har jag varit detta år också och jag tycker att det är ett fint sätt att hjälpa klassen och även kunna ge tips till terminerna under oss och förbättra kurserna inför att de får gå dem. Jag har också stöttat klassen när vi under kursen i organisationpsykologi gjorde en övning som ledde till mycket konflikter. Jag pratade efteråt med flera klasskompisar och bokade sedan in ett möte med ansvarig lärare som kunde ta upp det med klassen för att vi skulle kunna ta hand om det i helgrupp. Jag är stolt över att jag tog upp någonting som kändes svårt och att det fick positiva följder. Nu under hösten var det också min klass tur att hålla hälsopsykologikonferensen som varje termin arrangeras av psykologstudenterna som valt hälsopsykologi. Andra klasser bjuds in och får lära sig om olika spännande ämnen. Om du är nyfiken på lite saker som berättades där går det att läsa om det i detta inlägg.

7. Jag har gjort rehabövningar många dagar i sträck 

Ett område där jag lyckats skapa en långvarig vana är att göra mina rehabövningar varje dag. Det gick sådär första gången. Då började jag fundera över psykologiska principer för att skapa vanor. Jag skaffade mig en träningskompis (min partner) och vi satte ett system att om vi båda klarade av att göra våra övningar 30 (70, 100 och så vidare) dagar i sträck så får vi köpa ett spel ihop. Vi rapporterar till varandra varje dag och ser dagarna öka. I juli hade jag 123 dagar innan jag fick en överraskningsövernattning på hotell av min syster och totalt glömde bort det. Men nu är jag igen uppe i 182 och ser fram emot att klara mitt nästa delmål på 200 dagar för att sedan komma till 365. Jag är stolt över att jag lyckats använda mig av principer jag tipsar andra om.

8. Jag fick berätta i medlemstidning om engagemang

Huvudvärksförbundet ville lyfta vad det går att lära sig av ideellt engagemang och hur det kan hjälpa en i karriären. De intervjuade mig och lät mig berätta om mina erfarenheter. Mitt engagemang har lärt mig mycket med allt ifrån att leda möten till att projektleda. Om det går det att läsa mer om i detta nummer av Huvudjournalen.

I början av året var jag också med i Accent som är medlemstidningen för IOGT-NTO (där jag är medlem till skillnad från i Huvudvärksförbundet). Då delade jag istället med mig av flirttips.

9. Jag har läst utökat men också bara lagom

Nu under hösten hade jag svårt att välja. Jag visste att jag ville läsa hälsopsykologi men sedan stod jag i valet och kvalet mellan kursen handledning och konsultation och kursen HBTQI Psykologiska perspektiv och bemötande, som du kan läsa om i detta inlägg. Jag tyckte att båda kurser lät spännande och landade därför i att läsa båda två. Redan innan terminen drog igång tänkte jag på att det antagligen var för mycket att läsa 125%, jobba, ha ett ideellt engagemang och att dessutom må bra. Därför bestämde jag att jag inte skulle göra alla examinerande moment i kursen om HBTQ+ och istället endast fokusera på att använda kursen för att lära mig så mycket som möjligt. Jag ville delta på föreläsningar, i rollspel, övningar, läsa litteraturen och medverka på seminarium. Genom att göra en plan i förväg tycker jag att det har gått bra att på ett bra sätt kunna lära mig så mycket som möjligt istället för att uppleva att jag missade någonting mycket viktigt.

10. Jag har lärt mig av bokcirklar

I flera år har jag och några klasskompisar haft en bokcirkel där vi läser olika böcker vi tänker kan vara relevanta för psykologyrket. Jag tycker att det har varit ett jättefint sätt att få fördjupa mig i olika spännande frågor som inte berörs lika mycket i psykologprogrammet. Vi har bland annat läst Flow, Lycka på fullt allvar och Hjärnans emotionella liv. Förutom ett undantag har vi läst populärvetenskapliga böcker. Men en gång läste vi Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och pratade efteråt om att vara sitt yrke och etik.

När sommarloven kommer brukar jag sluka ungdomsfantasy för att slappna av. Men ibland kan jag sakna skönlitteratur under terminerna. Därför är jag mycket glad över att vara med i en ytterligare bokcirkel som förra året hade premiär med Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf och i januari ska diskutera Löparna av Olga Tokarczuk.

Detta är jag stolt över, dels för att jag känner historiens vingslag och upplever att jag är en del av en lång folkrörelsetradition. Men framförallt för att jag landat i ett sätt som både hjälpt mig att läsa fler böcker och att få givande samtal. Samtidigt som det är någonting som gör mig glad.

