Ska du handleda och söker efter ett ramverk att hänga upp handledningen på? Det finns många olika modeller att hämta inspiration ifrån. Här kan du få ta del av tre av dem: CLEAR, fiskfiguren och den sjuögda handledningsmodellen.

En modell hjälper dig att koppla samman teori och praktik genom att systematiskt organisera kunskap och beskriva hur olika fenomen hänger samman. Enligt Lance M. McCracken och Stephen Morley finns det tre syften med modeller. De ska underlätta för användaren genom att samla kärnan från forskningsfynd. Modeller visar hur det går att se på världen. De ger också idéer för vad framtida forskning och praktiskt arbete, exempelvis hur du kan bedriva handledning. Kanske kan de kommande modellerna underlätta för dig på dessa tre punkter eller så kan det vara en bra startpunkt för att du ska komma på vilken typ av modell som hjälper dig.

CLEAR

Peter Hawkins och Robin Shohet skriver i boken Handledning inom behandlande yrken om femstegsmodellen CLEAR som de använt sedan 80-talet. Det är fem delar för en handledningssession.

C- Contracting (Avtala)

Här undersöks vad det är klienten vill uppnå och tillsammans sätter ni en agenda för vad dagens session ska innehålla för att klienten ska komma närmre sina mål. Vad tycker klienten är extra prioriterat idag och vill fokusera på? Ni kommer också överens om hur det går till i fråga om vilka roller handledare respektive klient har och om det finns förhållningssätt eller regler ni vill ha i samarbetet. Kanske vill ni bestämma att telefoner ska vara på eftersom ett barn är sjukt eller någonting annat som underlättar.

L- Listen (Lyssna)

Precis som i andra delar av kommunikation så är lyssnande viktigt inom handledning. Peter och Robin skriver att aktivt lyssnande kan hjälpa den som blir handledd att se nya perspektiv och öka förståelsen för situationen hen vill problemlösa kring. Utöver att lyssnande är viktigt för att ställa rätt frågor kan det också vara hjälpsamt bara genom att visa värme och att den som handleds blir sedd. Jag tänker att det kan hjälpa den som handleds att skämmas mindre över frustration hen känner, svårigheter med vissa situationer eller annat som kan på en att känna skuld. När vi ser att det vi säger kan tas emot av någon annan på ett bra sätt kan det hjälpa oss att själva ta emot tankar, känslor och beteenden med lite mer självmedkänsla. Robin och Peter tar också upp att du som handledare kan hjälpa hen som blir handledd genom att med hjälp av lyssnande peka på samband hen kanske inte tänkt på tidigare eller koppla samman information som sagts vid olika tillfällen.

E – Exploring (Utforska)

När handledaren ställer frågor, ber om och ger egna reflektioner och bjuder in till att skapa insikter går det att se nya vägar och upptäcka olika valmöjligheter. Robin och Peter skriver att det kan hjälpa den som blir handledd att se vad som går att göra. De tipsar om att undersöka hur den som handleds påverkas av situationen och nuläget och att sedan se över vad det finns för alternativa sätt att lösa problem på än det som görs idag.

A – Action (Agera)

När den som handleds och handledaren tillsammans utforskat olika sätt att agera i situationen får den som handleds välja en eller flera saker hen vill göra. Robin och Peter tipsar om att undersöka för- och nackdelar med alla olika valmöjligheter innan någon väljs ut. Om flera tillvägagångssätt väljs prioriteras det mellan dem och den som handleds väljer vad hen vill göra först. Robin och Peter tipsar om att göra en snabbspolning framår där den som handleds får testa att utföra det som valts i rummet. För att verkligen landa i någonting som den som handleds kan göra tipsar Peter och Robin och att hjälpa den som handleds att se över vilka steg som ska tas, vilket som ska göras först, när det ska göras och hur. Sedan undersöks det om planen är realistisk för att det ska vara rimligt att lyckas med det som sjösätts.

R – Review (Granska)

Redan i förra steget undersöktes realismen i en plan. Fortsatt granskning av det överenskomna sker i detta steg. Den som handleds går igenom strategin. Vad är det den handledde bestämt sig för att göra härnäst? Sedan sker en genomgång av sessionen. Vad har hen lärt sig av sessionen? På vilka sätt har det förbättrat den handleddes förmåga att hantera liknande situationer framöver? Utöver dessa frågor som Peter och Robin föreslår tänker jag att det kan vara bra att undersöka om träffens innehåll stämde överens med vad hen önskade i början när dagens agenda sattes. Peter och Robin tycker också att det kan vara bra att fråga om vad som varit hjälpsamt och vad som kunnat vara bättre.

