Det finns många olika sätt att beskriva hur vi människor tänker. Att en bok om psykologiska utredningar tar upp det är kanske inte heller så underligt eftersom många utredningar just handlar om att utvärdera hur olika människor tänker. Men vad kan vara intressant för en bred allmänhet att få läsa ur Julie A. Suhrs bok Psyhological Assessment – a Problem-Solving Approach?


Hur tänker vi egentligen? Det är en av frågorna som jag får ibland när jag berättar att jag läser till psykolog. En annan vanlig fråga är huruvida jag försöker läsa tankar. Där är svaret tydligt nej. Svaret på frågan hur vi tänker är däremot mer spännande och mer komplex. Julie beskriver olika sätt att tänka och berättar bland annat om system 1 och system 2. Du känner kanske igen det från boken Tänka snabbt och långsamt? Boken tog Sverige och många andra länders boktopplistor med storm för ett par år sedan. Om du inte har läst boken, andra källor eller om du helt enkelt inte kommer ihåg så är det här en kort sammanfattning:

System 1 är det snabba och automatiska systemet. Det är ett tankesystem som kräver få resurser och som därför kan låta dig att göra fler saker samtidigt. Du får hjälp att spara på de kognitiva krafterna till mer komplexa beslut och kan klara många små vardagsbestyr utan att behöva anstränga dig för mycket. Ofta är vi inte ens medvetna om att vi fattar beslut eller att vi gör någon bedömning över huvud taget.

System 2 är det långsammare tankesystemet. Här är det inte de ogenomtänkta och snabba motorvägsliknande tankebanorna som gäller. Istället är ansvarar system två om de mer medvetna och reflekterande uppgifterna. Vi använder system ett i den största delen av vardagen. Men ibland räcker inte system ett till. Kanske är det ny information som system ett inte tidigare har tränat på att hantera eller så är det en fråga som är för svår att lösa. När det händer träder system två in för att försöka bringa ordning bland all ny information eller för att lösa den mer komplicerad uppgiften.

Men är detta det enda sättet att beskriva det på? Finns det fler sätt? Jo, du behöver inte fundera längre över detta. Självklart har andra forskare hittat andra, om än lika, infallsvinklar. Du kanske också har hört talas om begreppen induktion och deduktion? De kan kopplas tillbaka till filosofin och personligen rekommenderar jag att förklara på detta sätt om du vill slänga dig med termer som kan ge stilpoäng. Skämt åsido, så är det ett ytterligare perspektiv som Julie A. Suhr skriver om för att berätta om hur vi tänker. Julie poängterar att de flesta beslut byggs av både induktion och deduktion.

Induktion handlar om att ta in intryck från sin omgivning för att sedan tolka dem. Det är en bottom-up-process, alltså där du utgår från informationen du får utifrån. Du samlar information och pusslar sedan ihop den för att få en samlad bild. Induktion är ett mer förutsättningslöst och öppet sätt att resonera. Om det är en utredning kanske den du ska träffa berättar att hen har besvär med att bibehålla koncentration. Du frågar vidare om olika symptom och hur klientens vardag fungerar. Klienten berättar om konstant oro, en återkommande nedstämdhet, att hen är väldigt spänd i kroppen och att hen har svårt att sova.

Deduktion handlar istället om att redan ha ett organiserat mönster av hur information hänger ihop. Vi börjar alltså med en idé, ett koncept, eller en tanke istället för med ett intryck utifrån. Det kallas för en top-down-process. Informationen tas uppifrån tankarna för att sedan appliceras på det vi tar del av i omgivningen. Julie säger därför att deduktion är mer ett sätt att söka bekräftelse än att söka en förklaring. Om du träffar samma person och hen berättar om svårigheter med koncentration kanske det får dig att tänka på diagnosen ADHD. Istället för att fråga om andra möjliga symptom som öppnar upp fler olika alternativa möjligheter fokuserar det deduktiva tänkandet på att hitta stöd för sin tes. Istället för att se om koncentrationssvårigheterna kan bero på något annat så går du vidare och tänker igenom vilka ytterligare kriterier som bör vara uppfyllda för att kunna fastställa ADHD.

Vad är då bäst? Nu kan det vara lätt att tänka att det deduktiva tänkandet på något sätt skulle vara sämre än det induktiva. I en situation där du ska utreda är det bättre att börja med induktion eftersom du minskar risken att göra en felaktig slutsats. I det här fallet kan det vara så att personen har GAD och att det är hens ångest som orsakar koncentrationssvårogheterna. Då skulle det vara direkt felaktigt att direkt använda sig av deduktion där du hårt driver testen att det är ADHD som orsakar koncentrationsproblemen. Men ibland kan det vara hjälpsamt att kunna komma fram till snabbare svar med hjälp av deduktion. Precis som att det vid många tillfällen är bättre att kunna använda det snabba system ett istället för att alltid använda det mer genomtänkta och långsamma system två.

