Nu är december här och detta år finns det många olika spännande julkalendrar att följa från igår till den 24 december. Här kommer du få ta del av tre tips som kan förgylla din månad.

1 Förebilder i Maktsalongens kalender

Maktsalongen har även detta år en fin julkalender där du varje dag får en ny förebild att lära dig om. I Maktkalendern för i år har du till idag kunnat få stifta bekantskap med Oscarsvinnaren Kathryn Bigelow och Manal al-Sharif som kämpar för kvinnors rättigheter i Saudiarabien.

Denna kalender tipsade jag om också förra gången jag tipsade om julkalendrar.

2 Retorisk minikurs

Även en kalender från Camilla Eriksson var med på förra listan. Då handlade luckorna om härskartekniker. Nu i år får du en kurs i retorik och har redan nu kunnat öppna luckor om att tänka på syftet för att kunna formulera budskap och om hur målgruppen “alla” bör avgränsas för oss som inte är IKEA. Kommande luckor kan du öppna här.

3 Nätkulturer och dagens kunskapslucka

Ett år när mobillådan utnämnts till årets julklapp (en bra kommentar på det kan du läsa i bloggen Teknifik) kan det vara extra skönt att följa Elza Dunkels julkalender. Igår kunde du läsa om att det tar mer kraft att motbevisa dumheter än vad det tar att kläcka ur sig dem. Dagens lucka ger tips om att tolka forskning och kan vara hjälpsamt när det kommer alarmistiska rubriker (kanske i annonser för mobillådor). Dessa luckor och kommande kunskapstips kan du hitta här.

Varför just dessa tre kalendrar?

Kalendrarna är en bra sammanfattning av annat jag tycker mycket om. Maktsalongens kalender uppmuntrar till modellinlärning och även om det såklart fungerar allra bäst att lära av förebilder när vi kan studera konkreta beteenden så är ett första steg att hitta personer som vi kan observera för att lära oss av. Jag tycker också att det är fint att få avsluta året med att få fira framsteg. Kommunikation och retorik är också grunden i mycket av vad vi gör på arbetet, i förtroendeuppdrag eller i privatlivet. Elza Dunkels kalender utgår från forskning och som student klingar evidens lite extra härligt. Alla tre är också kalendrar som jag tänker kan varva praktiska tips och inspiration. Jag hoppas att du kan ha glädje av dem.

Titeln på detta blogginlägg kommer från en bok av Liria Ortiz och Katarina Ödman Fäldt. Det är en spännande bok som beskriver hur motiverande samtal kan användas i grupp. Här kan du läsa några av deras tips.

Varför ska MI användas i grupp?

Liria och Katarina skriver att det är användbart att jobba med MI i grupp för att det ger en gemenskap och ett sammanhang. Inom psykologin pratar vi också mycket om att normalisera. Ofta har vi en tanke om att det bara är vi som har just dessa svårigheter, problem eller tankar. När vi är i en grupp med andra så märker vi ofta att det är fler som tycker att vissa situationer är jobbiga eller kämpar med samma saker som vi gör. Att höra om andras liv kan också ge perspektiv på våra egna. Vi kanske påminns om att vi utvecklats eller får inspiration för att göra det. Deltagare får också fler idéer om vad som går att göra genom att höra olika lösningar från de olika personerna i gruppen. Författarna poängterar också att det är användbart med grupp för att det ger fler personer som lyssnar och ett rum för att prata om saker som kan vara svåra att ta upp med andra. De säger också att deltagaren själv får en chans att lyssna på anda och att vara ett stöd till andra. Det är också stärkande.

Hur gör du för att få MI att fungera i gruppen?

Författarna tipsar om att berätta vad MI är och att ha med det i gruppreglerna för hur gruppen ska samarbeta. (Vill du läsa mer om vad Liria och Katarina föreslår för gruppregler så kan du göra det i detta tidigare inlägg.) De poängterar också att du som gruppledare själv pratar mindre och gör färre föreläsningsinslag än i många andra grupper eftersom fokus ligger på deltagarnas tankar. För att få till ett bra samarbete kan du som gruppledare lyfta fram tankar som deltagarna har, uppmuntra andra att vidareutveckla resonemang. Gruppledaren poängterar att det inte finns rätt eller fel åsikter utan att alla synpunkter är viktiga. För att få in fler idéer kan det vara bra att använda sig av öppna frågor och för att sedan landa i beslut eller framkalla åtaganden så är det bra med mer slutna frågor. (Läs gärna mer om samtalsteknik som förklarar de olika frågetyperna här.)

Liria och Katarina tar upp några grundpremisser för MI som kan vara bra att lyfta med gruppen:

• Samarbete med varandra – att lyssna på varandra, ställa nyfikna frågor, att bemöta varandra med ödmjukhet, att hejda impulser att vilja rätta andra.
• Acceptans för varandras olikheter – vi kommer att tycka och tänka olika, det är helt okej att inte hålla med eller att inte vilja ta till sig av vad någon annan säger, däremot lyssnar vi på varandra oavsett om vi håller med eller inte och vi låter andra tycka och tänka som de gör.
• Bidra till att framkalla varandras motivation – genom att ställa frågor om andras mål, behov och värderingar är det lättare att stötta de andra deltagarnas motivation än att berätta om sina egna tankar.

Tystnad, pratkvarnar och andra besvärliga situationer

Någonting som jag alltid blir stressad av är när gruppen är tyst. Liria och Katarina hade kunnat beskriva mig när de berättar om att vissa reagerar med att prata mer själv, öser ur sig frågor eller att prata snabbare och snabbare. De poängterar att tystnad inte behöver handla om motstånd. Det kan istället vara att deltagare sitter och tänker eller att du pratade så snabbt att de inte förstod instruktionerna. Författarna rekommenderar att reflektera kring det egna ledarskapet och att eventuellt be om ursäkt om det har gått för fort, varit otydligt eller liknande. Ett av mina favorittips som jag ofta använt i olika grupper är att låta deltagarna prata i mindre grupper först för att sedan dela med sig i helgrupp.

