Perfektion är ett ord jag skriver då och då i SMS när jag vill säga att jag är nöjd med någonting. Men det är sällan vi egentligen når perfektion. Vad gör att vi egentligen eftersträvar det? Här kan du läsa ett kort intro till det.

Här i Sophies värld har du kunnat läsa två tidigare inlägg om perfektionism utifrån Martin M. Antony och Richard P. Swinson bok. I When Perfect Isn’t Good Enough – Strategies for Coping with Perfectionism skriver de om att perfektionism inte bara är att ha höga mål och ambitioner. Det handlar också om hur perfektionistiska tankar och beteenden får oss att må och att det faktiskt kan hindra hur väl vi klarar av att nå mål. I ett tidigare inlägg har du kunnat läsa mer om vad perfektionism egentligen är. Det hittar du här.

Det vi lär oss påverkar perfektionism

Martin och Richard uppmuntrar till att fundera över vad som gett perfektionismen. De ger olika övningar där du listar en till fyra saker som bidragit till din perfektionism inom olika områden: förstärkning och belöningar, försvagning och straff, modellinlärning med förebilder, samt information du tagit del av. Jag tänker att det kan vara värdefullt att göra även om du inte kommer kunna hitta alla enskilda händelser eller göra en objektiv bedömning om vad som påverkar mest. När jag gick i lågstadiet och därför inte kunde få riktiga betyg fick vi istället stjärnor i olika färger. Jag har ett starkt minne av den gången jag fick silverstjärna istället för guldstjärna. Att jag kommer ihåg detta betyder inte att det var den dagen som satt djupa spår i mig och gett rädsla för att misslyckas. Däremot tänker jag att det kan hjälpa oss att komma igång med tankar om vad som påverkar idag. Att komma på smärtan av silverstjärnan kan hjälpa mig att komma på om det finns några motsvarigheter idag eller lär mig att förstå tankesättet kring hur vi gör mer eller mindre av ett beteende beroende på följderna det får och att vi lär oss från vad vi ser hos andra.

Vilka olika tankefel gör vi om perfektion?

Inom kognitiv terapi pratar vi ofta om olika tankefel. Det är sätt vi tänker på som inte går ihop med verkligheten. Martin och Richard har valt ut några vanliga tankefel som tydligt går att koppla till perfektionism. Här kan du läsa om tre av dessa:

• Svartvitt tänkande – Det är allt eller inget. Du är perfekt eller värdelös. Lite som när världsmästaren i konståkning Alexandra Trusova sade “Winning is first place. Everything else is losing.”
  
• Tankeläsning – Du vet vad en person tänker. Någon gäspar under din presentation och tycker självklart att du är den sämsta föreläsaren i historien. Det kan vara så. Hen kan också ha sovit för lite, blivit trött av hela dagens föreläsningar eller någonting helt annat.
  
• Tunnelseende – Fokus på detaljer tar över och du ser inte skogen för alla träd. Som när vi är hårt fokuserade på att förbereda ett möte på allra bästa sätt så att vi får sova få timmar och tröttheten försvårar möjligheten att hålla fokus under mötet. Detaljen med den perfekta föredragningslistan kanske inte är lika viktig som att vara alert.

Vi gör alla tankefel och det kan vara bra att fundera på om vi är rädda för att testa att göra saker på nya sätt på grund av dessa tankar. Om vi är helt säkra på att vår chef kommer hata oss om vi råkar göra ett misstag, även om hon inte sagt det eller uttryckligen visat det, kan det vara skönt att påminna sig om att det är tankeläsning och att det kan vara värt att testa att lägga lite kortare tid på rapporten, att gå hem samma tid som kollegorna eller någonting annat som utmanar dina idéer om vad som borde göras.

Tankar, känslor och beteenden

Om du läst om KBT eller kanske träffat en psykolog som jobbar med det är det ingen hemlighet att tankar, känslor och beteenden hänger samman. Som ovan nämt kan det vara bra att se hur olika tankar påverkar att vi gör samma saker om och om igen. Vi kan testa att göra saker på ett nytt sätt. Det kan i sin tur förändra tankar och känslor. Har vi en positiv känsla tänker vi ofta mer positivt och tankarna påverkar också känslorna.