Hur är det då vi tänker? Jo, vi tänker på olika sätt utifrån våra behov, våra förkunskaper i ämnet, vår motivation och våra mål med det vi tänker på.

När jag fick mitt antagningsbesked sommaren 2015 lekte jag stereotyp psykolog på Instagram. Sedan dess har jag fått många frågor om psykologi. Är det någonting du är nyfiken på och vill att jag skriver om här i bloggen? Säg i så fall gärna till. Jag är nyfiken på att höra vad du tänker.

Till dess kan du läsa detta tidigare inlägg Heurestik- våra mentala genvägar som handlar om hur hjärnan väljer snabba och enkla vägar.

När jag hör ordet intimitet tänker jag när kärleksrelationer, familj och nära vänner. Men när jag lyssnade på podden Superältarnas  avsnitt om intimitet fick jag många andra insikter. Intimitet är bredare än vad jag tänker att det är och det går också att uppleva på olika sätt.


Superältarna är en podd av Jenny Jägerfeld och Johanna Thydell. I varje avsnitt ger de en teoretisk bakgrund av veckans ämne och utvecklar det med egna erfarenheter och ordspråk. Vad är då intimitet? Superältarna berättar att den mesta forskningen utgår ifrån fyra aspekter:

• Fysisk intimitet 
• Emotionell intimitet 
• Kognitiv intimitet 
• Upplevelseintimitet

De flesta av oss känner nog igen den fysiska intimiteten som handlar om att röra vid varandra. Kanske sitter du nära ditt syskon i soffan och har lagt dina ben över hens. Eller pussar din förälder eller sova sked tillsammans med din partner. Den fysiska intimiteten handlar om närhet i det fysiska rummet och att träda innanför varandras personliga sfär.

Emotionell intimitet är också någonting jag tror att de flesta av oss känner igen. Jag själv tänker att nära vänner är de som jag kan ringa till när jag gråter eller cykla över till när jag är ledsen. Det är personer jag kan visa mig sårbar inför. Men för mig innebär den emotionella intimiteten också att kunna hitta de positiva känslorna tillsammans, att kunna kommunicera alla typer av känslor och att de blir sedda och respekterade. Superältarna poängterar att den emotionella intimiteten är tätt kopplad till tillit.

Någonting jag hade tänkt på men inte hittat ett begrepp för är just kognitiv intimitet. Att lyssna på Superältarnas avsnitt om intimitet blev därför en aha-upplevelse för mig. För min del har den emotionella intimiteten alltid upplevts som mycket lättare än den kognitiva. Att dela tankar och idéer är väldigt spännande och utvecklande och om det skapar ett utbyte utvecklas den kognitiva intimiteten. Jag tror att det behöver vara ett positivt debattklimat och öppenhet och nyfikenhet inför andra perspektiv för att kognitiva intimiteten ska kunna uppstå. För att nå dit kan det vara bra att ställa sig frågor innan du försöker lyssna på andra, att du använder samtalsmetodik och att du tar plats på ett positivt sätt.

När vi gör saker tillsammans så skapar vi minnen ihop och oavsett om vi pratar eller inte så kan upplevelse intimitet uppstå. Det kan vara när du och din granne rensar i rabatterna tillsammans under bostadsrättsföreningens städdag. Eller kanske när du träffar en ny person som också hjälper er gemensamma vän att flytta. Jag kan också uppleva att upplevelseintimiteten är extra stark under läger, utbildningshelger och kongresser. När det är riktigt många människor med eller bara en så pass stor grupp att jag inte pratar med alla så känner jag ändå en samhörighet med den andra deltagarna.

Intimitet kan se ut på olika sätt och vi förhåller oss också olika till dem. Som sagt är den emotionella intimiteten lättare för mig än den kognitiva. För andra kan det vara helt tvärt om. Jag tror också att vi alla har behov av samtliga intimiteter men i olika former, omfattning och frekvens. Den här uppdelningen av intimitet har fått mig att tänka på intimitet på ett annat sätt och jag hoppas att det också kan ha varit givande för dig.

Intimitet kan se ut på olika sätt. Är det någon typ av intimitet du upplever som extra viktig för just dig?

Förnuft och känsla är helt olika saker. Eller? Känslor aktiverar och styrs också i det prefrontala cortex som brukar associeras med logik. Richard J. Davidson möttes med motstånd när han hävdade att känslor var lika viktiga och komplexa som problemlösning och språk. Men efter trägen kamp visade Richard att de högre kognitiva funktionerna hade lika stor roll i känslor som det limbiska (flykt och kamp) systemet.