Nästa steg av granskningen sker efter att den som handleds testat att genomföra sin intervention. I början av nästa träff, via mejl, telefon eller hur nästa kontakt nu sker så undersöks det hur planen fungerade, vad som var bra och vad som kan göras ännu bättre, vilken feedback som gavs av andra och vilka lärdomar den som handleds kan dra nytta av i kommande tillfällen.

Är CLEAR en bra modell?

Jag tycker att CLEAR är en användbar modell eftersom den ger idéer för praktiskt arbete. Framförallt tänker jag att den kan vara användbar för oss som är nyare på handledning när vi ser över tidsupplägg för en session. I det praktiska momentet i nuvarande kurs om handledning och konsultation tycker jag att det har varit hjälpsamt för att komma ihåg vad som är bra att hinna med. Jag tycker också att upplägget påminner om hur jag lagt upp terapisessioner med att sätta en gemensam agenda och utifrån det utforska tillvägagångssätt, genomföra exponeringar eller andra övningar, reflektion av vad som hände, val av hemuppgift inför nästa session och en sammanfattning av dagens träff. Även om jag inte skulle lägga lyssnande som ett eget steg finns det mycket som påminner och gör att CLEAR-modellen tilltalar mig. Lance och Stephen anser också att en modell ska integrera forskningsfynd, den aktuella kunskapen. Jag tänker att det framförallt är viktigt i en modell som ska kunna ge mer fingervisningar i vilka interventioner som ska väljas. CLEAR beskriver snarare ett arbetssätt än val av intervention och jag tänker att det därför inte gör lika mycket att modellen inte lever upp till detta krav. Jag tänker att det kan vara bra att använda CLEAR just för planering av enskilda samtal men att andra modeller kan hjälpa valet av intervention.

Fiskfiguren

Sidsel Tveiten skriver i boken Yrkesmässig handledning – mer än ord om fiskfiguren. Det är en modell som strukturerar upp handledningprocessen i fem delar.

1. Innan fisken börjar – förberedelsefasen
2. Fiskhuvudet – uppstartsfasen
3. Fiskkroppen – arbetsfasen
4. Fiststjärten – avslutningsfasen
5. Efter fiskens slut – reflektionsfasen

1) Förberedelsefasen

I förberedelsefasen sker planeringen av handledningen. Efter att ha bestämt att handledning är rätt metod är det bra att formulera ett syfte med handledningen. Sedan ställs frågor om vilken kompetens en handledare behöver, vem som ska axla rollen, om det räcker med en eller om det bör vara flera handledare. det handlar också om personerna som ska handledas. Vilka är det? Är deltagandet frivilligt? Hur ska det motiveras? Hur ska inbjudan ske? Sedan är det också bra att lösa en del praktiska frågor som hur länge, var och när, om handledning ska ske individuellt eller i grupp.

Helene Eriksson undervisar i kursen Handledning och konsultation vid Örebro universitet. Hon menar att det är bra att säkerställa att handledning är rätt metod. Ibland kan det vara bra att hålla en utbildning för att ge en kunskapsgrund innan handledning ska ske. Helene säger att det är bra att som handledare vara mycket tydlig med vad som görs inom handledning och vad som är andra insatser. Sidsel håller med om att det är viktigt att vara tydlig med vad som sker inom och utanför handledning. Hon skriver i boken Yrkesmässig handledning – mer än ord att det kan vara bra att bjuda in potentiella deltagare till en informationsträff där potentiella deltagare får information om vad handledning innebär och efter det har möjlighet att tacka ja eller nej till erbjudandet.

2) Uppstartsfasen

Uppstartsfasen fokuserar på att låta en grupp eller den enskilda deltagaren lära känna varandra och/eller handledaren. Det innebär också att lära känna handledning som metod och att hitta sin roll i processen. Vilket ansvar innebär det att bli handledd? Vilka typ av frågor går det att få eller söka svar på? Hur kan handledning gå till? Sidsel skriver att handledaren har ansvar för att skapa trygghet och att detta görs genom att bidra med en struktur där deltagarna får möjlighet att lära känna varandra och handledningen. Hon rekommenderar att avsätta två till tre sessioner för att sätta ramar och låta deltagarna lära känna varandra. Hon rekommenderar att skapa ett kontakt för att öka förståelse för handledning och att skapa en gemensam överenskommelse om roller, form för handledning, mål och önskade beteenden.