Okej, allting påverkar varandra. Vad är det då bra att börja? Ofta kan det vara hjälpsamt att börja i beteenden. Du kan konkret se skillnad mellan att komma en kvart innan ett möte eller på att komma två minuter sent. Du kan bestämma att göra saker annorlunda. Du kan bestämma att skriva itne i ett mejl istället för inte (min vanligaste felskrivning). Det är lättare än att bestämma att du ska känna eller tänka annorlunda. Mitt tips är därför att gå igenom inlägget om åtta vanliga beteenden vid perfektionism för att se om det är någonting som du skulle vilja testa att göra annorlunda.

Vissa beteenden är hjälpsamma men om de görs för ofta, i stor mängd eller av olika skäl upplevs som det enda sättet att göra saker på kan det bli problem. Jag har tidigare nämnt att veckohandling underlättar för mig. Om det däremot är så att jag kommer på att jag får oplanerade gäster och då inte har tillräckligt av någonting är det logiskt att det är mer hjälpsamt för mig att handla igen istället för att trolla med knäna. Om du kollat igenom detta inlägg eller det om vanliga beteenden och kommit underfund med att det inte är någon problem för dig. Då är det dags att hurra för det!

Har du däremot kommit fram till att du kan ha höga krav som inte är hjälpsamma kan det vara bra att jobba på att sänka kraven. Du kan jobba med tankar och beteenden i beteendeexperiment där du funderar över vad du tror skulle hända om du kom sent till ett möte, inte städar inför att du får gäster eller inte håller koll på hur din partner beter sig när ni är på fest tillsammans. Du skriver ned vad du tror kommer hända, testar och skriver sedan ned vad som faktiskt hände för att kunna jämföra hypotesen med utfallet. Om du har större svårigheter kan det vara bra att få stöd för att arbeta med detta. Du kan kontakta en vårdcentral eller se över andra möjligheter. Om du bor i Örebro kan du kontakta psykologmottagningen på universitetet och det finns också liknande chanser på andra lärosäten med psykologprogram.

Såhär såg min lägenhet ut i veckan inför fotograferingen för lägenhetsannonsen. Även om jag tycker om att ha det prydligt hemma är det sällan såhär perfekt. När jag flyttade in och var den första boende som satte min fot i lägenheten var jag också mycket minutiös med städningen. Jag gick varv i lägenheten med microfibersdukar och ville inte ha in gäster innan jag polerat induktionshällen. Efter ett tag insåg jag att det inte var trevligt för mig och inte heller avslappnat för gästerna. Då började jag göra beteendeexperiment där jag till exempel testade att inte polera i diskhon med microfibersduk. Ingen av gästerna reagerade. Jag testade att inte putsa spegeln inför alla besök. Ingen märkte det heller. Jag lät några saker ligga framme på bordet. Ingen kommenterade det. Genom att testa lite olika beteendeexperiment har jag kunnat landa i en bra nivå där jag både kan ta hand om mig själv, mina gäster och lägenheten utan att det blir för mycket. Det är lättare för mig att ha gäster och jag kan också vara mer avslappnad.

Lägenheten är såklart fortfarande i väldigt fint skick. Om du vill kolla själv är det visning 1 mars och du kan också boka egna visningar här. Oavsett om du letar efter en ny lägenhet eller inte hoppas jag att du hittar sätt att utmana perfektionistiska idéer med stöd eller på egen hand.

Du kanske funderar på varför du ska få tips om organisationspsykologi från ett läkarprogram? Jo, det är så att i förra veckan var det nämligen dags för kursen i kommunikation och ledarskap där läkarstudenter fick lära sig om viktiga principer från psykologin och hur de antingen kan skapa stöttande organisationer eller negativa hjulspår. Här kan du få ta del av tre av tipsen.

Kursen leds av Johan Waara som utöver att arbeta på Uppsala universitet också föreläser och gör organisationsanalyser för att stötta organisationsutveckling. I kursen märks Johans erfarenhet av Organizational Behavior Management, OBM, och den beteendeanalytiska organisationsutvecklingen genomsyrar också dessa tre tips. Det betyder att du kommer få tips som utgår från inlärningspsykologi och att vi gör mer eller mindre av ett beteende beroende på vilka konsekvenser det får.