Hjärnans emotionella liv är en bok av professorn Richard J. Davidson och vetenskapsredaktören Sharon Begley. Boken berättar om Richards forskning av olika känslomässiga stilar, hur känslor och neurologi hör ihop och hur det går att påverka sin känslomässiga stil.Vad är då en känslomässig stil? Jo, enligt Richards forskning finns det sex dimensioner som vårt emotionella liv baseras på:

1. Återhämtningsförmåga: hur snabbt eller långsamt du kan komma tillbaka efter bakslag.
2. Inställning: hur länge du har kvar en positiv känsla? Är du positiv och engagerad eller fastnar du länge i negativa tankar om någonting inte går som du vill?
3. Social intuition: din förmåga att ta till dig omgivningens signaler. Förstår du när andra vill att du bjuder in dem mer i samtal eller om de känner sig trygga i sammanhanget. Förstår du deras känsloupplevelser även fast de inte uttrycker dem i ord?
4. Självkännedom: din kompetens i ickeverbal kommunikation om dina egna känslor och hur då själv mår. Kan du lyssna och förstå detta?
5. Lyhördhet för sammanhang: hur framgångsrikt du anpassar dina känslor och deras styrka och uttryck till kontexten. Hur högt är det okej att skratta på en middag hemma och hur skiljer sig det från en anställningsintervju?
6. Uppmärksamhet: hur bra du kan hålla fokus på dina studier trots att du är ledsen eller hålla en presentation även om du är superarg på en kollega. Eller sitta lugn och sansad inne på ett seriöst möte fast att du är sprudlande glad.

Richard menar att dessa sex faktorer inom vårt emotionella liv också syns i våra personligheter. Men inte bara att det har ett samband med personlighet. Snarare att hur vi upplever och hanterar känslor skapar olika personligheter. Jag tycker att detta resonemang känns bekant eftersom det finns många olika förklaringar om att temperament är vår tidigare personlighet och någonting som är grunden i vidareutveckling av personlighet. Men Richard menar att hans teori är en bättre förklaringsmodell eftersom den gör en tydligare koppling mellan neurologi och beteende. Varje dimension är nämligen kopplad till olika hjärnaktiviteter. Lyhördheten för sammanhang kopplar till aktivitet i hippocampus och återhämtningförmågan handlar om hur stark kopplingen är mellan amygdala och prefrontala cortex. Även om det finns studier som visar neurologiska korrelationer mellan olika hjärnaktivering är mycket av forskningen av personlighet fokuserad på hur vi beter oss i olika situationer.

Femfaktorteorin, Big Five, OCEAN är olika namn på den mest använda personlighetsteorin. Costa och McCrae har tagit fram modellen med de fem komponenterna: öppenhet (openness), samvetsgrannhet (consiensciousness), extraversion (extraversion), vänlighet/sympatiskhet (agreeableness) och neuroticism (neuroticism). Det finns mycket forskning om hur personlighet utifrån dessa fem faktorer påverkar ledarskap, välmående, relationer och mycket annat. Ännu så länge tror jag att det är mer effektivt att använda femfaktorsmodellen som kan mätas med hjälp av en självskattning. Det är billigare och enklare att låta någon använda penna för att fylla i ett pappersformulär än att skicka in någon i en fMRI för hjärnskanning. Det går såklart också att använda självskattningsformulär för den emotionella stilen också. I boken Hjärnans emotionella liv finns det med olika frågor som ska kunna hjälpa dig att förstå din emotionella stil. Däremot är de olika formulären som baseras på femfaktormodellen testade fler gånger så de ger troligen rättvisare svar.

Någonting Richard kritiserar personlighetsteorin för att vara för rigid. Tanken med personlighet är att den grundas i temperament och att den sedan är relativt stabil under livets gång. Vi ändrar oss såklart över livet men ansvarsfulla barn är generellt ansvarsfulla vuxna också. Barn tar oftast mindre ansvar än vuxna men om du jämför barn med varandra och sedan vuxna med varandra är en individ mer eller mindre samvetsgrann jämfört med andra från barndom till ålderdom. Richard arbetade tillsammans med Maureen Rickman för att studerade Jerome Kagans forskning om temperament. De studerade Jeromes data och gjorde egna försök baserade på hans teori om temperament. De fann att det var större skillnader i temperament än vad som sagts tidigare av Jerome. Richard trycker mycket på att det går att göra förändringar i vår emotionella stil. Han menar att det är viktigt att påpeka hur vi formas av arv, miljö och deras samverkan (epigenetik). Vi kan inte göra så mycket åt arvet vi har fått eller vår tidiga miljö men vi kan påverka vår nuvarande miljö och låta den påverka våra gener.

Richards forskning har inspirerat många andra att studera hur meditation och medveten närvaro påverkar oss och vår känslomässiga stil. Du kan läsa flera olika övningar i Richard och Sharons bok. Är det så att du vill pröva övningar nu innan du kan få boken i händerna så kan du börja med dessa tre från Habitudkonsulterna Gustav Nilsson och Katarina Blom:

• Träna närvaro med  ett russin
• Scanna kroppen på 60 sekunder
• Släpp tankar som löv på strömmen

Vi reagerar inte likadant på alla saker. Hur vi reagerar påverkas av vår emotionella profil. Jag tycker att Richard J. Davidson och Sharon Begleys bok var mycket spännande. Jag måste erkänna att jag hoppade över de kapitel som fokuserade på hur Richard kom över motstånd i forskarvärlden och när han träffade Dalai lama. Jag använde inte heller testet för att få ut min emotionella stil eftersom jag upplevde att utformningen skulle påverka mina svar. De nio kapitel jag läste uppfattade jag som väldigt spännande och kanske kan du uppskatta de två jag hoppade över. Jag rekommenderar verkligen boken som berättar om spännande idéer och forskning.