11. Jag peppade andra att skicka in nomineringar till pris

Varje år delar Örebro universitet ut pedagogiska priset. Detta görs också vid andra lärosäten och av kommuner för skolor. Jag har tidigare skickat in nomineringar men i år var första gången jag faktiskt uppmuntrade andra att göra det. Jag nominerade Matilda Wurm dels för arbetet hon gör i HBTQ+-kursen jag nämnde ovan men också för hur hon lyfter HBTQ+-perspektiv i programmet och använder flera olika spännande metoder i undervisning. Matilda har också undervisat på andra kurser och nu under hösten har jag också uppskattat handledningen vi fått i hälsopsykologins praktiska moment, som du kan läsa om i detta blogginlägg, och spännande seminarium om smärta och övervikt.

Varför är jag då stolt över detta? Jo, för jag säger ofta att jag tycker att vi ska ge mer positiv feedback och uppmuntran. Jag vill också vara med och sprida glädje själv samt inspirera andra att göra det. Att jag själv nominerade men även uppmuntrade andra att göra det är ett exempel som går i linje med mina värderingar.

12. Engagerat mig i RFSU Örebro 

Sedan 2015 när jag flyttade till Örebro har jag varit engagerad i RFSU Örebro. Jag är stolt över det eftersom jag upplever att jag och de andra medlemmarna gör skillnad för Örebro, Sverige och världen. Jag tycker att det är meningsfullt att träffa människor på mässor eftersom det kan leda till samtal om jämställdhet, sexuella- och reproduktiva rättigheter, relationer och mycket annat viktigt i livet. Ofta när jag berättar om RFSU säger andra att det är bra med sexualundervisning i skolan. Det håller jag med om men vi alla kan dra nytta av samtal och mer information. Några av mina käraste RFSU-minnen är från Seniormässan i Örebro. Där är målgruppen en helt annan än grundskoleelever. Jag tycker det är meningsfullt att ge sexualupplysning. Framförallt för att jag tror på RFSU:s principer om att kunskap är en rättighet och en grund i att ta tillvara egna och andras övriga rättigheter. Men jag är också glad och stolt över att vara informatör för RFSU eftersom jag tror att det hjälper mig i min kommande profession. Lite mer om mina tankar om det samt att prata sex på jobbet kan du läsa om här.

Vad är du stolt över?

Kanske har jag haft större glädje av att skriva detta inlägg än vad du har känt nu när du läst det. Min tanke har framförallt varit att få fira året och att bjuda med dig i det. Det vore också roligt om det fått dig att tänka på vad du är stolt över från 2019. Kanske har du lärt dig någonting nytt? Du kanske har vågat göra någonting du tycker är läskigt? Oavsett om du kommer på tolv saker, 112 eller bara en så hoppas jag att du får en fin avslutning på året och en bra start på 2020.

Beroende på vad vi har för jobb så kan det vara mer eller mindre relevant att prata om sex på jobbet. När jag extrajobbade i tunnelbanan var det aldrig relevant men på sommarjobb som boendestödjare har det varit hjälpsamt. I en kommande roll som psykolog är det högst relevant. Kanske kan det också vara relevant för dig. I så fall kan du få sex tips här.

Förra veckan höll jag och Vincent de Verdier en föreläsning för socionomstudenter på Örebro universitet. Vi berättade om RFSU och ledde diskussioner om olika case där deltagarna fick fundera över etik. Utifrån det kom jag att tänka på att det utöver psykologer och socionomer såklart finns många andra roller där det kan vara nyttigt att träna på att prata om sex. Detta inlägg är därför till att ge några tips kring hur det kan vara bra att komma igång med det.

1 – Träna på att prata om sex som kunskapsämne

När jag blev informatör för RFSU var en av de viktiga lärdomarna att prata om sex som kunskapsämne. Innan hade jag bara pratat om sex i mitt privatliv och tyckte att det var lätt att fastna egna erfarenheter eller preferenser. Det är inte hjälpsamt i ett professionellt sammanhang. Ett exempel Vincent och jag tog upp på föreläsningen förra veckan är om du exempelvis jobbar i skola och en elev frågar hur sperma smakar. Istället för att säga den egna uppfattningen eller att du själv aldrig smakat kan det vara bra att svara att många upplever att det smakar lite salt men att det varierar och även kan bero på vanor som vad personen äter. Vad som kan vara relevanta exempel är olika beroende på verksamhet och det kan vara bra att fundera över vilka frågor som kan komma och hur det går att svara på dem utifrån kunskap och inte eget tyckande.