3) Arbetsfasen

De flesta fiskar har kroppen som den lägsta delen. Arbetsfasen ska också vara den lägsta inom handledningsprocessen. Här sker olika interventioner där individen eller grupper får arbeta med att utvecklas och nå sina mål. Sidsel skriver att en session i sig själv har en uppstarts -, arbets- och avslutningsfas. Jag tänker att uppstartsfasen kan innebära att checka in i handledningen och att sätta agenda för dagen. Arbetsfasen innebär att arbeta utifrån agendan. Avslutning rundar av, sammanfattar och utvärderar träffen. Sidsel skriver att en större halvtidsvärdering bör göras där handledningen, metoderna, grupprocesser och andra viktiga områden utvärderas mer ingående.

4) Avslutningsfasen

Denna fas innebär en utvärdering av allt som hänt sedan inledningen i uppstartsfasen för att se vad som går att bära med sig och att planera inför en fortsatt utveckling. För att utvärdera utveckling kan det vara bra att koppla tillbaka till vilka mål som sattes i uppstartsfasen och vad deltagarna upplevt för förändring sedan dess. Har målen uppnåtts? Vad är kvar? Vad upplevs har varit hjälpsamt? Vad upplevs ha hindrat? Andra frågor kan handla om deltagare upptäckt någonting nytt hos sig själva och hos andra i en handledningsgrupp. Sidsel skriver också att det kan vara bra att utvärdera handledarens insats, vad som varit bra i handledningen och vilka förändringar som önskas. Efter en tilbakablick kan det vara bra med framåtblickande. Vad är det den handledde kan dra nytta av att göra framöver? Behövs mer handledning eller någon annan insats? Vad kan personen göra på egen hand? Inom terapisammanhang är det vanligt att göra en vidmakthållandeplan där en person som genomgått behandling får se över vad hen vill fortsätta göra för att bibehålla framseg och förhoppningsvis fortsätta förbättra sitt mående. Jag har använt en liknande enklare variant efter organisationsinsatser där deltagare får tänka över vad som varit användbart och planera vad de vill fortsätta med och vad som behövs för att det ska ske. Jag tänker att det är bra att göra liknande inom handledning.

Sidsel berättar i sin bok att det är handledarens ansvar att hjälpa deltagare att inse vad de kommer sakna när handledningen avslutas. Hon ger som exempel att handledningen kan innebära ett tryggt rum där du kan vara öppen utan att vara rädd för dömande, att det kan ge en social samvaro, att det kan vara ett skönt stöd i den egna utvecklingen. Sidsel skriver att det kan uppstå en sorg när deltagarna ser detta. Detta stämmer överens med beskrivningar av grupprocesser exempelvis Susan Wheelans beskrivning av fasen separation. (Du kan läsa en kort genomgång av hennes modell här.) Som handledare kan det vara bra att känna till detta och stötta deltagarna.

5) Reflektionsfasen

Efter att handledningen är avslutad forsätter den/de handledda sin egen process. Kanske använder hen metoder från handledningen eller hittar egna sätt att arbeta. Om de skrivit en vidmakthållandeplan kan det vara fint att återgå till den med jämna mellanrum eller uppdatera den vid behov.

Är fiskfiguren en bra modell?

Det jag uppskattar med fiskfiguren är att den är lätt att komma ihåg och ger en förståelse för de olika faserna. Jag tänker att det är bra att komma ihåg att förberedelser och efterföljande bearbetning också är viktiga delar av handledning. Jag tänker att det framförallt kan vara bra för oss som är nyare eller vid insäljning av handledning till beställare som kanske inte är lika insatta i handledning. Av de tre kriterierna Lance och Stephen sätter upp för modeller tänker jag att fiskfiguren framförallt hjälper till att hitta utvecklingsaktiviteter för handledning. Den organiserar inte så många forskningsfynd, så vitt jag vet, förutom att tänka på grupprocesser i upplägget för handledningen och att det krävs ett fortsatt eget arbete hos den handledde för att det ska ske en långsiktig utveckling.