Boken är helt klart läsvärd. Är det så att du föredrar att lyssna finns det också olika föreläsningar på Youtube där Richard J. Davidson berättar om forskningen.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Då kan du vara intresserad av Hur känner du egentligen? Och varför känner vi olika?

Hur ska vi fördela ansvar på ett rättvist och hållbart sätt? Det finns vissa saker som hamnar mellan stolarna och annat som flera olika personer går och gruvar på enskilt istället för att hitta en gemensam lösning. Sofia Norberg har studerat samverkan mellan pedagoger och föräldrar och presenterade på UR Samtiden om att hon brukar tänka på fördelning av uppgifter utifrån en tankemodell med ansvarslådor.

I Sofias tankemodell har vi alla ansvarslådor. Dessa lådor har ett varierat innehåll med bland annat:

Konkreta uppgifter – Dessa är utifrån yrkesrollen och kan vara att skriva remissvar, boka lokaler till ett möte eller att hålla en presentation på en konferens. Det kan vara stora uppgifter eller mindre. Sådant som är tillfälligt eller ständigt återkommande.

Diffusa uppgifter – Detta är mer övergripande som att skapa bra stämning, vara generös mot kollegor eller att ha en problemlösande attityd.

Min uppfattning är att vissa av oss vill lägga in alldeles för mycket i våra lådor. Ibland blir andra lättade av att vi tar över någonting men ibland är det oönskat och vi lägger saker i våra lådor trots att de mycket väl får plats i den andras låda och den andra kanske föredrar att ta hand om det själv. Det finns många skäl till att ta på sig ansvar. Vi vill vara generösa och hjälpsamma. Vi vet att vi är bra på någonting och tycker att det är roligt att göra det. Vi vill lära oss mer av någonting. Vi får det nedkört i våra lådor av någon annan.

Det finns tillfällen och skäl som gör att det är väldigt bra att ta ansvar. Men det finns också tillfällen då det är bra att backa. För att verkligen kunna ta ansvar eller att välja att inte göra det är det bra att känna till de diffusa uppgifterna. Sofia Norbergs avstämningsfrågor är ett sätt att tänka på detta. Någonting som jag gillar med hennes tankemodell är att lådorna påminner om att det finns en begränsad mängd utrymme för vilket ansvar vi ska ta. Det är en viktig faktor att komma ihåg när vi väljer vilken låda ansvaret ska ligga i.

Vad finns i lådorna?

Den optimala upplevelsens psykologi, så lyder underrubriken till boken Flow av den ungerska psykologiprofessorn Csikszentmihalyi. Upplevelsen Flow innebär att vara helt uppslukad av en aktivitet. Vi kan nå flow under en fotbollsmatch, när vi läser, dansar, programmerar eller någonting annat där vi behöver fokusera och kan klara aktiviteten så länge vi håller fokus. 

Csikszentmihalyi forskade tillsammans med andra och såg i sina studier att vitt skilda aktiviteter beskrevs liknande när utövarna njöt av dem och lyckades med aktiviteterna de utförde. De gemensamma faktorerna som Csikszentmihalyi hittade var:

1. Du har möjlighet att klara av aktiviteten
2. Du kan koncentrera dig på uppgiften 
3. Uppgiften har klara mål
4. Du får direkt feedback
5. Ditt djupa och genuina engagemang minskar störningsmoment från andra ansvar/intressen/göromål 
6. Du upplever en kontroll över dina handlingar 
7. Du har mindre självupptagenhet 
8. Tidskänslan förändras (tiden upplevs väldigt snabb eller långsam)

Csikszentmihalyi berättar att alla aktiviteter som ger flow på något sätt innebär att utövaren kan utveckla sin kompetens. Aktiviteterna utmanar och upplevelsen av att kunna utöva kontroll är viktig. Det är också centralt inom flow att skillnaden mellan utövaren och aktiviteten som utövas minskar. Får du flow när du läser blir det mindre fokus på att du läser boken. Istället är det texten som tar över verkligheten. Den som dansar in i flow tittar inte lika mycket på de egna dansstegen och sig själv som dansare utan har istället dansen och upplevelsen av den gemensam med upplevelsen av sig själv.