2 – Reflektera kring dina egna normer

Vad du tänker är bra sex eller dåligt sex, fint sex eller fult sex behöver inte bestämma vad som är rätt för någon annan. Detta är precis som när vi pratar om mat, drömjobb eller fritidsintressen. Men eftersom vi inte pratar om sex på samma sätt som vi pratar om mycket annat är det lätt att vi inte utmanats i våra egna sätt att tänka. Det är därför bra att reflektera kring det för att bemöta andra på bra sätt. I detta tidigare inlägg om att bli en professionell sexpratare sammanfattar jag en del om vad Suzann Larsdotter föreläste om när hon besökte Örebro för två år sedan. Hon poängterade att vi oftast inte är lika öppna som vi tror. Det är någonting jag verkligen har tagit med mig och försökt att arbeta på för att bättre kunna möta andra människor oavsett om preferenser överensstämmer med mina eller inte.

3 – Hitta ett forum där du kan träna

Personligen tror jag att mitt engagemang i RFSU kommer göra mig till en bättre behandlare eftersom jag tycker det har hjälpt mig att prata om sex. Om du inte vill bli informatör och träna praktiskt genom på det sättet går det också bra att bli medlem i RFSU för att få hem tidningen Ottar. Men det går såklart att hitta många andra bra sammanhang utanför RFSU. För psykologer och psykologstudenter finns exempelvis jättemånga olika facebookgrupper. Kanske finns det någon för ditt yrke också? Om det passar går det att starta trådar om sex i den allmänna gruppen men kanske annars att starta en egen som handlar just om hur och när det är bra. Om du inte hittar sätt att träna och inte orkar starta det själv kan du få inspiration på andra sätt. (Som tips 4 handlar om.)

4 – Hitta förebilder

Med risk för att låta som en papegoja vill jag igen tipsa om RFSU. RFSU har nämligen material som heter metodbanken och som är riktat mot lärare som ska undervisa i sexualkunskap. Att titta på videor kan också vara hjälpsamt för att se sätt att lyfta sex och sätt att prata om det på även i andra roller. På Youtube finns också många olika bra videor. tycka att det kändes enklare. Jag hade blivit van att höra könsord, samtal om olika praktiker och så vidare i situationer som inte var sexuella. För några år sedan när jag började följa Sexplanations på Youtube hittade jag mycket bra inspiration till hur det går att prata om sex på inkluderande sätt. Det går också att lära av hur andra pratar i poddar eller delar med sig av i sociala medier. Jag tyckte till exempel att det var hjälpsamt när jag 2016 började lyssna på Alla våra ligg. Även om det inte är i en liknande roll eller situation fick det mig att

5 – Fundera över när det är aktuellt att prata om sex

Det är viktigt att kunna motivera sina frågor menar Linnea Engman som forskar om sexuell smärta och föreläser om sex i kursen hälsopsykologi vid Örebro universitet. Hon tipsar om att berätta varför du tar upp olika ämnen för att personen du ska träffa upplever större trygghet med att svara. Det ger också troligen mer relevant information om du undrar någonting speciellt. Om du exempelvis vill ta upp sex när du träffar en person med stressproblematik kan det vara relevant att prata om att lusten kan påverkas för att sedan fråga personen hur det är för just hen. Det kan vara extra viktigt när du träffar någon och det inte är uppenbart för den personen varför det kan vara intressant. Jag tänker att det också är bra för din egen skull att använda dig av motiveringar. Det kan hjälpa för att bedöma om du verkligen vill veta för den andras skull eller när det är av eventuell nyfikenhet eller om du undviker ämnet med just den här patienten även om du tagit upp sex med andra i liknande situation. Problemen med att fokusera för mycket eller att själv hoppa över ämnet när det är relevant liknar vad som du kan läsa om över- och underfokusering på hbtq+ i det här inlägget. För att tänka över när det kan vara relevant i din roll att prata om sex så kan du kan exempelvis träffa en kollega och bolla lite idéer. Ni kan dela med er av exempel när det har fungerat bra och när det hade kunnat vara bra att göra annorlunda.

6 – Hitta kunskapsluckor och läs på

Du kommer såklart inte kunna allting inom sex precis som att du inte kan allting annat heller. Så om du får frågor du inte kan svara på så är det bara att agera som i andra fall genom att berätta det och att be att få återkomma. Just nu läser jag hälsopsykologi och i denna kurs har vi haft Johanna Ekdahls bok Sexualitet och sexuella problem – Bedömning och behandling enligt KBT. Jag har verkligen uppskattat boken och tror att den är extra användbar för dig som är verksam just inom behandling och har grundkunskaper i det. Johanna har också skrivit fler andra böcker som kan passa en bredare målgrupp.

Det här inlägget har framförallt fokuserat på att prata om sex utifrån en professionell roll. Men att träna på att prata om sex kan såklart också vara hjälpsamt i ens privatliv också. Förra veckan berättade Vincent och jag om hur vi som informatörer brukar betona att kommunikation är viktigt både för egen och annans njutning. RFSU arbetar utifrån allas rätt att vara, välja och njuta. För att kunna göra det på sätt som inte går ut över andra så kan det också vara bra att fundera över egna normer, att hitta förebilder för att prata om sex och att söka kunskap.

