Civilsamhället•Kommunikation•Personligt•Välmående

12 saker jag är stolt över från 2019

Här i bloggen går det att läsa mycket olika saker om mål. När vi når mål är det väldigt fint att få fira att vi har uppnått dem. Ibland vill vi också fira andra saker vi är stolta över oavsett om vi formulerat mål eller ej. I detta inlägg får du vara med att fira tillsammans med mig genom listan på tolv saker jag är stolt över att ha gjort under 2019.

1. Jag har skrivit ett kapitel i boken Starka tillsammans

Sedan flera år tillbaka har jag brunnit för svårigheter med pressande organisationskultur och ökade problem med utmattning i det unga civilsamhället. Jag har sett många omkring mig må dåligt och själv upplevt att stress påverkat mitt välmående. Problemen finns såklart även i vuxenorganisationer, inom det offentliga och i näringslivet. Därför är jag glad över att mitt kapitel Hur länge har det varit “lite mycket nu”? inte bara berättar om nuläget i civilsamhället utan också ger tips om vad som går att göra förebyggande och åtgärdande inom organisationer för att förbättra arbetsmiljön.

Så här ser första uppslaget ut för kapitlet jag skrivit i Starka tillsammans. Framsidan pryds av illustrationer av alla 21 författare.

2. Jag höll tal på klimatstrejk

I slutet av våren 2019 startade Klimatstudenterna i Örebro. Jag är stolt över att vara en av de studenter som arbetar för att Örebro universitet ska vara en förebild. Jag tycker att Örebro är en bra studentstad och rekommenderar universitetet, därför är det extra viktigt för mig att vårt universitet agerar en förebild för andra lärosäten men också för lokalområdet här i staden. Det och såklart mycket annat berättade jag om i ett tal under klimatstrejken i november.

I slutet på talet ledde jag publiken i ramsan lyssna på forskningen – agera för klimatet.

3. Jag har talat mer med vänner om vår relation

Även tidigare år har jag försökt förbättra relationen till vänner genom att prata om vad jag uppskattar och när det blir fel. I relationer jag värdesätter oavsett om det är vänner, familj eller kärleksrelation så försöker jag att arbeta för att vi ska förstå varandras perspektiv i så stor utsträckning som möjligt. För mig är samtal om relationen ett sätt att visa att relationen är så pass viktig att jag vill lägga tid och energi på att jag vill visa mig sårbar, försöka sätta mig in i den andras synvinkel och ha samtal som kan vara jobbiga att ha. Under 2019 har jag försökt vara mer aktiv med detta än vad jag har varit tidigare. Jag är stolt över flera av dessa samtal.

Eftersom jag inte har för vana att fotografera under svåra samtal får denna bild istället illustrera motstånd. Jag och min vän Emelie testade nämligen att göra egen nyponsoppa. Det var roligt fram till att vi försökte äta. Smaklöst och alldeles för mycket knaster i tänderna. Vi fick bita i det sura äpplet, kasta nyponsoppan och satsa på chokladsås istället.

4. Jag är stolt över att ha skrivit bra träningstips till Habitud

Om jag ska vara ärlig är jag stolt över att bara jobba på Psykologifabriken. Jag tycker att vi, och framförallt de som jobbar mer än mig, gör många bra saker. Någonting jag är nöjd med är flera träningstips jag har skrivit för vårt psykologiska gym Habitud. Jag skrev mina första träningstips för Habitud när jag gjorde en mindre praktik där 2016 och det är roligt att tänka på hur mycket jag har utvecklats sedan dess. Jag har mycket lättare att läsa forskningsartiklar, sammanfatta innehållet i artiklar på ett rättvist sätt och att komma på passande utmaningar att göra. Därför är träningstips någonting jag blir extra stolt över att tänka på.

Den här bilden delade jag i våras tillsammans med information om att vi då sökte en ny konsult. Jag var ansvarig för första delen av rekryteringsprocessen och tyckte att fotot fångade den positiva känslan av att arbeta på Psykologifabriken.

5. Jag har dragit ned på städkrav

Om vi tänker efter inser vi nog alla att det inte går att vara perfekt inom alla områden (om det ens går att vara perfekt över huvud taget). Jag förstår såklart också det även om det ibland har varit svårt att vila i den tanken. Någonting som jag har sänkt kraven rejält på är min städning. Jag har tränat på att inte plocka bort allting inför att jag ska ha gäster, att kunna lägga mig även om det finns stök kvar och att sitta och ta det lugnt utan att röja undan först. Detta tycker jag har varit hjälpsamt för att lägga mer tid på det jag tycker är värdefullt istället för att jaga det fläckfria hemmet.