Vad hindrar flow? 
Ängslan av att misslyckas eller att bli dömda av andra minskar våra chanser att uppleva flow. Att bli orolig över att en publik kommer se oss som misslyckade gör att det blir svårare. Leda är ett annat hinder. Blir uppgiften tråkigt monotont och inte utmanar oss minskar också flow-upplevelsen. Csikszentmihalyi skriver att anpassningen av motståndet till vår kompetens är viktig för att nå flow. Han ger som exempel att en ökad skicklighet gör att samma nivå av utmaning tappar sin charm. Det blir för enkelt och utövaren drabbas av leda. Csikszentmihalyi berättar också att anomi och alienation kan vara hinder för flow. Han skriver att det är två begrepp inom socialpatologi där anomi handlar om att det är för få regler. Sociologen Durkheim myntade begreppet för att beskriva en situation där tidigare regler inte längre går att använda. Du har kanske lyckas bli av med en väldigt begränsande situation men har ännu inte hunnit förstå vad den nya friheten innebär eller vad som är bra att göra i den nya situationen. När du inte vet vilka steg du kan ta är det svårt att nå flow. Det är så många olika möjligheter. Alienation är istället tvärt emot på flera sätt. Begreppet beskriver att individen behöver handla mot de egna intressena. Det finns väldigt tydliga regler men du sitter fast i ekorrhjulet och trots att det är meningslöst att springa runt runt så kan du inte komma loss. Csikszentmihalyi menar att anomi är på samhällsplan och motsvarar ängslan hos individen. Samhällets alienation visas istället hos individen i form av leda.




Är flow verkligen viktigt?
Vi kan såklart leva våra liv utan flow. Men Csikszentmihalyi berättar att det är ett stadium som de flesta upplever som njutningsfullt och ger en känsla av upptäckt. Dessutom ger det ett stärkt jag, menar författaren och forskaren. Csikszentmihalyi säger att det finns en risk att vi slösar med vår fritid och att vi inte njuter av våra relationer. Jag håller med om att det är betydelsefullt med meningsfullhet och att vara inne i aktiviteten vi ägnar oss åt för tillfället. Jag tror också på att vara i nuet och att fokusera på det som är viktigt för oss. Vad upplever du i ditt eget liv? Upplever du flow? Är det viktigt för dig att vara inne i dina uppgifter eller finns det annat som betyder mer för dig och tar över?

Beror framgång på dig själv eller är det tur som bestämmer om du lyckas eller inte? Upplevelsen att att det är du eller om det är någon extern kraft som har makten att påverka resultatet kallas för kontroll-lokus. Vad är egentligen skillnaden mellan intern och extern kontroll-lokus och vad spelar det för roll?


Intern och extern kontroll-lokus påverkar
Om du har intern kontroll-lokus betyder det att du har en uppfattning att du har kontrollen över dig själv och ditt liv. Du har uppfattningen att du kan påverka dina studieresultat genom att plugga eller att du kan lära dig spela piano om du tränar. En extern kontrollokus däremot handlar om att du upplever att makten finns utanför dig. Du tror att dina förmågor har mer med stjärnornas läge att göra eller någonting annat som är helt utanför dig. Du kommer lyckas på tentan eller bli underkänd beroende på vilken tur du har att få rätt tentafrågor.

Larsen, Buss och Wismeijer skriver i boken Personality Psychology om att psykologen Rotter tittade på klassisk inlärningsteori där inlärning anses baseras på vilka konsekvenser som följer en handling. En konsekvens som ökar sannolikheten att ett beteende kommer att upprepas kallas för förstärkare. Rotter märkte att samma förstärkare inte upplevdes på samma sätt av alla som fick den. Hans nya sociala inlärningsteori visar att vi reagerar olika starkt på dessa olika förstärkare. Vissa personer värderar beröm högre, andra upprepar beteenden mer för att få status status och andra gör samma beteende igen när det ger stärkta relationer. Vi har, enligt Rotter, alla en olika relation till vad som förstärker våra beteenden mer och mindre beroende på vad vi värderar. Hur kopplar förstärkningar till intern och extern kontroll-lokus? Jo, utöver att Rotter såg att vi reagerar olika på förstärkare såg han i sina efterforskningar att vi förväntar oss olika belöningar, förstärkningar. De med intern kontroll-lokus förväntade sig att belönas med ett gott studieresultat om de pluggar. Det finns en förväntan om en förstärkning. Personer som har extern kontroll-lokus har inte en förväntan på att pluggbeteendet kommer att förstärkas genom någon form av belöning. Istället är det någonting annat eller någon annan som påverkar detta.

Hur vi upplever självförmåga ger också effekt
I Personality Psychology går det också att läsa om psykologen Bandura som också arbetade med sociala inlärningsteorier. Han tittade på hur våra tankar, kognitioner, påverkar hur vi utvecklar våra beteenden. En av Banduras viktigaste bidrag till psykologin är teorin om self-efficacy. Självförmåga eller egenförmåga, beskrivs av Psykologiguiden som din uppfattning om hur du kan klara olika händelser och situationer. Lexikonet poängterar att det varierar från olika situationer. Det betyder att du till exempel kan ha en hög upplevde självförmåga i ditt föräldraskap men en lägre i mingelsituationer. Personality Psychologi berättar också om att Bandura visade att en starkare upplevd självförmåga leder till större ansträngningar och högre satta mål. Vår självförmåga påverkas av hur vi ser andra ta itu med sina uppgifter och hur det sedan leder till resultat.