Den sjuögda handledningsmodellen

Peter och Robin skriver också i Handledning inom behandlande yrken om den sjuögda handledningsmodellen. De beskriver att den tittar på olika områden som kan vara fokus för innehållet i handledningen. De beskriver att fokus kan vara på:

1. Klienten – personen som träffar den som handleds
2. Interventioner utförda av den som handleds
3. Relation mellan klienten och den som handleds
4. Den som handleds
5. På relationen mellan handledaren och den som handleds
6. Handledarens egen process
7. Den större kontexten – organisatoriska förutsättningar, lagar, etik

Författarna säger att en handledningssession ofta bör ha flera fokus och att en handledare sällan använder endast ett fokus för all handledning. De rekommenderar att se över modellen för att kunna öka sina valmöjligheter att välja fokus som handledare och även att ta upp ett metasamtal om de olika nivåerna för att skapa ett gemensamt språk med den som handleds. För att veta vad som är vad kan det vara bra att förtydliga de sju olika områdena.

1) Klienten

Peter och Robin skriver att det är viktigt att som handledare inte fastna i den som handleds förenklade bilder av sina klienter de träffar. Om tanken är att stötta den som handleds att bredda perspektiv är det bra att inte falla i fällan med förenklade bilder. De tipsar om att utforska genom att ställa många frågor om klientens liv, hur hen ser ut, rör sig, pratar för att klienten ska komma in i handledningsrummet. Personligen skulle jag nog föredra att filma möten med klienter och använda det i handledning som vi gör på psykologmottagningen på Örebro universitet. Peter och Robin menar också att video eller ljudinspelning är hjälpsamt. I alla sammanhang går det inte att spela in och det är då bra att använda andra metoder som att göra rollspel med rollbyten där den som handleds får testa att vara olika roller för att få perspektiv. Peter och Robin rekommenderar att som handledare se över mönster och undersöka hur den som handleds pratar om klienten jämfört med hur hen pratar om sig själv eller andra.

2) Den handleddes interventioner

Fokus handlar här om vad det är som den som handleds gör i kontakten med klienten. Peter och Robin skriver att handledning med detta fokus ofta handlar om att bredda den som handleds repertoar. De citerar Abraham Maslow: “Om det enda verktyg man har till hands är en hammare, har alla problem en tendens att bli spikar”. Peter och Robin tipsar om att fråga om vilka interventioner som görs, hur, varför och om det finns alternativ som skulle kunna fungera lika bra eller bättre. Genom dessa frågor vill de skapa reflektion och öka medvetenhet om vilka andra metoder som kan användas. Ett annat sätt de föreslår för att öka den som handleds valmöjligheter är att brainstorma många olika förslag. De skriver att detta kan göras både för individer och i grupp samt föreslår att det kan vara bra att sätta ett högt mål på antal idéer som ska kläckas för att tömma ut de mer frekvent använda och komma till mer kreativa förslag. Om det görs i grupp är mitt förslag att låta deltagarna tänka en stund själva innan de börjar prata med varandra för att minska risken med likriktade förslag. Peter och Robin säger att många som handleds fastnar i antingen eller-tänkande liknande en falsk dikotomi där de ger två förslag som inte behöver vara motsättningar eller presenterar två förslag som de enda alternativen fast att det finns många andra ytterligare möjligheter.

3) Relationen mellan klienten och den handledde

Handledning med detta fokus ställer frågor för att få den handledde att bli mer medveten om sin relation och sitt förhållningssätt till klienten. Peter och Robin föreslår att handledaren ska ställa frågor där den handledde får tänka sig vara en fluga på väggen under första samtalet mellan den handledde och klienten samt beskriva vad hen såg och hörde i samspelet. Detta eller frågor om metaforer, möten i en helt annan kontext eller liknande menar författarna kan hjälpa den handledde att gå ut från sitt eget inifrånperspektiv och istället försöka se relationen något mer utifrån.

4) Den som handleds

Att fokusera på den handledde innebär att se över vad som väcks i hen i kontakten med klienter, den som handleds egna inre processer. Peter och Robin skriver en del här om motöverföring. Det psykodynamiska begrepp som beskriver olika omedvetna reaktioner på klienten. Författarna rekommenderar också en övning för att medvetandegöra motöverföringen. Om du, precis som jag, har svårt för att använda dig av motöverföring så har jag nu plockat ut det ur övningen som jag tänker är mest användbart. Peter och Robin rekommenderar att först ställa den handledde frågan om vem klienten påminner hen om. Det kan vara en annan person som hen träffat i arbetet eller privat, kanske en känd person, en karaktär eller rentav den handledde själv idag eller den hen upplever sig har varit eller är rädd för att bli. Om den handledde kommer på någon så kan det sedan vara bra att fundera på vilka likheter hen ser och reagerar på. Sedan tänker jag att det går att prata mer öppet kring vad den som handleds tänker har med klienten att göra och vad som kanske påminner om tidigare misslyckanden, rädslor inför framtiden eller någonting annat som inte handlar direkt om klienten. Robin och Peter föreslår att den som handleds istället ska prata först till den andra personen, hitta olikheter och sedan prata till klienten. De menar att det kan ge stora effekter. I dagsläget skulle jag själv inte känna mig bekväm med att göra det men om du vill testa övningen beskriver de den mer utförligt och hänvisar till Heron från 1974. Jag tänker att det kan vara bra att påminna oss om att vi är människor och reagerar på olika sätt beroende på vilka vi möter. Jag har själv upplevt att jag lättare får sympati med personer som agerar och reagerar liknande som jag själv gör. Då är det mitt uppdrag att oavsett om jag kan spegla mig i personen eller ej ger det professionella bemötande som klienten förtjänar.