De tre tipsen du får ta del av idag är:

1. Beteendeanalyser
2. Feedback
3. Förminskningsstrategier

1. Beteendeanalyser

Beteendeanalyser är centrala i OBM. Det skriver Rolf Olofsson i sin bok Beteendeanalys i organisationer – Handbok i OBM. Hur gör du då en beteendeanalys? Jo, det handlar om att identifiera tre saker:

• A – aktiverare: det som föregår beteende och pekar på att en viss konsekvens kommer följa av beteendet, exempelvis en agenda för ett möte eller en skylt som säger att du måste ha på dig skyddskläder.

• B – beteende: det som görs, själva handlingen. Någonting konkret med tydlig början och slut. Exempelvis att be om saltet eller att räcka ett saltkar till någon.

• C – konsekvens: följden av ett beteende. Den kan vara att få någonting positivt, att slippa undan någonting jobbigt, eller att någonting obehagligt tillförs eller att någonting positivt tas bort. Exempelvis att få ett pris, att slippa buller, att få en böter eller bli av med veckopengen.

När jag ledde workshops med läkarstudenterna som en del av deras kurs förra veckan berättade jag om när jag i höstas försökte lägga mig i tid. Det jag gjorde var att få en påminnelse om att det var dags att förbereda mig för sängen. Det var en tydlig aktiverare (A) där mobilen plingade som en vaggvisa vid samma tid varje vardag. Beteendet var uttalat och tydligt (B). Jag visste att det var dags att borsta tänder, lägga mig i sängen och släcka lampan. Men det allting föll på var konsekvensen (C). Det var helt enkelt inte tillräckligt belönande att gå och lägga mig. Absolut. Det kommer bli skönt dagen efter när väckarklockan ringer eller om några veckor när jag haft en bra sömnrutin. Men precis vid läggning? Då tycker jag att det är skönare att vara vaken, skriva meddelanden, läsa någonting spännande eller att kolla på Youtube. Alla de andra konkurrerande beteendena har direkta, positiva konsekvenser som är mycket mer belönande än att gå till sängs.

När vi gör beteendeanalyser kan vi därför få förklaringar till varför beteenden som är ogynnsamma på sikt ändå görs om och om igen. Det är för att vi fokuserar mer på de omedelbara konsekvenserna istället för de långsiktiga. För att få till beteendeanalyser kan det krävas lite mer träning. Fler blogginlägg kommer komma om det och om du innan dess vill ha tips är du varmt välkommen att mejla mig.

2. Feedback

Det finns båda viktiga saker att tänka på när vi tar emot andras feedback och när vi ger feedback till andra. Läkarstudenterna fick i sin kurs träna på att lyssna aktivt för att försöka ta in återkopplingen de fick. De fick träna på att ställa klargörande frågor för att öka förståelsen. Sedan fick de tacka för att uppmuntra personer att ge feedback igen. Du som inte fick möjlighet att gå denna kurs kan testa att be en person om feedback för att få chansen att öva. Om du tycker att det kan vara svårt att ta emot feedback utan att gå i försvar är mitt tips att börja träna på någonting som du upplever som mindre känsligt. Vill du bara höra “ditt tal var fantastiskt!” är det antagligen bättre att inte be om feedback då utan kanske snarare på en text där du faktiskt skulle vilja ha input och där det inte upplevs jobbigt med korrigerande kommentarer.

Likaså fick läkarstudenterna träna på att ge feedback. Då fick de utgå från ett specifikt beteende istället för att ramla in i det mer generella som “du är en teamspelare” eller “du är orättvis”. Får vi den typen av mer vag feedback är det svårare att veta vad exakt det är vi ska göra mer eller mindre av. Det är helt enkelt inte lika hjälpsamt som mer specifik feedback.

Du kanske har fått tips om att ge feedback förut och har hört att det är viktigt med jag-budskap. Detta är en av de viktiga bitarna och underlättar för den andra att ta till sig feedbacken.

I höstas när jag och en klasskompis ledde en gruppterapi för vårdcentralspatienter med stress rekommenderade vi att använda denna modell

1. Vad den andre gör i form av beteende (Jag ser… Jag hör..)
2. Vad jag känner inför detta (Jag känner…)
3. Vad jag själv behöver (Skulle du kunna/vilja..?)
4. Lyssna! Var beredd på en dialog där du lyssnar till den andre.