Vad betyder detta i våra liv?
Hur vi lyckas med någonting påverkas alltså både av en mer generellt uppfattad kontroll-lokus och en mer situationsspecifik självförmåga. Nu är det såklart alltid en blandning mellan vad vi själva kan styra över och vad som styrs av omgivningen. Jag kan inte resa i tiden eller gå på moln bara för att jag vill och verkligen tror på mig själv. Vissa saker påverkas av naturlagar och andra externa faktorer. Men vi kan träna, försöka och lära oss mycket. I mitt liv symboliseras det mycket av bilden i detta inlägg. Sommaren 2015 var jag på mitt allra första scoutläger. Jag hade inte spelat en karaktär på det sättet tidigare. Framförallt hade jag inte gått omkring och hävdat att jag var en arkeolog från år 1890. Jag hade inte ens bott i tält fler än två nätter i rad. Men inför lägret spenderade jag tid med att lära mig runor, att åldra papper med hjälp av te och hur jag skulle få en solhat att bli en bahytt. Det skrämde mig. Men på grund av att jag tror att jag har makt i mitt liv så gick det att göra. Plus att även om det var mycket nytt så fanns det också många områden jag upplevde som trygga. På grund av tidigare erfarenheter från andra ideella organisationer upplevde jag självförmåga inom att arrangera aktiviteter och att engagera barn i dem. Att min vän som bjudit in mig till lägret själv upplevde egen stark självförmåga stärkte också mig att våga stå på scen med henne och DJ:a framför flera hundra scouter. Min vän Nathalie C. Andersson var en förebild för mig under lägret. Att se hur hon gjorde och att det lyckades fick mig att tro att jag skulle få samma positiva konsekvens om jag genomförde samma beteende som hon gjorde. Hur ser det ut för dig? Har du mer intern eller extern kontroll-lokus? Hur är det med andra som påverkar din självförmåga? När upplever du en starkare och svagare självförmåga?

Sommaren 2015 var jag arkeolog på ett scoutläger och var en av dem som tog deltagarna till 1890.

Även om vi upplever samma känslor så gör vi det olika ofta och olika starkt. Våra känsloliv skiljer sig helt enkelt ifrån varandra. Buss och Wismeijer skriver i boken Personality Psychology att vi varierar just utifrån vilka känslor vi upplever och hur intensivt vi upplever dem. Vad betyder egentligen det?

Innehåll
Vilken känsla vi har är innehållet i vårt känsloliv. Vissa av oss är mer benägna att uppleva positiva känslor som glädje och tacksamhet. Andra av oss upplever med negativa känslor som oro, ilska och sorg.

Det vi vet om lyckliga människor är att de rapporterar fler positiva upplevelser när de ska berätta om vad som händer dem under dagen. När de tittar tillbaka i tiden kommer de också ihåg fler positiva upplevelser. Lyckliga tenderar också att spendera mer tid med nära och kära, hjälpa till mer och är friskare. Olika forskare har därför föreslagit att vi ska just ha mer kontakt mer personer som är viktiga för oss, vara hjälpsamma och att motionera för att bli lyckligare. Möjligen kan detta bidra.

Intensitet
Även om vi känner samma glädje kan vi uppleva det på två olika sätt. Vi kan vara glada på ett mer lågintensivt sätt eller så kan vi vara euforiska. Personer med hög intensitet kan få fysiska konsekvenser. Även om muskel-, mag-, och huvudvärk inte låter så trevligt så upplever inte personer med hög intensitet att de skulle vilja byta emotionell stil. I forskningsstudier anser de istället att det jobbiga och smärtsamma kommer på köpet för att få den intensiva lyckan och euforin. De som har lågintensiva känslor upplever sig istället som stabila. Nivån vi upplever våra känslor på korrelerar med vår aktivitetsnivå. Personer som är väldigt aktiva brukar också ofta ha en mer intensiv känslostil. Personer som är stabilare i sin känslostil brukar också vara lugnare i aktivitetsnivån.

Hur fungerar det tillsammans?
Jo, en persons känsloliv påverkas alltså av dessa två aspekter. Det går alltså att ha en hög känslointensitet med hög frekvens av positiva eller negativa känslor likväl som att ha en låg känslointensitet med hög frekvens av positiva eller negativa känslor.

Att ha en låg känslointensitet med positiva känslor som mest frekventa kan vara en lugn tillfredsställelse och förnöjsamhet. Samma låga intensitet med mer negativa känslor kan upplevas som mer melankoli och otillfredsställelse. En hög känslointensitet med frekventa negativa känslor kan istället upplevas som stark ångest och plågsam nedstämdhet. Medan den höga intensiteten med mest positiva känslor ses som en lycklig och entusiasmerande upplevelse.