Liria och Katarina betonar att olika personer vill prata olika mycket och att det är någonting som vi behöver acceptera. Om det är så att någon pratar mycket så att det gör att andra får mindre utrymme kan det vara bra att tacka för ett yttrande och sedan tydligt säga att du är intresserad av om andra i gruppen vill säga någonting kring vad som sagts av personen. Säg att du vill få in fler tankar och fler olika personer. Om du upplever att du behöver avbryta är det viktigt att visa att du lyssnat. Liria och Katarina säger att det kan göras med en kort sammanfattning, att du hör att det är ett ämne som är viktigt för personen och sedan bjuder in andra att delta, påminner om agendan eller liknande.

Författarna menar att gruppen kan lösa många svåra situationer. Till exempel om någon vill ha råd kan det vara bra att lyfta att det finns många olika sätt och att undersöka vilka strategier som använts i gruppen. Om någon uttrycker orealistiska förväntningar kan det vara bra att se vilka erfarenheter det finns i gruppen. Om någon uttrycker missnöje kan det vara bra att undersöka hur personen vill ha det istället och sedan att låta gruppen berätta om vad de har gjort i liknande händelser.

Den här hösten har jag, tillsammans med en klasskompis, lett en gruppbehandling för stress på en vårdcentral. Jag tycker att det har varit värdefullt att tänka på tips från Liria och Katarinas bok. Oavsett om du leder en liknande grupp eller någon helt annan form av samvaro kan det finnas tips i boken som du kan använda.

Motiverande samtal är en metod som utvecklats för att stötta människor i en förändringsprocess. Här kan du läsa om tre tips hur du kan inspireras av metoden för att möta någon som väljer mellan förändring och att stå kvar. Tipsen kommer från boken Motiverande samtal med grupper av Liria Ortiz och Katarina Ödman Fäldt.

Använd akronymen DARN CAT

DARN CAT är en förkortning som påminner dig om att lyssna efter tecken på att vilja nå en förändring, att vilja utvecklas.

• Desire – önskan: Vad är det en person hoppas på? Hur önskar hen att det vore?
• Ability – förmåga: Vilka resurser har personen inom sig? Vilka styrkor eller erfarenheter har hen? Vad har hen lärt sig från tidigare erfarenheter som kan vara användbart nu? Hur är det möjligt att nå dit personen vill?
• Reason – skäl: Vilka anledningar finns det till att förändra? Vad tror vi att andra skulle ange för skäl till att förändra? Vilka skäl är extra viktiga för att arbeta för en utveckling? Vad skulle vara bra med att sluta göra så som du gör idag?
• Need – behov: Hur viktig är förändringen för just denna person? Vad sker om personen inte kommer till en förändring?
• Commitment – åtagande: Vad tänker personen att det är bra att göra? Vad beslutar hen sig för att göra?
• Action – aktivering: Hur tänker personen att hen vill göra? Vad är nästa steg för att komma dit?
• Taking steps – ta steg: Vilka steg har en person tagit hittills? Hur långt har hen kommit i förändringen?

När du hört någon uttrycka någonting från denna lista så tipsar Liria och Katarina om att göra en reflektion där du upprepar för att visa att du lyssnat, att du ber den andra att berätta mer. När du har fått höra mer sammanfattar du det och ber sedan om att få höra mer. När deltagaren har berättat mer kan du, om det är en grupp, fråga de andra deltagarna om deras tankar och om de känner igen sig i vad som sagts.

Lyssna aktivt med BÖRS

Du har säkert fått tipset att lyssna aktivt många gånger. Här i Sophies värld kan du också läsa flera inlägg som uppmuntrar till att lyssna. När du använder förkortningen BÖRS så handlar det om att du vill lyssna genom att:

• Bekräfta – du validerar någonting som en deltagare sagt att hen har gjort eller vill göra kanske genom att säga att du hör hur viktigt det är för personen.
• Öppna frågor – genom att ställa frågor som ger fler olika möjliga svar så bjuder du in till att deltagare säger mer och upplever dig som mer intresserad av vad hen tänker.
• Reflektioner – för att visa att du har lyssnat och för att låta en deltagare reflektera mer över sina ord går det att göra en spegling och upprepa vad som sagts eller komplexa reflektioner som också lyssnar på vad som sagts bakom orden t ex bakomliggande tankar eller känslor.
• Sammanfattningar – jämfört med reflektioner så är sammanfattningar längre referat som lyfter upp viktiga punkter i det som någon har sagt. Det kan vara bra inför att byta spår.

Informera i fyra steg

Om du vill ge information rekommenderar Liria och Katarina att göra det i fyra steg:

1. Be om lov att informera – detta gäller när du vill ge innehåll och information om ett tema som diskuteras. Författarna påtalar att du inte ska be om lov när du säger att det är rast, vad agendan säger eller annan information du som ledare är ansvarig för att ge. Om det däremot är så att någon pratar om stress och du vill ge information om vad som sker i kroppen vid stress så är det bra att be om lov för delge den informationen. Om du ber om lov innebär det också att individen eller gruppen har rätt att tacka nej till det inspelet.
2. Utforska vad deltagarna redan vet- om du har fått ja till att informera om stress så kan du börja med att fråga vad personerna redan känner till. Det gör inslaget mer interaktivt, ökar bilden av kompetens inom gruppen och gör att du kan lägga fokus på rätt saker.
3. Tillför information – Bekräfta det deltagarna har sagt och koppla ihop det till det som du hade tänkt säga.
4. Utforska vad informationen betyder för deltagarna – låt deltagarna tänka över hur det som har sagts går att applicera på det egna livet. Vad är relevant för olika situationer och hur går informationen att använda för någon personligen?

I fredags hade jag tenta i kvalitativ metod. I pluggfasen upplevde jag verkligen att det är hjälpsamt för att bli en bättre psykolog. Att kunna värdera information är en viktig del av yrket men det är också en hjälp för att ta sitt ansvar som medborgare och medmänniska. Som medmänniska kan det också finnas vissa nackdelar. Här kan du läsa om det positiva, det negativa och de tre viktigaste sakerna från kursen.

