Du kanske funderar på varför du ska få tips om organisationspsykologi från ett läkarprogram? Jo, det är så att i förra veckan var det nämligen dags för kursen i kommunikation och ledarskap där läkarstudenter fick lära sig om viktiga principer från psykologin och hur de antingen kan skapa stöttande organisationer eller negativa hjulspår. Här kan du få ta del av tre av tipsen.
Kursen leds av Johan Waara som utöver att arbeta på Uppsala universitet också föreläser och gör organisationsanalyser för att stötta organisationsutveckling. I kursen märks Johans erfarenhet av Organizational Behavior Management, OBM, och den beteendeanalytiska organisationsutvecklingen genomsyrar också dessa tre tips. Det betyder att du kommer få tips som utgår från inlärningspsykologi och att vi gör mer eller mindre av ett beteende beroende på vilka konsekvenser det får.
De tre tipsen du får ta del av idag är:
- Beteendeanalyser
- Feedback
- Förminskningsstrategier
1. Beteendeanalyser
Beteendeanalyser är centrala i OBM. Det skriver Rolf Olofsson i sin bok Beteendeanalys i organisationer – Handbok i OBM. Hur gör du då en beteendeanalys? Jo, det handlar om att identifiera tre saker:
- A – aktiverare: det som föregår beteende och pekar på att en viss konsekvens kommer följa av beteendet, exempelvis en agenda för ett möte eller en skylt som säger att du måste ha på dig skyddskläder.
- B – beteende: det som görs, själva handlingen. Någonting konkret med tydlig början och slut. Exempelvis att be om saltet eller att räcka ett saltkar till någon.
- C – konsekvens: följden av ett beteende. Den kan vara att få någonting positivt, att slippa undan någonting jobbigt, eller att någonting obehagligt tillförs eller att någonting positivt tas bort. Exempelvis att få ett pris, att slippa buller, att få en böter eller bli av med veckopengen.
När jag ledde workshops med läkarstudenterna som en del av deras kurs förra veckan berättade jag om när jag i höstas försökte lägga mig i tid. Det jag gjorde var att få en påminnelse om att det var dags att förbereda mig för sängen. Det var en tydlig aktiverare (A) där mobilen plingade som en vaggvisa vid samma tid varje vardag. Beteendet var uttalat och tydligt (B). Jag visste att det var dags att borsta tänder, lägga mig i sängen och släcka lampan. Men det allting föll på var konsekvensen (C). Det var helt enkelt inte tillräckligt belönande att gå och lägga mig. Absolut. Det kommer bli skönt dagen efter när väckarklockan ringer eller om några veckor när jag haft en bra sömnrutin. Men precis vid läggning? Då tycker jag att det är skönare att vara vaken, skriva meddelanden, läsa någonting spännande eller att kolla på Youtube. Alla de andra konkurrerande beteendena har direkta, positiva konsekvenser som är mycket mer belönande än att gå till sängs.
När vi gör beteendeanalyser kan vi därför få förklaringar till varför beteenden som är ogynnsamma på sikt ändå görs om och om igen. Det är för att vi fokuserar mer på de omedelbara konsekvenserna istället för de långsiktiga. För att få till beteendeanalyser kan det krävas lite mer träning. Fler blogginlägg kommer komma om det och om du innan dess vill ha tips är du varmt välkommen att mejla mig.
2. Feedback
Det finns båda viktiga saker att tänka på när vi tar emot andras feedback och när vi ger feedback till andra. Läkarstudenterna fick i sin kurs träna på att lyssna aktivt för att försöka ta in återkopplingen de fick. De fick träna på att ställa klargörande frågor för att öka förståelsen. Sedan fick de tacka för att uppmuntra personer att ge feedback igen. Du som inte fick möjlighet att gå denna kurs kan testa att be en person om feedback för att få chansen att öva. Om du tycker att det kan vara svårt att ta emot feedback utan att gå i försvar är mitt tips att börja träna på någonting som du upplever som mindre känsligt. Vill du bara höra “ditt tal var fantastiskt!” är det antagligen bättre att inte be om feedback då utan kanske snarare på en text där du faktiskt skulle vilja ha input och där det inte upplevs jobbigt med korrigerande kommentarer.
Likaså fick läkarstudenterna träna på att ge feedback. Då fick de utgå från ett specifikt beteende istället för att ramla in i det mer generella som “du är en teamspelare” eller “du är orättvis”. Får vi den typen av mer vag feedback är det svårare att veta vad exakt det är vi ska göra mer eller mindre av. Det är helt enkelt inte lika hjälpsamt som mer specifik feedback.
Du kanske har fått tips om att ge feedback förut och har hört att det är viktigt med jag-budskap. Detta är en av de viktiga bitarna och underlättar för den andra att ta till sig feedbacken.
I höstas när jag och en klasskompis ledde en gruppterapi för vårdcentralspatienter med stress rekommenderade vi att använda denna modell
- Vad den andre gör i form av beteende (Jag ser… Jag hör..)
- Vad jag känner inför detta (Jag känner…)
- Vad jag själv behöver (Skulle du kunna/vilja..?)