“Mysigt med varm dryck” eller “VARFÖR ÄR HON INSTÄNGD?!” Vilka känslor vi lättare upplever och vilken intensitet varierar mellan oss människor. Foto: Toa Heftiba

Någon gång ibland (eller mer ofta än så) gör vi alla någonting som går emot bilden av oss själva eller vad vi egentligen tycker är rätt. Kanske tränger vi oss före i kön, vi kanske inte ger tillbaka pengar om vi får för mycket växel tillbaka eller så berättar vi för en kollega att vi ogillar en annan arbetskamrat trots att vi inte är sådana som snackar skit egentligen.

Våra tankar kan förhålla sig på olika sätt till varandra. De kan antingen matcha som när jag tänker att jag är en generös person och väljer att bjuda en vän på middag. De kan vara orelaterade som att jag gillar att springa och att jag ogillar övermogna bananer. Det kan också vara två olika tankar som säger emot varandra som när vi vill leva miljövänligt men flyger på semester. När vi har två tankar som krockar kan det skapa en obehaglig känsla. Socialpsykologen Festinger kallar det för kognitiv dissonans. Vi vill gärna fly från den här obehagliga känslan. Och det finns tre olika sätt:

1) Ändra beteende så att det matchar
Värderar vi att leva miljövänligt kan vi välja att åka tåg när vi åker på semester. Vi kan välja att lämna tillbaka växeln om vi fick för mycket eller att inte gå före i kön.

2) Lägga till nya tankar
Vi kanske fortfarande anser att det är viktigt att inte flyga för miljön. Men vi kan säga att det är viktigt att åka på den här semestern för vårt välmående eftersom det är så stressigt på jobbet. På så sätt är det kvar att det är dåligt för miljön men det finns också ett gott skäl att flyga. Precis som att vi ju trängde oss, vilket såklart inte är speciellt schyst mot de andra som har väntat längre. Men vi brukar ju inte göra det och dessutom är vi ju väldigt trötta efter att ha hjälpt till på bostadsrättsföreningens städdag.

3) Ändra på tanken
Ja, jag fick för mycket växel tillbaka. Men Jag brukar faktiskt handla i den här butiken och då ger jag dem ändå så mycket pengar att det inte är en förlust för dem att ge mig några kronor. Vi ser helt enkelt över tanken och anpassar den så att det inte blir något problem.

Vi drabbas av kognitiv dissonans på olika sätt. Vi som lever i individualistiska kulturer drabbas extra hårt av kognitiv dissonans om det är en konflikt kring vår egen självbild och personliga identitet. Framkallat samtycke, föremålsbeslut och arbetsmotivering är tre andra situationer som gör att vi drabbas av kognitiv dissonans.

Framkallat samtycke (induced compliance)
Vi vill att våra beslut ska vara väl grundade och vara i linje med våra värderingar. När vi bli övertalade att göra någonting och går med på att göra det tvärt emot våra värderingar ändrar vi syn på det vi har gjort. Ett experiment som visade det lät två olika grupper göra en tråkigt uppgift. Sedan ombads de att säga till en annan person att uppgiften var rolig. Deltagare som fick en högre belöning sade även efteråt att uppgiften var tråkig. Men de som fick en mycket liten belöning ändrade åsikt om uppgiften. De tyckte att det var en rolig uppgift. Att de skulle ljuga för en sådan liten belöning kändes konstigt så de tänkte helt enkelt om och ansåg att uppgiften måste ha varit rolig.

Föremålsbeslut (free will)
Det är alltid svårt att göra val eftersom att välja något också innebär att välja bort något annat. För att kunna hantera den obehagliga känslan brukar vi överdriva de positiva egenskaperna hos det vi har valt och underskatta dess nackdelar precis som vi underskattar fördelarna med det vi inte har valt. Så om du väljer att köpa en ny mobiltelefon kommer du vara mer säker på att den modellen du har valt är bättre än den andra efter du väl har köpt den än vad du var när innan du stod och jämförde de två olika.

Arbetsmotivering (effort justification)
När vi har behövt anstränga oss för att få någonting så måste det vara värt det. Om vi har kämpat mycket för att nå till något vill vi inte att vår kamp ska vara förgäves. Vi vill kunna känna segerns sötma och kommer helt enkelt känna den smaken oavsett hur gott det egentligen är. Hur du ansträngt dig för att få bli bjuden på glöggträffen hemma hos din nya klasskompis genom att försöka få hen att tycka om dig och att ge hintar att du gillar julfika så kommer du troligen tycka att det var trevligare att vara där än om du helt enkelt bara blev inbjuden tillsammans med alla andra i klassen.

När upplevde du senast kognitiv dissonans? Hur gjorde du för att komma undan den obehagliga känslan?

Vi vill att det vi visar upp ska stämma överens med det vi tänker och tycker.

Nu när vi har ett nytt år är vi många som sätter upp mål för året. Många för privatlivet men också många för arbetet. Nu är vi inne på årets andra vecka men hur ska vi orka de kommande femtio? Här kan du lära dig mer om olika teorier för motivation. 

Maria Holmström som undervisar i arbetslivspsykologi poängterar att motivation är komplext och att det sällan räcker att endast använda en teori. Du kan därför läsa här om de fyra olika teorierna som Holmström presenterar är: behovsteori, balansteori, förväntansteori och förstärkningsteori.