“Forskning säger att…” ger mig rysningar

Det är ju jättebra att vi hänvisar till forskning. Varför är det inte tillräckligt att säga att forskning säger någonting? Det kan såklart vara jobbigt att komma ihåg enskilda namn och årtal. Om vi vill kunna kolla upp den exakta referensen så är det dock väldigt hjälpsamt. Ofta är ju inte heller forskningen 100% samstämmig. Ibland råder fridens konsensus men ofta är det olika resultat och vi behöver metaanalyser för att kunna säga “forskning säger”. Vi kan till exempel inte säga “forskning säger att det är dåligt med mobiltelefoner” eftersom olika studier ger helt olika bild och vi kanske bara har läst en eller två forskningsartiklar. (Om detta är ett intresseområde för dig rekommenderar jag Siri Helles blogginlägg om just forskning om mobilanvändande.)

Jag måste erkänna att jag som pressekreterare har skrivit flera debattartiklar och pressmeddelanden med just formuleringar som “forskning säger” och det slinker ut då och då även idag. Nu försöker jag däremot bita mig i tungan och ge mer ordentliga referenser och det är även någonting som jag önskar av andra. Det är därför lite osäkert på om det gör mig till en bättre eller sämre medmänniska. Att vi önskar information av varandra för att förstå kan vara hjälpsamt att döma andra har en lägre nivå av hjälpsamhet.

Korrelation och kausalitet är sysslingar inte syskon

I vardagssamtal kanske det inte alltid är livsviktigt att kunna ge exakta referenser. Däremot är det bra att minnas vilken typ av studie som har gjorts. Har det varit en tvärsnittsstudie som undersöker samband mellan fenomen som existerar samtidigt? Har samma personer följts över tid? Är det ett experiment som randomiserat deltagarna och kontrollerat för andra variabler. Beroende på detta så kan vi dra olika slutsatser och det är därför viktigt att tänka på när vi använder forskning för att stärka det ena eller andra påståendet.

Oavsett om du har läst metodkurser på universitet eller inte så har du säkerligen koll på att kausalitet och korrelation inte är samma sak. Däremot så kan det vara lätt att glömma bort exakt vad som krävs för att vi ska få säga att det finns ett kausalt samband, att X leder till Y. För att vi ska kunna säga detta behöver de två variablerna samexistera i tid och rum. En manipulation, förändring, av den oberoende variabeln X ska också leda till en förändring i den beroende variabeln Y. Den oberoende variabeln måste komma innan i ordningen. Sedan måste vi också kunna kontrollera att det är just mellan X och Y det finns ett samband och att det inte finns en tredje variabel som ger resultatet. Det klassiska exemplet är att det blir fler drunkningsolyckor när glassförsäljningen går upp. Men det är inte glass som gör oss mer benägna att drunkna. Istället är det att sommarvärme gör oss mer sugna på glass och ger högre frekvens av bad vilket i sin tur ger fler drunkningsfall.

För att kunna ge svar om kausalitet så behöver vi alltså forskning som både kontrollerar för andra faktorer som påverkar och där vi kan påverka den oberoende variabeln. Därför använder vi randomiserade och kontrollerade studier, RCT. Det jag tänker kan göra mig till en “sämre människa” är att jag faller i fällan att tänka att RCT är guld medan allt annat är skräp. Detta är såklart inte sant. RCT kan ge svar som andra studier inte kan men vi kan få värdefull och användbar information från andra typer av studier också. Det är exempelvis värdefullt att göra longitudinella studier som över tid kan visa på samband exempelvis hur alkohol orsakar cancer. Det är inte etiskt att slumpmässigt dela in människor i grupper för att sedan bestämma exakt vilken nivå av alkohol de ska konsumera över tid för att sedan mäta vilka som drabbas av cancer. Därför är det viktigt att istället kunna följa människor över tid för att se förändringar och kunna hitta risk- eller skyddsfaktorer. Vi kan också lära oss om tvärsnittsstudier där vi ser att två variabler har en relation och samvarierar. Exempelvis kan det vara värdefull information för att se skillnad i lön utifrån kön. Om vi lämnar det kvantitativa området och går in i kvalitativa studier kan det också ge viktiga insikter om individers uppfattning som till exempel transpersoners erfarenhet av minoritetsstress som denna examensuppsats handlar om.

Att påminna sig om att olika typer av studier möjliggör olika slutsatser är viktigt. De olika designerna kompletterar däremot varandra och slutsatserna kan vara hjälpsamma med sina olika perspektiv.

Allt kan kritiseras – vi når aldrig perfektion

Validitet, detta heliga begrepp beskriver hur väl någonting mäter just det som avses mätas och om resultaten verkligen visar det som ämnas visas. Vi har den interna validiteten som beskriver huruvida våra resultat verkligen beror på den manipulation vi gjorde. Låt säga att vi testade en behandling som handlar om att dofta på rosor för att bli lyckligare. Då innebär en hög intern validitet att det faktiskt var rosdoftningsbehandlingen som gjorde skillnaden. Då var det alltså inte var de sköna promenaderna till och från rosenträdgården, att få träffa en trevlig trädgårdsmästare eller att det råkade bli vår som gjorde att deltagarna blev lyckligare. Vi kan också prata om den externa validiteten för att se hur stora möjligheter vi har att generalisera våra fynd till andra. Kanske fungerar det lika bra för barn att dofta på rosor som det gjorde för de vuxna som deltog i studien. Det kanske fungerar i en annan miljö, i blomsterbutik istället för rosenträdgård.

Även studier som gör många olika satsningar för att kontrollera att allting går rätt till så går det alltid att kritisera. Vi kanske bestämde exakt hur länge deltagarna skulle dofta på rosorna men missade att bestämma hur länge de fick stå och titta på dem. Vi kanske glömde att fråga om hur många som hade tillgång till rosor i hemmet. Det finns mycket saker att tänka på och vi kan inte styra allting. Det är just därför det är så viktigt att replikera studier, att vi gör upprepade studier för att se om samma slutsatser kan dras.

Även om forskning inte handlar om att bevisa att någonting är sanning så kan vi, efter upprepade studier, säga att det är sannolikt är på ett visst sätt. Jag tänker att det är bra för oss att fundera ett extra varv kring sanning. Vi ska inte svälja någonting med hull och hår men samtidigt är det värdefullt att kunna utgå från vad forskningsläget säger. Det är inte perfekt. Men det är det bästa vi har.

