Normkritik är det tredje perspektivet i Inkluflera – inkluderande medlemsrekytering. Författaren Niklas Hill har sex viktiga perspektiv i Inkluflera:omvärldsanalys, medlemsmodellen, normkritik, tillgänglighet, gemenskap och folkbildning. Det normkritiska perspektivet påminner oss om att inte fastna i att titta på vad vi tänker är ovanligt eller onormalt. När jag engagerade mig i Ung&Dum och blev normkritikfrälst fick jag denna förklaring till normkritik.

Vi börjar med dessa två symboler:

Vilken av formerna tycker du passar bäst in nu? Här kan vi se att den mindre och större rektangeln matchar varandra medan triangeln bryter av mot mönstret. I toleranspedagogik så tittar vi på triangeln som bryter av från mönstret och säger “den är okej trots att den inte matchar”. Med dessa fokus så tittar vi på “avvikaren” den som bryter mot normen och ger oss rätten att acceptera den. Det är såklart trevligt och fint att visa acceptans. Men det är inte en jämn relation. Rektangeln kan säga “du är välkommen ändå, trots att du är trekantig” till triangeln. Men triangeln har inte samma möjlighet. Rektangeln har helt enkelt ett större handlingsutrymme än triangeln. Det är bara rektangeln som har makt att säga till triangeln att den är okej eller inte okej.

Ett normkritiskt perspektiv tittar inte på den som bryter av mot normen utan snarare funderar och diskuterar kring vilka normer det är som förväntas. Varför utgår vi egentligen från rektanglar? Finns det något speciellt skäl till varför vi förväntar oss att det ska vara flest rektanglar? Är det någonting som gör att rektanglar upplever sig som mer välkomna än andra former?

Såklart handlar det inte om former. Frågorna kan istället översättas att titta på andra normer som finns i föreningen.  I Inkluflera skriver Niklas att dessa idéer av vad som är normalt och vad som är avvikande genomsyrar samhället. Han poängterar att de som inte passar in i normen ofta utsätts för fördomar. Inkluflera tar också upp några vanliga normer. Här är tre av dem:

Heteronormen handlar om att vi har två olika kön, män och kvinnor, som blir kära i “det motsatta” könet. Idén bygger också på att dessa kön är just motpoler där könsidentiteten och kroppen förutsätts hänga samman. Ett exempel som Niklas ger på heteronormen är när en medlem berättar om sin sambo och de som lyssnar antar att sambon har ett annat kön än vad medlemmen har.

Medelklassnormen baseras på uppfattningen att alla har en relativt god privatekonomi. Niklas ger exempel att föreningen tar ut en “symbolisk” avgift för en aktivitet. För vissa att det en symbolisk summa medan för vissa är det ett stort hinder som gör att de inte har möjlighet att delta.

Alkoholnormen är föreställningen att alkohol tillhör vissa sociala sammanhang och att det är någonting du förväntas göra när du blir vuxen. Det är en norm som inte frågar om en person kommer börja dricka alkohol utan snarare vid vilken ålder det kommer att ske.

Själv blev jag nykterist när jag var 22 år och gick från att vara i festsammanhang som en del av normen till att börja ses som en avvikare. Det var en ögonöppnande resa och jag blev också mer och mer uppmärksam på hur alkoholnormen gjorde att vissa valde att dricka alkohol trots att de sade till mig att de egentligen inte ville men att de inte ville bli ifrågasatta. Andra bad mig att inte berätta för deras kompisar att de köpt en alkoholfri öl som de hällde upp i ett glas så att ingen annan skulle ifrågasätta deras val. Själv har jag fått många frågor om huruvida jag är gravid, om jag ska köra, om jag är troende eller kanske äter antibiotika. Alla frågor och dessa gissningar om varför jag inte dricker alkohol. Om en nykterist ställer frågan varför? till den som dricker alkohol ses det däremot som mycket mer aggressivt. Men varför är det okej att en person ställer mängder med frågor till en annan när denne inte får samma chans att ställa frågor tillbaka? Varför ska en nykterist på en fest få frågor och antas kunna svara inte bara för sin egen del utan för alla andra nykterister i världen?

Oavsett vilka normer som råder i samhället och i organisationen så är det viktigt att ni i föreningen synliggör dem och börjar tänka hur ni kan arbeta mer inkluderande för att ifrågasätta om det ni tar för självklart verkligen är så skrivet i sten. Fundera om det är relevant att fråga om någons kärleksliv och om det skulle vara det så kan ni göra det med så få antaganden som möjligt. Kanske är det just inte kärlekslivet som är intressant utan snarare om någon bor tillsammans med någon annan eller om det finns personer att kontakta vid en eventuell olycka. Om det handlar om att behöva ta ut en avgift för aktiviteter så kanske det är möjligt att erbjuda olika nivåer så att de som kan betala mer ger en högre summa och de som inte har råd inte betalar alls. Eller så är föreläsningen gratis och ni uppmuntrar alla att köpa en bok så att ni på det sättet kan täcka avgifter och att alla kan delta. Till föreläsningens mingel kan ni välja att ha det helt alkoholfritt så att det blir tryggare för alla, ingen blir utestängd oavsett ålder eller möjlighet att vara i alkoholmiljöer. Vill ni servera alkohol går det att göra som i Fotografiskas bar där alkoholen är vid sidan av drinken, någonting som går att beställa till för den som vill. Eller att ni helt enkelt visar alkoholhaltigt vin och alkoholfritt vin som två likvärdiga alternativ.

Diskutera med varandra i föreningen för att se vad det är ni förväntar er och om det är någonting ni kan göra för att få en mer öppen och välkomnande organisation genom normkritik.