När vi pratar om att fatta beslut tänker de flesta nog på omröstningar eller konsensusbeslut. Nu i årsmötestider kanske du tänker på acklamation, votering och rösträkning. Men de olika sätten att fatta beslut har sina för- och nackdelar i olika situationer. Här kan du läsa en genomgång av några olika beslutsmetoder och när de är lämpliga att använda.

Lektor Mats Liljegren som undervisar i organisationspsykologi vid Örebro universitet säger att sättet beslut fattas på bör anpassas utifrån flera aspekter:

• Kontexten gruppen finns i – fattas beslut i en demokratisk kontext är det viktigare att de förankras mer och att fler får komma till tals. Det kan vara av mindre intresse i andra sammanhang där det kanske är viktigare att det går snabbt och effektivt.
• Klimat ni vill uppnå i gruppen – vill ni utmana gruppen att utvecklas kan det vara bra att kräva att alla ska vara nöjda, att nå konsensus för att vara kvar i obehaget istället för att få det snabbt avverkat.
• Uppgiftens art – om det är ett mer komplext beslut kan det vara bra att ta in fler åsikter för att få fler perspektiv. Det kan också vara bra att låta experter få mer makt om det är någonting där hög kompetens krävs.
• Gruppens historia – vad finns det för kulturella aspekter som påverkar? Vad har gruppen för vanor?
• Tid och resurser – hur brådskande är beslutet? Om det är mindre tid är det bättre att välja de metoder med lägre nummer i listan nedan. Men om det finns tid och resurser för att fatta ett konsensusbeslut kan det vara gynnsamt.

I boken Joining Together – Group Theory and Group Skills skriver författarna Frank P. Johnson och David W. Johnson om sju olika typer av beslut. De är:

1. Auktoritetsbeslut utan föregående diskussion
2. Expertbeslut
3. Genomsnitt av medlemmars åsikter
4. Auktoritetsbeslut med föregående diskussion
5. Minoritetsbeslut
6. Majoritetsbeslut
7. Konsensusbeslut

1. Auktoritetsbeslut utan föregående diskussion

När beslut behöver fattas snabbt kan det vara bra att chefen eller någon annan som har mandat i frågan fattar beslutet själv. Denna typ av beslutsfattande är fördelaktig när det gäller rutinärenden eller administrativa frågor. Kanske behöver det hastigt fattas beslut om ett mindre inköp, bokas en lokal eller beviljas ledigheter. Det är bra med denna typ av beslut om ledaren har mer kunskap eller är i en situation där det är lättare att hen fattar beslutet själv istället för att dela beslutet med gruppen. I många fall är det däremot så att en person inte har all information och att det är bättre att fatta beslut gemensamt. När fler fattar besluten kan de också förankras mer och det kan också vara hälsosammare för gruppens medlemmar.

2. Expertbeslut

Ibland är det kanske inte gruppens ledare som är bäst lämpad att fatta beslutet utan det finns istället någon som är mer kunnig inom området. Denna typ av beslutsfattande är lämplig när det handlar om ett område där det finns någon som är mer kunnig än andra och det inte finns potentiella vinster med att öppna upp för diskussion med andra. Det kan däremot vara vårt att veta vem som är den mest kunniga och om kompetensen inte finns i resten av gruppen. Dessutom kan det, precis som med auktoritetsbeslut utan föregående diskussion, leda till problem om besluten inte förankras. De kanske inte accepteras av gruppen och därför inte får samma tyngd.

3. Genomsnitt av medlemmarnas åsikter

Ibland träffas inte gruppens medlemmar och har svårt att hitta tid för att genomföra en diskussion. Då kan det vara bra att istället hitta ett genomsnitt mellan gruppmedlemmarnas åsikter. Ska ni bestämma avgiften på en aktivitet kanske några tycker att deltagare ska betala 50 kr och andra tycker 150. Då kan 100 kronor istället bli till en kompromiss, ett medelvärde mellan åsikterna. Denna typ av beslut kan vara bra för att nå ett beslut när det inte hinner nås överenskommelse via samtal. Framförallt är metoden användbar när det är mer rutinmässiga beslut och när deltagarna själva inte är ansvariga för genomförandet. Som programrådsrepresentant har jag varit med och genomfört denna typ av beslut när klassen inte har haft tid att träffas inför ett programråd. Då får alla i klassen möjlighet att svara på frågor om delkurserna och sedan sammanställer jag och den andra klassrepresentanten en gemensam åsikt för klassen utifrån genomsnittet som sedan tas upp på programrådet. Nackdelar med metoden är däremot att deltagarna får mindre utbyte av varandra. Det gör också att eventuella konflikter inte blir lösta och bidrar inte heller till ökat engagemang.