Inatt drömde jag att om att jag under ett restaurangbesök berättade om en kompis kompis som varit med om någonting knasigt. En i sällskapet sade att hen hade hört samma berättelse och att det var en vanlig skröna. Jag skämdes och försökte säga att det kanske var likt någonting andra pratat om men att min kompis brukade vara pålitlig. När jag vaknade kunde jag andas ut att detta tillfälle var en dröm. Men att sprida vidare osanning är någonting många av oss gör i vardagen och idag, på källkritikens dag, ska du få tre olika tips för att öka chansen att bara dela vidare sanning.

1) Bekräftelsebias

“Man hör det man vill höra” är ett uttryck som jag och mina kompisar använde mycket i tonåren. På många sätt är det sant. Vi är mer benägna att ta till oss information som stödjer någonting vi redan tror på. Detta kallas confirmation bias på engelska och kan översättas till bekräftelsebias. Vi pratar ofta om att det är viktigt att vara källkritisk när det dyker upp spektakulära berättelser, som i min dröm om min kompis kompis. Men eftersom vi är mer benägna att tro på någonting som stämmer med vad vi redan tror på är det extra viktigt att vara vaksam, se över källan, vem som delat, vad avsikten kan vara med det, innan vi delar vidare.

2. Sociala bevis

Vi är mer benägna att dela saker vidare eller att ta någonting som sant när det är många andra som tror på det eller när det är någon vi har förtroende för som säger någonting. Oskar Henrikson berättar om det här i Aftonbladet. Att dela vidare för att en avsändare verkar trovärdig går delvis att koppla till hur vi processar information och att vi är mindre benägna att vara kritiska om vi uppfattar någon som expert. Du kan läsa om det i inlägget Övertygande kommunikation. Vi kan också använda oss av Kahnemans begrepp substitution som beskriver att vi vid komplexa frågor ofta byter ut dem till enklare frågor. Om det är svårt, kräver mycket tankekraft och ansträngande efterforskningar för att besvara en fråga kan vi byta ut den till en enklare. Istället för att besvara frågan om vi tror mest på alternativ A eller B så svarar vi på frågan vilken företrädare som verkar mest pålitlig eller vad som är mest populärt. Vi använder då snarare sociala bevis än logiska argument.

Jag tycker att College Humor illustrerar detta fint i denna sketch. När du delar någonting vidare kan du försöka fundera på vad det verkligen är för argument du använder dig av. Handlar det om logiska argument utifrån frågan eller är det mer snygga formuleringar av en person du kan se upp till?

3. Provokationer och lockbeten

Brit Stakston lyfter att vi delar mer lögner när vi går igång på saker. Hon tipsar om att andas, sätta sig på händerna och att inte ge trollen sina känslor eller uppmärksamhet. Någonting som jag har tänkt mer på sedan hennes föreläsning i Örebro förra månaden är hur lätt botar kan skapa upplevelsen av att det är många människor som är med och debatterar. Innan hade jag mest tänkt på att botar ger röster åt en sida i en debatt men jag hade inte reflekterat över att hur ofta en diskussion är totalt orkestrerad. Jag tycker att Brit förklarar det bra i den här texten Jimmy Durmaz om hon skrev i DN förra året.

Brits föreläsning inspirerade mig och en kompis att dra igång en studiecirkel om nätet, demokrati och diskussion. Vi har bland annat pratat om vilka debatter vi tänker är värdefulla att ta och inte, när vi tänker att vi är extra känsliga för bekräftelsebias, hur vi har reagerat på olika drev och vad vi kan lära oss av det. Jag kan verkligen rekommendera att starta en egen studiecirkel eller att bjuda över vänner på fika för att prata om ämnet och lära er av varandra. Om ni vill få inspiration från vår studiecirkel så är detta en lista med olika videor vi inspirerats av.

Om du vill läsa fler liknande inlägg kanske du kan vara intresserad av: Kärlek till källkritik och kommunikationspris till statistik, Heuristik – våra mentala genvägar, Vad kan en bok om psykologiska utredningar lära dig om hur du tänker?, och Hur tänker vi människor egentligen?.

Begreppet rulla med motstånd fick mig först att tänka att motstånd skulle fälla dig och få dig att rulla ned för ett stup, eller kanske en mindre dramatisk sluttning. Men det är istället ett väldigt användbart förhållningssätt som inte handlar om att lägga sig platt utan snarare att nå en annan människa. 

Att rulla med motstånd är en av fyra viktiga metoder inom motiverande samtal, motiverande intervju, MI. Förhållningssättet är utformat för att stötta personer i en förändringsprocess. Utöver att rulla med motstånd så ger MI också fler verktyg för att uttrycka empati, få en god kommunikation, och att tydliggöra skillnaden mellan nuläget och det önskade läget.

Vad menas egentligen med motstånd? William R Miller och Stephen Rollnick skriver i boken Motiverande samtal: Att hjälpa människor till förändring om att de har blivit mer och mer tveksamma till att använda begreppet motstånd. De menar att det kan få det att låta som att det ligger hos den ena parten. William och Stephen säger att om en klient upplever motstånd i kontakten med en psykolog så är det inte någonting som ska läggas hos klienten. Det handlar också om hur en terapeut beter sig under sessionen. Detta gäller såklart också om du som gruppledare ska motivera någon av dina kollegor eller om du som ordförande i en förening vill motivera en suppleant i sitt arbete. William och Stephen säger att det är en fallgrop om vi skulle tänka att det är den vi pratar med som är besvärlig och att hinder ligger hos den andra. Istället lyfter de att det handlar om en relation, ett samspel. Motståndet beror alltså på vad som händer i kontakten mellan två människor.

Vad finns det för olika motstånd? William och Stephen menar att vi alltid har ambivalens inför förändringar. Det finns fördelar med att fortsätta på den utstakade vägen. Status quo kan vara enklare än att genomgå en förändring. Det kan vara bekvämare att inte komma igång med rehabträning eller lättare att inte börja ha mer regelbundna sömnvanor eller var det nu är vi planerar att förändra. Osäkerheten inför en förändring är inte samma sak som motstånd. Detta visade Theresa Moyers forskning. Hon visade att status quo-prat är någonting allmängiltigt och naturligt. Vi är alla osäkra inför förändringar vi inte är säkra på om vi klarar och nya sätt att agera på som vi inte är vana vid. Detta kan skiljas från det mer motstridiga som uppstår i motstånd. I motstånd, menar William och Stephen, handlar det om dissonans mellan klienten och terapeuten, den som står inför en eventuell förändring och den som vill stötta den processen.

