Leda som förebild och lärare

Kontrasten mellan att vandra ensam i Skapnäcks höstmörker och att komma in i skratt och värme var väldigt tydlig när Skarpnäcks Fria Skola hade Mitt-terminsredovisning.  I Guldfiskarnas klassrum var stämningen hög när föräldrar och elever gick tipspromenad, tävlade i miljöfrågor och beundrade modeller av fordon eleverna skapat av återvunnet material. Mitt i virvelvinden stod läraren Sandra Brömster.

Arbetet på Skrapnäcks Fria Skola genomsyras av NVC, Non violent communication. Sandra säger att det märks en stor skillnad från andra arbetsplatser där det är tydliga makthierarkier och deras miljö där de lyssnar varandras behov. Det är ett annat förhållningssätt. Sandra berättar:
Samtalet utgår utifrån behov. Jag kan säga att jag behöver tystnad eller fråga “hur många tycker att det är bra att det är pratigt?” och fråga “Hur kan vi göra så att det blir bra?”

Sandra märker att utgångspunkten i NVC påverkar barnen och framförallt deras konfliktlösning. Eleverna kanske börjar med att säga att den andra har gjort fel. “Du gjorde så och du gjorde si”. Men de landar i att säga att de behöver prata och sätter sig för att i tur och ordning berätta om sina upplevelser. De kan reda ut missförstånd eller hitta bra lösningar.

Lösningsfokus finns även i personalgruppen när de varje månad har NVC-handledning. Diskussionerna blir öppnare när de handlar om de egna upplevelserna och istället för att vara olika försök att presentera den sanna versionen av vad som hände. Det går att undvika polarisering och konfliktsituationer färgade av skuld.

Vad är skillnaden mellan att leda barn och vuxna?

Sandra håller med uttrycket “Barn gör inte som du säger åt dem. De gör som du gör.” Hon säger att det är viktigt för alla ledare men syns extra tydligt i samarbetet med barn. Vuxna kanske gör som du säger även om du gör annorlunda. Det sätter dock en helt annan prägel och påverkar stämningen.

Det behöver inte vara stor skillnad på att leda barn och vuxna, anser Sandra. Vi gör större skillnader än vad som är nödvändigt och vi kan lära av det som typiskt används för att leda barn och det som används för att leda vuxna. I sitt ledarskap till barnen fokuserar Sandra på att vara tydlig och konsekvent. Det är någonting som ledare för vuxna också skulle tjäna på att utveckla mer. Vuxnas ledare kan däremot vara bättre på att förklara där ledare ibland kan kräva att barn bara ska acceptera. Sandra säger att alla leds bättre i mer demokratiska strukturer där gemensamma regler sätts upp eftersom alla då har varit involverade istället för att ha blivit påtvingade krav.

Att vara ledare är att vara en förebild

Om andra inte gör som du säger utan gör som du gör betyder det att det är viktigt att vara en förebild. Sandra säger att det är extra viktigt i områden där du har någonting du starkt vill förmedla. Du kan inte bara leda för att du har en position. Du behöver också trovärdighet och detta gäller framförallt om du har en liten grupp som du bygger en relation till. Då gäller det att lyssna in personerna omkring och inte köra över dem bara för att du kan.

En förebild behöver inte vara fläckfri och allvetande. “Du kan också vara en förebild genom att visa att man inte alltid är perfekt. Det är viktigt att vara ärlig.”

Övermänsklig och formgjuten

Det går inte att vara perfekt eller att endast vara enligt en mall som andra förväntar sig. Sandra säger att hennes första tid på Skarpnäcks Fria Skola var svår eftersom barnen var oroliga efter att inte ha haft en fast lärare under en tid. Lektionerna höll inte alls den kvalitén hon eftersträvade eftersom arbetsro inte existerade. Hon kände sig oduglig och trodde att det berodde på hennes ledarskap. “Man måste se till omständigheterna och situationen. Bara för att man är en bra ledare kan man inte fixa allt direkt. Det gäller att ta ett steg i taget. Och det krävs tålamod. Mycket tålamod.”

En annan lärdom Sandra gjorde som ny i sin roll var att hitta ett sätt att göra den till sin. Hon kände ett krav på att vara mer “vuxen” och gick in för att vara så som hon trodde att en ledare ska vara. Hon insåg att det inte alls fungerade. Sandra säger att du ska känna “Jag är ledare för den här gruppen och samtidigt är jag den jag är”. För Sandras del handlar det om att ta sitt uppdrag på största allvar men att samtidigt vara den lekfulla personen som hon är.

För att hitta din stil och vad du är bra på tipsar Sandra om att se på vad du trivs med. Ofta känner du dig bekväm med det som är dina styrkor. Se hur du kan nyttja dem på bästa sätt. “Du kan också ta hjälp av andra. Låt dem utvärdera och se vad du får ut av deras bedömning.”

Sandra Brömster, min syster och en stor inspirationskälla,
framför uppsatta gemensamma mål för klassen Guldfiskarna