Peter och Robin skriver att fokus på den som handleds också handlar om att hjälpa personen att stärka sitt välbefinnande. De menar att det gör handledningen mer förebyggande om fokus också ligger på att stärka den som handleds egna resurser.

5) Handledningsrelationen – mellan handledare och den som handleds

I denna och nästa aspekt menar Peter och Robin att handledaren lever som hen lär genom att vara uppmärksam på sina egna upplevelser och att använda dem. Ett exempel de ger inom fokus på handledningsrelationen är om handledaren uppfattar att den som handleds beskriver en klient på ett undfallande sätt och sedan frågar om det beror på den som handleds relation till sin klient. Jag håller med om att det är viktigt att vara uppmärksam på de egna upplevelserna men tror att det oftast säger mer om mig än om den handleddes relation till klienter. Dette betyder såklart inte att jag tänker att vi inte ska vara uppmärksamma på våra egna upplevelser. Jag håller med Peter och Robin om att det är viktigt att notera egna tankar och förnimmelser samtidigt som vi aktivt lyssnar på den vi handleder.

Du kanske också har pratat med en kompis som bråkat med sin partner? I samtalet har du kanske blivit arg på den andra personen som gjort fel och sårat din vän. Här blir såklart din upplevelse färgad av känslorna den du pratar med har. I privata samtal kan vi tillåta oss själva att säga att den vi träffar har 100% rätt och att den andra personen bär all skuld. Det är sällan sant och inte det mest konstruktiva oavsett om det är privat eller professionellt. Men i professionella samtal är det däremot oetiskt på en annan nivå och det är därför extra viktigt att notera om vi rycks med i upplevelsen. Att notera de egna upplevelserna är ett bra första steg för att antingen hantera dem på egen hand eller använda dem i kontakten.

Utöver detta sätt att använda relationen tänker jag att det också kan vara bra att använda relationen mellan handledare och den handledde för att vara en förebild för professionellt förhållningssätt. Om det exempel är så att den som handleds har svårt med att låta klienter själva lösa problem och gärna vill ge råd kan det vara bra att stötta den som handleds genom att använda metoder där den som handleds successivt får komma fram till ett svar. Efter det kan den som handleds få reflektera kring metoder och se om det finns någonting av den som går att lära sig av i det egna arbetet. Om den du handleder har lätt att fastna i att skuldbelägga andra kan det vara bra att som handledare försöka använda sig av ett mer objektivt och ickedömande språk samt låta den handledde reflektera kring det.

6) Handledarens egen process

Peter och Robin skriver om att det här också handlar om att lyssna inår likväl som utåt under handledningssessioner. De menar att ilska, trötthet, rädsla eller andra förnimmelser du som handledare upplever kan säga någonting om den handleddes relation till klienten. Om du som handledare blir otålig när den handledde pratar om en klient kan du beskriva otåligheten, säga att du tror att det inte handlar om din egen upplevelse utan att du funderar på om du fångar upp en otålighet den handledde känner inför sin klient.

Personligen tycker jag att detta är svårt att använda mig av och har inte gjort det speciellt ofta själv eftersom jag utgått från KBT i behandlingar jag gjort och även som teoretisk utgångspunk i ledarskapshandledningar jag gjort. Om du själv ska använda dig av detta rekommenderar jag att träna mycket på att notera hur du vanligen brukar uppleva sessioner och att uppfatta den du handleder samtidigt som du noterar dina egna upplevelser. Om du vill träna på att lyssna utåt och inåt samtidigt är träning med deliberate practice en metod för det. Du kan läsa en kort introduktion till det här.