Motståndet kan både vara mot frågan i sig, sakmotstånd, eller kopplat till om samtalen och kontakten med terapeuten kommer vara hjälpsam, relationsmotstånd. Sakmotstånd kan handla om att sakna insikt i problem, att terapeuten trycker för hårt mot förändringen så att det får klienten att bli obekväm och istället prata mer om status quo. Jag tänker på Newtons lag som säger att “för varje kraft finns en motkraft”. (För dig som har läst fysik så är det ju inte en solklar jämförelse men för mig som gick gymnasiet för tio år sedan så passar det bra som minnesbild.) När terapeuten pressar på för hårt i förändringsriktning så uppstår ett sakmotstånd som får klienten att backa in i status quo. Relationsmotstånd kan uppstå i kontakten mellan klient och terapeut. Det kan finnas osäkerhet kring terapeutens kompetens eller metoden. Men det kan också uppstå innan kontakten ens har tagits. Som när en person går till terapeuten bara för att ens förälder, partner, chef eller någon annan har sagt att det ska göras och inte för att personen själv har motivation till det.

Hur kan motstånd yttra sig? Ibland kan motståndet vara tydligare än andra gånger. Det kan ibland riktas med en attack som om den du pratar med säger “Vad vet du egentligen?!” eller “Du har ingen aning om hur mitt liv ser ut eller var som är möjligt för mig!” Motstånd kan också märkas när den du pratar med avbryter dig. Det kan vara ett ytterligare tecken på att den du inte pratar med har förtroende för hur samtalet eller er relation kan hjälpa till en positiv utveckling i personens liv. Brist på engagemang är också ett tecken på motstånd. Kanske vill den du pratar med inte riktigt gå igenom svårigheterna en förändring innebär, kanske saknar hen förtroende för dig eller är orolig för att hen inte kommer att klara sig även om hen verkligen försöker lyckas med en förändring.

Hur kan motstånd bemötas? Det finns många olika sätt för att möta motstånd. Vi vill ofta gå in och korrigera med information eller att övertala med välgrundade argument. Men William och Stephen säger att det istället kan få direkt motsatt effekt. När vi korrigerar nästan som en reflex så kan det få den vi pratar med att bli ännu starkare i en status quo-position. De föreslår istället att tydligt visa att det är den som ska genomgå förändringens eget val att göra förändringen och att hen ska hitta sin motivation till att genomgå förändringen.

Om vi uppfattar att den vi pratar med går till angrepp är det viktigt att inte själv gå in i försvarsläge. Då är det istället mer hjälpsamt att gå tillbaka till att det är den du pratar med och inte du själv som har makten till förändring. Istället för att övertala om varför vi är kompetenta att hjälpa någon i en förändringsprocess kan vi svara på detta med att göra reflektioner antingen enkla med att bara omformulera det som samtalspartnern har sagt eller komplexa reflektioner där vi lägger till en tolkning av det personen har sagt. Så om någon säger “Du vet inte vad du pratar om!” kan vi svara ” Du är den som har bäst insikt i ditt eget liv och vet vad som behövs i din situation. Du är inte säker på om jag någonsin kan hjälpa dig”.

Vi kan också be om ursäkt och bekräfta personens upplevelse av att någonting är svårt eller osäkerhet inför hur vår kontakt är hjälpsam. “Det är en stor förändring som kräver mycket arbete. Jag förstår om du upplever tveksamhet.”

Det viktiga är att möta personen där hen är, att lyssna, försöka förstå och att söka efter personens egen motivation till att nå en förändring. Det är den vi pratar med som ska vilja nå förändringen. Det spelar inte någon roll hur många år vi har pluggat, vilka bra böcker vi har läst eller bra argument som finns för en förändring om personen själv inte kan se att det är någonting som hen vill genomföra. Att rulla med motstånd är ett sätt inom förhållninssättet MI presenterar som vi kan träna på för att stötta andra människors utveckling.

När jag flyttade till Örebro hade jag och några vänner inflyttningsfestival. När idén med cykeldisco från några av vännerna och hem till mig presenterades var jag först skeptisk till att det skulle gå bra. Men det var fantastiskt roligt och jag kan fortfarande bli glad av att tänka på det. Ibland är det lättare och ibland är det svårare att trampa sig framåt. Kanske hade det varit roligare att alltid få ha med sig en discokula på vägen. Någonting som i alla fall är säkert är att det kan vara väldigt tacksamt att ta sig framåt med stöd av andra personer. För att stötta varandra kan det vara väldigt hjälpsamt att just rulla med motstånd.

Vi är många som redan nu eller som kommer prata om sex på jobbet. Själv läser jag till psykolog och igår besökte jag socionomprogrammet där jag presenterade RFSU och hur vi i professionen kan beröra sexualitet. Det föreläste också sexologen Suzann Larsdotter om förra veckan. Här kan du läsa om dessa olika tankar oavsett om det är aktuellt i ditt jobb eller om du behöver ha ett professionellt förhållningssätt som ledare i en ideell organisation eller i ditt privatliv.

Personligen är jag medlem i RFSU för att jag vill ha en bättre sexualpolitik, för att det är roligt och givande för mig som privatperson, men också för att jag tror att det kommer göra mig till en bättre psykolog. I dagsläget finns sexualitet med i programmet men i en väldigt liten omfattning. RFSU arbetar för att utbildningar för just psykologer, lärare, socionomer, läkare och andra som möter människor ska ha ett perspektiv om sexualitet. När jag och Malin Högberg presenterade för socionomstudenter i veckan gav de som exempel att det var bra med kunskap om sexualitet i yrkesrollen som kurator, som socialsekreterare och som chef på boende.