Denna modell liknar den som läkarstudenterna fick använda. Den utgår också från en observation av ett konkret beteende, använder jag-budskap, uttrycker ett önskat beteende och öppnar upp för lyssnande. Någonting som skiljer denna modell från den läkarstudenterna fick träna på är när önskemålet uttrycks. Johan tipsade i sin föreläsning om att inte lägga det egna önskemålet sist utan att istället avsluta med förståelse för den andra personens situation. Han berättade att psykologisk forskning visar att det är lättare att ta till sig feedback och göra en beteendeförändring om vi avslutar med förståelse. Därför tipsar Johan om att följa denna modell:

1. Konkret exempel på beteendet
2. Konkret ändring av beteende
3. Förståelse för den andras situation
4. Fråga om den andras tankar

Oavsett vilken modell du väljer att testa tycker jag att det viktigaste att ta med sig är fokus på konkreta beteenden. Det beror framförallt på att jag själv upplever att genom att prata om konkreta beteenden oavsett om det är positiv feedback eller mer korrigerande återkoppling så tycker jag att det är lättare att hålla det på en hjälpsam och bra nivå om jag lägger mest krut på att hitta ett specifikt beteende att utgå ifrån.

Om du som inte gick kursen i kommunikation och ledarskap vill få ett annat tillfälle att träna kan du göra veckans träningstips på Habitud. Det heter feedbackvykortet och är ett härligt träningstillfälle som också ger dig chansen att sprida glädje.

3. Förminskningsstrategier

De flesta av oss har läst om härskartekniker, eller förminskningsstrategier som samma typ av beteenden kan kallas. När vi läser om dem kan vi troligen enas om att det är beteenden som inte bör göras och vi kanske också kan se att det i långa loppet är dåligt för en organisation och för samarbete. Varför trillar vi då dit och gör dem ändå?

Jo, de blir helt enkelt förstärkta. Kanske får vi igenom våra förslag om vi osynliggör en annan person under ett möte. Då ökar chansen att vi osynliggör på nästa möte också. Om vi och vår arbetsgrupp inte når målen men istället för över skuld och skam på en annan person som om det var hens fel att vårt team inte lyckades slipper vi själva skämmas. Då blir vi av med någonting jobbigt och lär oss att vi kan göra samma sak igen nästa gång den obehagliga osäkerheten dyker upp. Vi kan bli förstärka av att få vår vilja igenom, att vi upplever att vi framstår som bättre än någon annan och slipper skuld. Men också av hur andra beter sig runt omkring oss. Om vi förlöjligar någon och andra skrattar ökar också chansen att vi fortsätter med samma typ av beteenden. Det är därför viktigt att hitta sådant som förstärker de hjälpsamma beteendena vi vill se mer av. Om vi vill att alla ska synas under ett möte är det viktigt att uppmuntra personer som lyfter fram andra och inte bara applådera dem som gör sin röst hörd. Om vi vill att alla ska dela på både framgångar och misslyckanden är det viktigt att inte bara ge guldstjärnor till den som tvår sina händer utan också till dem som kan dela med sig av misstag och ta sitt ansvar i det. Vill vi prata om varandra på ett schyst sätt skrattar vi åt skämt alla tycker är roliga och undviker att skratta åt gliringar och markerar mot negativ jargong.

Här nämnde jag endast några av de olika förminskningsstrategierna. Om du tycker att de är intressanta kan du läsa mer i ett av bloggen äldsta inlägg Att vinna förtroende eller vinna prestige, i Mansplainingakutens coacher tipsar för jämställdhet eller Manipulera – 11 sätt vi försöker styra varandra på.

Oavsett om vi benämner beteenden som härskartekniker, förminskningsstrategier, mansplaining eller manipulering är det bra att vi som individer, grupper och organisationer tänker över vilka beteenden vi tycker är hjälpsamma och vill se mer av. Dessa försöker vi förstärka. Vi bör också tänka över vilka beteenden vi tycker är kontraproduktiva och se till att försvaga dessa.

Jag är glad över att fått vara en del av läkarstudenternas kurs förra vecka. Det var spännande dagar och jag hoppas att studenterna fick med sig mycket. Jag tycker att kursen innehöll många viktiga lärdomar som jag önskar att alla skulle få lära sig. Här fick du bara en snabb inblick. Fler blogginlägg relaterat till OBM kommer att komma. Du får också gärna kontakta mig om du har några tankar eller funderingar.

Är du läkarstudent?