Under hösten höll jag och en klasskompis en gruppbehandling på Lillåns Vårdcentral för personer med stressproblem. En av träffarna handlade om perfektionism och de fick göra beteendeexperiment där de testade att gå tvärt emot viljan att göra någonting så korrekt och bra som möjligt. Städning var ett exempel vi tog upp och det är även någonting som jag jobbat med en del själv för att i år komma till en nivå jag trivs med och känner att jag på denna punkt kan leva som jag lär.

Eftersom jag ännu inte är tillräckligt bekväm för att fota mitt eget stök så får istället en detalj från konstverket Bro symbolisera oreda. Detta och andra trevliga verk går att se i Örebro längs med Lilla Å-promenaden.

6. Jag har stöttat klassen

Jag har varit med i programrådet som representant för min klass de flesta terminer under psykologprogrammet. Det har jag varit detta år också och jag tycker att det är ett fint sätt att hjälpa klassen och även kunna ge tips till terminerna under oss och förbättra kurserna inför att de får gå dem. Jag har också stöttat klassen när vi under kursen i organisationpsykologi gjorde en övning som ledde till mycket konflikter. Jag pratade efteråt med flera klasskompisar och bokade sedan in ett möte med ansvarig lärare som kunde ta upp det med klassen för att vi skulle kunna ta hand om det i helgrupp. Jag är stolt över att jag tog upp någonting som kändes svårt och att det fick positiva följder. Nu under hösten var det också min klass tur att hålla hälsopsykologikonferensen som varje termin arrangeras av psykologstudenterna som valt hälsopsykologi. Andra klasser bjuds in och får lära sig om olika spännande ämnen. Om du är nyfiken på lite saker som berättades där går det att läsa om det i detta inlägg.

I klassrummet brukar vi inte fotografera så ofta. Den här bilden är istället från en sittning.

7. Jag har gjort rehabövningar många dagar i sträck 

Ett område där jag lyckats skapa en långvarig vana är att göra mina rehabövningar varje dag. Det gick sådär första gången. Då började jag fundera över psykologiska principer för att skapa vanor. Jag skaffade mig en träningskompis (min partner) och vi satte ett system att om vi båda klarade av att göra våra övningar 30 (70, 100 och så vidare) dagar i sträck så får vi köpa ett spel ihop. Vi rapporterar till varandra varje dag och ser dagarna öka. I juli hade jag 123 dagar innan jag fick en överraskningsövernattning på hotell av min syster och totalt glömde bort det. Men nu är jag igen uppe i 182 och ser fram emot att klara mitt nästa delmål på 200 dagar för att sedan komma till 365. Jag är stolt över att jag lyckats använda mig av principer jag tipsar andra om.

Mina övningar är inte så svettiga så de går fint att göra i samma kläder som vanligt. Men oavsett så tipsar jag om att hitta ett system som passar för dig. Ännu så länge har inte spelhyllan blivit full men om den blir det kommer det gå bra att sälja dem vidare i samma facebookgrupp där vi köper spelen idag.

8. Jag fick berätta i medlemstidning om engagemang

Huvudvärksförbundet ville lyfta vad det går att lära sig av ideellt engagemang och hur det kan hjälpa en i karriären. De intervjuade mig och lät mig berätta om mina erfarenheter. Mitt engagemang har lärt mig mycket med allt ifrån att leda möten till att projektleda. Om det går det att läsa mer om i detta nummer av Huvudjournalen.

I början av året var jag också med i Accent som är medlemstidningen för IOGT-NTO (där jag är medlem till skillnad från i Huvudvärksförbundet). Då delade jag istället med mig av flirttips.

Bild från intervjun i Huvudjournalen.

9. Jag har läst utökat men också bara lagom

Nu under hösten hade jag svårt att välja. Jag visste att jag ville läsa hälsopsykologi men sedan stod jag i valet och kvalet mellan kursen handledning och konsultation och kursen HBTQI Psykologiska perspektiv och bemötande, som du kan läsa om i detta inlägg. Jag tyckte att båda kurser lät spännande och landade därför i att läsa båda två. Redan innan terminen drog igång tänkte jag på att det antagligen var för mycket att läsa 125%, jobba, ha ett ideellt engagemang och att dessutom må bra. Därför bestämde jag att jag inte skulle göra alla examinerande moment i kursen om HBTQ+ och istället endast fokusera på att använda kursen för att lära mig så mycket som möjligt. Jag ville delta på föreläsningar, i rollspel, övningar, läsa litteraturen och medverka på seminarium. Genom att göra en plan i förväg tycker jag att det har gått bra att på ett bra sätt kunna lära mig så mycket som möjligt istället för att uppleva att jag missade någonting mycket viktigt.