Suzann Larsdotter är sexolog och jobbar på RFSU med bland annat att föreläsa för olika universitets- högskoleutbildningar. Förra veckan kom hon till Örebro för att hålla ett öppet föredrag för RFSU Örebro för att utmana tankar om vilket sex som är bra eller inte och vad som är normalt. I vårt privatliv kan vi välja mellan att vara inkluderande, dömande, intresserade. Men i professionella sammanhang kan vi inte utgå från vad vi själva tycker om för sex eller vad vi vill ha. Då rekommenderar RFSU istället ett kunskapsbaserat förhållningssätt. Igår när jag och Malin presenterade för socionomstudenter utgick vi från tre p: privat, personligt och professionellt. När vi inte har kunskap eller vana av att prata om sexualitet på en generell nivå hamnar vi lätt i att prata om våra egna förväntningar, normer och preferenser. Är jag socionom som jobbar som kurator tänker jag kanske på vad jag tycker är bra sex eller om jag jobbar på HVB-hem och träffar ensamkommande kanske jag utgår ifrån att de är monogama och heterosexuella precis som jag är. Suzann Larsdotter poängterar att vi tror att den egna sexualiteten motsvarar det som är normalt. Om du har sex en gång i veckan med en partner och har solosex två gånger däremellan kanske du tänker att det är den normala frekvensen. Har du däremot sex med nya personer varje vecka och gärna i grupp kanske du tänker att det är vad som är normalt.

Oavsett om vi har eller vill ha sex är sexualitet någonting som berör oss. Suzann poängterar att vi ofta säger att det är okej med alla sexuella praktiker så länge det är samtyckande vuxna som är med. Men sedan kommer våra värderingar in och det finns en gräns för vad vi tycker är okej och inte är okej. Suzann berättar om att hon presenterade för en grupp socialsekreterare och märkte att det till slut inte fanns några människor kvar i rummet. Istället var hon omringad av russin. Det räckte inte med att rynka på näsan. Nästan hela ansiktet var i russinrynkor. Suzann poängterar att de flesta av oss är bra på att läsa av andra människor och se om det vi säger är accepterat eller inte för att bedöma om vi ska fortsätta berätta. Tänk dig själv att du är klient hos en psykolog eller patient som träffar läkare och märker att den du pratar med börjar skrynkla ihop sitt ansikte när du berättar om någonting du gillar. Då är det inte lätt att fortsätta öppna sig. Mitt tips är därför att läsa om olika sexpraktiker, att höra personers berättelser på Youtube och att fundera över olika sätt att utöva sin sexualitet. Det finns mycket material på RFSU:s webbplats men också av många andra.

Behöver du då ha koll på alla sätt olika människor har sex och vad som är mest frekvent? Nej, RFSU menar att kunskap är väldigt viktigt för att kunna fatta beslut om den egna kroppen och sexualiteten. För yrkesverksamma är det utöver sakkunskapen viktigt med kunskap om hur det går att prata om sexualitet och varför det är bra. I presentationen för socionomstudenterna vid Örebro universitet presenterade vi därför PLISSIT-modell.

• P (permission) = tillåtelse för patient/brukare/klient/boende att beröra ämnen inom sexualitet
• LI (limited information) = information om sexualitet vars omfattning och djup är anpassat till situationen
• SS (specific suggestions) = förslag och rekommendationer utifrån en viss situation
• IT (intensive therapy) = fördjupad behandling

I många sammanhang kan det alltså handla om att visa att det är okej att prata om sex i en terapisession eller kanske att det är okej att fråga om var det går att få tag på preventivmedel. Du som yrkesverksam behöver oftast inte kunna ge konkreta tips inför analsex eller ha tips om bästa vibratorn. Istället kan det handla om att tipsa om källor, att prata om vikten av att skydda sig, var Ungdomsmottagningen ligger eller att poängtera att ömsesidighet är centralt.

Men vad är normal sexualitet? Suzann ställer frågan och poängterar att det går att se ur många olika perspektiv. Handlar det om vad som är vanligt eller inte?  Om det är något som är högfrekvent eller lågfrekvent? Om det anses friskt eller kan bli diagnosticerat som patologiskt? Om det är i enlighet med samhällets normsystem eller inte? Suzann säger att vi påverkas mycket av samhällets föreställningar kring sex och lyfter Simon och Gagnons teori om sexuella script. Scripten berättar om det sexualideologiska förhållningssättet kring när, var och varför det anses okej att ha sex samt med vem det är okej att ha sex med och vilka praktiker som anses bra. Jag tror att vi är många som behöver fundera över samhällets script, våra egna normer och hur det kan påverka kontakten med personer vi möter i arbetet. Jag önskar dig stor lycka till och hoppas att alla som söker vård, får upplysning eller i andra sammanhang har kontakt kring sexualitet får möta professionella människor istället för russin.

När Hanna Knutsson, ordförande för RFSU Örebro, och jag var och sexualupplyste tillsammans. (Jag glömde nämligen ta en bild tillsammans med Malin igår.)

Suzann Larsdotter, auktoriserad socionom och sexolog.

PLISSIT-modellen

För att påverka och verka professionell behövs också en grafisk profil. Fanna Ndow Norrby satsade på en ren stil där berättelserna kom fram genom att endast använda svart text på en vit bakgrund. Hon lät berättelserna tala för sig själva både i formgivningen och i att hon inte själv skrev någon kommentar eller analys. Istället fördes samtalet i kommentarsfältet. När boken kom ut ett år efter att instagramkontot skapat mycket samtal och insikter ville Ndow Norrby först att den skulle vara svartvit precis som instagramberättelserna. Parasto Backman som gjorde den grafiska designen sade att det skulle få folk att tro att det var en doktorsavhandling. I en kompromiss mellan färg och svartvitt blev det glitter. Att boken glittrar är också välbehövligt när det är ett så tungt ämne, menar författaren. 

I boken Svart kvinna går det att läsa om bilden av Afrika, den svarta kroppen, hudfärgen håret och berättelser om rasism från olika situationer som att vara i skolan, ute på klubb eller att helt enkelt att vänta på bussen. Boken berättar om sexism och har också ett kapitel som heter svart man. Det är inte bara Fanna Ndow Norrby som har skrivit boken. Hon har också bjudit in skribenter som ger sina perspektiv. Bland de tolv skribenterna finns Judit Kiros, Bilan Osman och Adam Taal. De olika skribenterna som var journalister, artister och andra med egna plattformar kunde också sprida boken. På så sätt spreds boken till fler.