Behovsteori
En av de mest kända psykologerna (i alla fall av min erfarenhet utifrån vad andra frågat mig om sedan jag börjat studera) är Maslow vars teori behovspyramiden eller behovstrappan är en hierkisk behovsteori. Tatiana Trifan som också undervisar i psykologi vid Örebro universitet är negativ till att Maslows behovstrappa är så erkänd bland allmänheten eftersom det finns mycket forskning som visar att nivåerna inte är så fasta. Till exempel kan vi visst dela med oss av vår mat även när det är matbrist eftersom vi anser att den sociala samvaron är viktigt. Att vi måste ha tillgodosett behovet av mat innan vi går högre upp i trappan och fokuserar på social samvaro stämmer alltså inte. Maslow kanske inte ska skrotas helt men att se det tydligt uppdelat som steg verkar inte vara det bästa sättet att beskriva våra behöv. Ett annat sätt att dela in behov i hierarkier är Herzbergs modell som visar behov indelat i två kategorier de som höjder motivationen och de som inte ger plus men som behövs för att vi inte ska bli missnöjda: motivationsfaktorer och hygienfaktorer.

Det finns också andra behovsteorier som inte bygger på en hierarki mellan de olika behoven utan helt enkelt listar viktiga behov för vår motivation. En sådan modell är Job Characteristic Model som listar fem viktiga behov för motivation på arbetet:

1. Kunskapsvariation 
2. Identifikation med arbetet
3. Mening med arbetet
4. Autonomi
5. Återkoppling

Balansteori
Balansteorin går ut på att minska diskrepans och på så sätt nå balans. Ett sätt att tänka på det är Adams Equite modell som handlar om balans mellan insats och belöning. Den distributiva rättvisan påverkar motivationen. Alltså om jag ser att jag som har samma arbetsuppgifter, ansvar och erfarenhet som en kollega men får en lägre lön och sämre förmåner så kan det påverka min motivation negativt. Om jag däremot ser att vi alla som ger samma insats får samma utfall är det positivt för min motivation. Ett annat sätt att, likt Korman, mena att vi eftersträvar en balans mellan vår självbild och bilden av arbetet och vår arbetsroll. Om jag till exempel anser mig vada en människa med hög moral och omsorg om andra kanske jag inte upplever balans om jag jobbar för att hjälpa tobaks- och alkoholindustrin att hitta nya kunder. Som en människa som lever i enlighet med mina värderingar om medmänsklighet skulle jag då hitta mer balans om jag istället marknadsförde tågresor, danskurser, vegetarisk mat eller någonting annat som är bra för min omgivning.

Vad är det du vill ha motivation för under året? Stämmer det överens med bilden du har av dig själv? Upplever du att det är rättvist och att insatsen är rimlig för belöningen?

Förväntansteori
Förväntansteori bygger på att det finns en förväntan om att ansträngning kommer leda till resultat. Resultatet kommer innebära en belöning och den kommer vi finna värdefull. Vrooms insrumentalitetsteori, som förväntansteori också kallas, utvecklades sedan av Bandura. Bandura menar att individer själva är aktiva och kan anpassa vår ansträngning så att det överensstämmer med våra egna mål. Det kan till exempel vara så att vi har ett mål att få de bästa dansarna att komma till dansutbildningen. Men egentligen vill dansskolan att så många som möjligt ska söka. Istället för att annonsera brett kanske vi då riktar oss mer för att nå en mer nischad grupp som kanske inte är de som helst skulle söka till vår dansskola utan snarare är de som vi som individer är mest sugna på att få till dansskolan. Här har vi alltså satt vårt eget mål framför organisationens mål. Jensen och Meckling studerade tvärt emot Bandura när indvider satte organisationens mål framför sina egna. Men det går också att sätta mål i linje med både individers och organisationer. Locke och Latham studerade sin goal-setting theory där målen sattes gemensamt för att få individers och organisationers mål att stämma överens.

Hur ser dina förväntningar ut? Tror du att ansträngningen kommer leda till ett resultat som kan ge dig en värdefull belöning? Ligger dina mål i linje med en organisations mål?

Förstärkningsteori
Du har kanske hört om Skinner och sett bilder på honom tillsammans med vita duvor. Skinner är känd inom behaviorismen där han bland annat visade med hjälp av duvor att belöningar kan få oss att utföra uppgifter. Förstärkningsteorin bygger på operant betingning som Skinner arbetade med inom inlärningsteorin. Det innebär alltså att teorin beskriver hur vår motivation och våra beteenden styrs av konsekvenserna efter vi har utfört handlingen.

Vad händer när du presterar i enlighet med ditt mål? Kommer du få någon positiv respons som ökar chansen att du är motiverad att genomföra beteendet igen? Vad kan du göra för att få mer positiv förstärkning och få hjälp med motivationen av den positiva upplevelsen.

Det krävs motivation för att orka tuffa på.