- Lyssna! Var beredd på en dialog där du lyssnar till den andre.
Denna modell liknar den som läkarstudenterna fick använda. Den utgår också från en observation av ett konkret beteende, använder jag-budskap, uttrycker ett önskat beteende och öppnar upp för lyssnande. Någonting som skiljer denna modell från den läkarstudenterna fick träna på är när önskemålet uttrycks. Johan tipsade i sin föreläsning om att inte lägga det egna önskemålet sist utan att istället avsluta med förståelse för den andra personens situation. Han berättade att psykologisk forskning visar att det är lättare att ta till sig feedback och göra en beteendeförändring om vi avslutar med förståelse. Därför tipsar Johan om att följa denna modell:
- Konkret exempel på beteendet
- Konkret ändring av beteende
- Förståelse för den andras situation
- Fråga om den andras tankar
Oavsett vilken modell du väljer att testa tycker jag att det viktigaste att ta med sig är fokus på konkreta beteenden. Det beror framförallt på att jag själv upplever att genom att prata om konkreta beteenden oavsett om det är positiv feedback eller mer korrigerande återkoppling så tycker jag att det är lättare att hålla det på en hjälpsam och bra nivå om jag lägger mest krut på att hitta ett specifikt beteende att utgå ifrån.
Om du som inte gick kursen i kommunikation och ledarskap vill få ett annat tillfälle att träna kan du göra veckans träningstips på Habitud. Det heter feedbackvykortet och är ett härligt träningstillfälle som också ger dig chansen att sprida glädje.
3. Förminskningsstrategier
De flesta av oss har läst om härskartekniker, eller förminskningsstrategier som samma typ av beteenden kan kallas. När vi läser om dem kan vi troligen enas om att det är beteenden som inte bör göras och vi kanske också kan se att det i långa loppet är dåligt för en organisation och för samarbete. Varför trillar vi då dit och gör dem ändå?
Jo, de blir helt enkelt förstärkta. Kanske får vi igenom våra förslag om vi osynliggör en annan person under ett möte. Då ökar chansen att vi osynliggör på nästa möte också. Om vi och vår arbetsgrupp inte når målen men istället för över skuld och skam på en annan person som om det var hens fel att vårt team inte lyckades slipper vi själva skämmas. Då blir vi av med någonting jobbigt och lär oss att vi kan göra samma sak igen nästa gång den obehagliga osäkerheten dyker upp. Vi kan bli förstärka av att få vår vilja igenom, att vi upplever att vi framstår som bättre än någon annan och slipper skuld. Men också av hur andra beter sig runt omkring oss. Om vi förlöjligar någon och andra skrattar ökar också chansen att vi fortsätter med samma typ av beteenden. Det är därför viktigt att hitta sådant som förstärker de hjälpsamma beteendena vi vill se mer av. Om vi vill att alla ska synas under ett möte är det viktigt att uppmuntra personer som lyfter fram andra och inte bara applådera dem som gör sin röst hörd. Om vi vill att alla ska dela på både framgångar och misslyckanden är det viktigt att inte bara ge guldstjärnor till den som tvår sina händer utan också till dem som kan dela med sig av misstag och ta sitt ansvar i det. Vill vi prata om varandra på ett schyst sätt skrattar vi åt skämt alla tycker är roliga och undviker att skratta åt gliringar och markerar mot negativ jargong.
Här nämnde jag endast några av de olika förminskningsstrategierna. Om du tycker att de är intressanta kan du läsa mer i ett av bloggen äldsta inlägg Att vinna förtroende eller vinna prestige, i Mansplainingakutens coacher tipsar för jämställdhet eller Manipulera – 11 sätt vi försöker styra varandra på.
Oavsett om vi benämner beteenden som härskartekniker, förminskningsstrategier, mansplaining eller manipulering är det bra att vi som individer, grupper och organisationer tänker över vilka beteenden vi tycker är hjälpsamma och vill se mer av. Dessa försöker vi förstärka. Vi bör också tänka över vilka beteenden vi tycker är kontraproduktiva och se till att försvaga dessa.
Jag är glad över att fått vara en del av läkarstudenternas kurs förra vecka. Det var spännande dagar och jag hoppas att studenterna fick med sig mycket. Jag tycker att kursen innehöll många viktiga lärdomar som jag önskar att alla skulle få lära sig. Här fick du bara en snabb inblick. Fler blogginlägg relaterat till OBM kommer att komma. Du får också gärna kontakta mig om du har några tankar eller funderingar.
Är du läkarstudent?
Om du är läkarstudent i termin 5 till 11 får du också gärna kontakta mig på painstudy.icd11@gmail.com om du är nyfiken på att vara med i min och Fedja Suvalijas examensuppsats. Eller klicka här för att vara med direkt. Det är en del av en europeisk samarbetsstudie om läkarstudenters bedömning av smärtdiagnoser enligt nya ICD-11. Du får läsa och bedöma tre patientvinjetter, samt svara på mer allmänna frågor om smärta. Om du inte är läkarstudent men känner någon som är det får du gärna tipsa dem om att delta.