Med hjälp av engagemanget på Instagram, boken, debattartiklar, föreläsningar och podcasten Raseriet har Fanna Ndow Norrby gjort mycket för att uppmärksamma att vi behöver göra mer för antirasismen och den intersektionella feminismen i Sverige. När Ndow Norrby studerade på Berghs lärde hon sig att det inte handlar om vad du säger utan om hur du säger det. Den insikten likväl som Fanna Ndow Norrbys engagemang för samhällsförändring tror jag att vi alla kan lära oss mycket av.

Fanna Ndow Norrby som visar upp boken Svart kvinna under föreläsningen på Örebro universitet. Boken finns både som pappersvariant och som e-bok.

Vi kan försöka påverka vår omgivning på olika sätt. I detta blogginlägg kan du läsa om elva olika metoder som Hogg och Vaughan beskriver i boken Social Psychology för att få din omgivning att göra som du vill. Vilka du väljer bör dels anpassas till situationen för bästa resultat men även till dina förutsättningar och till din moral. 

1. Logiskt resonemang
Ett sätt att påverka omgivningen är att presentera de logiska argumenten varför det är bra att agera på ett visst sätt. Du kan argumentera för vilken film du och ditt sällskap ska se på bio genom att använda recensioner eller poängtera att regissören har gjort er gemensamma favoritfilm.

2. Charm 
Du kan också försöka vara extra charmig och älskvärd när du frågar om det du vill ha. När du och din klasskompis ska dela upp kapitel att läsa inför en gemensam sammanfattning är du extra trevlig för att lättare få som du vill.

3. Ta till sig ansvar
När andra tar på sig ansvar kan du också få dem att genomföra det. Det går att göra stegvis till exempel om du leder en grupp och en idé presenteras kan du lyfta idén och uppmuntra förslag kring den för att låta någon eller några ta olika delar av ansvaret. Jag upplever också att vi som annars är snabba på att ta åt oss ansvar ofta vinner på att använda tystnad för att låta andra ta på sig ansvar.

4. Tvång
Du kan också skrika på en person till att hen faktiskt gör som du vill. Detta kan vara en effektiv taktik om det börjar brinna på Operan när du är på en föreställning och personerna i din närhet inte verkar reagera.

5. Pengabelöning 
Min närmsta matbutik ville att jag skulle svara på frågor om hur jag upplevde att handla där. När jag svarade fick jag en kupong på 50 kronor att handla för i butiken. Både butiken och jag blev nöjda. I andra sammanhang är det inte alltid lika effektivt. Att använda den här taktiken hela tiden kan däremot utarma den positiva upplevelsen. Till exempel, Mika hjälpte till hemma för att det är viktigt att alla hemma bidrar. Sedan ger föräldrarna veckopeng för att städa det egna rummet. Då börjar Mika hjälpa till för att få veckopengen och gör endast det som ingår i överenskommelsen för veckopengen inte för att alla tillsammans bidrar som familj.

6. Bestraffning genom tystnad
Iskall kyla är också ett sätt att straffa en person om hen inte gör som du vill. Efter ett tag kanske personen ger upp och gör det du önskar för att kunna få ha kontakt med dig igen. Om jag inte pratar med dig förrän du har köpt allting på listan så vill du kanske fixa alla inköp för att vi ska kunna sätta oss tillsammans över en kopp te igen.

7. Regression
Gråt och självömkan är ett annat verktyg. Du kan bli tjurig som ett barn för att din motpart ska genomföra det du vill. Om din partner inte vill gå på restaurangdejt till helgen kan du visa missnöje genom att gnälla till dig en bordsreservation på lördag kväll.

8. Nöjesinduktion 
Du kan visa hur roligt det kommer att vara som ett sätt att övertyga. Om du kan förmedla hur fantastiskt en gruppdynamikutbildning kommer vara ökar chansen att din chef kommer vilja se över chansen för arbetsgruppen att delta.

9. Sociala bevis
“Alla andra får” är kanske inte det mest effektiva sättet att övertyga alla andra föräldrar om att få vara ute senare. Men det kan vara en bra satsning för att välja rätt universitet. Vill alla andra gå på Örebro Universitets psykologprogram är det kanske det bästa att välja. Eller om det är mest populärt att ha träna på Friskis och Svettis är det kanske den träningsanläggningen du vill välja.

10. Underdånighet
Att få den andra personen att känna sin makt och att du behöver tas om hand om kan vara ett annat sätt att få din vilja igenom. Du kan överdriva dina skuldkänslor över att vilja gå på fotbollsmatchen istället för din partners klassåterträff. När du redan straffar dig själv kan din partner vilja balansera det genom att förlåta dig.

11. Våld eller hot om våld 
Att hota eller att faktiskt använda våld är ett annat sätt att få som du vill. Det kan vara bra om någon håller på att skada en annan person och du inte har någon annan möjlighet att hjälpa hen.

Varför är det här bra att veta?
Det finns många olika sätt att påverka. Vissa är kanske mer naturliga för dig än andra. Vissa andra kan du träna på och lära dig att nyttja. Och vissa är det kanske inte alls speciellt bra att använda förutom i extrema fall. Oavsett om du väljer att använda fler medvetna metoder för att påverka eller inte är det bra att fundera över hur du brukar göra, om det är någonting du trivs med eller om du vill se över hur du bemöter andra. Det kan också vara bra att fundera över detta och hur andra bemöter dig. Det kan hjälpa dig att hantera när du vill ge positiv återkoppling på andras beteenden eller om du märker att du reagerar negativt på hur andra behandlar dig.

Om det är någon som behandlar dig illa är det bra att hitta sätt att hantera detta. Vad går det att göra när andra använder härskartekniker mot dig? Det kan du läsa om i inlägget Mansplainingakutens coacher tipsar för jämställdhet.

Vi bemöter varandra på olika sätt och vill ofta påverka varandra. Vi kan påverka andra på sätt som är mer och mindre effektiva, situationsanpassade och etiska. Foto Samuel Zeller.

När desinformation sprids och begrepp som “alternativ fakta” och “falska nyheter” är modeord är det glädjande att se att välgrundad information värdesätts. Igår vann Sverige i siffror Stora Kommunikatörspriset i kategorin Bästa kommunikation offentlig organisation. Till äran av att Statistiska Centralbyrån prisades igår, att källkritikens dag firats tidigare i mars och att twittrandet av Sveriges statistik blev så uppmärksammat internationellt i februari kan du idag läsa detta inlägg om källkritik och välgrundad information. 