4. Auktoritetsbeslut med föregående diskussion

Precis som i det första förslaget är det en eller flera ansvariga som fattar ett beslut. Men innan de/hen beslutar så får gruppen komma till tals. Detta kan innebära ett snabbare beslut än om fler ska vara med samtidigt som det ger utrymme för att ta in fler perspektiv. Till exempel kan en styrelse fatta beslut i ett ämne men först lägga en fråga på ett medlemsforum för att få in fler åsikter att ha med sig i diskussionen. Eftersom det inte innebär reell makt att säga sin åsikt menar Frank P. och David W. att det inte behöver leda till ökat engagemang för beslutet. Dessutom säger författarna att det kan innebära att gruppens medlemmar inte säger det de verkligen tycker utan snarare det som ledare vill höra för att genom det ställa sig in hos auktoriteten.

5. Minoritetsbeslut

Vanligen när vi pratar om minoritetsbeslut så betyder det att ett beslut fattats i en omröstning där färre än hälften har röstat ja för ett förslag. Till exempel skriver NE om att kommunallagen säger att ett yrkande om bordläggning godkänns om en tredjedel av ledamöterna röstar för att bifalla förslaget. I FÖRNAMN så kallar de denna beslutstyp för minority control och menar alltså inte bara vanliga minoritetsbeslut utan även när en minoritet får mandat att fatta beslut för en grupp. Det kan vara när ett utskott får möjlighet att fatta beslut som en större grupp annars skulle ta. Kanske brukar en styrelse fatta vissa beslut men på grund av tidspress så görs det istället i arbetsutskottet. Nackdelar med detta är såklart att det kan uppstå eller vidmakthålla konflikter. Dessutom är det som i förslagen ovan en mindre möjlighet att få till bra utbyte eftersom alla medlemmar inte är med och kan bidra med sina idéer.

6. Majoritetsbeslut

Omröstningar görs ofta för att spara tid och vanligast är att majoriteten får bestämma. Det kan vara en enkel majoritet där det helt enkelt är över 50% som röstar för ett förslag. Men det kan också vara en kvalificerad majoritet alltså att det krävs mer än hälften. Olika lagar, stadgar och regler har olika andelar. Bland ideella organisationer är det vanligt att stadgarna säger att stadgeändringar kräver att 2/3 röstar för förslaget. Vid andra fall kan det vara 3/4 som ska rösta för bifall medan 5/6 krävs i Regeringsformen vid inskränkningar av vissa fri- och rättigheter. Majoritetsbeslut kan vara mycket bra när det tar för lång tid eller av andra skäl är svårt att nå konsensus. Kanske är det en fråga där det finns olika åsikter och positionerna inte kommer ändras. Det kanske också är för många som är med och fattar beslutet för att konsensus ska vara ett rimligt alternativ. En nackdel är däremot att minoriteten kan uppleva sig marginaliserad och vara motsträvig till genomförandet.

7. Konsensusbeslut

Mats hävdar att konsensusbeslut har ett gyllene skimmer och att Sverige anses vara konsensusbeslutens förlovade land. Det finns fördelar med konsensus och där deltagarna verkligen lyssnar på, och tar till sig varandras perspektiv. När alla gruppmedlemmars kompetenser tas till vara och deltagarna inkluderas blir de mer motiverade att genomföra beslutet. Det ger mer välförankrade beslut och högre ägandeskap. Vi kan dra nytta av heterogenitet och få mer innovativa beslut. Detta är också bra när det är känsliga frågor där det är viktigt att hela gruppen är med på tåget. En nackdel är att det kan vara mycket tidsödande. Det är krävande både för individer och kräver resurser i gruppen.

Vi har gruppdiskussioner på arbetsplatser, i studiecirklar, i behandling och i många andra sammanhang. Oavsett var vi befinner oss kan vi som gruppledare vinna på att inspireras av boken Motiverande samtal med grupper.

Motiverande samtal med grupper är en bok om hur motiverande samtal, MI, kan användas för just grupper. Liria Ortiz och Katarina Ödman Fäldt har skrivit boken och den är framförallt riktad till dig som verkar inom psykosocialt arbete. I det här inlägget kan du ta del av några tips från boken som jag anser går att använda i en stor variation av sammanhang.

Inför att gruppen drar igång

Fundera över hur långa träffarna ska vara och hur ni gör med pauser? Är det en längre träff behövs mer pauser och om det är en kortare träff behövs mindre. Liria och Katarina rekommenderar också att tänka på deltagarnas möjligheter att koncentrera sig. Behöver de kanske fler pauser eller kortare träffar? De tipsar också om att tänka på hur mycket material som ska hinnas med och att anpassa tiden utifrån det. Jag tänker också att det kan vara bra att fundera på hur lång restid deltagarna har. Är det en träff som samlar deltagare som åker längre kan det vara att föredra att ses lite längre men samtidigt att inte sluta allt för sent. Se över vad som passar för deltagarna.

