Att födas eller bli till ledare

Du kanske har hört “du är född till ledare” eller så kanske du har kallat någon annan för “naturlig ledare”. Vi bär många med oss tanken kring att vissa helt enkelt är “ledartypen”. Men vad är egentligen ledartypen och är det vi tänker om ledare alltid rätt sätt att leda?

Peter G. Northouse skriver i den välanvända boken Leadership Theory and Practice om the Great Man theory som bygger på tanken om att en ledare är på ett visst sätt och kan ikläda sig rollen på grund av sina medfödda egenskaper. Peter berättar att flera olika studier tittat på karaktärsdrag och att de som verkar mest genomgående är: sociabilitet, självtilltro, beslutsamhet, integritet och begåvning. Men forskarna har gått från tanken att att en person måste födas med vissa egenskaper för att kunna bli en bra ledare till att tänka att vissa drag kan göra det lättare att lyckas i sitt ledarskap men att alla kan träna och lära sig att bli bra ledare.

Innan jag började på psykologprogrammet tänkte jag att det fanns en ledartyp som generellt var den mest framgångsrika. Jag såg framför mig en karismatisk person som visste vad hen ville och gick ditåt i raska steg. Den bilden av ledarskap går säkert att få här på Sophies värld också där de äldre inläggen kommer från tiden när jag läste försäljning och ledarskap. Däremot uppskattar jag fortfarande tipsen som finns med i bland de allra tidigaste inläggen där Seher Yilmaz under en ledarskapskurs på LSU uppmuntrade till att utbyta tankar med andra ledare och att lägga tid på reflektion. Seher har delat med sig av många bra tips och jag tycker att några andra värdefulla guldklimpar finns i denna intervju.

Självledarskap

Sehers tips får mig att tänka på självledarskap där reflektion är en av de viktiga komponenterna. Maria Holmström som undervisar i ledarskapspsykologi vid Örebro universitet säger att det finns studier som rekommenderar att lägga häften av tiden på just självledarskap och den andra hälften på ledning av personal och verksamhet. Hon menar att det är viktigt att fundera kring de egna arbetsuppgifterna, att förbereda sig och att tänka kring det egna ledarskapet. En viktigt del inom självledarskapet är också hållbart ledarskap.

Hållbarhet

För att klara av uppdraget i längden är hållbarhet viktigt. När jag läser Leadership Theory and Practice slås jag av hur höga ideal en person måste leva upp till om hen ska klara av att vara på topp som ledare enligt alla teorier. Det är såklart inte möjligt och hade troligen inte ens varit det för vampyrer som aldrig sover.

För ett hållbart ledarskap rekommenderar Maria att tänka på:

• Tydlighet i vad rollen innebär. Vad förväntas? Vad är viktigast?
• Balans mellan ansvar och befogenhet så att rollen är möjlig att genomföra på ett bra sätt.
• Balans mellan arbete och fritid. Enligt forskning av Christin Mellner mår segregerare, de som separerar arbete och fritid, generellt bättre än integrerare, de som har mer flytande gränser.
• Arbete med självinsikt för att bli trygg i sig själv.
• Närvaro av stödfunktioner där ledare kan få praktisk hjälp, emotionellt stöd eller ekonomiskt stöd beroende på vad som behövs.
• Organisationskultur där ledaren själv kan vara en förebild genom att gå hem i tid, äta lunch i lunchrummet istället för att svepa en yogurt vid skrivbordet och att hälsa på kollegorna.

Autenticitet

Peter skriver i sin ledarskapsbok om teorin autentiskt ledarskap som bland annat utgår från ledarens egen moraliska kompass, att vara transparent i relationer med att kommunicera sitt genuina jag, att ha självinsikt och att kunna lyssna på andra oavsett om de håller med dig eller inte. För mig som nyligen skrivit tenta i existentiell psykologi får detta mig att tänka på Martin Buber och äkta möten där vi verkligen försöker lyssna på varandra, förstå varandra och mötas i en jag-du-relation. För att kunna vara ärlig med egna önskemål och avsikter är det hjälpsamt att reflektera kring egna beteenden och behov.

När vi kommer längre från idén om att ledarskap ska vara en medfödd egenskap och att ledare ska se ut på ett visst sätt kan vi lättare få ett ledarskap som kan anpassas till olika situationer. Maria poängterar att även om vi blivit mer inkluderande finns det fortfarande implicita teorier, föreställningar, om vem som är ledare. Idag förknippas det fortfarande i många kretsar med manlighet och det är också vanligt att se vita personer som kan se, gå och på andra sätt fungera enligt normen. Men ledare kan såklart se ut och vara på många olika sätt. Det är någonting som vi kan tänka på både i relation till oss själva, andra vi möter och när vi väljer ledare.