Om du är läkarstudent i termin 5 till 11 får du också gärna kontakta mig på painstudy.icd11@gmail.com om du är nyfiken på att vara med i min och Fedja Suvalijas examensuppsats. Eller klicka här för att vara med direkt. Det är en del av en europeisk samarbetsstudie om läkarstudenters bedömning av smärtdiagnoser enligt nya ICD-11. Du får läsa och bedöma tre patientvinjetter, samt svara på mer allmänna frågor om smärta. Om du inte är läkarstudent men känner någon som är det får du gärna tipsa dem om att delta.

Det är inte underligt att vi vill prestera, göra saker så bra som möjligt eller att vi vill se bra ut framför andra. Att det är logiskt att vi vill få uppskattning och känna oss nöjda betyder inte att det är oproblematiskt. Om vi har svårigheter med perfektionism hjälper inte höga mål framåt utan kan istället vara hindrande och minska välbefinnande. I detta inlägg kan du läsa mer om vad perfektionism är och få med dig några tips vad det går att göra åt det.

I boken When Perfect Isn’t Good Enough – Strategies for Coping with Perfectionism skriver Martin M. Antony och Richard P. Swinson att en vilja att nå höga mål inte är perfektionism. Perfektionism är istället att ha orealistiska krav som konstant eftersträvas och är det enda sättet en person mäter sitt värde i. När det blir så pass riskfyllt att göra fel, om ett misstag likställs med att du är värdelös, är det logiskt att följden kan bli att du inte gör uppgiften över huvud taget, eller att den får ta orimligt lång tid eller något av de andra vanliga beteendena som beskrivs i detta inlägg.

Är all perfektionism likadan?

Tidigare trodde vi att perfektionism var ett enklare koncept men det visar sig ha fler dimensioner. Martin och Richard skriver om två olika inledningar som kan göras av perfektionism. Paul Hewitt och Gordon Flett delar in perfektionism baserat på om du upplever att de höga kraven kommer från dig eller utifrån och om kraven riktas mot dig eller din omgivning. Paul och Gordon delar in perfektionism i tre kategorier:

1. Självorienterad perfektionism – orimligt höga krav riktade mot dig själv, stark självkritik när dessa inte uppnås, svårigheter att acceptera egna brister och högre risk för nedstämdhet på grund av detta.
2. Omgivningsorienterad perfektionism – höga krav på att andra ska leva upp till de egna höga förväntningarna. Svårt att delegera eftersom du inte litar på att andra kan leva upp till förväntningarna. Ofta innebär denna typ av perfektionism att relationer belastas, att du blir frustrerad och andra svårigheter.
3. Socialt orienterad perfektionism – här handlar det om att du upplever att omgivningen har höga grav på dig som är svåra eller omöjliga att nå. Denna typ av perfektionism kan innebära ilska gentemot andra för att du upplever deras krav som pressande, nedstämdhet för att du upplever misslyckanden och social ångest på grund av rädslan för att bli dömd av andra.

En annan indelning som omskrivs i When Perfect Isn’t Good Enough är Randy Frosts sätt att beskriva perfektionism som han skapade tillsammans med sina kollegor. Deras indelning fokuserar mer på olika orosmoment och har sex olika aspekter:

1. Överdriven oro över misstag – detta innebär en stark oro över att göra misstag. Om ett misstag görs innebär det ett misslyckande.
2. Höga krav på sig själv – dessa krav är högt ställda och upplevs som tvingande. Om du inte lever upp till kraven är du värdelös.
3. Tvivel på sitt agerande – här handlar det om osäkerhet kring det egna handlandet. Var det verkligen rätt? Det kanske är lika bra att kolla igen?
4. Behov av organisering – även om organisering är fantastiskt hjälpsamt finns det en gräns för när det smakar mer än vad det kostar. Denna dimension av perfektionism handlar om när det blir för mycket, tar för lång tid, försvårar samarbete med andra personer och andra skäl till att längtan efter ordning blir ett problem.
5. Höga förväntningar från föräldrar – om höga krav upplevs från signifikanta vuxna är en riskfaktor för perfektionism. Martin och Richard skriver i sin bok att denna aspek kanske mer är en förklaring till ursprunget än en egen dimension av perfektionism.
6. Mycket kritik från föräldrar – precis som de höga förväntningarna från signifikanta vuxna, föräldrafigurer, så är överdriven kritik en riskfaktor för att utveckla perfektionism. Får du kritik för alla misstag är det vanligt att misstag upplevs som mer ångestframkallande.