Författarna tipsar också om att fundera över antal deltagare och de säger att 6-8 brukar beskrivas som det optimala antalet för en diskussiongrupp. De säger att det kan fungera med upp till tio deltagare eller färre personer som ned till 3-5. Jag och min klasskompis Olivia Sjöberg är intresserade av gruppinterventioner och frågat olika psykologer vid Örebro universitet om deras tankar om antal deltagare. Vissa menar att det är bättre med en mindre grupp med ungefär fyra deltagare om det är mer privata ämnen som ska diskuteras. Andra säger att gruppen vid start bör vara minst sex personer eftersom det ofta blir avhopp men också för att deltagare som fortsätter kan bli sjuka och att det kan vara svårt att ha en bra träff om det bara är två deltagare. Det finns också de som säger att åtta personer är det allra bästa. De rekommenderade också att tänka över hur stor grupp du klarar själv och när ni bör vara flera gruppledare. Inför att du startar en grupp är det bra att fundera ett extra varv kring för- och nackdelar med olika storlekar på grupper.

Att skapa trygghet i gruppen

Liria och Katarina tipsar om att välkomna deltagare varmt och att visa uppskattning över att de har kommit. För att skapa mer trygghet är det bra att presentera syftet med gruppen och att sedan sätta gemensamma gruppregler. Liria och Katarina säger att det kan vara bra att prata igenom regler och att sätta vissa av dem innan för att sedan besluta gemensamt om andra i gruppen. Kanske är vissa regler grundpremisser för själva träffarna och inte någonting som är öppet för förhandling. Författarna tipsar om att prata om:

• Sekretess – om det är känsliga saker som diskuteras i gruppen är det bra att vara tydlig med vilka saker som är okej att säga och inte utanför rummet.
• Respekt och förhållningssätt – Liria och Katarina skriver ju om hur MI kan användas för grupper och då är det ju logiskt att följa MI i gruppen t ex att acceptera varandras åsikter och att vara nyfiken på varandras tankar istället för att rätta någon annan, säga att det är fel eller döma på andra sätt.
• Gruppledarens roll – kommer hen bidra med information, moderera samtalet mellan deltagarna, hålla tid, se till att alla får komma till tals, ta ansvar för att påminna om regler, dela med sig av egna tankar eller inte?
• Hur deltagarna vill att samtalen ska föras sinsemellan – är det okej att avbryta? Hur visar vi att vi vill säga någonting? Hur visar vi att vi lyssnar?
• Praktiska saker – att komma i tid, användande av mobiltelefoner, om någon behöver pausa, stå upp, röra sig eller liknande.
• Hantering av problembeteenden – Liria och Katarina tar upp återfall som exempel på problembeteenden om det är en grupp som träffas för att hantera missbruk. Men det kan ju också vara andra saker som försvårar det gemensamma arbetet.
• Hantering av frånvaro – vad ska ni göra om någon inte kommer? Vem har ansvar att höra av sig?

Jag har en stark kärlek till gruppkontrakt, spelregler, gruppregler, önskade beteenden eller vad vi nu vill kalla det som beskriver hur vi vill bete oss med varandra inom gruppen. Någonting jag tycker är viktigt är att se till att alla har en gemensam förståelse kring vad en regel betyder. Det är allt för lätt att säga generella påståenden som “vi ska vara schysta mot varandra”. Men vad betyder det i praktiken? Hur syns det i rummet?

Variera metoder för diskussion

Liria och Katarina tipsar om att se över olika diskussionsformat i gruppen.