Ibland är det bra att pausa i jobbande och få tid till återhämtning. Bilden är från när Psykologifabriken, där jag arbetar extra, pausade och förgyllde eftermiddagen med ett dopp.

10. Jag har lärt mig av bokcirklar

I flera år har jag och några klasskompisar haft en bokcirkel där vi läser olika böcker vi tänker kan vara relevanta för psykologyrket. Jag tycker att det har varit ett jättefint sätt att få fördjupa mig i olika spännande frågor som inte berörs lika mycket i psykologprogrammet. Vi har bland annat läst Flow, Lycka på fullt allvar och Hjärnans emotionella liv. Förutom ett undantag har vi läst populärvetenskapliga böcker. Men en gång läste vi Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och pratade efteråt om att vara sitt yrke och etik.

När sommarloven kommer brukar jag sluka ungdomsfantasy för att slappna av. Men ibland kan jag sakna skönlitteratur under terminerna. Därför är jag mycket glad över att vara med i en ytterligare bokcirkel som förra året hade premiär med Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf och i januari ska diskutera Löparna av Olga Tokarczuk.

Detta är jag stolt över, dels för att jag känner historiens vingslag och upplever att jag är en del av en lång folkrörelsetradition. Men framförallt för att jag landat i ett sätt som både hjälpt mig att läsa fler böcker och att få givande samtal. Samtidigt som det är någonting som gör mig glad.

11. Jag peppade andra att skicka in nomineringar till pris

Varje år delar Örebro universitet ut pedagogiska priset. Detta görs också vid andra lärosäten och av kommuner för skolor. Jag har tidigare skickat in nomineringar men i år var första gången jag faktiskt uppmuntrade andra att göra det. Jag nominerade Matilda Wurm dels för arbetet hon gör i HBTQ+-kursen jag nämnde ovan men också för hur hon lyfter HBTQ+-perspektiv i programmet och använder flera olika spännande metoder i undervisning. Matilda har också undervisat på andra kurser och nu under hösten har jag också uppskattat handledningen vi fått i hälsopsykologins praktiska moment, som du kan läsa om i detta blogginlägg, och spännande seminarium om smärta och övervikt.

Varför är jag då stolt över detta? Jo, för jag säger ofta att jag tycker att vi ska ge mer positiv feedback och uppmuntran. Jag vill också vara med och sprida glädje själv samt inspirera andra att göra det. Att jag själv nominerade men även uppmuntrade andra att göra det är ett exempel som går i linje med mina värderingar.

Den här bilden är några år gammal men från ett annat tillfälle där jag spred glädje. Då bodde jag i korridor på Studentgatan. När min syster var på besök skrev vi olika uppmuntrande lappar vi lade i alla brevlådor i huset.

12. Engagerat mig i RFSU Örebro 

Sedan 2015 när jag flyttade till Örebro har jag varit engagerad i RFSU Örebro. Jag är stolt över det eftersom jag upplever att jag och de andra medlemmarna gör skillnad för Örebro, Sverige och världen. Jag tycker att det är meningsfullt att träffa människor på mässor eftersom det kan leda till samtal om jämställdhet, sexuella- och reproduktiva rättigheter, relationer och mycket annat viktigt i livet. Ofta när jag berättar om RFSU säger andra att det är bra med sexualundervisning i skolan. Det håller jag med om men vi alla kan dra nytta av samtal och mer information. Några av mina käraste RFSU-minnen är från Seniormässan i Örebro. Där är målgruppen en helt annan än grundskoleelever. Jag tycker det är meningsfullt att ge sexualupplysning. Framförallt för att jag tror på RFSU:s principer om att kunskap är en rättighet och en grund i att ta tillvara egna och andras övriga rättigheter. Men jag är också glad och stolt över att vara informatör för RFSU eftersom jag tror att det hjälper mig i min kommande profession. Lite mer om mina tankar om det samt att prata sex på jobbet kan du läsa om här.

Jag och Tomek Kubisztal var för RFSU:s räkning på Stadsbiblioteket i Örebro den 8 mars i år.

Vad är du stolt över?

Kanske har jag haft större glädje av att skriva detta inlägg än vad du har känt nu när du läst det. Min tanke har framförallt varit att få fira året och att bjuda med dig i det. Det vore också roligt om det fått dig att tänka på vad du är stolt över från 2019. Kanske har du lärt dig någonting nytt? Du kanske har vågat göra någonting du tycker är läskigt? Oavsett om du kommer på tolv saker, 112 eller bara en så hoppas jag att du får en fin avslutning på året och en bra start på 2020.