Måste du sluta ha höga mål ?

Det korta svaret är “nej”. Det är helt okej att ha höga mål och höga förväntningar. Du får gärna vilja ha ett hem värdigt ett inredningsmagasin, vara en bra pappa, en bra sjuksköterska eller bra på skidskytte. Det som kan vara bra att vara uppmärksam på är hur realistisk din förväntan är. Du kanske kan vara bra på ditt jobb som sjuksköterska men kanske inte dubbelt så effektiv som dina kollegor. Du kan också tänka på hur sann din förväntan är. Du måste vara mycket bra på skidskytte för att vinna VM men kanske inte för att leva ett meningsfullt liv. Väg sedan kostnaderna för att uppnå någonting med fördelarna det innebär. Vad blir konsekvenserna av att vilja ha ett vackert hem? Kanske orkar du inte ha gäster och träffar dina vänner mindre. Men du tycker att det är skönt att få gå runt hemma och njuta av hur stilfullt det är. Hur är balansen för dig? Slutligen kan det vara bra att fundera över flexibiliteten i förväntan. Du kanske alltid vill vara en bra pappa men kanske har olika mycket resurser och kan vara en bra förälder på olika sätt. Om du i vanliga fall går på din äldsta dotters basketträning tre gånger i veckan och ofta spela TV-spel med den yngre så är du såklart inte en dålig pappa om du har en mer intensiv period på jobbet och drar ned på TV-spelstid och träningar. Du kan visa kärlek på flera sätt och vara en bra pappa oavsett. Sammanfattningsvis kan du utifrån varje mål, förväntan eller krav på dig själv fundera över:

1. Hur realistiskt är detta?
2. Hur sant är det?
3. Vad är kostnaderna och vad är fördelarna?
4. Hur flexibel är denna uppfattning?

Om du märker att det inte går ihop kan det vara bra att göra vissa förändringar.

Hur ska vi skapa ett stöttande sammanhang?

Vill vi ha en bra arbetsmiljö i organisationen är det viktigt att komma ihåg att inte bara uppmuntra framsteg och lyckade exempel. Det är också jättebra när någon delar med sig av när någonting går fel. Ett av mina favoritträningstips på Habitud handlar om att tacka när någon berättat om ett misstag. Genom att visa att vi kan lära oss av alla erfarenheter kan vi skapa mer psykologisk trygghet. Helene Eriksson som undervisar på Örebro universitet i kursen Handledning och konsultation rekommenderar också att ha ett system för hur det ska gå att dela med sig av misstag för att alla ska kunna lära sig mer. När hon arbetade i flygvapnet brukade det rapportera enligt metoden TA/DA där de först pratade om tekniska anmälningar om själva utrustningen och sedan om driftstörningar som handlade om mänskliga fel. Helene säger talessättet “fail quick to learn fast”. Jag tycker att det är en viktig poäng att försöka få in i organisationer och att vi kan dela med oss av lärdomar och erfarenheter både det vi tycker gått bra och rekommenderar andra att testa och det som vi vill tipsa andra för att själva slippa uppleva. Det är också därför jag tycker att det är bra att dela med sig av fel och snedsteg när vi agerar förebilder. (Läs ett inlägg om det här.)

Om vi har socialt orienterad perfektionism tänker jag att det också är bra att arbeta med tydliga roller och att vi har en balans mellan insats och belöning. Du kan läsa mer om det här. Det är också bra att se över att de gemensamma målen är realistiska och att vi alla är införstådda med dem. Ibland kan vi tro att allting måste göras på en gång. Om du vill läsa mer om tydliga mål kan du göra det här. Oavsett om vi är i en organisation där det finns många perfektionistiska tendenser eller inte är det hjälpsamt att skapa en stöttande struktur.

Oftast är inte saker perfekta, men födelsedagspresenten på kortet är. Min syster tog fram ett eget exit game till mig som världens med pyssliga presentkort. Jag är otroligt glad och tacksam. Det kommer vara ett minne jag länge bär med mig. Men jag har såklart blivit glad och lycklig för många andra fina presentkort också. Om vi lägger manken till kan det verkligen bli bra. Men det är sällan någonting behöver vara perfekt. Det är inte bara 100% som räknas.