Att anpassa sig efter gruppen

Det finns många skäl till att anpassa sig efter en grupp. Vi kanske inte är säkra på vad som är rätt att göra eller så vill vi helt enkelt passa in för att få vara en del av gemenskapen. Oavsett skäl så tenderar vi att anpassa oss utifrån vår omgivning.

Konformitet för information
I situationer där rätt svar är mer osäkert så tenderar vi att vilja följa gruppen för att få reda på vad vi ska göra. Som när brandlarmet går och du inte har koll på närmsta utrymningsväg är och därför skyndar efter de andra som verkar veta vart de springer. Denna typ av konformitet uppstår därför vanligen när det är otydligt vad som är rätt att göra. Vad är rätt? Jag vet inte. Bäst att kolla vad andra gör för de kanske vet.

Silvia Russo som undervisar i socialpsykologi vid Örebro universitet anser att Sherifs experiment med bedömningar av förflyttningar av en ljuskälla är ett bra exempel på konformitet med grund i information. Att göra en bedömning om en ljuspunkt som lyser mot väggen är stilla eller flyttar på sig kan vara svårt. Vi blir lätt lurade av en synvilla och tror att ljuset flyttar på sig. Deltagare i Sherifs experiment (1936) fick svara på hur mycket som ljuspunkten flyttade på sig. Först fick de svara på egen hand och sedan placerades experimentdeltagarna tillsammans. De svarade först som de hade gjort på egen hand men började stegvis närma sig varandra för att slutligen ha ett gemensamt svar. I upprepningar av experimentet har deltagarna i experimentet sedan tillfrågats enskilt efter ett tag. De ger då det gemensamma svaret som gruppen kom fram till genom att närma sig varandra. Detta är ett tecken på att de inte har anpassat sig för att passa in i gruppen utan för att de helt enkelt inte var helt säkra och därför använde de andra som informationskällor. De har inte gett efter för gruppen utan har accepterat svaret som det korrekta.

För att visa hur konformitet för information fungerar lät Russo ena halva psykologiklassen sitta kvar i klassrummet medan andra halvan fick gå ut. Den första halvan fick titta på en burk fylld av torkade bönor och skriva ned sina gissningar på antalet bönor i burken. Den andra halvan släpptes sedan in i klassrummet och fick gissa hur många bönor burken innehöll. Nu skulle svaren inte skrivas ned i stället skulle de sägas högt i tur och ordning. När Russo visade svaren från klassens olika halvor var de relativt lika men i gruppen där gissningen skedde anonymt var det fler avvikande värden som stack ut från de mer liknande gissningarna.

Att anpassa sitt svar utifrån gruppen är extra vanligt när det är viktigt att ha rätt. Vi vill gärna ha rätt och tror att andra personers svar kan hjälpa oss att få rätt. Russo poängterar att det därför är extra vanligt att vända sig till andra i kriser. Ibland är det inte användbart. Vi kanske ställer oss i en kö som inte leder oss rätt eller följer efter en folkmassa som ska till en annan plats än dit vi ska. Däremot så hjälper det oss ofta till exempel när vi kan hitta till nödutgången genom att följa efter andra när brandlarmet går.

Konformitet utifrån normer
Vi anpassar oss inte bara i situationer för att vi får information av andra utan också för att passa in i gruppen. När vi anpassar oss för att passa in är vi inte säkra på att gruppen gör rätt men det är viktigt att få vara med och vi väljer därför att göra som de andra. Konformiteten är i detta fall extra tydlig när en grupp är viktig för oss och det skulle vara kostsamt att förlora tillhörigheten i gruppen. När vi anpassar oss utifrån gruppens normer för att passa in är det inte säkert att vi blir övertygade om att det vi gör eller säger för att smälta in verkligen stämmer.

Asch visade hur vi anpassar oss till grupper för att passa in i ett experiment som sades handla om att bedöma längder på linjer. Egentligen var syftet att se hur vi anpassar oss i grupper. Testdeltagaren trodde att det var en grupp som alla deltog i undersökningen. Men egentligen var det bara en experimentdeltagare som satt i ett rum med andra som bara spelade deltagare men som egentligen var medhjälpare i experimentet. I Asch tester var det tydligt vad som var rätt svar. Det var alltså inte som i gissningsleken om antalet bönor i burken där det kunde vara svårt att veta vad som var rätt svar. Bland linjerna var det tydligt vilken som var rätt. Konformiteten var alltså inte för att få information utan för att följa gruppens normer. Om du vill se själva experimentet så finns det i Youtubeklippet ovan. Experimentet utförs i olika versioner. I den första versionen där medhjälparna säger fel och experimentdeltagaren är den enda som först svarar rätt så är det en övervägande majoritet som ger efter och sedan svarar likadant som gruppen.

Varför anpassar vi oss i vardagen?

Det finns helt enkelt olika skäl till varför vi anpassar oss. I vardagen är det kanske inte heller helt tydligt när det är för information och när det är för att passa in. Vardagslivet är sällan lika entydigt som laborationssalar. Däremot så vet vi att det är viktigt för oss människor att vara en del av en grupp och att vi är vana att lära oss av varandra. Det är två viktiga skäl som gör att vi anpassar oss oavsett om det är i ett experiment eller på måndagsmorgonens bussresa till jobbet.

Vi följer gärna med i gruppens riktning. Kommer du på när du gjorde det senast?