• Gruppdiskussion – hela gruppen diskuterar
• Runda – en i taget pratar tills att alla har yttrat sig en gång. Det kan antingen vara i tur och ordning där en person börjar och sedan är det personen bredvid som är näst i tur. Det kan också vara mer flexibelt där en person får välja att börja och sedan går turen vidare till en annan person som känner sig redo. När jag jobbade på UNF brukade vi kalla det för popcorn eftersom det hoppade till den som är redo istället för att vara i tur och ordning.
• Smågruppsdiskussion – det kan antingen göras under en längre tid där deltagarna får sätta sig mer enskilt och arbeta med någonting men också bikupor där deltagarna är kvar helgrupp men surrar i mindre grupper 2-3 personer. En metod som Maria Holmström, som undervisar i arbetslivspsykologi, ledarskapspsykologi och organisationspsykologi vid Örebro universitet, rekommenderar för att få trygghet från en liten grupp samtidigt som hela gruppen får ta del av tankarna är att genomföra en vattentrappa. En vattentrappa innebär att gruppen delas in i mindre delar. Helgruppen sitter likt en blomma där alla kan se de flesta i gruppen men den mindre gruppen formar som ett eget blomblad där de är mer vända mot varandra likt en halvcirkel. De mindre grupperna får först samtala med varandra utifrån ett visst ämne. Sedan bryts diskussionerna och en grupp får börja prata med varandra medan de andra grupperna hör på. Sedan fortsätter nästa grupps blomblad att prata med varandra och kan då fortsätta från vad den första gruppen sade eller från vad de pratade om under sitt tidigare samtal. Sedan fortsätter den tredje gruppen som kan bygga på utifrån vad de sagt tidigare eller från vad de tidigare grupperna sagt. Vattentrappan fortsätter tills att alla delgrupper blivit hörda. Det kan göras antingen endast i ett varv eller i flera varv.
• Individuellt arbete – Liria och Katarina tipsar om att låta deltagarna fylla i arbetsblad, göra andra övningar eller att tänka på egen hand för att sedan ta upp tankar i helgrupp. Jag tycker att det är en mycket bra metod att lägga in när deltagare tänkt olika mycket på olika frågor eller behöver olika mycket tid för att formulera sig inför att dela med sig av någonting till gruppen. Jag tycker också att det kan vara bra när det handlar om att anpassa information eller tips från hela gruppen till någonting som passar för just dig som individ.

Är det så att du är nyfiken på motiverande samtal? Då kanske du är intresserad av tidigare blogginlägg om att rulla med motstånd och detta om samtalsmetod.

När jag hör ordet folkbildning får jag direkt en positiv association. Så har det inte alltid varit. Innan jag gick en cirkelledarutbildning hade jag egentligen aldrig tänkt så mycket på ordet och tänkte väl mest på informationskampanjer på TV eller radio. Nu tänker jag istället snarare på allting vi kan lära varandra och hur viktigt det är för demokratin. Att dela kunskap i folkbildning är det sjätte och sista perspektivet i Inkluflera. 

Vad är då egentligen folkbildning? Folkbildningsrådet beskriver folkbildningens arbete för att människor ska kunna lära sig utifrån sin vilja och drivkraft. Det handlar om att få lära sig av varandra, att ha engagerat och aktivt lärande utifrån demokratiska arbetsformer där det gemensamma arbetet får kunskapen att växa fram. Folkbildningsrådet pratar också om devisen “fritt och frivilligt” som just är fokuset på den egna lusten att vara med och lära sig som grunden för folkbildningen.

1. Standard på medlemsträffar
   Låt en värderingsövning, ett quiz, eller någon annan kortare övning vara med på varje medlemsträff. Ha också gärna verksamhet som bygger på bildning som föreläsningar med diskussionschanser eller bokcirklar. Vill ni ha en studieplan till Inkluflera så finns det här.
2. Använd material som bjuder in
   Botanisera i olika sätt att använda material för at stimulera samtal. Testa också gärna olika för att se vad som passar er. Oavsett om ni sätter upp diskussionsfrågor på väggarna, har mingelbingo eller använder Trinambais diskussionskortlek Förening i förändring så hoppas jag att ni hittar ett eller flera sätt som är hjälpsamma.
3. Diskutera frågan återkommande 
   Ta med folkbildningen som en årsmötesfråga. Diskutera på kongressen vad ni har för strategi för att organisationen ska lära sig och låta medlemmar lära sig. Låt styrelser, kommittéer, utskott och liknande ta upp frågan när de påbörjar sitt arbete och att det löpande följs upp.

Bakom mig ser ni deltagare från en kurs i UNF som jag var en av de två ansvariga för. Jag har alltid sätt nykterhetsrörelsens fokus på folkbildning som en central del att nå visionen om ett mer demokratiskt arbete. För mig har det också varit ett uppskattat sätt att få medlemmar att utvecklas och engagera sig mer. Bildning ger verktyg för att påverka och för att växa som person.

Jag hoppas att du har fått ut någonting av att läsa denna bloggserie utifrån boken Inkluflera. Jag hoppas att inläggen också inspirerat till att prata med andra engagerade personer inom din organisation eller någon annan organisation. Om du vill prata om folkbildning, inkluderande medlemsarbete eller någonting annat så är du är också varmt välkommen att kontakta mig så kan vi prata om hur Trinambai kan hjälpa till med det.

Det är vi tillsammans som skapar och driver organisationer. Men vilka ryms i detta vi och hur bygger vi gemenskap? Gemenskap är det femte perspektivet för inkluderande medlemsrekrytering som Niklas Hill skriver om i boken Inkluflera. I detta inlägg kan du läsa några tips och tankar om gemenskap i det ideella.