Jag tror starkt på att lättillgänglig information underlättar att vara källkritisk och att värdera information. Personligen går jag oftast in på SCB:s webbplats när jag diskuterar hur vanliga namn är. (I synnerhet använder jag statistiken för att styrka att Sofia är vanligare än Sophie i en återkommande diskussion.) Men vi kan också lära oss om ur det faktiskt ser ut med våldsstatistiken, hur stor bostadssegregationen är och Sveriges medellön. Sverige i Siffror presenterar statistik i grafik och diagram för att hjälpa till att lättare hitta och att förstå SCB:s information. Sveriges tillgängliga information hjälper oss i debatter och kan både väcka intresse och sprida korrekt information till personer som är intresserade. Precis det gjorde Max Karlsson under veckan som ansvarig för @sweden. Max använde statistik för att berätta vad som verkligen hände #lastnightinsweden efter att det började florera rykten efter Trumps uttalande. P4 Stockholm beskriver att Karlsson blev “världskändis när han skötte Svenska Institutets twitterkonto” och berättar bland annat om den internationella mediauppmärksamheten kring hur statistiken användes för att beskriva Sverige.

Men kan vi egentligen övertyga alla med denna statistik? Detta diskuterades på Källkritikens dag där Metro arrangerade panelsamtal på Kulturhuset i Stockholm. Claes Svan berättar att konspirationsteorier ofta uppmålar etablissemanget som fiender. Politiker, journalister och forskare räknas ofta till etablissemanget och då även myndigheter som SCB. Vanliga konspirationsteorier handlar om när kända människor dör, vem som styr världen och om katastrofer. Svan påpekar att vi inte tror på det enkla som sägs vara sant utan att vi kanske tror mer på med komplexa förklaringar. Till exempel är inte röken efter flygplan tolkas det alltså inte som molnliknande bildning (enkel förklaring) utan som chemtrails där gifta gaser sprutas ut efter flygplan av CIA (mer komplex förklaring).

Hur ska vi då göra om information som inte stämmer sprids? Armita Golkar, psykologforskare, poängterar under panelsamtalet i Kulturhuset att det är viktigt att poängtera att vi begränsar tillgången till all information på internet via filter. Vi orkar inte ta till oss allting men kan tänka att allting är tillgängligt. Det är viktigt att kunna granska information och att bistå medborgare med information menar Golkar. Det gäller också att komma ihåg att dementin oftast inte har samma inflytande när den efter att falska nyheter sprids berättar om att den informationen inte stämmer. Osanningen befäst ofta starkt när en person har tagit till sig den och tror på den. Osanningen påverkar även efter att en person sedan har tagit del av information som tydligt berättar att det inte stämmer.

Journalisten, Jack Werner säger på Metros event på Källkritikens dag att det finns tre olika delar som är bra att tänka på i rättelser och dementi. Dels ska myten inte upprepas i rubriken. Om vi går tillbaka till Svanbergs exempel ska vi inte skriva “Flygplansmoln är inte giftiga chemtrails” i rubriken utan skulle kanske kunna skriva “Flygplan sprider ofarliga moln”. Werner säger också att det är bra att tydligt visa varför vårt påstående är sant och han ger som exempel att visa hur många forskare som stödjer den sanning vi vill förmedla. En tidning skulle då kunna visa hur många studier som har gjorts om flygplansrök och visa de rapporter som säger att det är ofarligt jämfört med dem som visar att det skulle kunna vara giftig gas. Det sista tipset Jack Werner ger är någonting han själv upplever fungerar väldigt bra och det är att dekonstruera en berättelse. Om det går att visa var berättelsen dök upp första gången och hur den har använts på olika sätt i tiden och på olika platser så kan det hjälpa läsare att se berättelsen som ett objekt istället för ren information vilket gör att det blir lättare att få ett nytt perspektiv, säger Jack Werner. Hur kan då det se ut? Jo, då skulle vi kunna berätta om att tankar om chemtrails har funnits länge. Svanberg berättar att tanken på chemtrails har funnits sedan 1920-talet innan CIA ännu hade bildats. Att berätta mer om olika tolkningar av röken från flygplan och vad det kan vara, olika organisationer som använder det och olika innehåll i röken skulle kunna ge mer perspektiv. Det gör också att du inte bara skriker ut FALSKT utan också ger en tydlig förklaring till varför det är falskt, menar Werner.

För att lyckas med att sprida information och statistik behövs bra kommunikation. I en intervju med Sveriges Kommunikatörer berättar Elma Jakupovic, som är projektledare på Sverige i siffror om hur hon tillsammans med sina kollegor arbetar med framgångsrik kommunikation genom att jobba i team med expertis i statistik och i kommunikation. Det gör att de kan sätta sig in i informationen samtidigt som de gör den mer lättbegriplig och illustrerar siffrorna med berättelser. Hon säger “Bra kommunikation är väldigt flexibel inom givna ramar, den är relevant och bygger på insikter om målgruppen som sällan är så homogen som en gärna vill tro. Bra kommunikation kräver en hel del mod och handlingskraft.” Elma berättar också att de arbetar för att koppla informationen till sådant som engagerar. Hon ger exempel på att när filmen En man som heter Ove är på allas läppar så berättar Sverige i siffror om hur många i Sverige som heter Ove för att sprida namnstatistik och väcka intresse för informationen som finns.

Varför är detta viktigt? Jo, jag tror starkt på att vi behöver kunskap för att kunna vara aktiva i samhället och delta i vår demokrati. För precis som pristagaren Elma Jakupovic säger är statistik ett viktigt verktyg för att förstå samhället.

Elma Jakupovic som  Foto: Farida Al-Abani. (Farida Al-Abani var också nominerad till kommunikationspris, i kategorin årets unga talang för arbetet med Pensionsrättvisa.)

Så här ser det ut på Sverige i siffror där du kan se fler exempel på spännande statistik.

(PS. För er andra Lilla Drevet-lyssnare vill jag poängtera att inlägget innehåller tre olika exempel om det ökade intresse för välgrundad information. Det är alltså en spaning om spirande vårkänslor till källkritik.)