Du kan också använda dina egna upplevelser för att normalisera. I behandlingskurser på psykologprogrammet i Örebro har vi pratat om att det ibland kan vara okej att säga någonting liknande som “när du berättar det här blir jag ledsen. Hur känner du när du berättar om den här situationen?” Det kan vara hjälpsamt om du tror att den du träffar behöver stöd i att få uttrycka ledsamhet. Kanske pratar du med någon som har uppfattningen att den måste kunna låta allting rinna av sig om hen är professionell. Då kan det vara bra att lyfta att det är okej att också bli sårad, arg, ledsen i en yrkesroll även om vi ska göra vårt yttersta för att agera professionellt.

7) Den större kontexten

Handledningen påverkas inte bara av handledare, den som handleds och den specifika klient som den handledde kan vilja prata om. Det finns fler apsekter i ett större sammanhang som kan vara bra att tänka på. Peter och Robin menar att alla tidigare sex fokusområden påverkas av ett sammanhang.

1. Klienten påverkas av kultur, arbetssituation, socialt liv, bakgrund, ekonomi och mycket annat.
2. Interventioner som den handledde använder styrs inte bara av den egna kompetensen utan också av vad som förordas i organisationen, av lagar, föreskrifter och rekommendationer. Här kan det som handledare vara bra att be den handledde att lista olika styrdokument att förhålla sig till för att ha med det i valet av interventioner som ska testas.
3. Relationen mellan klienten och den handledde kan påverkas av premisserna för kontakten som om det är frivilligt eller ej. Det kan vara på klientens eget önskemål eller någonting som måste göras. Kanske finns det åsikter kring klienten där familj, kollegor eller andras tankar påverkar relationen.
4. Den handleddes situation kan också påverkas av faktorer utanför handledningen som egna organisationen, rollen där, hens erfarenhet i yrkesrollen och privat, den handleddes personlighet och preferenser.
5. Relationen mellan handledaren och den handledde kan påveras av de olika organisationernas förutsättningar. Kanske finns det en annan beställare som är chef till den du handleder och som påverkar kontakten mellan dig och den som handleds. Kanske är det inte den önskade graden av frivillighet i den handleddes deltagande. Kanske påverkas er relation av den handleddes tidigare erfarenheter. Det kan också påverkas av likhet eller skillnad i ålder, kön, könsuttryck, funktionsvariation, etnicitet, religion, sexuell läggning, klass eftersom det kan göra att olika situationer kan tolkas i olika ljus beroende på våra erfarenheter. Om vi saknar delad referensram kan vi missa viktig information eller överdriva tolkningen. Läs gärna en del om att överfokusera eller underfokusera i detta inlägg. Om vi delar erfarenheter kan vi också läsa in för mycket av egna upplevelser.
6. Handledarens kontext handlar om att se ur vilket perspektiv vi ser världen och kan handla om att bli medveten om sin teoribas, personliga erfarenheter, preferenser, personlighet, hur vi blir lästa och uppfattningar vi har som kan påverka. Peter och Robin rekommenderar att reflektera för att öka sin självinsikt.

Peter och Robin säger att det är bra att vara medveten om alla sju fokusområden i den sjuögda modellen och att välja de fokus som du bedömer är mest hjälpsamt. Att ha ett ensidigt fokus eller att försöka trycka in alla sju per handledningstillfälle.

Är den sjuögda modellen en bra modell?

Lance och Stephen menar att en bra modell ska uppfylla tre kriterier och av dessa tre tänker jag att den sjuögda handledningsmodellen framförallt hjälper till att guida interventioner. Den kan också organisera kunskap. Däremot så är det oklart med vetenskapligheten. Jag tänker att det kan vara bra att kombinera den här modellen med testade metoder i och med att modellen i sig själv inte är baserad på forskning.

Vilken modell rekommenderar jag och vilken väljer du?

Jag tänker att alla dessa tre modeller har sin plats och jag vet inte vilken som jag skulle förorda. Dels har jag inte testat alla men också för att jag tänker att det framförallt beror på vilken roll modellen ska fylla. Vill du planera upplägg för en session kan det vara bra att slänga ett öga på CLEAR. Vill du fundera över upplägget för hela handledningsprocessen kan fiskfiguren vara till hjälp. Om du väljer interventioner kan det vara bra att tänka över olika fokus de ska arbeta med. Då kan den sjuögda modellen guida i valet.

Mitt tips är helt enkelt att du ska välja det som passar bäst för dig. Kanske kan det vara bra att se om du kan applicera dessa tre modeller på din handledning för att se vad som fungerar bäst för dig eller se om ingen kanske är rätt och att du behöver leta upp någon annan som kan hjälpa dig.