Niklas varnar för att bli en trivselklubb. Men var är egentligen det? Är det fel att trivas? Såklart inte Niklas skriver i Inkluflera om att det han menar med en trivselklubb är en organisation som fastnar i fikastunden och glömmer bort att fokusera på syftet. Den som engagerar sig i en förening som jobbar för psykisk hälsa ser kanske fram emot att dricka kaffe med andra medlemmar men hen är säkerligen också intresserad av att diskutera frågor som rör välmående och att lära sig mer om hälsofrämjande arbete. Om hen sedan går på en föreningsträff där det politiska syftet inte lyfts kan denna aktivitet snarare hindra medlemmen att engagera sig i dessa hälsofrågor. Troligen söker sig medlemmen till andra sammanhang där det går att göra skillnad i hälsofrågor.

Att inte stirra för djupt ned i kaffekoppen betyder såklart inte att vi inte ska fika. För egen del tycker jag att möten är trevligare när jag värmer händerna med en temugg. Tanken är istället att låta verksamheten gå i linje med det vi arbetar med och att uppmuntra gemenskap utifrån den gemensamma visionen. Det kan ge en mer rättvisande bild av organisationen och uppmuntra till engagemang samtidigt som det är socialt och trevligt. Niklas tipsar i Inkluflera om att ha frågesport, studiebesök eller studiecirklar.

När jag arbetade med press och politik för Ungdomens Nykterhetsförbund tipsade jag ofta de lokala föreningarna om att hänga upp det drogpolitiska programmet och låta medlemmarna som kom på pizzakvällar att rösta på en fråga de tyckte var viktig. Eller så rekommenderade jag att sätta upp pressklipp när föreningen eller distriktet var med i tidningen så att det var lätt för alla som kom på en föreningsträff att se att UNF ville påverka samhället. Dessa idéer passar såklart bäst för de föreningar som har egna lokaler. Men liknande uppslag går att använda under andra träffar också. Passa på att be deltagare på medlemsträffen att ge sina berättelser som ordförande sedan kan ta med sig när hen pratar med beslutsfattare. Då har ni både mer konkret material att ta upp under politikermötet och deltagarna får ta ett steg in i det politiska arbetet. Eller så kan ni låta filmkvällen följas av en diskussion eller ha en aktivitet under filmen. Ungdomsgruppen i RFSU Stockholm har till exempel arrangerat normbingo under filmvisningar. Kanske kan din förening ha en filmkväll där första personen som hittar fem inkluderande meningar eller 7 miljövänliga beteenden vinner ett pris. Oavsett var det är ni gör så är det hjälpsamt att det som bygger gemenskap också möjliggör engagemang i organisationens frågor.

Att visa engagemang för att “ta in varandras kamper” är också någonting som Farida al-Abani tar upp som ett viktigt sätt till en inkluderande gemenskap. Hon är ordförande i IOGT-NTO-föreningen Vildvuxen och poängterar att det hjälper att ha en miljöpolicy trots att föreningen inte är en miljöorganisation att det är viktigt att tänkta på tillgänglighet utan att vara en funkisorganisation. Det intersektionella perspektivet säger hon gör att “fler kan relatera till oss och att vi kan relatera till fler.”

Min erfarenhet är att vi verkligen kan lära mycket av samarbete med andra organisationer. Faridas uppmuntran att samarbeta med andra organisationer och nätverk är någonting som kan vara mycket hjälpsamt. Det ger fler perspektiv och kan ge många spännande infallsvinklar på det egna arbetet. Dessa samtal är någonting som Vildvuxen satsar på. Det finns olika sätt att bjuda in till samtal. Ett sätt kan vara att låta någon vara ansvarig för att ta upp diskussionsfrågor, ett annat är att ha diskussionsövningar och ett tredje är att ha diskussionskort som till exempel Förening i förändring. Oavsett hur ni vill starta samtal är det ett bra sätt att få in det politiska i verksamheten och att använda det för att bygga gemenskap.

Gemenskap är det femte perspektivet av de sex olika områdena som boken Inkluflera berättar om. Om du vill läsa de tidigare inläggen så finns det om 1. omvärldsanalys, 2. medlemsmodellen, 3. normkritik och 4. tillgänglighet. Om du vill diskutera idéer för att bygga gemenskap i organisationen eller fråga om de tidigare perspektiven så är du väldigt välkommen att mejla mig på sophie.bromster@gmail.com. Du kan såklart också läsa och Trinambais böcker, material och utbildningar på trinambai.se.

Låt gemenskapen förena medlemmarna i att tillsammans arbeta mot organisationens syfte. Att det är roligt på vägen är såklart ett bra sätt för att kunna komma framåt. Renarna på bilden hindrade mig att komma vidare på grusvägen. Men vad vet jag, kanske var det deras mål att passa på att fika lite längs med vägen samtidigt som de arbetar för att få lugnare vägar med färre bilar i sitt närområde.